Rödhake

Rödhake kommer nog att blir den första och enda boken av denna författare. Jag fick inte riktigt något riktigt grepp om boken före typ sidan 425. Jag fick heller ingen känsla av "thriller" innan långt efter den sidan....boken, pocketen jag läste har 480 sidor. Så för min del, boken bygger och bygger och bygger, och har en så komplex historia att jag blandar ihop personer, tidsperioder och handling. Det i sin tur betyder att jag inte kan komma in i historien, utan tvingas fundera hur det hela hänger ihop. Det börjar redan i början av boken....första kapitlet går under namnet 1 november 1999 och andra kapitlet går under namnet 5 oktober 1999... Jag lägger inte ner tid på att ens läsa ribrikerna till kaptilen, eftersom jag inte läser en kapitelbok för lågstadiet. Att jag, som har svårt att läsa tid, ska kunna lägga ner tid på att minnas vilket år och vilken månad något hände....ja, det händer ju inte. 

Trots det är det ingen dålig bok. Det är bara inte en bok för mig. 

Och även om boken börjar med en tillbakablick på en månad, så är det egentligen tillbakablicken till 1942 och andra världskrigets år som är den verkliga tillbakablicken. Jag tyckte faktiskt att tillbakablickarna till andra världskriget var de mest rediga och intressanta. Händelserna i 1999 tyckte jag var röriga. Dessutom använde de en karaktär att gå ett visst öde till mötes som jag verkligen tyckte att var onödigt. Och i slutet av boken lämnar de ett oavslutat fall....sånt gillar jag inte heller.

Hur som helst. Tillbakablickarna för andra världskriget handlar om flera karaktärer. Man vet inte riktigt vilken karaktär man ska följa, förutom en viktig karaktär vars uppgift verkar vara att endast inspirera. Det är krig. Vad mer kan man berätta om det.

1999 handlar om Harry Hole. En föredetta alkoholist som jobbar som polis. På grund av felinformation gör han ett felbeslut som behöver sopas under mattan. För det får han en befodran och blir omplacerad. Han har inget val.

Ett skott avfyras uppe i någon skog och en tomhylsa hittas. Harry, som egentligen inte har något med saken att göra börjar luska i fallet. Han får lov att fortsätta luska bara han samtidigt jobbar med det som egentligen är hans jobb; att se till att nynazisterna inte dödar muslimer under Eid, eftersom den sammanfaller med 17 maj.

Jag vet inte ens vad jag ska berätta om boken. Jag fattade den inte. Det är som att det bara skilldrar ett vardagligt liv. Där saker händer oberoende av varandra och sedan leder det ena till det andra och det tredje leder till en spännande avslutning på boken.

Jag vet inte om jag kan rekommendera boken heller. Men, den var ju inte dålig. Och tydligen är han konstaterad att vara en bra författare....så varför inte, ge det ett försök!