Bara Barnet - Torey Hayden

Torey Hayden är speciallärare för känslomässigt störda barn. Den här gången får hon ett jobb, trots att hon egentligen inte söker ett, hon väntar på ett uppehållstillstånd för att flytta tillbaka till Wales. Trots det får hon ett arbetserbjudande och hon tackar ja på det villkor att hon kommer att sluta så fort hon får uppehållstillstånd, det borde komma vilken dag som helst.

Klassen består av 3 barn. Den aggressiva och sexuellt brådmogna Mariana, den schizofrena Dirkie och den autistiske Leslie. Den här barnaskaran är redan för mycket för Torey, hon har fullt upp med att se efter Mariana och Dirkie samtidigt som Leslie inte är torr, så hon måste ibland lämna barngruppen för att byta på henne. Detta är omöjligt, eftersom hon inte vet vad de två andra kan hitta på medan hon är borta. Att ta de andra med är inget alternativ, eftersom de båda trissar upp varandra när de ser Leslies bara bak.

Torey ber om en assistent. Men istället får hon två barn till. Ett irländskt syskonpar märkta av krigets Belfast. Dessa två verkar leva i symbios. Shemona har inte pratat sedan oroligheterna i Belfast och omständigheterna som tvingade dem till att flytta. Istället är det Geraldine som verkar veta och förstå sin syster utan att denne behöver visa något alls. Torey får slutligen det sista barnet i skaran, de irländska syskonens kusin, Shamus.

Torey söker pånytt hjälp och får veta att det inte finns någon assistent. Lesleys mamma anmäler sig som frivillig att hjälpa till i barngruppen, och Torey accepterar det trots varningsklockor från sig själv och andra.

Doktor Taylor är väldigt duktig som assistent, men samtidigt blir hon även som ett till barn i gruppen. Hon har egna problem som hon måste konfrontera och behöver stöd av Torey.

Jag hade inte läst mycket från boken före det kändes oerhört skönt att veta att jag inte jobbar med en sådan här barngrupp. Redan när hon hade sina tre första barn i gruppen förstår jag inte hur hon fann tid att göra något annat än hålla barnen i ordning. Dirkie hade sina manier och kunde trissa upp sig själv till den grad att det inte fanns något att göra. Mariana hängde på och Leslie verkade inte ha något grepp om verkligheten. Jag förstår inte hur hon fick något jobb gjort med barnen!

Doktor Taylor beskrivs på baksidan som att hon "bara ska bli ytterliga ett barn i klassen". Det tycker jag att är en överdrift. Jag tycker att hon var till stor hjälp, även om hon i flera sammanhang inte klarade av situationen och ibland var borta, på grund av sitt privata problem. Torey fick rycka in även privat för att "behandla" Doktor Taylor, men i barngruppen hade hon ansvar för viss planering av undervisningen och hade ansvar för barnen när Torey jobbade enskilt med något av barnen.

En läsvärd bok! Om inte annat så för att man ser att det kan vara värre än det är!

Boken är skriven så att jag levde mej in jätte mycket i den. Jag kunde sitta och tänka på boken långt efter att jag hade lagt den ifrån mej och läste så fort jag fick tillfälle till det. Jag rekommenderar den, och jag rekommenderar Torey Hayden som författare.

Shanghai Baby

Denna bok handlar om en kvinna från Shanghai. Hon är författare till böcker som väcker starka åsikter bland läsarna, om vi säger som så. Den här boken skulle säkert passa som en av huvudpersonens böcker. Hur som helst så träffar huvudpersonen, Coco, sin pojkvän, Tiantian, på ett kafé som hon jobbar på. Tiantian är en bräcklig själ som inte många förstår sig på, han lider dessutom av impotens. Detta driver Coco till en utländsk älskare, Mark. Det är inget val hon egentligen tar utan finner sig mitt i allt i en kärleksrelation med två män.

Boken är skriven så att i alla fall jag stundvis bara satt och gapade. Tänk att man kan skriva såhär och ändå få så pass många läsare så att den faktiskt är översatt till svenska!?

Jag vill gärna skriva ett citat från boken, men den är så flummig så jag vet inte vad jag ska skriva. En text som jag valde genom att helt på måfå slå upp boken var aningen erotiskt, det speglar egentligen bokens anda. Men ändå inte.

Det kan ha att göra med att Coco verkligen umgås med udda folk. Folk med udda idéer. Hela boken är lite udda. Jag rekomenderar den för de som vill ha en annorlunda läsupplevelse, men jag skulle nog inte läsa den själv, inte efter att ha läst den.

Sista 3 kapitlen önskade jag bara att boken skulle ta slut snart. Jag ger den alltså inget högt betyg. Om något så tyckte jag att boken var bättre i början, helt usel mot slutet medan själva slutet var något filosofiskt. I alla fall själva slutklämmen :) Men slutet var helt ok i min smak.

Enligt 'Norrköping tidningar' ska den vara "rapp, fräck och underhållande". Jag ger den nog hellre betyget "rapp, fräck och överraskande" ....typ...

Imperiets Dotter - Maras list

Imperiets Dotter är en bokserie som handlar om Mara, Acomas härskarinna. Bokserien omfattar 6 böcker, även om jag har ett minne av att jag någonstans läst att den omfattar 3 böcker. Detta skulle då innebära att bok 1-2 är samma bok, på samma sätt som 3-4 och 5-6 är hopslagna (om ni förstår vad jag menar).

Händelserna utspelar sig i Imperiet Tsuranuanni, en fiktiv värld där inget är som vi är van vid. Deras regler och sociala traditioner är långt utöver det vanliga. Djuren som finns i denna värld har oftast 3 par ben. Det är ändå lätt att förstå hur djuret ser ut och föreställa sig landskapet omkring. Jag gillar denna bokserie, den är lätt att läsa och jag gillar att få ta del av denna värld, som är så långt från den jag slälv är van vid!

----------------------------------------------------------------------


Mara är dotter till Sezu och lillasyster Lanokota. Lano är efter sin far i tur att axla ansvaret som Acomas härskare. Mara har dragit sig tillbaka till templet, hon är beredd att avlägga klosterlöften och lägga allt värdsligt åtsidan.

Mara är i färd med att avlägga sina löften när tystnaden störs av steg och en röst ljuder: "Vi söker Acomas härskarinna!"

I samma stund förstår Mara att hennes far och hennes bror är döda. Hon har blivit hämtad från klostret för att axla ansvaret som Acomas härkarinna. Mara är då 17 år gammal.

De sociala regler som följs i Imperiet i Tsuranuanni är strikta. Sorg får inte visas öppet och det finns en hel mängd sociala regner att följa, för oss läsare, ibland omöjliga att förstå sig på.

Den enda meningen förändrade för evigt hennes liv. Hennes hjärna revolterade, skrek ut sin förnekelse, men hon var tvungen att själv förbli lugn. Aldrig skulle hon dra skam över sina förfäder genom att visa sorg offentligt. Hon behöll kontrollen över sin röst när hon långsamt reste sig upp. (Raynod E. Feist och Janny Wurts, Imperiets Dotter, Maras List, sid 13)

Det är mycket som möste göras för Acomas häskarinna. Kvar vid Acomas gods finns endast en handfull soldater som kan försvara godset mot en eventuell attack. De andra härskarna kan nu se sin chans att kunna utplåna Acomas exixtens för gott. Hon måste snabbt göra något för att få tag på pålitliga soldater, alltför många nyrekryterade skulle visa att Acoma är dåligt bevakat, vilket Mara på alla sätt försöker förhindra. Hon vill ge sken att hon har en stark styrka av soldater som försvarar godset.

En annan sak som är viktigt är att få fram en arvinge. Någon som kan föra familjenamnet vidare om något skulle hända henne. Här krävs all hennes list för att hon ska klara av att behålla kontrollen över Acoma, samtidigt som hon måste gifta sig med någon som har tillräkligt med makt att verkligen kunna försvara sig om någon skulle komma på tanken att hota henne och hennes blivande arvinge.

Imperiets Dotter - Maras hämd

Mara har lyckats framavla en arvinge. Hennes fortlevnad är tryggad. Men hennes val av man har varit mindre lyckat, Buntokapi är en våldsam man, han saknar kunskapen och intresset för att styra ett gods, men samtidigt vill han behålla kontrollen och Mara är inte tillåten att göra något utan hans vetskap.

Hon måste göra något för att återfå kontrollen, Bunto måste bort. I hemlighet smider hon planer, hon talar inte osanning, men hon använder sig av sin list för att driva Bunto i en fälla. Till detta ändamål använder hon de sociala regler som finns i Imperiet Tsuranuanni. Hon spelar ett högt spel där gränsen mellan att förgöra och förgöras är hårfin. Med varje listig drag följer fler mäktiga fiender.

Hon måste hitta ett sätt att hämnas sin faders och broders död.

Imperiets Dotter - Barbaren

En rämna som öppnats till Midkemia, där ett krig pågår, gör att det är möjligt att köpa sig barbarslavar. Dessa slavar är ohyfsade och inte villiga att följa lagen eller ens bete sig som det anstår en slav. Trots detta är Mara intresserad av dessa slavar och beslutar sig för att köpa några av dem.

De är inte villiga att låta sig tyglas, de klagar och gör ett sämre arbete än Imperiets egna slavar. Imperiets egna slavar vet och förstår att de som föds som slavar inte kan stiga på rang stegen, det är omöjligt i Imperiet. De som föds som slavar avtjänar ett straff för något de gjort i ett tidigare liv. Detta förstår inte de Midkemianska slavarna, som kommer från ett land, inte helt olikt det vi läsare är vana vid. Där är det möjligt för slavar att arbeta, tjäna pengar och till slut köpa sig fria.

Mara har stora bekymmer med en slav, Kevin. Men mot sin vilja väcker han känslor hons henne som hon inte visste att fanns, ger henne en insikt om en främmande värld, samt känslan av att hennes Imperium har stangerat och att "barbarerna" är mer civiliserade än de själva är.

Men som Acomas härskarinna kan Mara inte låta hjärtat styra, utan sin kalla beräkning har hon inte en chans i Rådets Spel. Blodsfejden mot huset Minwanabi fortsätter och Desio av Minwanabi tärs av en brinnande lidelse att hämnas sin fader och krossa Mara, hennes son och hela huset Acoma en gång för alla

Imperiets Dotter - Kaos

Aldrig tidigare har detta skådats, en barbar som Mästare! "Barbarer" har ett annat sätt att se på saker och ting och under de kejserliga spelen utbryter kaos, Mästaren Milamber utövar sin magi för att ge eftertryck åt sin ilska över hur slavar blir behandlade under spelen.

Kaos bryter ut i den Heliga Staden och i hela Imperiet.

Sedan sin faders död har Mara lyckats med konststycket att bygga upp sina styrkor så att Acoma nu är en betydande maktfaktor. Hon deltar med stor skicklighet i Rådets spel och nu gäller det hela imperiets överlevnad.

Samtidigt utkämpar Mara en inre strid. Hon måste välja en lämplig make för att säkra framtiden för henne och hennes son. Men hennes hjärta tillhör den upproriske solte barbarslaven Kevin.

Imperiets Dotter - Magi

Mara har lyckats hitta sig en man, en man som uppskattar hennes sällskap också för hennes intelligens. En man som accepterar det faktum att hon bär på en annan mans barn.

Än en gång har Mara töjt och trotsat på reglerna. Istället för att låta ett gods och en besegrad härskares namn glömmas bort som om det aldrig exixteras, flyttar hon och hennes familj in på Minwanabis gamla ägor. Mara anser att det är en skymf mot gudarna att låta ett så vackert beläget gods växa igen och glömmas bort.

Sedan Mara utsätts till Imperiets Tjänarinna har det politiska läget i Tsuranuanni varit stabilt. Attacken mot henne kommer därför som en fullständig överraskning och konsekvenserna försätter henne i ett chocktillstånd som gör henne helt paralyserad.

När hon söker hämnd för denna attack lägger sig de vars makt egentligen styr imperiet i. De förbjuder henne att utkräva hämnd, att överhuvudtaget attackera mannen som hon anser skyldig till sin sons död.

Hon skickar ut sin mästerspion för att hitta ett sätt att överlista svartrockarna, även om hon tror att detta kan bli hans sista uppdrag.

Imperiets Dotter - Det förbjudna

Hela Imperiet Tsuranuannis framtid står på spel. Mara har stött på "det förbjudna", något som inte får komma till människornas, eller någon annan levande varelse inom Imperiets, kännedom. Mara för alla bakom ljuset genom att resa utanför landets gränser i templets namn för att finna sanningen.

I en främmande värld söker hon upp de mäktiga chojanerna för att finna ett sätt att utmana Magikernas svarta magi och krossa den makt med vilken de har föslavar hennes folk.

Mötet med befolkningen i denna främmande värld är allt annat än vänligt. Mara upptäcker att hon och hennes följe inte kan komma ur denna knipa på samma sätt som hon skulle ha gjort hemma i Imperiet.

Mötet med chojanerna är heller inget angenämt möte, hennes upplevelser med chojaner inom Imperiets gränser hjälper henne föga. Det hjälper henne rent ut sagt inte alls. Hon finner sig tillsammans med Lujan i chojanstacken med dödsdom uttalad över dem båda. En dödsdom för något som deras förfäder gjort så långt bak i tiden att inte ens historieböcker kan berätta sanningen.

De vet inte hur de ska klara sig med livet i behåll från denna stack, men de vet att de behöver chojanernas kunskap för att kunna besegra svartrockarna och för att chojanerna och folket i Imperiet inte längre ska behöva vara förslavat.

Vägen till Stjärnorna

Jag blev rekommenderad den här boken med orden: "Den är helt okej"
Så jag tänkte att jag kan ge den en chans. Jag har kommit fram till att den är helt okej :)

Boken utspelar sig på slutet av 1800-talet in till mitten av 1900-talet. Vi följer med tre generationer kvinnor vilka har olika syn på vad som är viktigt i livet.

Alexandra blir av sin mor Sophie bortgift till en engelsk aristokrat. Alex kommer bättre överens med sin mormor Annie. Alexandra kommer tack vare sitt giftemål att få stor betydelse under andra världskriget. Hennes äktenskap är inte lyckligt och under en resa till Amerika finner hon kärleken i en fransman, även om hon är medveten om att denna romans bara kan vara i två dagar, efter det ankommer de hamn i New York.

Det jag gillar bäst med boken är egentligen på det sätt den följer historien. Alla personerna är fiktiva, men de historiska som händer i bakgrunden är intressant att följa.


Boken är uppbyggd på det viset att ibland beskrivs långa tidsperioder snabbt och ibland får man ta del av detaljer och följa med huvudpersonerna under sina levnadsdagar.

Jag rekomenderar denna bok om man vill ha något att läsa utan att behöva tänka eller förstå så mycket. En romantisk bok, lätt att läsa.

EMMA - Mias dotter

Det här är (precis som framgår av pärmbilden här till höger) en fortsättning på Gömda, Asyl och Mias hemlighet.

Jag har själv läst Gömda och Asyl och har följt med Mia i hennes kamp mot världen, så att säga.

Detta är Emmas version av vad som hände. Hur Emma uppfattade det, hur vilket litet barn som helst skulle uppfatta det. Alla frågor som rört sig i hennes huvud, varför får inte HON gå på dagis som alla andra, är det något fel på HENNE? Varför får de inte vara utomhus, är det något fel på DEM?

I boken Mias hemlighet får vi veta att Mia har en son i Sverige, en son som hon lämnat kvar och inte har någon kontakt med. Detta är början till att Emma får reda på sanningen om sitt förflutna.

Eller, hon snokar reda på sanningen genom att lägga beslag på "den svarta boken" var Mia har samlat all fakta och alla papper angående familjens situation.

Den sanning som Emma hittar gör att hon inte litar på sin mamma mer. Hon anser att Mia endast har ljugit för henne hela hennes liv och att alla beslut var för MIAS bästa och inte för barnens. Emma tar avstånd från sin mamma, hon rent av hatar henne. Smärtan som fyller henne är enorm och hon måste få utlopp för den.

För att klara av smärtan börjar Emma skära sig i sina handleder samt börjar med droger.

Mias kamp är inte över. Emmas kamp har bara börjat.

Jag ska snart fylla arton, och då kan mamma inte längre lägga sig i vad jag gör och vilka jag träffar. Sedan jag läste sanningen om vår familj i "den svarta boken" har jag inte längre någon respekt för henne. Hon har ljugit så mycket för mig så att jag inte bryr mig om vad hon säger.

(Emma - Mias dotter, Maria Eriksson, sid 9)

Isprinsessan

Camilla Läckberg är född 1974 och uppväxt i Fjällbacka i Norra Bohuslän. Som liten berättade hon ständigt historier och tecknade små sagor, som hon satte ihop till böcker. Den första boken hon skrev, Tomten, kom till när hon var fyra fem år gammal. Det var en bloddrypande, rafflande historia på fyra sidor. Fascinationen för mord och kriminalgåtor har alltid funnits där - kanske som en kontrast till idyllen där hon växte upp. Att skriva förblev länge enbart en dröm och Camilla utbildade sig istället till civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg. Efter avslutade studier flyttade hon till Stockholm och det blev ett par års arbete som ekonom. Men hon vantrivdes och drömde om att skriva. Till slut fick hon en kurs i julklapp av sin man, mamma och bror. Den hette ”Att skriva krim” och var i Ordfronts regi. Under kursen började hon skriva på den berättelse som kom att bli hennes debutbok, Isprinsessan. Hon fick rådet att förlägga handlingen på en plats som hon kände väl till, och vilken passade då bättre än uppväxtorten? (källa: http://www.camillalackberg.com/)

Det jag slås av när jag läser om Camilla Läckberg (se ovan) är att huvudpersonen i boken påminner mycket om författaren :) Det kan i och för sig vara så att hon har gått till sig själv, eftersom vissa av personerna finns i Fjällbacka, även om de flesta av karaktärerna är fiktiva.

I boken får vi träffa Erica Falk, vi kan väl kalla henne blivande författare, eftersom hon trots några publicerade böcker inte vill titulera sig som författare. Erica har just kommit tillbaka till Fjällbacka under sorliga omständigheter, båda hennes föräldrar har förolyckats och hon håller på att reda upp i deras hem.

Erika framstår inte som någon överklass skönhet, utan som en vanlig svensson. Hon kämpar med sin vikt och följer sina viktväktarpricka mer eller mindre lyckat. Det är roligt att läsa en bok där huvudpersonen verkligen skulle kunna vara vem som helst som man möter på gatan :)

Vi får även möta Patrik Hedström, som sedan barnsben varit förtjust i Erica, men som inte fått någon respons tillbaka. Komissarie Mellberg, som ser sig själv som en gudarnas gåva till kvinnorna, men som inte riktigt lever upp till sina förväntningar. Något han inte är medveten om. Att han har fått en kal fläck på huvudet kan med all rätt kompenseraras av att låta håret växa sig långt för att sedan arrangeras till en frisyr som täcker det kala. Något som kollegerna tycker istället ser ut som ett kråkbo. Och många fler trevliga och mindre trevliga karaktärer!

Inget är som det ser ut att vara, i det lilla samhället Fjällbacka. Redan tidigt i boken hittas "Isprinsessan". Hon hittas död i sitt badkar med uppskurna handleder och Erica blir indragen i uppståndelsen. Det visar sig vara en av Ericas barndomskamrater. Det är många frågor som kräver sitt svar och polisen svamlar ibland i blindo och ibland kommer de till återvändsgrändar.

Boken är skriven på det viset att även en anonym persons tankar kommer fram mellan kapitlen. Det är intressant att följa med hur denna person tänker och hur det kan hänga ihop med fallet som polisen kämpar med.

Spänningen byggs upp successivt och fler och fler frågor väntar på att få svar. Innan man kommit till sista sidan på boken har man fått svar på alla sina frågor, men i hela boken ges små antydningar till vem som är skyldig och hur saker och ting hänger ihop. Vissa saker lämnas avsiktligt bort för att förlänga spänningen.

Jag har tidigare läst de övriga böckerna som Camilla Läckberg har skrivit (och som kommit ut som pocket), man får följa med huvudpersonernas levnadsöden paralellt med handlingen i boken. Detta stora kliv bakåt på den röda tråden störde inte alls! Det var bara roligt att få lite mera kött på benen. Det är inte nödvändigt att läsa dessa böcker i kronologisk ordning, men jag skulle rekomendera det! Huvudpersonernas liv på sidan om mordutredningar och mysterier är mycket lättare att följa om man läst alla böcker i kronologisk ordning.

Camilla Läckberg är en författare jag kan rekomendera till den som är intresserad av mord och mysterier. Där det inte bara gäller att titta bakåt till gårdagen, utan där ledtrådarna sträcker sig flera år bakåt i tiden.

Jessika Jungs saknad

En väktare knivhuggs till döds i Solna centrum. Samtidigt väntar hans flickvän vid ett galleri och funderar varför han inte dyker upp.

De har bara varit tillsammans i några månader, Jessika Jungs och Johan Larsson, väktaren. När Jessika får veta att Johan är död reagerar hon inte som väntat. Hon kan inte ta det till sig, kan inte förstå. Hon gör sina egna efterforskningar, följer sin instinkt och gör på såvis en parallell utredning med polisen. Spåren hon hittar leder till Stockholms tungt krimilenna undere värld. Hon får fundera på hur mycket hon verkligen kände Johan, var hon den han trodde att han var? Hur mycket var han inblandad i dessa livsfarliga kretsar?

Jag tycker att boken är fantaksikt skriven! Jag ville inte lägga den ifrån mig. Hon är inte rationell, Jessika, tar risker i sin strävan mot sanningen. Men vem är rationell i sorg? De har bara varit tillsammans några månader, men hon känner att hon har väntat på honom i hela sitt liv, och nu är han död, kommer aldrig mer tillbaka.

Det enda jag stör mig på är titeln. "Jessika Jungs saknad". Hon var saknad i kanske ett kapitel, hon går ut genom dörren till sin lägenhet och lämnar inget spår av vart hon har tagit vägen. Sedan kommer hon tillbaka. Hon har kontakt med polisen, funderingar som hon kommit på och vill veta om polisen följt upp, sådana saker.

Den är verkligen läsvärd!

"Livet är en gåva som måste levas fullt ut.För till slut, förr eller senare, kommer vi alla att dö." (Sista sidan i Elisabeth Gileks bok, Jessika Jungs saknad)

P.S. Jag älskar dig

Jag har sett lite reklam om filmen och tyckte att det verkar vara en film jag vill se! När jag hittade boken blev jag överlycklig och lånade den genast! Vad jag hade förstått skulle det handla om en ung kvinna som sedan blev änka, mannen hade lämnat efter sig brev som hon skulle få efter det att han hade dött. Dessa brev visste hon inte om.

Detta var vad jag trodde. I början av boken möter man sorgsen rödgråten Holly. Boken börjar cirka en månad efter makens bortgång. Holly höll den blå bomullströjan mot ansiktet och slogs genast av den välbekanta doften. En överväldigande känlsa av sorg spred sig i hennes mage och skar i hennes hjärta. Paniken tog överhanden (P.s. Jag älskar dig, Cecilia Ahern, sid 5). Holly försöker ta sig igenom vardagen, det är svårt eftersom hon måste vakna upp i ett tomt hus varje morgon, hon sover dåligt på nätterna då hon för det mesta går från rum till rum utan att få någon ro och somnar först in på småtimmarna. Hon blir alltid väckt av någon orolig familjemedlem eller vän som oroar sig för att hon inte gör något annat än sover.

I ett samtal med mamman får Holly veta att brevet som hon fått fortfarande är kvar hemma hos föräldrarna, mamman tror att det kan vara något viktigt eftersom det utanpå brevet står "Få se nu, längst upp står det 'Listan' Det kanske är från jobbet eller nåt. Du kan väl i alla fall titta..." (P.s. Jag älskar dig, sid 9) Holly tappar telefonluren och man får följa med henne bakåt i tiden, den tiden då hennes man, Gerry, fortfarande levde och de var lyckligt gifta. De hade skämtat om att om han någonsin skulle lämna Holly så skulle han måsta skriva en lista på saker för att Holly skulle klara sig utan honom, saker som att släcka lampan innan hon kryper ner i sängen, på fönsten så att hon inte öppnar dem på morgonen och sätter igång larmet.

Holly tror inte att Gerry verkligen lämnade efter sig en lista, men hon är nyfiken och åker för att hämta brevet, som visar sig vara mera som ett paket. Det innehåller 10 brev, ett för varje månad ända fram till slutet av året. Gerry kommer tillbaka i och med de korta breven, Holly kan känna hans närvaro.

Tillsammans med sina vänner genomgår hon varje prövning och uppdrag som Gerry har lämnat efter sig. Man får följa hennes liv, som pendlar mellan hopp och förtvivlan under resan tillbaka till ett liv utan sin man, hennes bästa vän.

Boken rymmer både skratt och tårar, jag rördes till tårar snarare än satt och stortjöt med boken i handen. Ingen bok jag gärna läste på allmän plats, eftersom jag rördes till tårar, men en bok jag inte kunde lämna ifrån mig, utan ville fortsätta att läsa.

P.s. Jag älskar dig (P.s. I love you) är Cecilia Aherns debutroman. Hon var endast 21 år när hon skrev den, hon är uppvuxen och bor i Dublin. Historien i boken utspelar sig också på Irländsk mark.

Det ska bli ett sant nöje att döda dig

En sann historia.

Magdalena börjar riktigt från början av sitt liv, berättar om sina föräldrar och att de under hennes 10 första år nästan ständigt var på resande fot. Hon berättar om hur det är att komma från en familj med "annorlunda" föräldrar. Mina föräldrar var på 70-talet med i Jesusfolket, en grupp som levde som hippies fast med Jesus som sitt Woodstock. Vi bodde i kollektiv och hade inga möbler, bara kuddar längs väggarna. Jag bytte skola varje år och kan knappast säga att mina skolår var fantastiska. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid. 7)

Hon hade inte de kläder som var "inne" utan var mest klädd i kreationer som hennes mamma hade sytt. Trots det ser hon inte tillbaka på sin uppväxt med bitterhet, utan hon har lärt sig att uppskatta värmen och gemenskapen, det viktiga i livet.

Allt medan tiden i boken går, kommer hon så småningom in på tonårslivet och pojkar. Och däri en speciell kille som kom att bli hennes man. Hon berättar om hans bakgrund och att hon borde redan då ha insett att det inte bådade gott. Kanske någon kan säga att allt är hennes eget fel, men ingen kan veta vad framtiden för med sig. Jag svävade fortfarande i min såpbubbla av förälskelse och tänkte för mig själv att med hjälp av lite färg och blommor så kunde vi nog få ett rikgit mysigt hem tillsammans ... (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 33)

Jorma, som killen hette, hade ett agressivt humör och med många kontakter till undre världen. Han tränade mycket och började snart använda anabola steroider, som tillsammans med droger gjorde att han fick ett oberäkneligt humör.

De gifte sig efter att Magdalena fått veta att hon var gravid, och födde sedan deras son Isak. Magdalena hade alltid älskat sina födelsedagar, men nu var det ofta på sina födelsedagar som hon fick stryk och hot om att Jorma skulle kasta ut Magdalena och skaffa en ny mamma till Isak.

Det var tack vare sina föräldrar och vännernas engagemang som Magdalena tillslut lyckades fly. Och tack vare sitt eget mod som hon tillslut kunde ta sig igenom det. Polisen var ett jättestort stöd, så länge de trodde att Magdalena kunde sätta dit Jorma för något grövre brott än kvinnomisshandel, efter det hade de inget intresse för vad som hände med henne. Förutom vissa eldsjälar.



I boken förbereder Magdalena ofta läsaren på vad som ska hända i boken. Men lika ljust och varmt som solen sken på mig den dagen. lika fort skulle den gömma sig bakom molnen igen. Jag skulle likt en dödsdömd släpas ut i natten och få min glädje kvävd av en tjock, giftig dimma som svepte in i mitt liv. Jag skulle ensam stappla omkring i mörkret timma efter timma, dag efter dag. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 155-156)

Man blir aldrig insvept i en bubbla av säkerhet utan man vet alltid om något snart ska hända, även om det låter som att allt ordnar sig.

Man får dessutom lite fundera på hur samhället tar hand om liknande situationer, hur alla instanser skyller på varandra och till sist endast rycker på axlarna när man står där och är i behov av hjälp.

Men vid flera tillfällen tänkte jag för mig själv att om jag någongång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: "Nej, döda honom istället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelstradd med permission efter en vecka. Han behöver inte fly. Han har turen att ändå sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade gratis hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han har avtjänat sitt straff ska han naturligtvis få möjlighet att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom med diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skjuta skallen av honom istället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr - och dessutom gratis tandvård ... " (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 249)

'Det ska bli ett sant nöje att döda dig' är en läsvärd bok, Magdalena Graaf är endast i 30 års åldern och har redan skrivit en självbiografi. Boken är inte skriven i syfte att hämnas på någon!

Constance Briscoe - Äcklig

En sann berättelse om en mors grymmhet

I boken får vi följa med Clare Briscoe. Min mor kallade mig Clear och påstod jag var så genomskinlig att hon såg rakt igenom mig - clearly through me. Mina systrar omvandlade det till Clare och kallar mig fortfarande för Clare. (Äcklig. Constance Brisco, sid 13)


Clare är van att bli misshandlad både fysiskt och psykiskt av sin mor. Inte bara misshandel av modern men även av styvfadern, Eastman, som hon på eget bevåg drog inför rätta. Detta minskade på inget sätt misshandelsn, men Eastman kunde inte röra henne eftersom han var villkorligt frigiven.

Till familjen hör 5 systrar och två bröder, plus även 3 halvsystrar och en halvbror.

Boken skriven med många detaljer, det är lätt att hänga med och man får en sammanhängande text att följa. Clare har skrivit dagböcker under hela sin uppväxt, men dessa blev stulna av hennes mor, annars skulle det finnas med material till boken. Trots det tycker jag att Constance minns mycket av sitt liv, många händelser tydligt, flera dagar efter varandra. Hon säger själv att hon inte är säker på ordningen, i vilken ordning allt hände. Men hon verkar ha en klar bild av hur gammal hon var när det hände.

Rubrikerna har alltid ett årtal: Julglädje 1965, Ful 1966, Den försvunna sängen 1969

Det känns inte verkligt det man läser i boken. Hur kan en mamma utsätta sitt barn på det viset? Att ett barn kan minnas misshandel så tydligt och beskrivande kan jag däremot förstå, ett sådant svek sätter sina spår!


Ett barn från Clares skola kommer på besök, vill att Clare ska komma ut och leka, det är ingen som Clare umgås med på fritiden och har inget emot att mamma säger att Clare inte har tid, plötsligt ändrar sig Clares mor.
"Det här är hennes rum" sa min mor och förste in Mary framför sig. "Ser ditt rum ut såhär?"
Mary såg sig omkring och fick syn på larmet. Den stora lådan som stod bredvid min säng.
"Vad är det där?" frågade hon
Jag stirrade på min mor.
"Åh, det är hennes larm", svarade min mor. "Har hon inte berättat att hon kissar i sängen?" Min mor sparkade på lådan och lamporna började blinka. "Ser du? Det är lite som att gå över vägen. Problemet är att man inte blir överkörd, men man kanske drunknar", tillade hon.


Clare framstår i alla fall som en stark person i boken, hon tar strider med sin mor och vägrar att acceptera att hennes mor får behandla henne som hon gör.


En dialog mellan mor och dotter:
"Snacka inte skit. Du gör av med mer el än någon annan här i huset. Ditt larm står till exepel på varenda natt, vecka ut och vecka in. Du räknar väl inte med att du ska betala för det? Jag har inte bett dig kissa i sängen. Hit med pengarna."
"Hur mycket vill du ha?"
"Du borde egentligen ge mig alltihop."
"Då är det egentligen ingen idé att jag jobbar" sa jag. "Då kan jag lika gärna sluta med en gång."
"Du gör som du vill. Ingen tvingar dig att jobba."
"Det är mina pengar, och jag har förtjänat dem." (Äcklig, Constance Brisco, sid 172)



Hon trotsade alla odds, hon växte upp och kämpade till sig så mycket självkänsla att hon klarade av att studera vid universitet och bli Storbritanniens första svarta domare.


Fruktansvärd, brutalt ärlig och ändå upplyftande; ÄCKLIG är Constance Briscoes historia.

Gåtornas Palats

NSA, The National Security Agency är en tophemlig organisation vars uppgift är att knäcka koder och krypton. De har skapat en dator som är oslagbar på detta, TRANSLTR. När TRANSLTR i alla fall stöter på en kod som den inte kan knäcka, och man kallar in en av sina bästa kryptologer, Susan Fletcher.

TRANSLTR hålls som gisslan, koden är så komplex att om den släpps fri, blir tillgänglig för allmänheten, så skjuts hela USA:s underrättelsetjänst i sank. Susan Fletcher sätter genast igång med att hittaförredaren inom NSA, och redan innan Susan Fletcher kallas in till NSA har hennes fästman, David Becker, skickats till Spanien för att få tag på kodens lösning, vilken finns ingraverad på en ring.

Citat ur boken:
"Tydligen var det inte bara så att NSA faktiskt fanns, utan myndigheten ansågs dessutom vara en av de mest inflytelserika i världen. De hade samlat elektroniska underrättelser och hemligstämplad information i USA i över ett halvsekel. Bara tre procent av landets befolkning kände ens till dess existens." (Gåtornas Palats, Dan Brown, sid 17)

Försök knäcka den här koden. Det är enklare än det verkar, men jag måste titta på "facit", som finns på samma sida i boken, bara några rader ner :)
IÖF ÅP FKÖC ÖSS UH SQÅEEÖSR

Jag har tidigare läst Da Vinci Koden, den gillade jag skarpt! Men denna bok är inte i min smak. Den har korta kapitel, nästan alla nya kapitel handlar om en annan person, man följer i alla fall 10 personer, som jag så här på rak arm kommer att tänka på. Av alla dessa finns det en, ska vi kalla 'Skyldig'. De två huvudpersonerna kan det inte vara, det blev medryckta utan förvarning. Tre av dessa personer är högt uppsatta chefer, så dem kan man utesluta. Två är typ kontorspersonal, två är datasnillen, den ena högt misstänkt, men det brukar väl aldrig vara den man misstänker? Eller? En är mördare, men han arbetar ju inte på eget bevåg. Alla dessa i olika utsträckning då förstås. Så vem är då den skyldige?

Jag tycker att det är en bok där det händer mycket, men man kommer ingen vart. Det dras många förhastade slutsatser, som sedan visar sig vara sidospår. Man slutar efter en tid tro på dessa slutsatser. Själva kärnan är intressant, kryptologer och krypton som ska lösas. Tycker ändå att själva storyn skulle kunna vara mera...intressant. Det var mycket fakta, kanske lite för mycket av sådan fakta som var nödvändig, men för mycket på en och samma gång.

Jag förväntade mig mer av Dan Brown. Men är man intresserad av kryptologi, datavärlden och liknande kan den säkert vara mycket intessantare! Boken blev bättre efter att jag läst typ halva boken, även om slutet kändes lite stressigt.

"Nog var det David, alltid. Utan vax ... det var den enda kod hon ännu inte lyckats knäcka." (Gåtornas Palats, Dan Brown, sid 415)

En annan som även har läst och kommenterat boken (och som gör det bättre än jag :) ) finns på samma ställe som jag har tagit bilden av boken, nämligen på en blogg av någon som heter Martin.

Torey Hayden

Torey Hayden är född i Montana USA och bor nu med sin man och dotter i Skottland. Hon är barnpsykolog och har arbetat med specialundervisning för barn med psykiska störningar. Sina erfarenheter har hon skildrat i en rad medryckande och gripande romaner. Här är två av dem!




Rävungen handlar om 6 åriga Sheila. Hon är en intelligent flicka, men hennes livserfarenheter har varit allt annat än goda. Hon är emotionellt störd. Boken börjar med att Torey i en tidning läser en kort notis om en flicka som rövat bort en 3 årig pojke, bunit honom vid ett träd och satt eld på honom. Man inser att hon är en fara för sig själv och andra och det beslutas att hon ska tas in för vård. I väntan på en ledig plats på psykiatriska barnavdelningen placeras hon i Torey Haydens klass för psykiskt handikappade barn. Torey Hayden är fast besluten för att hennes klass inte ska vara endast en förvaringsplats för flickan. En hård och bitvis mycket otacksam kamp tar sin början.

"Rävungen är en gripande omskakande bok om mänsklig grymhet men ochså om värme och djup medmänsklighet"

Ett citat ur boken, Torey talar med Sheila efter att hon fått stryk av rektorn efter en händelse i ett klassrum:
"Sheila, jag har aldrig sett dig gråta. Får du aldrig lust att göra det?" "Jag gråter aldrig." "Varför inte?" "För då kan ingen göra mej illa."
(Rävungen, Torey Hayden, sid 93)





Tigerungen är en forstättning på Rävungen. En förklaring till hur det gått för Sheila efter att hon lämnat Torey Haydens klass. Början av boken är som en komrimerad version av Rävungen, för att man lättare ska kunna hänga med, eller kanske för att friska upp minnet så att man vet/minns lite av Sheilas bakgrund.

I Tigerungen möter vi Sheila, 13 år. Torey Hayden har försökt hålla kontakt med Sheila sedan hennes klass tog slut när Sheila var 6 år. En flytt gör att Torey tappat kontakten med Sheila och hon försöker igen finna ett sätt att hålla kontakten med Sheila. När Torey finner Sheila får hon veta att Sheila har glömt allt om sin mardrömslika barndom, hon minns inget av året i Toreys klass.

Långsamt kommer Sheilas minnen tillbaka och på samma gång vaknar känslan av övergivenhet.

Torey och hennes kollega Jeff startar en sommarskola för handikappade barn. De behöver hjälp för att klara av de 8 handikappade barnen. Nästan alla med olika handikapp eller störningar. Till sin hjälp får de en äldre dam, förståndig och jordnära till sättet. Men Torey är inte riktigt till freds, och går tillbaka till anteckningarna för den klass av handikappade och störda barn som Sheila varit en del av. Den gången hade de haft hjälp av en högstadieelev, och Torey får idén att Sheila får vara en del av sommarskolan.

Citat ur boken:
Sheila tog ett djupt andetag. >> Jag sitter redan i klistret, så jag kan lika gärna säga vad jag tycker. <<>>Skicka inte tillbaka Alejo, Han kan inte hjälpa att han är som han är. Han är bara en liten pojke. Han vet inte att det inte är acceptabelt att inte vara smark, att han är lika duktig som de andra pojkarna bara för det som hände som gjorde honom skadad.<<
(Tigerungen, Torey Hayden, sid. 215)

Till Torey med mycket
"kärlek"

Alla de andra kom
de försökte få mig i skratt
med skoj som var skoj
och med skoj som var elakt
och sen smet de
och där var jag ensam kvar
och visste inte
vad som var skoj
och vad som var elakt
där var jag ensam
med skratt
som inte var mitt.

Och sen kom du
som var så konstig
inte riktigt som andra
du fick mej att gråta
och verkade inte bli arg för det
du sa bara att
nu var skojet slut
och väntade
till mina tårar hade torkat
och blivit glädje.

Torey Hayden valde att avsluta sin bok Rävungen med en dikt som Sheila hade skickat åt henne.

Jag gillar Torey Haydens böcker. Jag har även läst burpojken, för ett antal år sedan, och det var när jag såg att dessa böcker hade samma författare som Burpojken som jag bestämde mej för att läsa dem. De är läsvärda! Rävungen är mera enkelt skriven, det går snabbt att läsa och inte många beskrivningar utöver det som är bokens berättelse. Det är en bok om Torey Haydens historia, enligt Hayden själv i förordet av Tigerungen. Rävungen slutar när klassen upphör. Tigerungen är den fortsatta historien. Tigerungen är mera beskrivande och förklarande. Båda är vörda att läsa! Det är även värt att läsa "om" rävungen i komprimerad version i början av boken Tigerungen, eftersom den ger andra fakta och är inte helt lika som den tidigare boken.

Jag rekomenderar båda böckerna!