tisdag 29 november 2016

Arvet efter dig

Arvet efter dig var inte riktigt ett sådant arv som jag hade trott. Det är alltså en fortsättning på livet efter dig. Jag hade trott att det skulle handla mera om de pengar som Will hade testamenterat. Men av dem såg man inte mycket. 
Däremot var det ju sorgen, och hur Lou skulle hantera sin sorg, sin saknad och känslan av att bli lämnad kvar. 

Istället dyker det upp en dotter. En flicka på 16 år som påstår att hon är Wills dotter, att hennes mamma hela tiden har vägrat berätta vem flickans pappa är, och hon kände att Will inte hade rätt att veta att han hade blivit pappa. Flickan, Lily, är en arg och vilsen tonåring. Hon dricker, röker, använder droger, rymmer hemifrån....samtidigt som hon har en mamma som tydligen inte har något emot att flickan vill komma och bo med Lou, en totalt främmande människa! 

Vägen tillbaka till ett liv utan Will är inte lätt. Det är svårt för Lou att släppa in någon i sitt liv. Det är svårt att ens åka tillbaka till staden hon hade växt upp i, eftersom det påminner för mycket om Will.
Tyvärr har hon inte så stort val. Hon råkar ramla från ett tak, och ramlar rakt ner i en ny del av sitt liv. Hon träffar Ambulans-Sam, måste åka hem för att återhämta sig (hennes föräldrar insisterar på att hon ska vara med dem, inte i någon lägenhet i London), ta in all den nya informationen den arga flickan som dyker upp i hennes liv har att komma med. Ta kontkt med Wills föräldrar för att introducera deras barnbarn, för att inte tala om att hennes arbetsplats byter ägare medan hon är sjukskriven efter fallet från taket, och hennes chef inte tycker att det är passande att vara så länge sjukskriven från jobbet.




En bok med mycket händelse. Ibland tycker jag att jag läser allt för långsamt! Jag vill ju veta vad som händer! Innehåller mycket skratt och tårar! En bra bok! 

Men jag vet inte egentligen vad jag ska berätta om innehållet mera än jag redan har gjort. En läsvärd bok! Rekommenderas!

onsdag 23 november 2016

livet efter dig

Jag var egentligen på jakt efter en annan bok när jag fick "livet efter dig" erbjuden åt mig. Därför tog det en stund innan jag faktiskt började läsa. Men när jag väl kommit igång så var det en lättläst bok. Tack vare titeln på boken visste jag ju hur det skulle sluta. Men trots det så lyckades boken locka mig till tårar. Men innan det var det många skratt.

Boken är lite annorlunda, tycker jag. Jag stör mig alltid på huvudpersonerna i boken, har jag märkt, så också denna gång. Men sen insåg jag att jag alltid stör mig på det, så jag vägrade låta mig störas. 

Louisa Clark jobbade tidigare på ett café, men eftersom ägaren var tvungen att sälja var Louisa tvungen att sluta. Det är inte lätt att vara Lou Clark. Familjen är beroende av hennes
inkomst, eftersom hennes pappa troligtvis kommer att bli uppsagt på grund av nedskärningar. Hennes mamma är hemma och tar han om sin pappa som behöver vård. Lous syster Katarina (Treena) är också arbetslös och bor hemma med sin son, Thomas. Det betyder att Lou behöver hitta ett jobb. När arbetslöshetsbyrån har erbjudit henne jobb som att jobba på kycklingfabriken eller jobba som strippa dyker det plötsigt upp ett jobb som personlig vårdare till en Will Traynor. Först tvekar Lou, hon vill inte torka nån gammal gubbe i röven. Men efter att ha blivit försäkrad om att Will redan har en vårdare som sköter om hans intima behov så går hon med på att gå på intervjun.

Intervjun börjar som intervjuer ofta gör, med att Lou är nervös. Sedan fortsätter det med att sömmen i hennes kjol spricker upp, vilket gör att hon blir ännu mer nervös. Men på något sätt lyckas hon få Mrs. Traynor att anställa henne. Och jobbet är välbetalt.

Mötet med Will blir inte det bästa. Will vill inte ha någon personlig assistent. Han vill bli lämnad ifred. Han är förlamad från nacken och neråt med viss rörlighet i armarna. Han är bitter och inåtvänd, sarkastisk och inte alls villig att göra någonting. Men efter en viss tid verkar det som att ett samförstånd växer fram, som att Lou faktiskt tränger igenom Wills försvar.

livet efter dig är en lättläst bok, som jag redan sa. Det är enkelt att förstå Lous tankar, de dileman hon står inför. Sida efter sida försvinner och snart var boken slut. Den bjuder på både skratt och tårar. En läsvärd bok. Jag ska nu ta tag i följande bok, arvet efter dig. Det ska bli spännande.