Jag har läst isprinsessan tidigare, då läste jag Camilla Läckbergs böcker i den ordning jag fick tag på böckerna. Nu bestämde jag att jag vill läsa dem i rätt ordning.
"Isprinsessan" hittas död i ett badkar. Det ser till att börja med ut som ett självmord, men det visar sig att det inte är det.
Alexandra Wijkner hade som barn lekt med huvudpersonen, Erica Falck. Erica är en av de personer som hittar den döde Alexandra. Det känns som om den Alexandra som Erica lekt med som barn är långt ifrån den Alexandra som hon var innan hon dog.
Erica får därför frågan om hon kan skriva något kort om Alexandra i den lokala tidningen. För att kunna göra det behöver hon prata med Alexandras anhöriga och närstående. Innan hon egentligen har accepterat känns det som att det är bestämt att hon kommer att göra det. Erica är dessutom författare, även om hon inte själv tycker det. Hon har ju trots allt endast gett ut biografier om andra, hon har inte kommit på något eget.
Kommissarie Bertil Mellberg är stationerad i Fjällbacka, eftersom han enligt rykten som florerar på stationen gjort sig omöjlig i Göteborg och de därför inte vill ha honom där utan på en mindre ort där han inte kan göra så stor skada. Med tanke på Mellbergs fantastiska personlighet tror jag att ryktena stämmer. När nyheten kommer att det inte rör sig om ett självmord utan om mord hoppas Mellberg såklart att han ska göra fenomenalt bra ifrån sig och de ska tigga och be om att han ska komma tillbaka till Göteborg. Även om det i slutändan är Patrik Hedström som gör det verkliga jobbet.
Till en början får man ta del av själva historien och stundvis tankarna från en person som besöker den döda Alexandra medan hon ligger i badkaret, innan hon blivit funnen. Man får även ta del av olika personers tankar och deras del av historien. Ibland är det svårt att börja ett nytt avsnitt med tankarna inställd på en viss person och man sedan inser att det handlar om någon helt annan. Trots det tycker jag att det är roligt att få en större insikt i fler personers liv.
Det stör mig lite hur mycket Erica lägger sig i polisarbetet, samtidigt som hennes del av historien ligger i att ta reda på så mycket som möjligt om Alexandra. Hon gör i och för sig en hel del efterforskningar utöver det hon blivit ombedd, för att själv få ro och skapa en bild av den kvinna hon engång varit så bra vän med.
Det är en lättläst bok med för mig oförutsägbara svängar. Tack vare att man får följa med flera olika personer får i alla fall jag en bra inblick i Fjällbacka och dras med i historien. Jag tycker boken är läsvärd. Jag har ju dessutom läst den igen!
