Wild, Wild West

I read the X-men book and I absolutely loved it! So I decided to read this other one, Wild, wild West, because I liked the movie and I also like to read.

Usually I post about books I actually recommend. Or books I haven't liked for one or another reason, but I have finished them.

This book....I swear....this book I didn't even finish chapter 3... it was like I remembered the movie all wrong! But of course, I can do that....so I continued reading (not more than chapter 3 though) and still had the same feeling. So I took a break and decided to watch the movie, you know, to refresh my memory. It is a story based on a movie, so why not?

Apparently because the movie is so much better than the book? Because by doing so I could see that I was not mistaken about the movie, the book itself was the one to have the mistake!

For a while I was thinking to give the book a chance. To actually finish what I started. But then I thought. Why waste my time on a bad book when I can just watch the movie? There are plenty of good books to read.

As I am writing, I have misplaced the book. But since I didn't just give the book bad review, I totally crashed it....no need to spoil the writers name my searching the book up just to expose the name.

Just watch the movie!

Systrarna Tides sista sommar

Alla familjer har sina hemligheter. Men få har en så mörk hemlighet som familjen Tide. (Pärmen, framsida)

Jag blev rekommenderad boken av en kollega. Den verkade vara en bok som inte egentligen föll under den sorts böcker som jag vanligtvis läser. Men jag tänkte inte tala om det för den som rekommenderade boken och gav den i min hand. Jag tänkte istället att jag skulle ge den en chans.

I början av boken får vi träffa Dora Tide, i nutid. Hon lever med ärr från sitt förflutna och är skräckslagen för hur hennes förflutna ska påverka hennes framtid. Mellan kapitlen slungas läsaren mellan dåtid och nutid, mellan de olika karaktärerna, Dora, Cassie och Helen, och så småningom byggs scenariot upp. Så småningom får man ta del av kvinnornas tankar och handlingar som ledde fram till den katastrofala dagen som kom att bli avgörande för familjens framtid.

Helen Tide är mamman i familjen. Hon gifte sig tidigt med Richard Tide eftersom de märkte att hon var gravid, och det var brukligt på den tiden att man gjorde så. De ville leva tillsammans, det var inte alls frågan om det. Men allting hände så fort! De hade sina planer, de hade sina kariärer och sina drömmar. Och plötsligt ändras tillvaron så att Helen trots att hon inte velat det flyttar in i Richards föräldrars hus i Clifftops.

Cassie Tide är den äldsta av flickorna. Hon har ett hetsigt temperament men egentligen gör hon inte så stort intryck på mig som karaktär i boken. Hon är mera som en bifigur, tillsammans med pappan, Richard. Även om de båda i alla fall har en framstående roll i boken.

Dora Tide är den yngre av flickorna. Hon är Cassis raka motsats, inte bara till utseendet men även till sättet. Medgörlig och lugn. Tyvärr gör det att när Helen inte orkar ta strid med flickorna är det Dora som får ge efter och Cassie som får som hon vill.

Tragedin som slår till mot familjen är en tragdi som ingen någonsin vill vara med om. Men till råga på det hanterar ingen i familjen den riktigt bra. Alla bär sin del av skulden som den enda äkta skulden. "Det var mitt fel". Och även om det var många faktorer som ledde fram till just den dagen, så känner jag att det var fel av en specifik vuxen att låta barnen ta på sig så stor del av ansvaret. Speciellt med tanke på vad som låg bakom just det beslutet.

Det är mitten av boken som är svårast att läsa. Om jag uttrycker mig som så. Det är då man får ta del av familjens smärta. Hur den tär på famljen och på familjemedlemarna.

En mycket läsvärd bok, kom jag fram till. 
Jag skulle annars kalla det för en feelgood roman, men det kan jag inte, Den är feelgood fram till en viss del av boken. 

Offer utan ansikte

En kriminalroman. Börjar med att Fabian Risk med familj flyttar ner till Helsingborg från Stockholm. När jag läser får jag känslan av att det finns en bok innan denna som jag borde ha läst för att riktigt hänga med i orsakerna till flytten. När jag sedan ser på baksidan av boken noterar jag att detta är Ahnhems debutroman....alltså måste jag säga att det är en ovanligt bra innästling av det förflutna, eller hur jag ska uttrycka mig. Man får små inblickar i saker som har hänt innan boken, men eftersom detta är en debut så finns det alltså ingen bok innan att läsa.

Familjen har knappt landat i nya huset innan telefonen ringer. Det är Fabians nya chef som ringer. Men eftersom Fabian har flera veckors semester innan han officiellt ska börja jobba som polis i augusti, väljer han att inte svara i telefonen. Det dröjer dock inte länge innan hans chef, Astrid Tuvesson, ringer på dörren istället. Det har skett ett mord och Fabian behövs som konsult, någon som kan kasta ett ljus över mordet. Mordoffret är Jörgen Pålsson. Ett namn som borde säga Fabian något, men det gör inte det. Först när Tuvesson ger över ett klassfoto med Jörgen Pålssons huvud översträckat går det upp för Fabian att de har gått på samma klass. Minnesbilderna är diffusa, det tar en stund innan minnena flyter upp till ytan.

Fallet väcker motviligt hans intresse och han väljer att redan följande dag åka till polisstationen, trots familjens besvikelse, för att höra vad de har kommit fram till. På något vis skippar han sin semester och börjar jobba,

Boken är välskriven och väl genomtäntk, och så här i efterhand förstår man bra vissa av reaktionerna. Mer tänker jag inte skriva. 

Medan fallet nystas upp blir det klart vem som är mördaren. Vad han har för motiv och vem som kommer att bli nästa i tur och varför. Polisen vet det, läsaren vet det, och plötsligt vet man ingenting.

En mycket bra bok! Den är svår att lägga ifrån sig. Jag längtade till att få läsa i den igen. Även om mina ögon var trötta efter en hel dags arbete kämpade jag för att kunna läsa i alla fall lite.

Eftersom boken är skriven som om alla karaktärerna har ett förflutet i en tidigare bok kände jag att det var lite svårt att hänga med i vissa kallasnamn; Flätan, Tuvan....och så vidare. När de sedan presenteras med namn ska man dessutom minnas att när de pratar om någon använder de kallasnamnet, liksom bakom ryggen, medan när de pratar med någon används deras riktiga namn. Men det ger karaktärerna....tja...karaktär ;)

En mycket läsvärd bok. Jag känner att jag behöver fortsätta med nästa bok: Den nionde graven

Kort om Stefan Ahnhem