Jag fick tag i den här boken för längesen, den blev rekommenderad åt mig, men den har legat på en hylla och samlat damm. Plötsligt hade jag bok-torka, det vill säga, läs-lust, men ingenting hemma att läsa. Då såg jag Tracys hämd och tänkte att nu är det väl ändå dags.
Jag hade inga stora förhoppningar på boken, helt ärligt. Jag tänkte att det nog går under sådan där dravel roman, som säljs i stora mängder, men som bara är tidsfördriv.
Så fel! Så fel!
Boken började på det sätt som jag hade förväntat. Tracy Whitney, tillhör en familj var fadern har skapat en liten förmögenhet av att skapa ett eget företag. Hon är tillsammans med sonen till en av landets mest ansedda familjer, Charles Stanhope III. De planerar att gifta sig, hon är redan gravid med deras barn. Tracy är världens lykligaste! Med ett bra jobb, ett jobb som hon älskar och är bra på, en god man som älskar henne och som dessutom förstår hennes önskan att fortsätta jobba även efter att de har gift sig.
Men Tracys värld slås samman. Plötsligt får hon ett telefonsamtal om hennes mammas död. Beskedet är en otrolig chock, mamman var både ung och välmående. Ytterligare en chock för Tracy är att mamman begick självmord. Tracy slänger sig på ett plan och åker direkt till staden där mamman bodde och till polisstationen. När hon sedan vill åka hem till barndomshemmet för natten möts hon av en TILL SALU skylt och ett hus som inte innehåller en enda möbel, en enda sak....ingenting. Via sin granne får hon reda på hur hennes mor hade blivit bedragen av en man, Joe Romano, han hade tagit kontakt med modern och velat köpa hennes företag. Alltså det företag som Tracys far hade startat innan hans död. Först hade modern inte velat sälja företaget, men Joe Romano hade erbjudit mer än företaget var värt, och till slut hade modern gått med på köpet. Tyvärr visade det sig att han ville betala lite till en början och resten senare. Han använde tiden däremellan att mjölka företaget på allting....samt kasta skulden på Tracys mor. Till slut såg Tracys mor ingen annan utväg än att ta sitt eget liv.
Tracy vill få sin mors namn rentvått. Med hjälp av en pistol tar hon sig till Joe Romanos hem och försöker få honom att skriva ett erkännande för vad han har gjort. Allt går rysligt fel och snart får Tracy de falska anklagelserna emot sig, stöld av en värdefull tavla och mordförsök när hon blivit ertappad vid inbrottet. Eftersom Joe Romano fungerar som högra hand till den man som styr över staden, en man som har största delen av polis och domare mutade, ser det inte bra ut för Tracy. När hon till slut blir lurad att säga att hon är skyldig blir hon dömd till 15 år i fängelset.
Hennes blivande man vänder henne ryggen, det är inte bra för hans familjs anseende att bli sedd i närheten av henne. Vad barnet beträffar får hon göra vad hon vill, tycker han. Tracy hamnar i ett kvinnofängelse där det är internerna som styr och ställer, livet är inte lätt för en naiv oskyldigt dömd. Redan första natten blir hon våldtagen och misshandlad så hon mistar barnet hon bär på.
Det är hennes vilja att hämnas på de som har sett till att hon hamnat i fängelse som gör att hon finner styrkan att överleva fängelsevistelsen. Dag och natt funderar hon på hur hon ska hämnas på Joe Romano, domaren, mannen som styr staden och hennes föredetta fästman.
Fägelsevistelsen är början till ett nytt liv för Tracy. Hon måste inte bara överleva fängelset. Vem kommer att vilja anställa en föredetta intagen? Med stöld och mordförsök i sitt register?
Mot sin vilja ser Tracy den enda utvägen att fortsätta på den bana som har satts ut åt henne. Den olagliga banan. Den för henne över Atlanten och till Europa. Och till äventyr hon aldrig hade kunnat drömma om innan.
Tracys hämd är en bok som verkligen inte går att förutspå. för det första börjar den så oskyldigt, fortsätter med en fägelsevistelse. Dessutom en fängelsevistelse som det inte går att rymma från! Jag funderade flera gånger hur det var tänkt att storyn skulle kunna fortsätta från det här, Vid flera tillfällen kände jag hjärtat dunka frenetiskt medan jag försökte läsa snabbare för att kunna veta hur det egentligen skulle gå till för att det skulle lösa sig.
När jag började läsa boken gick det lekande lätt. På bara en kort stund hade jag läst mig igenom halva boken. (kort stund och kort stund....jag var helt uppsukad av boken och märkte inte att tiden omkring mig fortsatte att gå). Först funderade jag om det berodde på att boken verkligen var så bra, eller om den bara var lättläst. Min slutsats är att den är både och! För två dagar sen började jag läsa den. Och när man tror att det inte finns något mer som kan hända i boken, man ser på hur många sidor som finns kvar...och så kommer nästa vändning. Oväntade vändningar fram till sista meningen.
Mycket läsväd! Mycket
