Jag har läst några biografier innan denna. Jag har gillat alla (och är det någon jag inte gillat så har jag förträngt det), men den här. Ja, vad ska jag säga. Jag får den information jag...nä...det är just det! Jag får inte den information jag vill ha! Jag får inte veta så mycket om Michel, som jag får veta om vad han tycker om sin karriär. De album han släppt, vad han tyckte om branschen. Den var ytlig, skulle jag säga. Han låter oss inte komma in på skinnet. Fast, det säger han flera gånger att han är mån om sitt privatliv.Det är inte det att jag tycker att den är dålig, jag bara förväntade mej något annat. Jag har försökt ta ett steg tillbaka och läsa den ur en annan vinkel, men det var ändå inget för mej. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om boken! Jag kan inte återge något som han skrivit. Inget har varit så att jag kände att "perfekt!" och när man läst boken inser man hurdan perfektionist han var. Hur en sådan här bok har kunnat slinka igenom förstår jag inte. Kanske han inte hade samma passion för boken som han hade för musiken. Ja, det är väl det mest troliga vad han än själv skulle påstås :)
Den får inget bu eller bä från mej, den var ... intetsägande. Jag skulle villa läsa en bättre biografi om Michael Jackson. Denna bok var hans tankar, ja, men ändå...inte det jag ville läsa.
Vad ville jag läsa? Jag ville veta lite mer om hans uppväxt, få en inblick i vad som är sant och vad som är falskt av alla påståenden som snurrar. Han nekar själv (i boken) att han gjort någon som helst plastikoperation annat än näsan, att det som man ser som skillnaden mellan honom som barn och honom som vuxen är att han som barn är knubbig och som vuxen smal. Jag har inte jämfört bilder av honom som barn och vuxen annat än att han är SÅ mycket ljusare som vuxen. Och det är något som inte växer bort! Det skulle jag ha velat veta, hur gick det till?
Av en kompis har jag fått veta att det finns blekningskrämer, innehållande blekmedel utspätt med hudkräm, men att han troligtvis använt en maskin. Hur maskinen fungerar har jag inte fått klart för mej, annat än att om man slutar använda krämen så blir man brun igen, med maskinen hålls man vit. Janet, hans syster, använder (enligt samma kompis) krämen. För det ser han. Fråga inte hur, för på det svarade han att han ser det på samma sätt som en annan kunde säga att hon använder krämen. Men det är väl klart! Blir man ljusare i hyn måste det finnas en förklaring? Det går inte att gömma att man blir ljusare! Så jag fattar ändå inte.
Till Jacksons försvar så var boken utgiven 1988, så han kanske inte var så ljus i hyn då inte. Kanske han använde kräm? Jag kan inte ens säga hur han såg ut 1988. Hans biografi har inte gett mej en längtan om att ta reda på mera om honom. Inte som The Heroin Diaries som jag sträckläste, som gjorde att jag upptäckte ett band som jag inte visste existerade, som gjorde att jag sökte upp vilka låtar de gjort och började lyssna på dem. Som gjorde att jag skulle villa träffa Nikki Sixx.
Kanske lika så bra det, för det är lite svårt att träffa Michel Jackson idag. Men det skulle ha varit kul att känna samma sak efter att ha läst hans bok.
