Vargens son / Skriet från Vildmarken

Jag började läsa Vargens son, den som var först i boken alltså. Jag tyckte att det var bra! Riktigt bra faktiskt! Men så kom jag till kapitel två, nya personer, nya situationer. Jag blev lite ställd....va? Men vissa böcker är ju bara så, man följer olika personer i olika kapitel och så knyter dom samman senare.

Jag läste vidare. Kom till kapitel 3, nya personer, nya situationer!! En person som var samma nog i alla dessa, eller hans namn nämndes....Malemute Kid.

Jag gav boken och författaren chans på chans på chans.....till sist kom jag till kapitel 9...då slog jag fast boken!! Jag hade då läst ett kapitel som jag gillade extra mycket, jag ville veta vad som hände sen...och det kommer ett NYTT KAPITEL MED NYA PERSONER OCH NYA SITUATIONER!!! Jag blir helt slut!

Skriet från vildmarken vill jag inte ens ge en chans....kanske gör jag fel, men jag har annat att tillbringa min tid på än att läsa short-stories utan att veta om det!

Inget bra betyg för den här alltså! Fast egentligen är jag kluven. Den är bra skriven. Jag bara inte gillar konceptet.

Den ger en skakande men fascinerande bild av de hårda villkor under vilka nordlandets människor och djur måste leva. Båda böckerna ska vara en levande skildring av kamratskap - både mellan människor och mellan en hund och hans husbonde.

Vänskapen mellan hund och husbonde såg jag inte så mycket av...eller var det bara det att det var vänskapen mellan husbonde och hund som saknades?

Den är skriven på 1900 talets början, eller kanske rent av 1800-talets slut? Så det var ju den synen på kvinnor, män och djur. Också på synen indianer och vita. Gillar som sagt inte boken. Men att jag slutar mitt i ska väl inte ge ett bra betyg heller så....

Alex Rider - Topphemligt

Vi får igen träffa Alex 14 år. Tiden som har gått sen vi lämnade honom är några veckor. Han håller fortfarande på att försöka läsa fast sina studiekamrater efter sin "förkylning med påföljande komplikationer" som hade berövat honom 2 veckor från skolan. Allting är väl bättre än dubbla hemläxor och Alex saknar spionlivet en aning.

Utanför skolan står en vit skåpbil med en föredetta elev som säljer droger till elever på skolan. Detta gör Alex arg, när en polisbil dyker upp glider skåpbilen obemärkt iväg. Utan att tänka kastar sig Alex upp på cykel och följer efter. Detta leder honom till att tillbringa natten i häktet där han plockas upp av MI6 agenter. De hade ändå tänkt kontakta honom för ett nytt uppdrag. Det gällde endast att sondera och rapportera från en privat skola i Alperna, en skola som endast tar emot rika problempojkar. Alex uppgift är att infiltrera skolan med hjälp av falska identitetshandlingar där han påstås vara son till en rik familj. Plötsligt låter spionlivet inte så lockande, men Alex har inget val. De behöver en pojke i 14 års åldern, han är den enda som finns tillhands.

Till sin hjälp får han igen specialdesignade tekniska hjälpmedel. Fortfarande får han inget vapen, han är för ung för att bära vapen anser MI6. Men han är inte för ung för att skickas ut på uppdrag! Så fort han kommer till skolan tycker han att det verkar konstigt. Han överväger att direkt kalla in MI6, men sansar sig eftersom han inte har några som helst bevis på att det försegår något skumt annat än sin magkänsla. Det bor några andra pojkar på internatet. En pojke som direkt blir Alex vän, men resten är rena rama möstereleverna. Skulle detta inte vara en skola för rika problembarn? Vad är det egentligen som försegår? Varför patrulleras skolan av beväpnade vakter? Är det verkligen för deras egen säkerhet eller för någon annan orsak? Vad finns i de övriga våningarna, de våningar dit pojkarna är förbjudna att gå? Ska Alex hinna lösa gåtan innan det är för sent?

Även denna bok är väldigt detaljerat skrivet. fortfarande förekommer viktoriansk stil :) Eftersom det är en bok av samma författare så kommer jag att ganska långt kopiera resten av texten.
Det är en ungdomsbok, och jag har ett minne av att de flesta böcker jag läst i min ungdom var väldigt beskrivande. Är det ett typiskt ungdomsboks-drag? Ett plus i kanten för den detaljerade biten när Anthony Hohowitz beskriver de olika fordonen och vapnen som används. Det intresserar mej inte det minsta, men det kan troligtvis intressera målgruppen som enligt logiken borde vara 14-åriga killar. Explosioner och annan specialeffekt lyser inte med sin frånvaro, läsaren får även ta del av dessa. Det är en spännande bok som inte är slut bara för att uppdraget tagit slut, Anthony bjuder även i denna bok på en slutkläm.

Alex Rider

Jag har läst två böcker om Alex Rider. Den första boken kommer jag att skriva om här, och den andra kommer att komma i ett annat inlägg som kommer att publiceras om två dagar.

Vi börjar med Stormvarning, den bok jag läste först och samtidigt den första boken om Alex Rider. Alex är 14 år gammal, han är föräldralös och har tagits om hand av sin farbror som är en bankman. Hans farbror, Ian Rider reser mycket i sitt arbete. När Alex får bud om att hans farbror dött i en bilolycka på väg hem från en av sina arbetsresor inser han hur lite han vet om sin farbror. Men olyckan...hans farbror som alltid varit noga med bilbälte i bilen sägs ha dött i en bilolycka för att han inte använt bilbälte. Alex anar oråd. Men varför skulle polisen ljuga?

Alex börjar undersöka saken och finner sig snart i en situation där underrättelsetjänsten MI6 tvångsrekryterar honom för ett uppdrag att kontrollera upp den ofattbart rike, till synes generösa Herod Sayle eftersom han bestämt sig för att donera högteknologiska datorer till alla Englands skolor. En stormbreaker-dator. Vem skulle misstänka att en 14 årig pojke skulle vara spion? Till sin hjälp får Alex några specialdesignade vapen och en snabbträning för att klara "grundkursen" i att vara spion.

Boken är väldigt detaljerat skrivet. Jag reagerade på att flera byggnader var viktorianska, t.ex. Jag vet inte ens hur en viktoriansk byggnad ser ut så det hjälpte mej inte mycket. Det är en ungdomsbok, och jag har ett minne av att de flesta böcker jag läst i min ungdom var väldigt beskrivande. Är det ett typiskt ungdomsboks-drag? Ett plus i kanten för den detaljerade biten när Anthony Hohowitz beskriver de olika fordonen och vapnen som används. Det intresserar mej inte det minsta, men det kan troligtvis intressera målgruppen som enligt logiken borde vara 14-åriga killar. Explosioner och annan specialeffekt lyser inte med sin frånvaro, läsaren får även ta del av dessa. Det är en spännande bok som inte är slut bara för att uppdraget tagit slut, Anthony bjuder även på en slutkläm.