Igelkottens elegans

Jag är ganska så säker på att jag har läst den här boken...eller i alla fall börjat läsa den, för hur jag än läser så vet jag inte hur den slutar...

Den har två huvudpersoner. I början helt oberoende av varandra, men någonstans i mitten börjar de lite toucha varandra. De bor i samma hus, men de är olika levnadsklasser och olika ålder.

Renée Michel är 54 år. Änka. Arbetar i huset som portvakterska, och bor i huset hon jobbar i. Intelligent, men försöker utåt verka som den obildade potvakterska hon egentligen borde vara.

Paloma Josse är 12 år. Den yngsta av två systrar. Överintelligent och har redan bestämt sig för att hon ska ta sitt liv på sin trettonårsdag.

Egentligen är detta ingen bok som jag "normalt" skulle välja. Men den blir läst. Det är inte ens så att jag tvingar mig själv att läsa den, den bara fungerar bra som lektyr.

Den har mycket tankar och funderingar som inte egentligen är direkt kopplade till den berömda röda tråden i en bok. Men de svävar heller inte iväg och blir lösryckta. En på sätt och vis lättläst bok där man får känslan av att man måste läsa vidare för att man vill veta vad som är meningen med boken,

I skrivandets stund har jag inte läst ut hela boken. Och jag känner att beroende på hur boken slutar så kan jag bedöma om den var värt tiden eller om den kommer att bli en frustration.

Mycket passande, eftersom just en sådan tanke skulle passa huvudpersonen Paloma.

.
.
.
.


Slutet är egentligen en besvikelse, men helt i bokens anda. Jag accepterar slutet även om jag hade önskat ett annat...och därför kan jag fortfarande säga att det är en läsvärd bok.

Harry Potter and the cursed child

I know I am the one who bought this book for my sister. I am the one who brought the idea. And yet, I am the one who had no idea this is a play. The book itself is written as a rehersal script.

When I opened the book at my sisters place and saw the way it was written, and she told me that she has also been surpriced but it was really fast for her to read it, because the text is shorter....and she asked me if I want to read it...I said of course! Because I wanted to. But the way it is written as a script really confused me at first. I had to read the first chapter, the same as the last from J. K. Rowlings last book, whan Harry and Ginny are sending their boys off to Hogwarts. I read it, I re-read it and I was so confused.

But as I let it sit for a while, not touching the book or even opening it, it kind of developed in my mind, so the next time I opened the book it was so much more easier to read it. The story somehow develops so fast, because only the most important parts are there. It feels like a lot is missing, but at the same time, all the important parts are there. Just like a play. Because that is what it is.

The story is about Albus Severus Potter. The black sheap of the Potter family. The one that is sorted into Slytherin house. The one that doesn't know his spells. The one that doesn't reach the expectations of the others.

The pressure of being Harry Potters son is being too much on Albus. And finally he finds a way to change the past. He sees the opportunity and goes whit it. But things doesn't really go as he planned.

This is a play that I am really enjoying. I am looking forward to see what will happen next. Even if it is not a book written in a way I am used to, it really builds up the Harry Potter mystery as you read.

Really worth a read. I would actually also want to see it as a play. That would be interesting.

Låt de gamla drömmarna dö

Detta är en bok med samlade noveller och berättelser. Jag har egentligen fått boken eftersom den blivit upphittad och saknade ägare. Det är inte en bok jag skulle ha valt själv. Dels (och till stor del) på grund av pärmbilden. Dessa döda ögon gör att boken alltid ligger med pärmen neråt.

Boken börjar med Förord (känns självklart) och sedan börjar vi med:

Sommarprogram i P1

John ger en liten inblick i sin uppväxt och hur han kom in på att vara författare och varför han valde just den genre han har valt. Enkel och soft läsning

Elda telefonkataloger

En kort novell om två pojkar som, likt namnet säger, träffas i skogen för att elda telefonkataloger. De får av en mystisk man en pistol, en mycket konstig pistol. Leken med pistolen eskalerar till en mystisk död.
Berättelsen ger en viss skräck känsla i slutet.

Tindalos

Berättelsen handlar om Vera Kosygin. Hon har hunnit fylla 35 innan hon tar sitt körkort, detta på grund av en olycka hon varit med om som barn. En olycka där hon i misstag hade blivit sedd som död och hanmat i (vad ska jag kalla det) de dödas rike.
Denna upplevelse förföljer henne genom livet, tills den så småningom hinner ikapp henne.
Det jag starkast blev irriterad på i denna berättelse var att Vera tillsammans med sin man köper en bil. Ellerm eftersom hon har inkomster och han inte har det så köper hon bilen och han blir satt som ägare. Varför sätter man inte båda som ägare?
Jag hinner inte riktigt uppfatta vad det är meningen som är skräcken i denna. Kanske för att den lite påminner om Keplers Playground.

Antikrundan

Kort. Jag vet inte riktigt vad den handlade om...

Tjejen

Pojke möter flicka. De blir tillsammans. Flicka har en hemlighet.
Pojke överreagerar, tycker jag.
Däremot finns det säkert en massa information som författaren vet om, men sim inte rymdes i denna korta historia.
Den är bra på det viset att den hänger kvar.

Ansiktsburk av Erik Pettersson 

om J.A.L.

I denna korta text berättar Erik Pettersson om hur han kom att skriva Ansiktsbruk, en självbiografi om John Ajvide Lindqvist. Hans beskrivning av John och speciellt av hans verk är (hoppeligen) genuina och inte särskilt smickrande. Jag var inte direkt överväldigad. Tyckte att språket svajade rejält och att han höll en ironisk distans till ett par av personerna som jag fann störande. (...) John skrev fler böcker och jag läste dem pliktskyldigt, tyckte trots allt att hans språk blev lite bättre hela tiden.
Att Erik blir ombedd att skriva Ansiktsbruk i Johns namn är inget han tycker att är en väldigt bra idé, han är ingen författare, och de har så olika sätt att skriva.
De enas dock att Erik ska skriva den i sitt namn, ur Johns perspektiv, så får läsarna sedan göra vilken bedömning de vill.
Erik vill trots allt använda de material som John redan har skrivit. Även om John vägrar så övertalar Erik honom att ge honom materialet. Ett material som John själv anser vara skit och inte lämpar sig för att bli publicerat.
Jag ser fram emot att läsa Ansiktsbruk, eftersom Erik skriver: Jag vill betona att textsnuttarna skrivna av John som finns infogade i denna text inte är något jag personligen tar ansvar för. Det får stå för honom. (...)  De kursivna partierna är Johns egna ord. John har vägrat att läsa texten eftersom han säger sig vara oförmögen att vare sig läsa eller skriva längre.

Ansiktsburk

Eftersom den är skriven som enbskildring av vad som hände på en filmfestival är detta ett av de mer skrämmande jag har läst! Den nedvärderande synen på John ärvplötsligt inte lika roande.... John skildras som en irriterande människa, och hans egna anteckningar ger intrycket av en paranoid människa med hallucinationer. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tro eller tycka. Så mycket kan jag säga, Ansiktsburk var iaf inte vad jag trodde att den skulle vara. Intressant läsning. Visst, men berörde djupt på ett inte så behagligt plan...

Fulet

En helt vanlig historia om tonårstjejer och mobbning. Hur mobbarna av misstag mördar sitt offer genom att stänga in henne i ett skåp. Hur hon sedan hämnas efter sin död, och hur historien får en helt annan vändning på slutet.
Helt ok

Garnet

Ja, vad kan jag jag säga. Storyn börjar bra, den bygger upp en förväntan. Spänningen stiger....och med ett ofantligt antiklimax tar den slut. Det händer ingenting...om det inte är så att jag missade poängen...

Män med ögon som blåbär och mjölk

Om alla dessa noveller i slutet av boken samlas ihop och får ett gemensamt slut, en lösning, vad som helst, så anser jag att dessa är bra historier.
I denna är en hel by rädda för tre män med ögon som blåbär och mjölk....för att de bort tillsammans och  gör normala saker. Absurt. Små-by-aktigt. Utomstående ska utomjordifieras....

Känner du Rudi Schmez? Första berättelsen

Märkligare story får man leta efter. Vad den handlar om? Jag vet inte...vem är Rudi Schmez? Jag teor inte att huvudpersonen själv vet ens.
Historien hoppar, det finns ingen röd tråd. Påminner om poesi

Känner du Rudi Schmez? Andra berättelsen

Jag blir inte riktigt klok på den här heller. Men helt klart bättre än den första.

Låt de gamla drömmarna dö

Ja! Jag blir så glad åt att den här novellen var bra och läsvärd!
Det är en berättelse skriven i jag-form där "jag" inte har något namn. Berättelsen handlar istället om Karin och Stefan och om deras kärlekshistoria.
Den är vacker, deras kärlek, deras historia. Men den involverar även tystnadsplikt, i och med att de hade träffats under en mordutredning. Hon som polis, hans som vittne.
Sakta får man lite och lite mer information om deras förhållande och hur de träffades, samtidigt som man får lite mer information om själva fallet. Så småningom får vi reda på Karins teori om fallet, en mycket kontroversiell och otrolig teori, som inte mottogs väl av poliskåren (och som jag inte tänker berätta, det hör till historien att läsa den när det är meningen att den ska läsas).

En välskriven novell. Så välskriven att jag var rädd att vända blad, för jag viste inte vilken sorts skräck som skulle möta mig. Det är trots allt en thriller och skräck novell.

Extramaterial I

Ja, som de flesta extra material. Det känns som att boken är slut och det är bara en massa överflödiga sidor kvar innan jag kan lägga ifrån mig boken. Trots det är vissa av texternabåde roliga och läsvärda. Medan andra gör att jag räknat sidorna tills de tar slut och nästa börjar (nä, jag skojar inte!)

Extramaterial II

Ja, nå....jag glömde skriva mina tankar om extramaterial II....

Helt ärligt. Inte min typ av bok. Den är redan adopterad av en person som uppskattar den mera. Jag är glad att boken är slut och att den har hittat ett hem där den är uppskattad!