Liftarens guid till galaxen

Nu äntligen! En till bokrecension :) Denna bok har varit lång, men det är för att den består av 5 böcker, alla i samma bok 880 sidor om någon vill veta. Böckerna är: Liftarens guide till galaxen, Restaurangen vid slutet av universum, Livet, universum och allting, Adjöss och tack för fisken samt I stort sätt menlös.

De handlar om jordvarelsen Arthur Dents och rymdvarelsen (från Betelgeuse 5) Ford Prefects resa genom rymden, men också om rymdvarelsen med två huvuden (också från Betelgeuse 5) Zaphod Beeblebrox och jordvarelsen Tricia McMillian, även kallad Trillian.

Varför befinner sig då dessa på en resa genom rymden? Jo, vogonerna hade fått till uppgift att spränga bort jorden för att göra plats för en intergalaktisk motorväg. Ford Prefect, som för övrigt varit strandsatt på jorden i fler år än han hade räknat med, bestämmer sig för att ta med sig Arthur Dent och försöka lifta med vogonerna bort från jorden. Naturligtvis utan vogonernas vetskap, de är inga trevliga typer att komma i vägen för. Detta får Arthur snart erfara.

Trillian å andra sidan har hittat Zaphod på en maskeradfest på jorden inte långt innan rymdinvasionen och bestämt sig för att följa med på ett äventyr. Det kan ju anses lite spännande om en person i fråga verkligen kommer från en annan planet. Av en otrolig osannolikhet plockas Arthur och Ford upp av rymdskeppet hjärtat av Guld, vilket är det skepp som Zaphod reser omkring med. Äventyret fortsätter i samma osannolika anda och resan sträcker sig genom rum och tid samt även genom parallella universum. Ibland reser de tillsammans, ibland skilt för sig, och ibland detta mer eller mindre frivilligt.

Boken innehåller många roliga situationer såväl som tänkvärda åsikter. Många gånger har jag skrattat högt åt något som jag läst. Deras resa börjar, förutom det faktum att de flyr från en jord som ska utplånas, med att försöka ta reda på svaret...eller egentligen frågan till livet, universum och allting. Senare spårar allt ur och jag tappar helt den röda tråden. Eller avsaknaden av röd tråd...beroende på hur man ser det. Däremot uppkommer situationer som förklara tidigare situationer i boken. Den uppmärksamme kan säkert komma ihåg och se tillbaka till dessa situationer, jag å andra sidan kan minnas att det var någonstans i boken som något sådant nämndes.

Det kan ju även nämnas att detta är en trilogi. Jag ser fram emot att läsa bok nummer 6 av 3. Min syster har den på engelska, men hon höll på att läsa den så jag får se om jag hittar ett eget exemplar av den. Den sista boken har dock en annan författare.

Som avslutning kan jag väl säga att det inte förvånar mig ett dugg att det är en trilogi med 6 böcker. Inte efter att man läst denna otroligt invecklade röriga men ändå trevliga och lättlästa bok. Ibland vet man inte var man är i boken, men det är lugnt, det verkar som att huvudpersonerna är smått borttappade ibland också :)

Helt klart värd att läsas!! Nackdelen med att ha alla böckerna i en bok är att det verkar som att man läser och läser och boken tar aldrig slut. Fördelen är att man kan avsluta en bok ock fortsätta på nästa utan att behöva bekymra sig över var följande bok är eller ens tänka tanken att den ena boken tagit slut och den andra börjat.

Döden går i kloster

Detta är en bok som min svärmor tyckte att jag skulle läsa. Artig som jag är tog jag emot den, min tanke var verkligen att läsa den! Men den lades på en hylla under rubriken "jag läser den när jag inte har nåt annat att läsa". Nå, jag har insett att det finns alltid nåd att läsa! Så tillslut bestämde jag mej för att dessa böcker SKA jag läsa, och nu hade jag kommit ner till denna. Jag öppnade boken och stirrade ner på första sidan. Bokstäver i rader, men samma bokstav kunde vara skriven på lite olika sätt. Fortfarande tryckbokstäver, men ett "t" kunde vara lite längre ner än ett annat "t" i samma ord. Det första jag kom att tänka på var en gammaldags skrivmaskin. Och tanken "väntas nu, hur gammal är den här boken?" slog mej. Svaret är att den är skriven 1958 och översatt 1984. Boken är äldre än mej. Hur intressant kan en bok vara som handlar om en kvinna från 50 talet vara?

Men, jag hade bestämt mej för att ge boken en chans, så jag tänkte göra det. Den är hur bra som helst! Väl skriven och huvudpersonen är inte någon bortskämd överklassbrud som inte kan lyfta ett finger i tron att det ska bli smutsigt. Har jag fördomar? Helt klart!

Handlingen då? Ja, enligt baksidan handlar det om en miss Jennifer Jones som reser till ett fridfullt kloster vid Pyrenéernas fot. När man läst en bit inser man att huvudpersonen heter Jennifer Silver. Till att börja med :) Klostret ligger faktiskt vid foten av Pyrenéerna.

Den 22 årige Jennifer Silver har rest från England till en liten by, Gavarnie, som ligger i skuggan av Pyrenéerna för att träffa sin kusin, Gillian. Gillian har skrivit till Jennifer och bjudit henne till klostret för att det finns saker hon vill diskutera, bland annat vill hon bli nunna.

Jenny (som hon kallas) träffar där en ungdomsbekant, Stephen, han spelar en ganska stor biroll. Historien handlar om hur Jenny kommer till klostret. Hon ber att få träffa sin kusin, men bemöts konstigt. Jenny får onda aningar och till slut får hon reda på att hennes kusin har dött i lunginflammation endast två veckor tidigare. Trots detta besked fattar Jenny misstankar. Det är något som inte stämmer. Varför berättade inte Gillian att hon hade anhöriga som kunde underrättas? Klostrets abbedissa , den vördade modern, känner att klostret har begått ett misstag, ett misstag som de inte kunde göra något åt, men hon känner ändå att klostret har skyldighet att låta Jenny stanna där som gäst medan hon reder ut sina misstankar.

Ju mer Jenny undersöker saken, desto mer inser hon att hon kommit ut på djupt vatten. Hon inser också att det är fara för hennes eget liv. Ska hon lyckas lösa mysteriet med sin kusin? Vad är det egentligen som pågår?

Jenny kommer fram till många snabba slutsatser. Alla gånger är de inte kloka eller genomtänkta. Hon är en impulsiv kvinna som är kvick till handling och gärna sätter sin egen säkerhet på hyllan till god för att komma närmare mysteriets lösning. Jag tycker att vissa saker verkar helt annan än så som Jenny uppfattar situationen.

En förvånansvärt bra bok! Jag trodde att den skulle vara gammaldags och dammig. Jag tycker inte ens att språket är så gammalt som jag skulle kunna tänka mej. Jag har läst böcker med så gamla ord att jag inte ens lärt mej dess betydelse. Här hittade jag inga sådana ord. Däremot pratar Jenny franska, och franska fraser förekommer i boken. Det lönar sig att ha en grunduppfattning av franska, eftersom fraserna inte är översatta. Det är ändå bara fraser, så det är inte mycket man missar ifall det är så att franskan är dammig eller intetsägande.

Jag rekommenderar denna bok! Trots sin tråkiga pärm-bild är det en spännande bok :)

Var är min dotter?

Vi trillar direkt in i bokens händelse. Eller, i ett förspel av bokens händelse. Nina Landry har problem med bilen och får den lagad av en bekant. Hon är på väg på semester till Florida tillsammans med sina två barn och sin nya pojkvän.

Det är morgon, förmiddag, och Nina behöver åka hem för att packa det sista innan resan. De ska vara borta över jul. Det är mycket som ska göras innan resan. Plötsligt ringer det på dörren och en hel drös med folk strömmar in, hennes dotter Charlie har ordnat en överraskningsfödelsedagsfest.

Men var är Charlie? Hon skulle ha varit hemma för längesedan efter att ha varit på en fest hos en kompis kvällen innan. Hon måste hinna packa innan resan. Nina får inte kontakt med sin dotter ens per telefon. Ingen vet var hon är eller har sett henne. Klockan tickar och till slut tar oron över och Nina ringer polisen.

Hon får veta att hennes dotter troligen har rymt hemifrån. Flickor i tonåren brukar rymma hemifrån, det är den vanligaste orsaken till att barn i den åldern försvinner. Nina blir tillsagd att gå hem och vänta vid telefonen ifall hon skulle ringa hem.

Nina däremot är av en annan åsikt. Någonting har hänt, hennes dotter skulle inte rymma hemifrån dagen innan en efterlängtad semester, eller skulle hon? Hur mycket är det egentligen som Nina inte vet om sin dotter? Vilka hemligheter döljer hon? Har hon någon orsak att rymma? Vad kan ha hänt det senaste dygnet som gör att rymning är den enda vägen ut.

Nina kan inte bara sitta hemma när hennes dotter är försvunnen, hon börjar där som hennes dotter varit senast, hemma hos kompisen. Nina är medveten om att den första tiden i ett försvinnande är den mest kritiska. Ändå gör polisen inget.... varför är det ingen som tar Charlies försvinnande på allvar?

Jag gillar den här boken. Vad skulle man själv göra om ens barn skulle försvinna? Jag skulle troligtvis göra som Nina, försöka luska ut vad som har hänt. Trotsa polisens önskan att sitta hemma och rulla tummar medan tankarna snurrar i huvudet och oron gnager i magen. Boken är bra skriven. Jag streckläste den på en dag! Det var i och för sig under en dag som jag spenderade på färja, men jag kunde inte hålla mej från boken, bagateller som att äta och gå på toa fick vänta. Det som är synd är att jag inte kunde sjunka helt och hållet in i boken, på grund av alla störande moment. Men jag tror att detta är en bok jag skulle kunna sjunka in i och verkligen se framför mej omgivningen och personerna. Känna med huvudpersonerna. En bok jag rekommenderar!!

Vince & Joy

"En kärlekshistoria vi alla drömmer om"

Ja, i början är jag benägen att hålla med. Men ju längre kärlekshistorien fortgår, desto mer vill jag verkligen inte uppleva en sådan kärlek. Det är en bok om kärlek, hur ödet kan spela en spratt, chanser man inte tar och val man kunde gjort men inte gör.

Vince och Joy möts på en campingplats, Vince är snart 19 år, endast några dagar kvar till hans födelsedag. Joy är 18 år. De är båda där med sina familjer, båda är oskuld av olika anledningar, och båda ser en underbart vacker av motsatt kön. Ingen av dem kan tro att den andre kan vara intresserad.

Det blir en kort men intensiv sommarromans som får ett abrupt slut när Joy morgonen efter att de förlorat oskulden har åkt. Det enda som återstår av brevet som hon lämnat på Vince trappa är orden "jag skäms så", detta på grund av nattens plötsliga regn.

De tappar kontakten, kommer ifrån varandra. Hittar andra, lever sina respektive liv. Vince blir påmind om sitt förflutna när han försöker komma på varför han inte kan ha längre förhållanden. Han hittar sin Joy, men ödet spelar honom ett spratt.

Boken utspelar sig i ett kök hemma hos Vince kompisar. De har berättat om sin första gång, om den gången de förlorat oskulden. En efter en berättar om sina bedrövliga gånger, tills turen kommer till Vince. Han berättar om Joy, att det var den bästa natten i hela hans liv. De kvinnliga vännerna vill veta mer och han berättar. Ibland får man även ta del av Joys liv, vad hon går igenom under samma tid som Vince berättelse utspelar sig.

Snälla pappa, nej

Stuarths pappa har alltid funnits i Stuarths liv, känns det som, fast det var först när Stuarth var 3 år, ungefär, som han började uppvakta Stuarths mamma. Stuarths pappa, David, var sopgubbe och samlade på allt som gick att använda, sådant som han hittade i soporna. En gammal TV som fortfarande fungerade, t.ex. Till Stuarth berättade hans mamma att David var hans riktiga pappa, det var bara hans två äldre systrar som hade en annan pappa, en pappa som övergivit familjen när familjelivet blivit allt för tufft. Med en flicka med ryggmärgs bråck som ständigt behövde läkarvård och som satt i rullstol, en till flicka ett år efter och därefter en son två år efter det. Stuarths mamma var dock svävande om när hon separerat från sin tidigare man och berättade för Stuarth att David var hans riktiga pappa, men att de måste lotsas att han var även Stuarhs styvpappa för att systrarna inte skulle bli svartsjuka. Senare föddes davids och mammans gemensamma barn, en flicka.

Under en familjesemester när Stuarth var fyra år inträffade följande. Stuarth hade vandrat för långt ut på stranden, det var ebb och han plaskade i vattenbrynet, helt i sin egen värld, glömsk av allt annat. Hans mamma märkte väl att han gått för långt ut och hans pappa erbjöd sig att gå och hämta honom.

Plötsligt märkte jag att han stod där. Han tog tag i mig så det gjorde ont.
"Din olydiga lilla jävel", skrek han och klämde till om nacken allt vad han orkade. "Jag har ropat på dig jättelänge".
"Förlåt, pappa. Jag hörde dig inte. Jag plaskade."
"Din jävla lögnhals. Du är bara jävligt olydig, eller hur?"
Han slog till mig så jag trillade och tryckte ner mitt ansikte i sanden som fyllde näsan, munnen och ögonen. (sid 32, Snälla pappa, nej)

....

Jag var chockad och förstod inte vad jag hade gjort för fel. Det enda jag visste var att jag måste anstränga mig mycket mer för att vara duktig, så att han inte skulle bli arg på mig utan änsla mig. (sid 33, Snälla pappa, nej)

Misshandeln fortsatte, fysiskt och psykiskt och så småningom sexuellt. Stuarth levde under ständig terror, inget kunde röja när följande anklagelse skulle komma, eller vad som skulle ske näst. Men misshandeln stannade inte där. Även Stuarths systrar blev utsatta för misshandel och sexuella övergrepp, de kunde till slut inte stå ut utan berättade för sin mamma om hoten som deras pappa hade sagt. Mamman såg till så att Stuarths pappa åkte fast, flickorna vittnade mot honom, men det var ingen som frågade om Stuarth varit med om något liknande. De var medvetna om den fysiska misshandeln, men ingen visste något om att han blev sexuellt utnyttjad. Ingen frågade och Stuarth berättade inte, han ville inte att alla skulle veta vilken stygg pojke han var, att hans pappa alltid måste bli arg på honom för att han var så stygg. Han tyckte att det pappan gjort mot systrarna var fel, eftersom de aldrig varit stygga, men att han själv förtjänade att bli behandlad som han blivit.

Med pappan borta från deras liv blev Stuarth mannen i huset, den som skulle ha ansvar och försörja familjen. Att vara familjens överhuvud i den här situationen hade varit svårt även för en vuxen man med ett jobb, för att inte tala om en elva åring som hade tillbringat större delen av de senaste åren med att bli misshandlad och sniffa lim.

Efter att hans pappa avtjänat sitt straff ville Stuarth inte att pappan skulle komma tillbaka för att bo med dem, men han ville fortsätta att hålla kontakten med honom. Han var fortfarande i Stuarths ögon hans pappa, och Stuarths hjälte.

Tack vare sin start i livet hade Stuarth inga goda förutsättningar i livet. Han syskon hade fått vård och hjälp efter traumat och misshandeln. Stuarth hade inte fått någon hjälp. Han sökte gång på gång hjälp, men fick ingen respons från samhället. Han matade sig genom flera förhållanden på jakt efter något som kunde fylla tomrummet, han använde kvinnorna som man använder droger, för att må bättre. Under ett förhållande blev jag så olyckliga att jag drack mig full, skar mig i armarna, tog tabletter och hamnade på sjukhusets psykavdelning i tre eller fyra veckor. Även om många i min närhet hade gissat vad dom hänt under min uppväxt hade jag fortfarande inte pratat riktigt om det med någon. Jag var beredd att prata då, men läkaren tyckte att jag kunde åka hem.

Slutligen mötte han Tracy. Efter ett möte med Stuarths släkt skjutsade Stuarth Tracy hem och de gjorde upp planer för kvällen, men när han åkte iväg för att hämta Tracy igen fann han sig påväg till sin pappa. Han måste få svar på sina frågor. Fast Stuarth nu är en vuxen man som tränat, är stor och har muskler, finns pappans makt fortfarande där. Under en meningsskiljaktighet upplever Stuarth situationen som hotfull, han försvarar sig och flyr platsen, rädd att hans far ska komma springande efter honom, han har varit en stygg pojke. Påväg hem ringer han alla i sin närmaste omgivning och ber att de ska samlas på ett ställe, han behöver trygghet, han berättar vad han gjort och att han inte vet om hans pappa är okej.

Hans pappa visar sig vara död. Dödad av Stuarth. Han hamnar i fängelset misstänkt för mord. Fängelset är inte något paradis, och det visar sig att maktutövningen och misshandeln fortsätter inom fängelsets murar. Igen hamnar Stuarth i en situation där han är misshandlad, fysiskt och psykiskt.

Men Stuarth kämpar på. Hans berättelse gör sådant intryck i rätten så han får minimi straff. Han stämmer även fängelset och inrikesdepartementet för den terror han blev utsatt för i fängelset.

Detta är en bok som inte bara behandlar ett barns misshandel, fysiskt, psykiskt och sexuellt, utan även samhället ignorans och samhällets (i detta fall fängelsevakterna, och läkarna som inte fångade upp honom trots många rop på hjälp) förmåga att utöva sin makt på ett felaktigt sätt!

Jag kände mej så maktlös. Vad kan man göra i en sådan situation? Man skulle ju tro att samhället är till för att hjälpa och fånga upp samt se till att förhindra brott? Inte stilla sitta och rulla tummar medan en man lider, vänta på att den tidsinställda bomben ska explodera, vänta på att det kanske slutar med att han skadar sig själv eller andra? I detta fall båda dera, samt de flickvänner han hade under resans gång, många förhållanden som gått i kras.

En bok jag rekommenderar. En bok som berör. En bok om hur en man kan förstöra livet för så många, och samtidigt komma undan nästan utan straff. Medan offret tvingas möta fängelset på grund av mord...

En handbok i VIN

Jag har ett litet intresse av vin. Jag gillar vin, och bloggar gärna om viner jag gillar, för att sedan ha en lista på viner jag gillar och inte gillar. Men för att jag ska kunna blogga om vin så att kanske någon annan än jag, och för att jag definitivt, ska veta vad det är för ett vin är det bra att kunna beskriva ett vin. "Detta vin är gott" kanske inte riktigt är vad jag är ute efter.

"Ett sött vin som är torrt på tungan uppvuxet i ett regnigt klimat med mycket lyxröta...eller vad det nu heter...gör att detta vin är bla bla bla" är inte heller vad jag är ute efter. Jag vill dela med mej och själv veta VAD jag tyckte om vinet, vad smakade det? Är det ett vin som var ok, var det ett vin som jag vill ha i min vinhylla för speciella tillfällen? Var det ett vin som jag förpassade till matlagningsvin eller var det ett vin som jag inte ens klarade av att dricka ur första glaset?

Var det för att jag åt det till något tokigt som det var så förskräckligt? Vad ska jag äta till mitt vin? Var det så supergott för att jag åt precis rätt rätt till?

Vin är så intressant, så komplicerat, så gott! Jag vill gärna lära mej mer! Jag har turen att ha en ....ja....heter det något när det är en sambos systers make? Vad blir han till mej? Ja, men det framkommer ju i alla fall, min sambos systers make delar mitt intresse. Kanske i något större utsträckning, vi har inte diskuterat vin som så, det är alltid en massa annat som ska diskuteras när vi träffas, han och min sambo emellan alltså.

I alla fall så äger han denna bok och jag har fått låna den :) Då är det bara att läsa den så jag kan lämna tillbaka den, för han vill säkert ha den tillbaka :o

Det börjar med vinets historia. Väldigt intressant! Skulle jag däremot vara väl insatt i våran världs historia skulle alla fakta fastna på ett helt annat sätt, men det är intressant att läsa om i alla fall! Var vingårdarna startade upp, att munken Dom Pérignon egentligen ville få bort bubblorna från sitt vin...tänk hur champagnen skulle ha varit annorlunda om inte Domppan skulle finnas!

Vinet lagrades i antiken i amforor, tänk att amfora betyder "något som kan bäras av två" (sid 11, vin - vinet och druvorna). Visst vet jag vad en amfora är, men att betydelsen var så simpel :) För mej är amfora ett kärl för vin!

Mot slutet finns en vinprovningsdel, det är egentligen den jag är intresserad av, men jag ville inte fuska med denna bok. Jag ville läsa den från pärm till pärm. Nåja, allra sist kommer en uppslagsdel och en källförteckning, så nästan från pärm till pärm.

Boken innehåller därtill en "Kombinationen mat och vin" del. Den var intressant! Men det är inga kokreta tips. Inte någon "om du äter det här rekommenderar jag detta vin" mera ett "om maten är si och så så rekommenderas ett vin med sådana egenskaper", hur man ska kombinera olika smaker för att få det rätt. Jag tycker att denna del gick hel över huvudet på mej! Jag borde läsa den fler gånger, gärna med så att jag försåt vad det är för sorts vin som är si och så och så att jag skulle kunna konstatera att maten smakar si och vinet smakar så och kombinationer blev denna.

Att prova vin hade ett kort och koncist kapitel delat till sig. Jag har själv en annan vinbok som endast innehåller vinprovning. Jag har inte läst den, bara skummat och läst valda delar. Så jag hade väntat mej något annat. Det var svårt att riktigt få grepp om det. Klart att jag säkert skulle förstå om jag verkligen satte mej in i det. Men jag känner att jag skulle villa ha lite mer konkreta tips.

Jag tycker att boken var suverän! Lätt att läsa, kanske inte lika lätt att förstå, eller så är det bara jag som inte lyckades ta det till mej. Det var massor med intressanta fakta. Verkligen en helhet av varifrån druvan kommer och vad den blir. Till och med beskrivning av Solerasystemet, ett sätt att lagra vin, om jag förstod rätt. Det var helt utanför min fattningsgrens :) Men det var intressant att veta att ett sådant sätt förekommer och även om jag inte förstår det helt så har jag en liten förståelse för det.

Det är en bok jag varmt rekommenderar :) Riktigt bra skriven plus att den var fint utformad, med bilder, lila rutor med information samt vinrankor som dekoration här och var. Jag antar att det är vinrankor det föreställer :)

EVA

Denna bok har funnits länge hemma hos oss, redan innan jag flyttade hemifrån ägde vi den. Den blev såklart hemma när jag flyttade bort, till vad som blev mitt nya hem. Men hur som helst.

Jag har alltid funderat att jag ska läsa den. Men jag har tyckt att pärmbilden är så avslöjande. Jag har inte velat läsa den. Tycker pärmbilden är helt fel. Ändå sätter jag in en bild av boken här.

På baksidan står det om Eva, hur hon tvingar upp ögonen, hur hon en kort stund bara kunde urskilja en mardröm, en enda röra. Hon är en trettonårig flicka som vaknar upp på ett sjukhus, hon kan inte prata, inte röra sig och inte minnas något om utflykten. Hennes mamma lutar sig över sängen och börjar förklara om en olycka, långvarg koma.




Det står också att Eva känner att det är något som hon inte får veta. Frågan, vad har de gjort för att rädda livet på henne? finns med. Jamen, ta en titt på framsidan så vet du! Så ogenomtänkt att det inte är klokt.

Med fantasi och originalitet berättar Peter Dickinson om en flickas känslor och upplevelser när hon tvingas leva ett helt nytt liv - ett liv som ingen före henne har upplevt. (baksidetexten, Eva)

Jag tycker att baksidan är bra skriven. För en gångs skull tycker jag att baksidan stämmer bra överens med innehållet i boken. Ibland är det inte riktigt så, det är något ditåt. Det som förstör det för mej är pärmbilden. Jag känner spänningen när jag läser baksidan, VAD har de gjort för att rädda hennes liv! Och så ser jag pärmen och förstås. Jamen, de har ju gjort henne till schimpans. Redan som barn förstod jag, och varför ska man bygga upp en spänning och en vilja att läsa boken när man sedan tror att man vet svaret redan bara av att se på pärmbilden?

Det är så, hon är en människa i en schimpanskropp, jag kan inte ljuga om det. Men det är så mycket mer. Hur ser en schimpans på livet? Hur ser en människa på livet? Hur kombinerar man dessa två? Hur reagerar en mamma på att hennes söta flicka plötsligt är en hårig kort apa? Hon har haft lång tid på sig att vänja sig vid tanken, men hur mycket schimpans är Eva? Eller är hon endast människa i schimpanskropp?

Berättelsen utspelar sig i framtiden. Det sägs inte när. Och gör det har jag missat det :) Människorna har tagit över världen, på ett helt annat sätt än de har idag. Det finns ytterst få skogsområden kvar, endast de som människan inte har kunnat utnyttja för egen vinning. Djur existerar inte. Inte vilda. Möjligen några mindre arter. Alla schimpanser som finns kvar finns i den så kallade schimpanskvoten, där Evas pappa jobbar. Schimpanser säljs även till forskning.

Boken är skriven 1989.

Jag tycker att det är en bra bok. Jag skulle önska att omslaget var ett annat. Så att man kunde hålla kvar spänningen. Följa Evas ovetskap de första kapitlen. Istället förstår man från första ord vad som komma skall. Synd. Men jag tycker om boken! Det är en annorlunda bok! Dickinson har verkligen med originalitet lyckats kombinera människa och schimpans.

Mycket läsvärd! Jag trodde också att det var en barnbok. Nu skulle jag väl kalla det en tonårsbok, men en bok som man bra kan läsa även som vuxen. Läs den, den är värd det!

TRAS - Tidig registrering av språkutveckling

Från jobbet blev vi ombedda att läsa denna bok. För att hitta inspiration till att läsa denna så valde jag att inte läsa något annat innan denna bok var klar! Det hjälpte :) Jag har kommit igenom denna!

Eftersom detta är en bokblogg för böcker jag läst, så tänkte jag att denna kan få komma hit den också. Det är alltså en bok om hur man tidigt kan registrera förseningar i språkutvecklingen.

Boken är väldigt akademisk, speciellt första kapitlet är i kategorin, läs om samma mening 5 gånger. Men annars tycker jag att innehållet är intressant. Det är bra att ha ett hjälpmedel för att veta om barnet har en försenad språkutveckling eller om det bara är frågan om en normal utveckling. Alla barn är ju väldigt olika och därför är ju deras utveckling också olika. Detta är den teoretiska delen, det finns sedan scheman man ska följa och ett litet häfte med instruktioner hur.

I boken står att man ska vara uppmärksam på dialekt, kön, och om barnet har fler än ett hemspråk. Detta tycker jag att det är bra att det står. Det har berättats åt mej att jag under mitt första år i skolan var under observation för försenad språkutveckling. Mina föräldrar kallades till möte och där kom det alltså fram att jag pratar lika som mina föräldrar. En annan dialekt. Skönt att de i alla fall försökte ta tag i saken :)

Boken, som de flesta andra fakta- och studieböcker innehåller mycket upprepningar. Är man inte en vän av det kan man bli smått irriterad. Annars är ju upprepning ett sätt att lära sig.

Så hemskt mycket mer tänker jag inte skriva om boken. En intressant bok om man jobbar med barn, hur det fungerar i praktiken kan jag inte svara på än, jag har just läst ut den.

Ett citat ur boken i alla fall: Som huvudregel ska man ändå vara uppmärksam på barn som inte har börjat prata vid 2-års ålder (sid 36)

Skadad

Jag har läst många sanna berättelser om barns lidande. Men det här ... det är något utöver det vanliga. Cathy Glass är en fantastisk författare, hon skriver klart, tydligt och sammanhängande. Det är lätt att förstå den förtvivlan hon känner.

Cathy är fosterförälder. Hon får ett samtal med en förfrågan om att ta sig an en flicka på 8 år. Egentligen har hon inte ens fyllt åtta när hon flyttar in. Flickan heter Jodie. Hon har blivit omhändertagen sedan hon hade satt eld på familjens hund och har under 4 månader haft 5 fosterfamiljer. Ingen som har klarat av att hantera henne. Den senaste familjen hade gett upp efter 3 dagar.

Jodie är ett mycket aggressivt barn, både mot andra och mot sig själv. Hon kan inte tåla att någon tittar på henne, det resulterar i ett raseriutbrott. Hon kan heller inte ta ögonkontakt. Hon använder sin avföring som kontrollmedel. Ge det till mig, annars bajsar jag i baksätet!" hojtade hon. (sid 76, Skadad)

Så småningom börjar Jodie känna sig tryggare, trygg nog att berätta om sitt liv innan hon omhändertogs. Jodie leker med sin docka och Cathy kan med hjäl av dockan förmå Jodie att öppna sig. Hon har blivit sexuellt utnyttjad. När Jodie förklarar händelseförloppet visar hon inga tecken på skuld eller skam, det hon beskriver är en normalitet för henne.

Detta första erkännande är bara toppen på isberget. Jag kan inte förstå att ett barn som endast är 7 år gammal kan överleva, psykiskt, det hon fått utstå. Egentligen kunde hennes psyke inte överleva, inte utan starka försvarsmekanismer. Hon är aggressiv, självdestruktiv och har olika personligheter, vilka hon har gett olika namn.

Undan för undan kommer sanningen fram, bit för bit, tills man hoppas att det ska ta slut. Det kan inte finnas värre än det redan är! Men det kan det tydligen.

Jag blev alldeles kall när jag läste den här boken. Jag är fortfarande tårögd när jag tänker på det Jodie fått utstå. En behandling som inte bara kommer att lämna psykiska utan även fysiska men för resten av hennes liv.

Jodie hade funnits i socialtjänstens riskregister sedan hon föddes och när hon slutligen blev omhändertagen hade hon varit på akuten mer än femtio gånger med skador som brutna ben, brännsår och skärsår. Jodies personakt var uppenbarligen så tjock att den fyllde två resväskor.
Jodies historia är en berättelse om terror och ett skamligt bevis på de sociala myndigheternas totala misslyckande. Att Josie hade funnits i riskregistret i åtta års tid var i sig undermånlig hantering. Syftet med dettaregister är att de sociala myndigheterna ska kunna övervaka och utreda familjen. Antingen ska en utredning göras eller så ska de sociala myndigheterna försäkra sig om att allting är som det ska och i det fallet ska barnet tas ur registret. I Jodies fall gjordes ingenting av detta. (sid 335, Skadad)

Jag vill gärna avsluta med en notering som i alla fall är något positivare. Ett citat som handlar om synen på fosterföräldrar och föräldrar. På hemvägen förundrades jag över dubbelmoralen. Som fosterförälder möter man ofta främlingar som är väldigt snabba att klandra en för barnets dåliga uppförande. Om de sedan får reda på att man är fosterförälder förändras deras inställning omedelbart. Men varifrån kommer denna inledningsvis så starka behovet att kritisera? Att vara förälder är tillräckligt svårt ändå utan pikar från främlingar. (sid 160, Skadad)

Boken är definitivt läsvärd. Det skakar dina grundvallar något otroligt! Tanken har inte ens funnits att ett barn skulle bli så utnyttjat och skadat, och där inte endast den ena föräldern är skyldig och delaktig, utan båda....

1222 över havet

En iskall deckare. Ett tåg spårar ur i Finse i Norge. Alla passagerarna evakueras till ett närliggande hotell, Finse 1222, ett hotell som finns i verkligheten. Själva storyn är i alla fall fiktiv. Anne Holt ville skriva en gammaldags deckare utan den tekniska utrustning som polisen har idag. Hon har ofta varit till Finse 1222 och blivit inspirerad att skriva en deckare som utspelar sig där.

Boken handlar om Hanne Wilhelmsen, som tidigare har jobbat inom Oslopolisen. Hanne är ingen trevlig och social person. Hon är avvisande och har inga planer på att skaffa vänner under denna isolering. Hon sitter i rullstol och vill inte bli hjälpt. Därför tar hon inte emot ett rum utan sover i aulan, samt vägrar äta middag med de övriga eftersom det är en trappa ner dit.

Ofrivilligt blir hon med dragen i en mordutredning. Hon är enda polisen, även om hon är en föredetta polis, bland de evakuerade. Förutom en extra tågvagn som påstås ha varit för kungligheter och dess väktare. De har i alla fall ingen önskan att frångå sina uppgifter.

Detta är en bok som hör till en bokserie om Hanne Wilhelmsen. Därför vet jag inte mycket om olyckan som gjorde henne rullstolsbunden. Hennes närmaste, och de enda hon egentligen umgås (och vill umgås) med är Nefis och Ida. Dessa karaktärer vet jag inte ens vilken roll de har i hennes liv före ungefär i mitten av boken.

Boken ger i alla fall mersmak, jag vill läsa mer. Det är ingen pirrande spänning i maggropen, men det är en bok man gärna fortsätter läsa. Jag läser också gärna de övriga böckerna i denna bokserie, men jag rekommenderar att läsa dem i kronologisk ordning. Jag tror inte att de är ett måste, men det hjälper för att förstå personerna i boken. I alla fall skulle det ha hjälpt mej om jag läst de övriga före denna.

Upplösningen till mordgåtan får sitt dramatiska slut, där alla fakta förklaras. Säkert har alla dessa fakta givits under hela bokens gång, men jag har inte varit uppmärksam nog att koppla ihop dem till någon större helhet.

Slutet gillade jag inte riktigt. Jag gillar inte lösa trådar och Anne Holt lämnade en fråga obesvarad. Eller i alla fall halvt obesvarad. Men om man bortser från det så var det ett bra slut :)

Kärlek@första.träffen

Men det är absolut inget fel att leta efter den rätte på nätet, det är helt enkelt det moderna sättet. Vi lever i en stressig tid och internetdejting ger upptagna människor möjlighet att skippa kallpratet och börja vara tydliga med vad de vill ha ut av ett förhållande.
Så om du har ett bra förhållande, skatta dig lycklig och sluta aldrig jobba på det. Om inte, koppla upp dig och börja leta! (sid 377, kärlek@första.träffen)


Jag valde att läsa denna bok av en mycket enkel anledning. Jag är i ett förhållande, ett bra förhållande, tack vare internet. Inte internetdejting, men i alla fall. Jag tänkte att det kunde vara kul att läsa en bok om det.

Och denna bok är verkligen kul att läsa! Huvudpersonen, Jess, har inte hoppat in i internetdejtingens spännande värld på eget initiativ. Nej, hon har fått det som en födelsedagsgåva! Hon är inte lycklig över gåvan, tvärtom, hon är flygförbannad! Hon tänker då verkligen inte börja med internetdejting. Trots detta blir hon övertalad att ge det en chans. Det blir som en kul grej.

Förutom hennes kärleksliv får vi ta del av hennes arbetsliv och privatliv, samt hennes vänner. Hur hennes liv tar en helomvändning och hon börjar värdesätta andra saker i livet.

En otroligt bra bok! Den är skriven på ett personligt sätt, den är skriven till läsaren. Ibland riktar den sig helt och hållet till berättaren. När alla är upptagna med att sätta sig och lägga servetten i knät, och jag tack och lov inte står i centrum för uppmärksamheten längre, ska jag passa på att presentera gänget för dig. (sid, 14-15, kärlek@första.träffen). En hjärtlig bok med mycket humor, som jag varmt rekommenderar!

Internet är fullt av en massa konstiga typer, sådana som säger sig se ut på ett visst sätt, har en udda personlighet, hemligheter... det är en djungel där ute. Men vad är det som säger att mannen/kvinnan man möter på nattklubben/festivalen/gatan är mera uppriktig än mannen/kvinnan man möter på internet? Man behöver hålla sitt sunda förnuft. Inte träffa sin internetdejt första gången ensam på någon avskild plats. I verkliga livet behöver man också sitt sunda förnuft :)

Att älska som en porrstjärna, en sedelärande berättelse

Jag vet inte ens var jag ska börja! Den är mer naken än jag någonsin låtit någon se mig. Varken min far eller min man har varit medvetna om de här erfarenheterna; de har varit en börda och en välsignelse som jag burit ensam. Skriver hon på sida 7
I boken hittar man förutom den nakna sanningen också en guide om hur man kan bli en porrstjärna, tips på hur manliga porrstjärnor ska kunna komma in i branschen samt lite tips på hur man kan suga av en man. Det är lite blandat.

Intervjuer, livshistorien, dagboksanteckningar som hon fört, serier... allt för att vi ska kunna få en inblick i det liv hon levt.

Bilden: sid 72-73 i Att älska som en porrstjärna

En bok värd att läsas. Jag kan inte säga så mycket mer än vad som står på baksidan av boken, första bilden, eller vad som kan utläsas av citatet. Hon censurerar inget. Inget du ska läsa om du är en finkänslig person. Annars rekommenderar jag den! Underbart skriven!

Pappas Lilla Flicka

Deckare? Ja, när jag ska definiera deckare så definierar jag den inte så att denna bok ryms i den. Kanske den gör det...men för mej var det här i9ngen deckare. Det var....en berättelse, en ... ja, jag vet inte var jag ska placera den.

Det börjar med en person, en präst. På väg till Scotland Yard för att få hjälp. Hjälp att rentvå en ung flicka som är misstänkt för halshuggningen av sin far. En kommissarie, en adligt ättad Thomas Lynley och hans assistent den kantiga Barbara Havers. Ett omaka par, hon har inte mycket till övers för Lynley, denna överklassens snobb. Vi får följa hennes tankegångar och de stämmer inte alltid överens med sanningen.

Jag vet inte mera vad jag ska berätta om handlingen utan att avslöja för mycket. Så jag låter bli.

Jag gillar hur den är skriven. Den är lätt att läsa och man vill gärna läsa lite till. Vi får ta del av konflikter, hämningar och underliggande aggressioner i det isolerade Keldale. Jag saknar lite spänningen, den där uppbyggda förväntan som leder till att fallet blir löst. För mej var det mest lösa trådar i ett mysterium som inte kommer närmare sin lösning innan slutet, då alla bitarna faller på plats, en efter en. Jag tycker att det överlag var en bra bok, lätt läst. I min smak, något för många karaktärer och namn att hålla reda på. Som spännande deckare ger jag den inte mycket, eftersom jag saknar spänningen. Men ändå en bok jag skulle rekommendera. Kanske någon annan ser spänningen som jag missade?

En sak som ja funderade om, utöver bokens handling. Huvudpersonen, flickan som är misstänkt för mordet på sin far, är beskriven som fet, fet som en kossa för att vara korrekt. Hur det visar sig vara relevant? Läs boken :) Ja, men min fundering var denna. Hon sägs vara 1,80 lång samt väga 80kg. Hon hade suttit vid fönstret, hon hade inte tittat ut, snarare fixerat väggen, en stadig flicka bära en och åttio lång. Hon måste ha vägt nära 80 kilo. (sid 146, pappas lilla flicka). Min fundering är då denna, jag är kortare samt väger ungefär samma.... vad borde jag då, enligt boken, vara liknad som? Fet som en blåval? Jag tycker att 180 cm och 80 kg är ganska normalt. Jag tycker inte att det kommer under Hennes enorma bröst stretade mot det billiga blustyget. Knapparna kämpade för att hålla ihop det tunna plagget. När hon gungade fick varje rörelse brösten att häva sig upp och ner i en frånstötande pavane. (sid 147, pappas lilla flicka.) eller Han tog hennes feta, livlösa hand i sin och tryckte den hårt. (sid 148, pappas lilla flicka)

Jag tycker att det låter som om författarinnan har viktkomplex. Jag jämför min vikt och längd med bok karaktärens, jag är inte smal som en sticka, det är jag medveten om. Jag skulle säkert må bra av att gå ner något kilo. Men jag ser inte mina händer som feta, och beträffande plagget som täcker de "enorma brösten", det går verkligen att ta en nummer större plagg. Man behöver inte klä sig i något som får "knapparna att kämpa för att hålla ihop det tunna plagget". Vad ger detta för bild till unga flickor? Flickor som kanske redan lider av viktkomplex? Enligt en BMI kalkylator på nätet har personen i fråga normalvikt! Detta var något som verkligen störde mej i boken. Skulle personen i fråga ha varit 160 cm och vägt 120 kg eller något sådant skulle jag ha förstått. I mitt huvud var hon det enda fram till sidan 146 där hennes längd och vikt framkommer....

Batman

En bok baserad på ett manus, en film och dessutom baserad på en karaktär... ja du. Jag hade inga höga förväntningar. I alla fall inte efter att ha läst det. Nu har jag ju lämnat tillbaka boken och skrev inte upp namnen. Nåja.

Det utspelar sig i Gotham city, ifall det förvånar någon :) I början blandas Batman med Fladdermusen. Men ju mer Batman blir känt som en äkta figur i Gotham så håller sig skribenten till Batman.

Jag vet inte vad jag ska tycka. Jag tror jag skulle rekommendera filmen, eftersom boken är baserad på filmen. Skulle det vara tvärtom kanske det skulle ha varit en bättre bok. Jag läste i alla fall ut hela boken, och det är ett ganska bra betyg :) I första kapitlet så funderade jag på att inte läsa den alls, men sedan blev den bättre. Något för en yngre läskrets kanske ungdomar.

I boken möter vi som sagt Batman, en mystisk figur som vakar över Gotham city på natten. Staden är i brottslingarnas våld, därför finns Batman. I början är Batman inget som någon tror på, senare blir han jagad av polisen, för att i slutet bli så som vi (jag) känner honom. En hjälte som polisen kan kalla på ifall det krisar, men det kommer så långt på slutet så att det troligen skulle vara i en ny bok.

Batmans fiende är Jokern, en man som vi lär känna tidigt i boken och som förvandlas till Jokern. En galen kriminell som med sina skämt sätter skräck i staden. Såklart är det en flicka med i bilden, en flicka som bli uppvaktad av Jokern, och behöver räddas från hans galenskap.

En förutsägbar bok, ifall man sett filmen. Jag har i och för sig inte sett filmen, så boken är förutsägbar i alla fall :)

Allis med Is

Det här är en barn-/ungdomsbok. Huvudpersonen, Allis med is, är en flicka på 10 år. Hon har mist sin bästa vän, Ann, på grund av en trafikolycka, och bor hos sin mormor och morfar eftersom hennes föräldrar tvingats jobba på en färja på grund av konkurs.

Allis vill inte ha någon annan vän än Ann. I den nya skolan vägrar hon ta kontakt med de andra i klassen. Hon vill helst vara för sig själva. Hon blir en "flyttfågel", en som inte hör hemma där. Hennes bänkkamrat är Sigge, en kille som också är ny i klassen.

Sigge räddar en fågel som flugit mot ett fönster, han gömmer fågeln i sitt skåp tills det inte fungerar mer, den hittas. Allis ställer upp och hjälper fågeln. Men hon vill inte vara vän med Sigge, hon gör det endast för fågelns skull.

Kan Sigge och fågeln smälta isen i Allis hjärta?

Jag gillar boken, den är....läsvärd även fast jag är vuxen. Jag skulle rekommendera den till barn mellan 10-13 år, men som sagt, jag tyckte den var ok att läsa. Minns att jag såg filmen som barn, men jag minns bara vissa delar av den. Det var kul att läsa den så minnet friskades upp :)

Boken innehåller humor, den är inte tung eller så fast hennes bästa vän har dött. Det behandlas inte som sådant utan det är bara en orsak till att hon är som hon är. Små glimtar minns hon om själva olyckan, men annars kommer den inte på tal. Lättläst, med korta kapitel. Nåja, sådant är ju förstås relativt, medellånga kapitel :)

Carpe Jugulum

This novel is in english, therefore the review will also be in english.

Terry Prattchett is an author that I have had recommended to me for the last 12 years. He is a fantasy writer, so therefore I have been sceptical. I've red Vi far, Vi flyr, Vi flyger (in Sweedish, therefore the sweedish names), they are childrens books, and I really liked them! But even though I knew I liked them I didn't read more of Terry Pratchett. I don't know why. Maybe because I find I don't like fantacy that much, even though that is not true. I like fantasy. Or, I have nothing against it....oh well.

Anyway, I saw this book at my sisters bookcase and figured it's time to read a Terry Pratchett. It's in english, wich worried me, because even though I feel my english is quite good, I don't know if it's good enough to read an english book! And even more, a fantasy book in english! There could be words I don't understand, and then turn out to be fantasywords!

I didn't have to worry! I didn't unerstand every single word, but I got the whole picture anyway and I got the jokes :) The jokes are the ones that really ot my loving this book :) The way he describes vampires for once, I have no attention of having it quoted here, even though I often have quotes. I jusdt don't know what quote to use :) There are so many!

The story. Okay, it is a discworld novell. The people in the discworld believe that the world is flat, flouting through space on the back of an giant turtle who is carried by 4 elephants, well I can't find the description in the book, because I didn't mark it, So if it's wrong correct me!
This is however the first novell whit vampires.
Vampires can't get in enywhere where thay aren't invited, everybody knows that. But the king invites a vampire family to a namegivingceremony. And the vampires decides to stay, keeping everyone "hostage" by controlling the mind. Even witches can't resist the vampires, other than Agnes, who is really in two minds of everything.
Agnes, Magrat (who is trying to combine witchcraft and nappies), Nanny Ogg and Granny Wetherwax (who is big trouble) toghether with priest Mightily Oats tries to kick some vampire butt.

MIGHTILY OATS HAS NOT PICKED A GOOD TIME TO BE A PRIEST. HE THOUGHT HE'D COME TO LANCRE FOR A SIMPLE CEREMONY. NOW HE'S CAUGHT UP IN A WAR BETWEEN VAMPIRES AND WITCHES.

Every qoute in this test has been taken fron the back of the book

This little silver tag had me in some big trouble! I was on board a ferry and making some shopping while I went through security alarms they started to beep. I was like "what?" Went back and let them go through my stuff, I knew I had nothing new in my bagg, nothing that could set the alarm of. Then one of the staffmembers found this book with the silver tag, took it through security alarms and it started to beep! They got the alarm off it, so I could go in and out of the taxfree without setting the alarm of. I peeled it of later anyway! :)

The Heroin Diaries - Spillror ur ett rockstjärneliv

The Heroin Diaries börjar med juldagen 1986.
Jag antar att jag beslutat mig för att börja på en ny dagbok den här gången av flera olika skäl ...
1. Jag har inga vänner kvar.
2 Så jag kan läsa den och minnas vad jag gjorde dagen innan.
3. Så att om jag dör kommer jag åtminstone att lämna ett spår av papper efter mig (trevligt litet självmordsbrev). (Heroin Diaries, Nikki Sixx, sid 14)

Innan jag läste den här var min inställning "Mötley Crüe? Who?". Jag har aldrig varit så intresserad av att ta reda på vem som sjunger vad. Har varit nöjd med att lyssna på det som kommer på radion. Jag ville ändå läsa boken för den var ... det var nog nokens design! Och efter att jag hade bläddrat i den så var det ju ett måste att läsa den! Den är så olika andra böcker! Ibland vita sidor, ibland svarta, röd kant runt hela sidan eller svart, svart text eller röd.... Sambon retade ju mej förstås och sa att jag ju inte hade någon aning om vem Mötley Crüe är eller Nikki Sixx för den delen....men nu vet jag en del i alla fall!

Egentligen, innan själva dagboken börjar så får läsaren ta del av en kort medicinsk ordlista, ord som förekommer i boken. Först en definition av wikipedia (från 2006) och sedan en definition av Lemmy. Ett exempel av Lemmys definition: Beroende: Om man kan sluta med något när man vill så länge det är nästa tisdag.


Jag vet inte hur jag ska beskriva dagboken. Läsaren får följa med Nikki Sixx under ett års tid från julen 1986-87. Ibland skriver han nykter, ibland skriver han hög. Ibland är han så djupt nere i sitt personliga helvete och ibland är han bättre. Han strider mot sitt drogberoende. Redan tidigt i boken skriver han om sin önskan att bli fri från drogerna, men i samma mening konstaterar han att han kommer att göra om samma sak på kvällen.

Ibland funderade jag "läser han faktiskt inte vad han själv skriver? Inser han inte att han behöver hjälp? Han vill ju inte genomgå dessa galenskaper...." Men att skriva om det och inse vidden av det är väl två skilda saker.

Efter vissa dagbokssidor finns kommentarer av de som kände Nikki på den tiden, familjemedlemmar, bandmedlemmar, vänner, manager.... samt Nikki Sixx själv. De fyller i de luckor som finns, samt förklara och berättar hur det var på den tiden.

Den här boken har ett passande namn, dels för att det faktiskt på riktigt är en heroindagbok, men dels för att den är beroendeframkallande! Jag vet inte om jag någonsin läst en bok som jag läst den här! Från pärm till pärm utan minsta problem! Varje minut jag var ifrån boken längtade jag tillbaka till den. Det var dagboksinläggen (finns väl inget bättre ord..?) lika mycket som förklaringarna, men mest tror jag att det var för att den är så avslöjande! Den är inte censurerad! Den som ansåg att Nikki Sixx var en skitstövel, en egoistisk kontrollfreak, den har sina uttalanden med i boken. Det finns motsägelser, speciellt mellan Nikki, hans mamma, syster och morfar. Den ena versionen stämmer inte överens med den andra! Vid ett tillfälle har Pastor Denise Matthews (Tidigare känd som Vanity) kommenterat ett dagboksinlägg , Nikki har därefter kommenterat kommentaren med: Eh? Vilket var exakt min kommentar på det :)

Jag har på flera ställen satt in lappar, sådant som jag vill hitta tillbaka till :) Jag kommer inte att kunna få någon löpande text av det, det känner jag redan nu, så jag kommer att skriva de citat jag vill ha skrivna rakt upp och ner. Utan krusiduller. En del saker är ju för mitt eget intresses skull, det finns 9 lappar som markerar ställen i boken :)

Här kommer det!

Girls girls girls turnen höll på under denna dagboks tid. De spelade in musikvideon och förklarade att de ville spela in den på en strippklubb. Jag blev såklart nyfiken på själva videon :) Låten insåg jag att jag hade hört fast jag inte visste (brydde mej) att var Mötley Crüe. Den är inspelad på Seventh Veil (från kommentar av Wayn Isham, sid 128.)

Så hur förändrades allt? Hur hamnade jag på huk bakom sängen med en pistol i handen? VAD I HELVETE FÖR DET FÖR FEL PÅ MIG?????? (Nikki Sixx, sid 69)


Heroin är suveränt för sex. Det blir ingen utlösning då. (Nikki Sixx, Sid 245). Det är så konstigt med heroin ... första gången man tar det så spyr man, mår pyton och kan inte röra sig. Man ligger på rygg, det snurrar i huvudet och rycker i kroppen ... man säger till sig själv: det här är den mest korkade drogen som finns. Enbart den största idioten av alla skulle någonsin ta det igen. Så varför tog jag det igen? (Nikki Sixx, sid 31)

Det sägs att en hund är den första att känna lukten av sin egen skit. Jag tror att en knarkare är den sista. (Nikki Sixx, sid 306)

Bruce Dickinson skrev faktiskt låten Tatooed Millionaire om Sixx. Han avskydde Nikki för att han knullade hans dåvarande fru. (Ross Halfin, sid 352)



Ps. Jag har aldrig kommit fram till vilket som är festligare - att Aerosmith skrev Dude Looks Like a Lady om Vince eller att Dire Straits skrev Money for nothing (and chicks for free) om Mötley (Nikki Sixx, sid 286)

Minnet av en mördare

Efter att jag hade läst boken de obarmhärtiga blev jag helt förtjust i Willy Josefsson som författare! Han skriver så...sympatiskt, kan jag kanske kalla det. Martin Olsson är ingen matscho föredetta polis, utan han är mänsklig. Han funderar över saker, hans handlande, hand privatliv, kärleksliv... Jag blev eld och lågor när jag märkte att den låg i min egen bokhylla :) En bok inköpt på en rea för x antal år sedan.

Jag tycker ändå att de obarmhärtiga var en bättre bok. Den här är okej, men inte i samma klass.

Den börjar på en tågstation. En person ramlar framför ett tåg, tågföraren hinner inte stanna. Kvar på perrongen står endast hans portfölj. Han var en forskare som fått tillgång till att undersöka hemligstämplade arkiv i säpos arkiv. Ungefär samtidigt som detta inträffar får Martin Olsson ett samtal från en föredetta 'fängelsekund' som vill återknyta bekantskapen med Olsson. Han heter Kurt Malberg och dömdes 30 år tidigare för ett sexmord på en tonårig flicka. Ett fall som Olsson hade hand om, ett brutalt mord som trots den långa tiden fortfarande är etsat i Olssons minne. Förståeligt vill Olsson inte ha något med Kurt Malberg att göra, men Malberg är ihärdig. Han hävdar att allt inte blev sagt under rättegången och han måste få prata med Olsson, privat, inte över telefon.

Det är en kriminalroman som är invecklad från första stund. Allt hänger ihop på ett sätt som inte verkade vara troligt i början av boken. Vi får följa Olsson på en jakt efter sanningen, där ingen verkar villa tala över telefon, utan föredrar att tala ansikte mot ansikte.

Det gäller att hänga med i svängarna!

De obarmhärtiga

Det är längesen jag läst en bok på det här viset! Jag valde egentligen boken ut högen "lånade för att jag tyckte de såg intressanta ut, väntar på att läsas". Jag minns inte mera varför jag valde att låna den här. Den ser inte mycket ut för världen, jag har ingen kännedom om författaren, pärmbilden ger inte allt för måna "läs mej!" meddelanden. Jag bara fastnade för den. Men när den låg i min hög så kändes det som om den kunde vänta lite. Plötsligt var det en dag med solsken, en perfekt dag att läsa på balkongen! Denna bok var överst i högen, och jag kunde inte lägga den ifrån mej! Klockan tickade och jag måste inse att det var dags att sova, annars skulle jag ha läst boken från pärm till pärm, inga problem! En riktigt dålig dag att ha jobb följande morgon :)

Martin Olsson, förtidspensionerad polis, blir på ett sjukhus vittne till ett mystiskt dödsfall. Hans instinkt leder till att han börjar forska i det, inofficiellt förstås, eftersom det inte finns några konkreta bevis. Ett annat dödsfall väcker polisens intresse och Olsson delger polisen av sina hopsamlade fakta, men fortsätter också att på egen hand komma lösningen på spåren. Han kommer en misstänkt läkare på spåren och hans verksamhet som tycks dölja en fruktansvärd hemlighet. Vad är det som pågåt på sjukhuset och vem är det som rör sig i de underjordiska kulvertarna om nätterna? (direkt citat från bokens baksida).

Boken är skriven så att den är lättläst. Man får ofta ta del av Martin Olssons tankar om saker och ting, hans osäkerhet för huruvida hans slutsatser kring fallet är riktiga, hans osäkerhet beträffande sjuksköterskan Linda som han inlett ett trevande förhållande med. Man får följa hur han kämpar med att ändra sin diet efter att han fått diagnosen magsår. Allt är så vardagligt och lätt att leva sig in i. Det är en bok som jag helt kunde sjunka in i. Det tog mej inte många timmar att läsa ut den. Tyvärr fick jag lägga den åt sidan för att få mej lite sömn innan jobbet dagen därpå, men det gav mej ett behövligt andrum. Jag kunde tänka på boken, vilka fakta som getts om personerna i den och jag kunde komma fram till en misstänkt. En misstänkt som häll ända till sista sidan, kan jag stolt meddela! ;)

Jag rekommenderar den varmt! Jag skulle gärna läsa flera böcker av denna författare!

---------------
Några citat ur boken:


Ett utdrag (sid 60) ur boken som jag reagerade på :) "Syster Peter"? Sjuksköterska om en man kan jag väl ännu godkänna men "syster" om en man.....nä!

Ett annat citat från boken som jag verkligen fastnade för är följande: Han kände sjukhusets samtliga blickar på sig när han ställde sig med ryggen mot husfasaden på bästa polismanér och försiktigt sneglade över axeln mot andra sidan av huset. Det var bara den höjda högerarmen med vapnet som fattades.
Samt någon att spana på. (De obarmhärtiga, sid 222-223, Willy Josefsson)

Bakom stängda dörrar

Bengt-Åke Cras, född 1943 har skrivit ungdomsböcker och västernböcker, serier, sagor, noveller, dokumentära böcker etc.

Agneta Cras är aktiv inom brottsofferjouren i Uppsala. Detta är all information jag hittat om henne...

Kristina Hansen fanns det däremot en hel artikel om. Det är henne som boken handlar om. Hon som blivit utnyttjad av sin far, fött honom två barn. 4 år, var det ingen som såg?


"Det är bra för dig. Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns." ... ... Min första tanke var att kasta på mig kläderna och fly till Norge, tillbaka till mamma, men det var otänkbart. Hos henne var jag inte välkommen, ännu mindre nu efter det som hänt. Hur skulle jag någonsin kunna berätta för mamma eller mina systrar? Eftersom jag varit så ivrig på att flytta till pappa skulle de tro att jag varit med på att ligga med honom. Kanske skulle de till och med få för sig att det varit min egen idé. (sid 71-71, Bakom stängda dörrar, Hansen, Cras och Cras)

Jag vet inte vad jag ska säga efter att jag läst boken. Den är....hans syn på livet och vad som är rätt och fel är helt vridna, pappans alltså. Ta bara citatet ovan! Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns. Jag förstår inte hur man kan resonera så. Det är inte ens ett stundens infall, i boken framgår att pappan redan som 14-15 år pratat med sin bror och planerat att skaffa en fru, tillsammans ska de få barn, och en av döttrarna ska bli den utvalde. För att inte blanda in utomståendes blod.

Kristina föder 2 barn, där hennes far även är barn till hennes barn. Hon är hans ovigda flickhustru. Pappan pratar dessutom om att en av dessa flickor ska bli Kristinas broders, bara hon blir tillräckligt gammal.

Kristina bor hos sin mamma i Norge, men känner att mamma inte bryr sig om Kristina, därför vill hon komma till ett fosterhem. Tillsammans med som mamma och myndigheterna bestäms att det är bättre att Kristina bor med sin pappa. Den far som försökt mörda hennes mamma.

I boken får vi ta del av Kristinas berättelse, hur hon kände, hennes tankar. Men också anteckningar och skrivelser från den gällande tiden. Polisens, socialens, andra inblandades anmälningar. Ibland går berättelserna isär. Det som andra människor uppfattat om Kristina är inte alls vad hon upplevt.

Det är en skakande berättelse.

I slutet av boken finns frågor och svar, vad lagen säger samt telefonnummer att ringa till. Typ BRIS.

Caroline Engvall- 14 år till salu

Caroline Engvall började sin journalist karriär redan som 15 åring, nu är hon frilansande skribent och specialtidningsredaktör för några av Sveriges största magasin.

Detta är en sann historia om Tessan. Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv. Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång varit (sid. 7-8. 14 år till salu, Caroline Engvall). Trots detta har hon ett fullständigt namn i boken, det känns som om hon verkligen kan heta det hon utger sig för att heta.

Tessan skulle kunna vara vem som helst. Vilken 14 åring som helst. Det går snett för henne, en våldtäkt, hon känner skam, skuld, känner sig smutsig. Berättar inget, tar på sig skulden för det som hände. När sedan hennes bästa kompis, Jenny, föreslår att de ska "hora" blir det som ett grupptryck. Det som först sågs som ett skämt blir till verklighet där ingen av flickorna finner mod att säga emot. För Jenny räcker det med två gånger, sedan aldrig mer. Tessan fortsätter på egen hand, utan att säga något till Jenny. Det blir som en drog. Ett sätt att dämpa ångesten. Ångesten som kommer från våldtäkten, som kommer från att hon säljer sig själv, sin kropp. Hon behöver det på samma sätt som en annan destruktiv ungdom behöver skära sig själv. Bekräftelsen.

Till slut slutar de betala. De kräver att få träffa henne fast hon säger nej. De gör vad de vill med henne. Ibland kan de ge pengar, om de varit extra hårda mot henne. För att dämpa sitt eget samvete kanske. För Tessan är detta smutsiga pengar, pengar hon inte vill ha.

Jag var inte rädd för döden. Det var inte så att jag längtade, men ibland kände jag att det skulle vara ganska skönt att bara komma bort. Jag ville inte dö egentligen, men ibland såg jag ingen annan utväg. Jag trodde verkligen att någon av männen skulle hålla på tills de hade ihjäl mig. (sid 151, 14 till salu, Caroline Engvall)

Till slut vågar Tessan sträcka ut sin hand för hjälp. Det är inte lätt och hon pendlar mellan att villa ha hjälpen och att inte villa ha hjälpen. Det blir en resa tillbaka till livet. En resa som inte är lätt. Det är lätt att falla tillbaka ner i träsket, lätt att ringa till männen, för att få bekräftelsen, för att dämpa ångesten...

Det är en väldigt läsvärd bok. Jag klarade inte av att läsa hela boken i ett streck. Boken är bra skriven och Tessan måste ha haft noggranna dagboksanteckningar, eller minnen som etsats djupt in i hjärnan...eller både och. Det är en bok som är bra skriven, den verkar följa en tidsaxel, och den får mig att rysa! Det är hemskt att läsa om ett barn som blivit så grovt utnyttjat. Hemskt att veta att detta är en sann berättelse. Vetskapen om att den är sann gör att jag inte klarade av att läsa mycket i gången. Före någon gång efter mitten, efter att hon sträckt ut sin hand och påbörjat den jobbiga resan tillbaka till livet.

Efter några veckor förstod jag att jag var kär. Det var läskigt, spännande och härligt. Jag var hela tiden rädd för att bli lämnad och jag förstod inte hur han kunde vilja ha någon som mig. Han visste ju vad jag gjort och ändå tyckte han om mig. (sid 252, 14 år till salu, Caroline Engvall)

De kursiverade avsnitten är Tessans egna ord och dikter (sid 6, förord, Caroline Engvall)

Hål i huvudet

Jenny Jägerfeldt är född 1974 och bor i Stockholm. Hon arbetar som psykolog. Hål i huvudet är hennes debutroman. Hon har även en egen hemsida om man vill veta mer om henne

Boken handlar om Minou, en 23 årig kvinna som nyligen blivit dumpad efter ett fyra år långt förhållande. Det handlar inte om vilken sorts dumpning som helst utan hon blir dumpad via ett kassettband, eftersom hennes kille blivit kär i en annan.

Minou flyr landet, flyr ensamheten. Hon är på kollisionskurs med hela världen (baksidan på Hål i huvudet av Jenny Jägerfeldt). Det känns som om det finns ett hål i huvudet, ett hål var allt det fina och intelligenta rinner ut, och kvar blir endast det fula och hemska. Hon reser till San Sebastián i Spanien. Där bor hon på ett billigt hotell utan roomservice.

Hål i huvudet är en bok om livet efter förhållandet. Hur ska man kunna ta sig vidare? Ska smärtan aldrig bli lättare? När ska hon sluta tänka på Isak?

Man följer hennes tankar, handlingar, hennes resa tillbaka till Sverige. Till det att hon är redo att återvända till Sverige.

Jag gillar boken, den är skriven på ett lätt, men ändå, man kan känna hennes ångest. Hennes motstridiga känslor. Den är lätt att läsa och jag ville gärna ta upp boken för att fortsätta där jag lämnat.

The future's so bright I got to waer shades (Hål i huvudet, Jenny Jägerfeldt, sid284)

Texten varvas med engelska, någon enstaka mening på tyska. Men mestadels på svenska, förstås.

Joe Hill - En hjärtformad ask

Det här är en bok som jag för längesen bestämde mej för att jag ska läsa. Om jag såg boken, pärmbilden, eller jag bara läste titeln minns jag inte. Vad jag vet är att jag läste inte att det är en skräckberättelse!

Därför tvekade jag när jag en gång hade den i min hand. Vissa böcker har en tendens att tränga djupt in i mitt medvetande och stanna kvar länge efter det att jag läst ut sista sidan. Jag visste inte om jag ville att en skräckberättelse skulle göra det.

Men jag tänkte att om jag läser korta snuttar! Då kanske. Det blev korta snuttar för jag läste på eftermiddagarna efter jobbet och på kvällar. Så att så småningom är det dags att stänga boken och gå och lägga sig!

Till sist hade jag ändå en lördagsmorgon, idag, och hade inget planerat. Jag kan väl läsa boken tänkte jag. Och här sitter jag nu flera timmar senare, boken är utläst!

Det är egentligen inte så mycket skräck som det är rysare. Den får håret på armarna att resa sig, men det är inte en bok som gör att jag kikar bakom hörnet här hemma innan jag går in i nästa rum. Huvudpersonerna är härliga, de har sin egen karaktär. Sanningen att säga så är huvudpersonen, Jude Coyne, VÄLDIGT egen! Han är ... tja, jag lyckades inte riktigt placera honom, men det lutar åt heavymetal eller deathmetal sångare, eller om han är gitarrist, gitarr spelar han i alla fall :) Han har en privat samling av de mest märkliga ting: Skallen av en bonde som trepanerats på 1500-talet, en trehundra år gammal bekännelse, undertecknad av en häxa, en snuff-film (en film där folk på filmen dör på riktigt)...det var alltså inte så konstigt att han därför bestämde sig för att köpa en vålnad när det fanns en sådan till salu på internet.

Vålnaden visar sig vara verklig, och dessutom ha ett syfte. Att döda Jude och alla som hjälper honom! Jude och hans flickvän Georgia (som för övrigt lika bra kunde vara hans dotter) tvingas till slut att fly, fly undan vålnaden som inte visar dem någon nåd. Men det går inte att så där bara fly från en vålnad...

Förr eller senare hinner de döda ifatt (pärmens insida, ett utdrag ur boken En hjärtformad Ask)

Detta är en bok som jag inte hade några som helst problem med att streckläsa! När jag väl hade kommit igång och inte hade kvällen och natten som störde så kunde jag sitta ner och läsa utan uppehåll. Boken ger hela tiden mer små glimtar in i det förflutna, saker som förklarar varför det är som det är. Ibland är den irrationell, men det är avsiktligt och huvudpersonen själv funderar över det irrationella. Var beredd på rysningar som får håret att resa sig, skratt och tårar.

Jag rekommenderar den! Men är du mörkrädd och/eller rädd för spöken så är detta inte boken för dej! Gillar du däremot att känna spänningen och när det är lite skrämmande så rekommenderar jag den varmt!

I denna stilla natt

Det är något med den här boken som jag gillar! Sedan gillar jag att den utspelar sig på Gotland, gillar ön, även om jag måste erkänna att jag endast varit i Visby.

Ändå är det inget som gör att jag tvingas avbryta allt och fortsätta läsa boken. Jag har hållit på med denna bok i flera månader. Det är alltid någon annan bok som har verkat intressantare och jag läst dem först. Jag började läsa denna bok innan jag började skriva blogg, alla böcker i denna blogg är alltså lästa medan jag läste den här.

Nu bestämde jag att jag måste läsa den klart innan jag börjar på en ny.

Storyn är bra, handlingen framskrider, det är omöjligt att lista ut vem den skyldiga i historien är. Jag skulle villa säga att det är en bok i min smak, för alla element finns där. Det är bara det att jag inte fastnat för den. Den saknar den där magiska dragningskraften som vissa böcker har. Detta betyder inte att jag inte gillade boken! Den är bra! Jag bara inte kom mej för att fortsätta läsa efter att jag hade lagt den ifrån mej.

Handlingen ja!

Den utspelar sig som sagt på Gotland. En alkoholiserad ex fotograf hittas mördad i sitt mörkrum. En travvinst tros vara huvudorsaken till mordet. Polisen börjar forska i hans omgivning för att hitta den skyldige.

I samma veva försvinner fjortonårige Fanny Jansson påväg hem från stallet. De börjar nysta i hennes omgivning och finner en ensam flicka med allt för mycket ansvar och inga vänner, samt en mystisk pojkvän.

Anders Knutas söker efter samband mellan de två fallen, om det ens finns några. Bristen på ledtrådar och massmedias påtryckningar gör arbetet stressfyllt.

Gotlänningarna pyntar till jul, men i ljusens skuggor vandrar en mördare. (bakpärmen, I denna stilla natt, Mari Jungstedt)

Änglar och Demoner

Det här är en bok jag verkligen gillar! Den här är i klass med DaVinci coden! Helt fantastisk! Mystik från första till sista sidan! Gillar dessutom lite den här symboliken som han skriver om.

Den här boken börjar hemma hos Robert Langdon, professor i religiös symbolik. Han väcks tidigt på morgonen av vad som Langdon han avfärdar som någon religiös fanatiker som vill att han ska komma och bekräfta någon symbol som uppkommit någonstans. Mannen i andra änden är i alla fall ihärdig och får till slut Langdons uppmärksamhet. Langdon hämtas med privatflyg och flygs till CERN ett vetenskaps centrum (kan man väl kalla det). Där fick han vidare uppgifter vilket ledde till den slutsatsen att ett brödraskap återuppstått. Ett forna brödraskap känt under namnet Illuminati.

Illuminati grundades av de bästa naturvetenskapsmännen och deras fiende har under århundraden varit den katolska kyrkan. Religion och vetenskap går inte ihop, religionens sanningar och vetenskapens sanningar motsäger varandra och vetenskapen tar ifrån kyrkan dess makt. Illuminati bildas som en underjordisk organisation, som träffas utan kyrkans vetskap. Dess makt är stor och de har infiltrerat sig till synes överallt.

De har nu lagt en tidsinställd bomb med aldrig tidigare skådad sprängkraft i Vatikanstatens hjärta. Samtidigt pågår Vatikanens heliga konklav, val av ny påve, och i Sixtinska kapellet befinner sig Katolska kyrkans högst uppsatta män. Langdon flygs tillsammans med Vittoria Vetra till Rom för en desperat räddningsaktion som leder dem på en vanvettig jakt efter ett 400 år gammalt spår genom Rom.

Jag hade sett filmen innan jag läste boken. Detta betydde ju att jag visste hur boken slutade. Detta förtog inget av spänningen i boken! Möjligen en liten besvikelse över det faktum att jag inte hade någon chans att själv försöka klura ut saker och ting. Det var ju en tid sen jag sett filmen och vissa saker är ju annorlunda i bok och film, men slutet var ungefär det samma.

Jag rekommenderar verkligen boken! Jag läste så ofta jag bara kunde, och att läsa en liten stund på kvällen var dömt att misslyckas! Tanken "jag ska bara läsa till klockan 22" slutade med att jag tvingade mej att lägga ifrån mej boken lite innan tolvslaget.

Dan Brown passar dessutom på att sätta till små upplysningar under äventyrets gång. Symbolers ursprung, en del intressanta fakta, historia, konstverk.... Det skulle ha varit intressant att läsa även denna bok som illustrerad utgåva (jag läste DaVinci koden som illustrerad utgåva. Det är något jag rekommenderar :) ). Min kunskap över roms arkitektur, konst, och liknande är inte den bästa. Det skulle ha varit kul att samtidigt som jag läste boken skulle ha kunnat se samma sak på en bild, för att få bättre uppfattning. Speciellt när det gäller statyer, arkitektur, kyrkor och konstverk.


Ett litet smakprov från boken. Denna sida är från riktigt i början av boken, från sidan 18. Det är ett ambigram, det går att läsa samma sak bara man vänder bilden i 180 grader. Vilket jag tror är lite svårt om man inte sitter med en laptop.





Läs boken! Den är verkligen värd det!

Lee Child - Dollar

Jag fick den här boken som ett boktips av min syster Cutie. Hon läser en hel massa så hon har en hel del tips.

Tja, tänkte jag, klart att jag kan läsa och se vad jag tycker.

Baksidan är skriven så som resten av boken är skriven, på ett ungefär.

Jag åt ägg och drack kaffe. Jag satt i ett bås med fönstret på barnserveringen och läste en kvarlämnad dagstidning. Ute hade det slutat regna, men fönsterglasen var fortfarande prickiga av regndroppar. Jag såg polisbilarna svänga in på grusplanen i hög fart och tvärbromsa. Strålkastarljuset svepte genom luften. Bildörrar slogs upp, poliser hoppade ur. Två från varje bil, med dragna vapen. Två revolvrar, två hagelgevär. Det här var allvar. Jag bara satt där och tittade på dem. Jag visste vilka som befann sig på barserveringen. En kock ute i köket. Två servitriser. Två gamla män. Och jag. Tillslaget gällde mig. Jag hade inte varit i stan i mer än en halvtimme.

När jag läste baksidan så tyckte jag att det lät som en film jag sett. Rent av så att jag hade två eller tre alternativ. Jag var säker på att jag hade sett filmen! Efter att ha läst första sidan i boken visste jag att jag inte hade sett filmen. Huvudpersonen, Jack Reacher, visste att det gällde honom för att skulle det ha gällt någon av lokalbefolkningen skulle en polis artigt och försynt tagit in honom för förhör. Han vet inte vad pådraget gäller, men han blir ofrivilligt indragen i det.

Till en början är han fullt inställd på att få polisen i Margrave att inse att han är oskyldig för att sedan kunna vandra vidare på sin resa. Plötsligt får utredningen en oväntad vändning som gör att Reacher blir mer och mer inblandad.

Detta är en bok som jag känner att jag inte kan skriva så mycket om. Den är ett mysterium från första till sista sidan. Jag vill inte ta något från läsaren genom att beskriva något av handlingen. Det är en bok som jag varmt rekommenderar! Den stannar kvar också efter att man läst sista sidan. Reacher kommer en in på livet.

Jag ser fram emot att läsa nästa/en annan bok av Lee Child :)

Andras ungar - Torey Hayden

Toreys klass uppstod som av sig själv. Det var inte meningen att hon skulle ha någon specialklass, lagen om integrering i vanlig klass gjorde att det inte behövdes specialklasser. I alla fall inte i teorin.

Torey hade hand om specialundervisning, ett visst antal timmar varje dag. Det första barnet i barngruppen blir Boothe, en autistisk sjuårig pojke som endast kan repetera väderleksrapporter och samtal från förut.

Det andra barnet är en flicka som Torey redan tidigare gett stödundervisning. Lori, en sjuårig flicka som på grund av misshandel får en hjärnskada så att hon inte kan lära sig läsa. Detta skäms hon mycket för, och det blir inte bättre av att läraren i hennes egen klass inte har någon förståelse för att Lori inte KAN läsa, utan tror att Lori VÄGRAR att läsa.

Så småningom får Torey också ta emot Tomaso, en våldsam tio årig pojke som blivit vittne till styvmoderns mord på pappan och lillebror.

Det sista barnet är en flicka som egentligen inte hör hemma i en specialklass, men i brist på någon annanstans att undervisa henne får hon börja i Toreys klass. Claudia är tolv år, mycket blyg och gravid.

Det här är en bok som man helt enkelt fastnar i. Tomaso och hans våldsamma utbrott, hans fantasier om att hans pappa fortfarande bor i Spanien och snart ska komma och hämta honom. Lori, den fantastiskt positiva flickan, som trots upprepade försök inte kan lära sig symboler och därför inte kan lära sig att läsa. Boothe, helt i sin egen värld. De kämpar tillsammans och tack vare varandra gör de framsteg. Claudia kommer in i gruppen mycket sent, så henne fick jag inte så stort grepp om. En blyg flicka som till och med i boken kom lite i skymundan, i alla fall fick jag inte något stort grepp om henne.

Det är vissa saker i boken som berör mera. Jag hade flera citat som jag skulle ha velat skriva här, men jag har såklart glömt vilka det var, utom ett. Det berörde mej så djupt så jag måste sluta läsa för att samla mej. Jag skrev på en lapp sidnumret så att jag skulle hitta tillbaka dit. Det handlar om en läkares uppfattning om autister.

"Ursäkta." Jag drog mig för att säga något. för jag förstod inte riktigt vad som pågick och det hade jag egentligen inget med att göra heller. Men min förvirring var allt för stor. "Ursäkta mig, doktorn", sa jag igen, och nu rörde jag faktiskt vid hans rock, "men tänker ni inte ge honom någon slags bedövning? Lokalbedövning eller nåt?"
Läkaren vände sig mot mig. Han hade en sådan min som uttryckte att jag faktiskt borde förstå, så varför gjorde jag inte det? Han sa: "Ni vet att han egentligen inte känner nåt. Såna människor har ingen riktig känselförnimmelse. Det är bara som de inbillar sig. Det är ingen mening med att slösa dyra läkemelsel på dem."
Och Boos skrik fastnade i halsen på honom, gurglade till och försvagades till ett hest kraxande innan han hämtade andan nog för att börja skrika igen. (Andras ungar, Torey Hayden, sid 95)

Boo är Toreys kallasnamn för Boothe. Han har just innan ramlar från en klätterställning och bitit sig i tungan så illa att han måste sys. De kommer till sjukhuset och läkaren frågar pojken vad han heter, Torey berättar vad han heter och också att han troligtvis är autist. De spänner fast pojken på bordet, detta kan Torey ännu förstå, det kan vara ödesdigert om han rycker till medan de syr honom. Men när läkaren börjar sy utan att Boo får någon bedövning reagerar Torey.

Jag tittade genast på när boken är utgiven. Den är utgiven 1981. Jag hoppas för alla autisters skull att synen har ändrats sen dess.

Det här är annars en bok jag rekommenderar!