Walters hus

Den som hoppades på en bra bok som jag skriver om, kan söka sig till en annan blogg en stund till...

Walters hus är verkligen en sådan där "vardagsroman" som skriver om tankar och känslor och vardagliga saker.

Den handlar om just Walter och så Thea. De har varit förlovade i 30 år. Båda snart 60 år. Thea har för längesen gett upp hoppet på bröllop och barn, hon har insett att hon måste nöja sig med att vara förlovad.

Walter bor med sin gamla mamma. Thea bor hos sig.

Jag vet inte vad mera jag ska säga. Walter och Thea kommer in i en livskris när Walter möter Marianne, en kvinna som Walter blir störtförälskad i och väljer att undvika Thea istället för att ta ett beslut. Så medan Walter lever sig in i sin dröm håller Thea på att gå under.

Själva boken är lätt skriven. Det händer inte mycket. Mycket snack och lite verkstad, så att säga. Men slutet på boken föreföll evighetslångt. Jag skumläste de sista cirka 30 sidorna för att alls få slut på boken.

Jag kan inte rekommendera den. Men den är inte helt värdelös. Så gillar man böcker med funderingar, drömmar, tankar och minimal handling, så kan detta vara boken för dig.

Säg det inte till någon

Kathy är det femte barnet, och första flickan i en barnaskara som skulle bli 9; sex pojkar och tre flickor.

Första kapitlet i hennes bok heter "Pappas flicka" ....jag blir alldeles kall när jag läser kapitelnamnet.... Om man får säga "Tack och lov" så misshandlar  hennes pappa henne endast. Eller, det är den första tanken. Eftersom han misshandlar henne till den milda grad att jag inte för mitt liv kan förstå hur en liten flicka klarar av att överleva. Han styr som en tyrann familjen och ransonerar maten till sin fru och sina barn. Mamman i familjen är en kärleksfull mor som verkligen älskar sina barn och försöker sitt bästa att skydda dem från pappan. Men även hon är rädd för honom.

Sexuellt trakasserad blir Kathy av dem hon endast benämner som pojkar. Äldre pojkar som till en början tafsar, men som när hon är sju år gammal, samma dag som hon ska få ta del av nattvarden, våldtar henne.

På grund av misshandeln hemma och de sexuella trakaserierna av pojkarna blir hon såklart instabil och missköter sig i skolan. Hon får så småningom diagnosen störning i personligheten och skickades till en uppfostringsanstalt som drevs av nunnor.

Varken Kathy själv eller hennes mamma fick del av informationen om att hon skulle till en uppfostringsanstalt. Istället fick hon veta att hon skulle följa med pappan till kusten. Med ett barns naivitet tror hon såklart på att hennes pappa äntligen vill visa henne kärlek och ta med henne på en resa.

Det är meningen att Kathy på uppfostringsanstalten ska få gå i skola. Men istället används hon som slav, hon får tillsammans med de övriga flickorna städa och skura på anstalten. Kathy är då 8 år gammal.

Snart börjar en av prästerna förgripa sig på henne. Hon tar mod till sig och berättar för nunnorna vad det är som pågår. Som straff för hennes smutsiga prat skickas hon till mental institutet. Där får hon stå ut med elchocker, vara provkanin för olika medeciner.

Till slut hamnar hon på Magdalena tvätteriet. Misshandeln och slavarbetet fortsätter. Även här blir hon våldtagen, vilket resutlerar i att hon blir gravid och föder en flicka. Annie. Tur för Kathy är Annie sjuk, något med hennes mage. Skulle hon ha fött en frisk flicka skulle barnet ha blivit sålt till rika par i amerika. Men de vill inte ha sjuka barn. Annie växer upp på ett barnhem, så länge Kathy fortfarande är kvar på institutionerna, men Kathy har möjlighet att ha kontakt med och träffa henne. Annie lever till 10 år.

Kathy själv har tur. Hon lyckas fly från systemet när hon fyllt 18 år. Hennes pappa vill inte veta av henne. Men hon får hjälp på annan väg att ordna en lägenhet till sig. Andra har inte lika stor tur. I bokens skrivandes stund finns fortfarande kvinnor kvar på olika mentala institutioner, de klassas som mentalt störda på grund av det som livet har utsatt dem för.

En till synes tunn bok. Men den är fylld till bredden med smärta. Onska, missförhållande, maktmissbruk.... Det går inte att ta till sig allt som händer. 

Om jag rekommenderar den? Ja, det är väldigt bra att det kommer ut hur Magdalenatvätterierna fungerade medan de fortfarande fanns. Medan boken skrevs har regeringen och myndigheter fortfarande inte tagit sitt ansvar och kommit med svar på frågor. Det är en skam bara det, tycker jag.

Vita tänder

Jag har inte riktigt hämtat mig från slutet på denna bok. Skulle jag rekommendera boken på basen av slutet? Nej. 
Författaren laddade upp spänningen, förberedde för crecendo...och sedan platt fall... känns det som. 
Skulle jag rekommendera boken utifrån innehållet i boken? Kanske. Det är inte ett tydligt svar. Kanske borde jag göra som en av huvudpersonerna i boken, singla slant. Krona: den är läsvärd, Klave: den är inte läsvärd. ..

I sig är boken väldigt mångfaldig. Huvudpersonerna representeras inte endast av en etnicitet. Vi har Archibald, en engelsman, Samad som är från Bangladesh (men refereras till som indier). Sen Clara som är jamaicanska. Och såklart börjar historien så pass långt i det förflutna så det inte är en självklarhet (okej, det är inte alltid det fast vi befinner oss i nutid...)

Själva historien är som familjehistorier oftast är. Komplicerade men ändå normala. Kultur krockar och förväntningar på ungdomen.
Historien är stundvis erotisk, men med avsaknad av det sexuella (mycket prat och lite verkstad).

Jag sammanfatta: Ännu en bok som jag inte kan sammanfatta vad den handlar om.

Min far hade en dröm

Jag fick tag på denna bok av en slump och tänkte att "självklart ska jag läsa den". Jag har läst flera självbiografier...eller okej, det här kallas tydligen memoarer, men hur som helst...jag hade inte allt för höga förväntningar.

Men jag säger då det! Om det inte varit så att han blivit president så skulle han ha kunnat bli författare! Okej, jag läste en översättning. Men innehållet är fortfarande intressant och fångar mig (som läsare) på ett sätt som troligtvis är oberoende av språk.

Jag har inte funderat så mycket över Barack Obama tidigare. Inte över hans bakgrund eller kultur eller något. Så boken innehöll för mig överraskningar som kanske den som intresserat sig för honom redan visste.

Men även personliga berättelser och upplevelser.

En riktigt bra bok, med andra ord.

Vad ska jag berätta om boken? Den handlar om Barack Obama. Hur det är att växa upp tillsammans med sin mamma och morföräldrar, hur det är att tillhöra en "mix race" familj under den tidsperioden. Hans familj är (i min värld) otroligt öppna. Hans mamma gifter sig med hans pappa, en studerande från Kenya. Efter skilsmässan gifter hon sig med en indier och Barack får uppleva en del av sin barndom i Indien.

Hur det är att inte riktigt veta var man hör hemma och hur man ska förhålla sig till de två världar man lever med.

Man får även ta del av Baracks rebelliska ungdom. En intressant kontrast till den person jag hade föreställt att han var under sin tid som president.

Absolut en läsvärd bok

Toner i natten

Hela historien börjar med Laura McCarthy och en gammal man, Mr Pottisworth, som även är ägare till Spanska huset. Om man vill ha bokens kärna, så är det just Spanska huset. I flera år har Laura skött om den gamle mannen och väntat på att han ska då så att hon och hennes man Matt ska få ärva huset med den omgivande marken.

Plötsligt sker det som de två så länge har väntat på. Mannen dör och efterlämnar huset....till någon annan! En avlägsen släkting! Eftersom han aldrig skrivit ett testamente.

De som sedan flyttar in visar sig vara en fortfarande sörjande änka i trettioårs åldern med hennes två barn, en son som inte har pratat sen olyckan som tog hans pappas liv och en tonåring som är upprörd över att lämna sin gamla hem och alla sina vänner för att flytta ut till landet till ett hus som inte är deras hem.

Isabel är inte van att göra någonting. Hon har levt med en man som har gett henne friheten att helt och fullt ägna sig åt sin musik, vilket har inneburit att hennes händer har skyddats från allt som kan skada dem. Hon är hopplös på pengar och siffror, eftersom hennes man var den som brukade ta hand om det. Hon kan knappt laga mat, för att inte tala med sina upprörda barn. Missförstå mig inte, hon älskar dem! Men deras pappa och deras barnflicka har varit de som tagit hand om dem.

Det som möter dem när de kommer till Spanska huset är ett hus som är i desperat behov av renovering. Något hon inte vet något om. När Matt sedan besöker sin granne i Spanska huset erbjuder han henne att se över vad som behöver göras, han som hantverkare kan hjälpa henne att rusta upp huset. Med en baktanke som inte Isabel har en aning om, han vill tvinga henne att flytta, genom att be om mer pengar än det är värt samtidigt som han hittar på saker som måste göras när det egentligen inte behöver göras.

Allt går inte riktigt som planerat, för någon.

Det tar ungefär till halva boken innan jag kommer in i historien. Dels för att jag inte satt ner hela min uppmärksamhet på den, utan haft den som läsning på sidan av när jag gjort annat. 

En bok fylld med kärlek, sorg, galenskap och förmågan att locka fram tårar i slutet.

En bok värd att läsas.

Hundstjärnan

Huvudpersonen heter Ingert. Hon är döpt efter sin farmor, en jävla kärring, om man lyssnar på Siiri, Ingerts mor. Ingert berättar sitt namn en gång i boken, men jag tror att det var första och enda gången namnet finns i boken. Däremot är mamma Siiri och pappa Lamek alltid, eller, tja, för det mesta kallade vid förnamn. Vilket för mig känns konstigt eftersom Ingert skriver i Jag-form. Bara att kalla henne för Ingert känns konstigt eftersom hon inte använde det namnet själv i boken.

Hennes berättelse är sexualiserad. Ja, jag vet inte vad annat jag ska säga. Hon älskar att lyssna på hisotrier och hon älskar att hitta på egna historier. Jag vet helt ärligt inte om Hundstjärnan är en historia om henne eller om hon har hittat på en historia om sin familj.

En mycket märklig berättelse hur som helst. Om hennes liv. Om hennes föräldrars liv. Om hennes systers och brors liv.

Men lättläst. Texten bara flyter fram och det går lätt att låta bokens historie flyta ihop med de egna röriga tankarna.

Vad den handlar om? Ja....jag vet inte riktigt vad jag mera ska säga. Om den hör till feel good genren? Ehm.....själva berättelsen har egentligen ingen "feel good" över sig. Snarare en tonårs märkliga stundvis översexualiserade syn på sex, kärlek och vuxenliv.

Läsvärd? Ja....jag vet inte....Inte var den ju dålig. Men inte vet jag om den tillförde något vettigt till mitt liv.

Igelkottens elegans

Jag är ganska så säker på att jag har läst den här boken...eller i alla fall börjat läsa den, för hur jag än läser så vet jag inte hur den slutar...

Den har två huvudpersoner. I början helt oberoende av varandra, men någonstans i mitten börjar de lite toucha varandra. De bor i samma hus, men de är olika levnadsklasser och olika ålder.

Renée Michel är 54 år. Änka. Arbetar i huset som portvakterska, och bor i huset hon jobbar i. Intelligent, men försöker utåt verka som den obildade potvakterska hon egentligen borde vara.

Paloma Josse är 12 år. Den yngsta av två systrar. Överintelligent och har redan bestämt sig för att hon ska ta sitt liv på sin trettonårsdag.

Egentligen är detta ingen bok som jag "normalt" skulle välja. Men den blir läst. Det är inte ens så att jag tvingar mig själv att läsa den, den bara fungerar bra som lektyr.

Den har mycket tankar och funderingar som inte egentligen är direkt kopplade till den berömda röda tråden i en bok. Men de svävar heller inte iväg och blir lösryckta. En på sätt och vis lättläst bok där man får känslan av att man måste läsa vidare för att man vill veta vad som är meningen med boken,

I skrivandets stund har jag inte läst ut hela boken. Och jag känner att beroende på hur boken slutar så kan jag bedöma om den var värt tiden eller om den kommer att bli en frustration.

Mycket passande, eftersom just en sådan tanke skulle passa huvudpersonen Paloma.

.
.
.
.


Slutet är egentligen en besvikelse, men helt i bokens anda. Jag accepterar slutet även om jag hade önskat ett annat...och därför kan jag fortfarande säga att det är en läsvärd bok.

Harry Potter and the cursed child

I know I am the one who bought this book for my sister. I am the one who brought the idea. And yet, I am the one who had no idea this is a play. The book itself is written as a rehersal script.

When I opened the book at my sisters place and saw the way it was written, and she told me that she has also been surpriced but it was really fast for her to read it, because the text is shorter....and she asked me if I want to read it...I said of course! Because I wanted to. But the way it is written as a script really confused me at first. I had to read the first chapter, the same as the last from J. K. Rowlings last book, whan Harry and Ginny are sending their boys off to Hogwarts. I read it, I re-read it and I was so confused.

But as I let it sit for a while, not touching the book or even opening it, it kind of developed in my mind, so the next time I opened the book it was so much more easier to read it. The story somehow develops so fast, because only the most important parts are there. It feels like a lot is missing, but at the same time, all the important parts are there. Just like a play. Because that is what it is.

The story is about Albus Severus Potter. The black sheap of the Potter family. The one that is sorted into Slytherin house. The one that doesn't know his spells. The one that doesn't reach the expectations of the others.

The pressure of being Harry Potters son is being too much on Albus. And finally he finds a way to change the past. He sees the opportunity and goes whit it. But things doesn't really go as he planned.

This is a play that I am really enjoying. I am looking forward to see what will happen next. Even if it is not a book written in a way I am used to, it really builds up the Harry Potter mystery as you read.

Really worth a read. I would actually also want to see it as a play. That would be interesting.

Låt de gamla drömmarna dö

Detta är en bok med samlade noveller och berättelser. Jag har egentligen fått boken eftersom den blivit upphittad och saknade ägare. Det är inte en bok jag skulle ha valt själv. Dels (och till stor del) på grund av pärmbilden. Dessa döda ögon gör att boken alltid ligger med pärmen neråt.

Boken börjar med Förord (känns självklart) och sedan börjar vi med:

Sommarprogram i P1

John ger en liten inblick i sin uppväxt och hur han kom in på att vara författare och varför han valde just den genre han har valt. Enkel och soft läsning

Elda telefonkataloger

En kort novell om två pojkar som, likt namnet säger, träffas i skogen för att elda telefonkataloger. De får av en mystisk man en pistol, en mycket konstig pistol. Leken med pistolen eskalerar till en mystisk död.
Berättelsen ger en viss skräck känsla i slutet.

Tindalos

Berättelsen handlar om Vera Kosygin. Hon har hunnit fylla 35 innan hon tar sitt körkort, detta på grund av en olycka hon varit med om som barn. En olycka där hon i misstag hade blivit sedd som död och hanmat i (vad ska jag kalla det) de dödas rike.
Denna upplevelse förföljer henne genom livet, tills den så småningom hinner ikapp henne.
Det jag starkast blev irriterad på i denna berättelse var att Vera tillsammans med sin man köper en bil. Ellerm eftersom hon har inkomster och han inte har det så köper hon bilen och han blir satt som ägare. Varför sätter man inte båda som ägare?
Jag hinner inte riktigt uppfatta vad det är meningen som är skräcken i denna. Kanske för att den lite påminner om Keplers Playground.

Antikrundan

Kort. Jag vet inte riktigt vad den handlade om...

Tjejen

Pojke möter flicka. De blir tillsammans. Flicka har en hemlighet.
Pojke överreagerar, tycker jag.
Däremot finns det säkert en massa information som författaren vet om, men sim inte rymdes i denna korta historia.
Den är bra på det viset att den hänger kvar.

Ansiktsburk av Erik Pettersson 

om J.A.L.

I denna korta text berättar Erik Pettersson om hur han kom att skriva Ansiktsbruk, en självbiografi om John Ajvide Lindqvist. Hans beskrivning av John och speciellt av hans verk är (hoppeligen) genuina och inte särskilt smickrande. Jag var inte direkt överväldigad. Tyckte att språket svajade rejält och att han höll en ironisk distans till ett par av personerna som jag fann störande. (...) John skrev fler böcker och jag läste dem pliktskyldigt, tyckte trots allt att hans språk blev lite bättre hela tiden.
Att Erik blir ombedd att skriva Ansiktsbruk i Johns namn är inget han tycker att är en väldigt bra idé, han är ingen författare, och de har så olika sätt att skriva.
De enas dock att Erik ska skriva den i sitt namn, ur Johns perspektiv, så får läsarna sedan göra vilken bedömning de vill.
Erik vill trots allt använda de material som John redan har skrivit. Även om John vägrar så övertalar Erik honom att ge honom materialet. Ett material som John själv anser vara skit och inte lämpar sig för att bli publicerat.
Jag ser fram emot att läsa Ansiktsbruk, eftersom Erik skriver: Jag vill betona att textsnuttarna skrivna av John som finns infogade i denna text inte är något jag personligen tar ansvar för. Det får stå för honom. (...)  De kursivna partierna är Johns egna ord. John har vägrat att läsa texten eftersom han säger sig vara oförmögen att vare sig läsa eller skriva längre.

Ansiktsburk

Eftersom den är skriven som enbskildring av vad som hände på en filmfestival är detta ett av de mer skrämmande jag har läst! Den nedvärderande synen på John ärvplötsligt inte lika roande.... John skildras som en irriterande människa, och hans egna anteckningar ger intrycket av en paranoid människa med hallucinationer. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tro eller tycka. Så mycket kan jag säga, Ansiktsburk var iaf inte vad jag trodde att den skulle vara. Intressant läsning. Visst, men berörde djupt på ett inte så behagligt plan...

Fulet

En helt vanlig historia om tonårstjejer och mobbning. Hur mobbarna av misstag mördar sitt offer genom att stänga in henne i ett skåp. Hur hon sedan hämnas efter sin död, och hur historien får en helt annan vändning på slutet.
Helt ok

Garnet

Ja, vad kan jag jag säga. Storyn börjar bra, den bygger upp en förväntan. Spänningen stiger....och med ett ofantligt antiklimax tar den slut. Det händer ingenting...om det inte är så att jag missade poängen...

Män med ögon som blåbär och mjölk

Om alla dessa noveller i slutet av boken samlas ihop och får ett gemensamt slut, en lösning, vad som helst, så anser jag att dessa är bra historier.
I denna är en hel by rädda för tre män med ögon som blåbär och mjölk....för att de bort tillsammans och  gör normala saker. Absurt. Små-by-aktigt. Utomstående ska utomjordifieras....

Känner du Rudi Schmez? Första berättelsen

Märkligare story får man leta efter. Vad den handlar om? Jag vet inte...vem är Rudi Schmez? Jag teor inte att huvudpersonen själv vet ens.
Historien hoppar, det finns ingen röd tråd. Påminner om poesi

Känner du Rudi Schmez? Andra berättelsen

Jag blir inte riktigt klok på den här heller. Men helt klart bättre än den första.

Låt de gamla drömmarna dö

Ja! Jag blir så glad åt att den här novellen var bra och läsvärd!
Det är en berättelse skriven i jag-form där "jag" inte har något namn. Berättelsen handlar istället om Karin och Stefan och om deras kärlekshistoria.
Den är vacker, deras kärlek, deras historia. Men den involverar även tystnadsplikt, i och med att de hade träffats under en mordutredning. Hon som polis, hans som vittne.
Sakta får man lite och lite mer information om deras förhållande och hur de träffades, samtidigt som man får lite mer information om själva fallet. Så småningom får vi reda på Karins teori om fallet, en mycket kontroversiell och otrolig teori, som inte mottogs väl av poliskåren (och som jag inte tänker berätta, det hör till historien att läsa den när det är meningen att den ska läsas).

En välskriven novell. Så välskriven att jag var rädd att vända blad, för jag viste inte vilken sorts skräck som skulle möta mig. Det är trots allt en thriller och skräck novell.

Extramaterial I

Ja, som de flesta extra material. Det känns som att boken är slut och det är bara en massa överflödiga sidor kvar innan jag kan lägga ifrån mig boken. Trots det är vissa av texternabåde roliga och läsvärda. Medan andra gör att jag räknat sidorna tills de tar slut och nästa börjar (nä, jag skojar inte!)

Extramaterial II

Ja, nå....jag glömde skriva mina tankar om extramaterial II....

Helt ärligt. Inte min typ av bok. Den är redan adopterad av en person som uppskattar den mera. Jag är glad att boken är slut och att den har hittat ett hem där den är uppskattad!

Mamma sa att jag inte fick berätta

, en sann historia av författaren till skadad. Skadad är en bok som jag fortfarande minns fast jag läste den redan 2010. Jag rekommenderar författaren starkt (även om detta är en åsikt jag har redan innan jag läst boken.


















Cathy blir kontaktad om att Reese, en 7 årig pojke behöver omplaceras akut. Han har under den korta period han varit omhändertagen (6 veckor) redan avverkat flera fosterhem, Cathy blir det femte.

Det är väldigt lite information som Cathy får när Reese kommer. Ut ur bilen kastar en 7 årig kille, överlycklig för att han har hunnit ut ur bilen före sin socialarbetare. Han bits, han har till och med blivit uppmuntrad till att bitas av sin mamma och han kallas för "Hajen", ett öknamn som Cathy inte kommer att använda sig av. Han flyger runt runt i vardagsrummet som ett flygplan....eller som en haj? Han har ingen aning om hur man sköter grundläggande hygieniska situationer som att torka sig efter att han har bajsat. Han skriker och är högljudd, uppenbart överaktiv, möjligtvis ADHD. Han blir lugn och fokuserad när han får titta på TV eller lyssna på bok. Men det mesta av detta är sådant som Cathy får ta reda på själv. Från hans tidigare fosterfamilj finns en lista på vilken som är hans favorit mat.

Reese går inte i skolan. Hans handläggare är på semester så från socialkansliet finns ingen riktig information att få före handläggaren är tillbaka. Han har rätt att träffa sin familj 2 gånger i veckan, men den första träffen är så misslyckad och spårar ur så totalt att den måste ses över och ordnas på ett annat sätt. Mamman är så agressiv att Cathy helst inte ska träffa henne utan att en socialarbetare ska möta henne på parkeringen och eskortera Reese till sin mamma. Trots det möts mamman och Cathy på parkeringsplatsen redan första träffen.

Det kaos denna stackars pojke har fått uppleva är otroligt. Såklart har Reese syskon, alla med olika pappor, och alla barnen är omhändertagna.

På frågor om familjen eller om hans hem svarar Reese alltid "Jag vet inte". Det är uppenbart att han har någon sorts hemlighet, och för att riskera att inte avslöja hemligheten så väljer han att inte berätta något om sin familj eller sitt hem. Han frågar inte eller pratar om sin mamma någonsin mellan umgängesträffarna.

Hemligheten som Reese bär på är större än vad man kan tänka sig. Jag tror att hemligheten är större än Reese har förstått. Jag hoppas att Reese, när han blir äldre och förstår, kommer att kunna leva med och hantera vidden av denna hemlighet.

Jag sträckläste boken. Till och med så att jag kom hem från mitt nattjobb och prioriterade att läsa klart boken innan jag kunde gå och lägga mig. Istället för att sova vid 05.30 så gick jag och la mig vid 8.00. Mycket läsvärd!

Även om Skadad har samma författare så är Skadad så mycket mer hemsk än denna bok.

Varför GRÅTER inte EMMA?

Jag får möjlighet att få denna bok, ja, jag har en liten uppfattning om vad den handlar om. Arboga morden. En till i raden sanna historier.

Jag har läst många hämska, hjärtskärande sanna historier, om övergrepp och dålig barndom. De flesta får sin historia berättad, men ... tja, jag vet inte, jag har lyckats hålla distans till dem eftersom de är skrivna av en författare som antingen återberättar något som någon annan upplevt, eller varit en oerfaren författare.

Men den här... Magnus Wennerholm skriver i slutet av boken att han tyckte att det var svårt att skriva en bok för en tv-reporter utan skrivvana... men från en läsare med "läsvana": Han och Emma Jangestig har lyckats fantastiskt bra med att skriva historien, kronologiskt, fylld med känsla och ur flera perspektiv.

Jag lyckas inte läsa ett helt kapitel före jag sitter och gråter. På bara några sidor får läsaren en inblick i vem Emma, Max och Saga är...bara för att sedan bli utsatta för en attack som kom att kosta Max och Saga deras liv. De hade inte fyllt 2 och 4 år. Emma själv svävar mellan liv och död.

Medan hon sakta kämpar sig tillbaka till livet får hon små fragment av minnen, hon förhörs av polisen och hålls isolerad från omvärlden. Det tar en tid innan hon får veta att hennes barn är döda, det tar ytterligare tid innan hon förstår att de är döda, och forfarande mycket tid innan hon får klart för sig vad som egentligen har hänt henne och barnen.

Jag minns vagt Arboga morden. Jag har aldrig varit den som slukar nyheter, eller ens fastnar vid någon nyhet, eftersom jag vet hur media kan förvränga ord som sagts och speciellt hur rubriker är satta för att fånga läsaren, men sedan kan det egentligen vara något helt annat efter att man börjar läsa artikeln. Men nu i och med boken, så har Max och Saga kommit till liv. De är döda, jag vet och jag förstår, men de lever, genom att deras berättelse berättas.

Jag rekommenderar boken. Men jag rekommenderar inte att man sträckläser den. Jag har behövt ta många pauser. För det har kännts för intensivt att läsa allt för mycket på samma gång. Speciellt i början när det händer så mycket. Men även i mitten medan utredningarna pågår och oron, ovissheten och rädslan för hur det kommer att gå, med rättegången, livet, gärningsmannen....

Jag, Tina

Jag hade hoppats att det hade varit mer av en biografi ur minnes och känsloaspekt. Istället är det en tripp genom hela Tinas liv, från liten flicka till nästan 50 år, skriven ur tredjeperson perspektiv. Tina har möjlighet att kommentera händelserna, även övriga personer som varit med vid samma tidpunkt har möjlighet att delge sina minnen och åsikter. Dessa är i mitt tycke det mest intressanta styckena.

Ja, det är intressant att veta hurdannt liv Tina Turner har levt, Våldet inom familjern på grund av hennes första manager och man Ike Turner, skiljsmässan och allt vad det innebär att lämna en våldsam och kontrollerande man. Vägen upp från ingenting till att bli verkligt stor på egen hand.

Men det var så mycket fakta. 

Jag har kämpat länge för att komma igenom den. Jag vet faktiskt inte om jag ska rekommendera den eller inte. Intressant ur det perspektivet att den har mycket fakta, så för ett äkta fan kanske den skulle vara super. Nu kan jag inte kalla mig ett äkta fan... så jag tyckte att den var stundvis intressant, stundvis snabbläste jag och hoppade över stycken.

En otroligt stark kvinna! Jag bara tänker på misshandeln hon utsattes för av Ike, förhållandena hon måste framträda i, förutsättningarna hon hade för att lyckas. Och till slut, trots alla motgångar, så gör hon det. Starkt.