lördag 13 april 2019

Toner i natten

Hela historien börjar med Laura McCarthy och en gammal man, Mr Pottisworth, som även är ägare till Spanska huset. Om man vill ha bokens kärna, så är det just Spanska huset. I flera år har Laura skött om den gamle mannen och väntat på att han ska då så att hon och hennes man Matt ska få ärva huset med den omgivande marken.

Plötsligt sker det som de två så länge har väntat på. Mannen dör och efterlämnar huset....till någon annan! En avlägsen släkting! Eftersom han aldrig skrivit ett testamente.

De som sedan flyttar in visar sig vara en fortfarande sörjande änka i trettioårs åldern med hennes två barn, en son som inte har pratat sen olyckan som tog hans pappas liv och en tonåring som är upprörd över att lämna sin gamla hem och alla sina vänner för att flytta ut till landet till ett hus som inte är deras hem.

Isabel är inte van att göra någonting. Hon har levt med en man som har gett henne friheten att helt och fullt ägna sig åt sin musik, vilket har inneburit att hennes händer har skyddats från allt som kan skada dem. Hon är hopplös på pengar och siffror, eftersom hennes man var den som brukade ta hand om det. Hon kan knappt laga mat, för att inte tala med sina upprörda barn. Missförstå mig inte, hon älskar dem! Men deras pappa och deras barnflicka har varit de som tagit hand om dem.

Det som möter dem när de kommer till Spanska huset är ett hus som är i desperat behov av renovering. Något hon inte vet något om. När Matt sedan besöker sin granne i Spanska huset erbjuder han henne att se över vad som behöver göras, han som hantverkare kan hjälpa henne att rusta upp huset. Med en baktanke som inte Isabel har en aning om, han vill tvinga henne att flytta, genom att be om mer pengar än det är värt samtidigt som han hittar på saker som måste göras när det egentligen inte behöver göras.

Allt går inte riktigt som planerat, för någon.

Det tar ungefär till halva boken innan jag kommer in i historien. Dels för att jag inte satt ner hela min uppmärksamhet på den, utan haft den som läsning på sidan av när jag gjort annat. 

En bok fylld med kärlek, sorg, galenskap och förmågan att locka fram tårar i slutet.



En bok värd att läsas.

måndag 1 april 2019

Hundstjärnan

Huvudpersonen heter Ingert. Hon är döpt efter sin farmor, en jävla kärring, om man lyssnar på Siiri, Ingerts mor. Ingert berättar sitt namn en gång i boken, men jag tror att det var första och enda gången namnet finns i boken. Däremot är mamma Siiri och pappa Lamek alltid, eller, tja, för det mesta kallade vid förnamn. Vilket för mig känns konstigt eftersom Ingert skriver i Jag-form. Bara att kalla henne för Ingert känns konstigt eftersom hon inte använde det namnet själv i boken.

Hennes berättelse är sexualiserad. Ja, jag vet inte vad annat jag ska säga. Hon älskar att lyssna på hisotrier och hon älskar att hitta på egna historier. Jag vet helt ärligt inte om Hundstjärnan är en historia om henne eller om hon har hittat på en historia om sin familj.

En mycket märklig berättelse hur som helst. Om hennes liv. Om hennes föräldrars liv. Om hennes systers och brors liv.

Men lättläst. Texten bara flyter fram och det går lätt att låta bokens historie flyta ihop med de egna röriga tankarna.

Vad den handlar om? Ja....jag vet inte riktigt vad jag mera ska säga. Om den hör till feel good genren? Ehm.....själva berättelsen har egentligen ingen "feel good" över sig. Snarare en tonårs märkliga stundvis översexualiserade syn på sex, kärlek och vuxenliv.

Läsvärd? Ja....jag vet inte....Inte var den ju dålig. Men inte vet jag om den tillförde något vettigt till mitt liv.