De obarmhärtiga

Det är längesen jag läst en bok på det här viset! Jag valde egentligen boken ut högen "lånade för att jag tyckte de såg intressanta ut, väntar på att läsas". Jag minns inte mera varför jag valde att låna den här. Den ser inte mycket ut för världen, jag har ingen kännedom om författaren, pärmbilden ger inte allt för måna "läs mej!" meddelanden. Jag bara fastnade för den. Men när den låg i min hög så kändes det som om den kunde vänta lite. Plötsligt var det en dag med solsken, en perfekt dag att läsa på balkongen! Denna bok var överst i högen, och jag kunde inte lägga den ifrån mej! Klockan tickade och jag måste inse att det var dags att sova, annars skulle jag ha läst boken från pärm till pärm, inga problem! En riktigt dålig dag att ha jobb följande morgon :)

Martin Olsson, förtidspensionerad polis, blir på ett sjukhus vittne till ett mystiskt dödsfall. Hans instinkt leder till att han börjar forska i det, inofficiellt förstås, eftersom det inte finns några konkreta bevis. Ett annat dödsfall väcker polisens intresse och Olsson delger polisen av sina hopsamlade fakta, men fortsätter också att på egen hand komma lösningen på spåren. Han kommer en misstänkt läkare på spåren och hans verksamhet som tycks dölja en fruktansvärd hemlighet. Vad är det som pågåt på sjukhuset och vem är det som rör sig i de underjordiska kulvertarna om nätterna? (direkt citat från bokens baksida).

Boken är skriven så att den är lättläst. Man får ofta ta del av Martin Olssons tankar om saker och ting, hans osäkerhet för huruvida hans slutsatser kring fallet är riktiga, hans osäkerhet beträffande sjuksköterskan Linda som han inlett ett trevande förhållande med. Man får följa hur han kämpar med att ändra sin diet efter att han fått diagnosen magsår. Allt är så vardagligt och lätt att leva sig in i. Det är en bok som jag helt kunde sjunka in i. Det tog mej inte många timmar att läsa ut den. Tyvärr fick jag lägga den åt sidan för att få mej lite sömn innan jobbet dagen därpå, men det gav mej ett behövligt andrum. Jag kunde tänka på boken, vilka fakta som getts om personerna i den och jag kunde komma fram till en misstänkt. En misstänkt som häll ända till sista sidan, kan jag stolt meddela! ;)

Jag rekommenderar den varmt! Jag skulle gärna läsa flera böcker av denna författare!

---------------
Några citat ur boken:


Ett utdrag (sid 60) ur boken som jag reagerade på :) "Syster Peter"? Sjuksköterska om en man kan jag väl ännu godkänna men "syster" om en man.....nä!

Ett annat citat från boken som jag verkligen fastnade för är följande: Han kände sjukhusets samtliga blickar på sig när han ställde sig med ryggen mot husfasaden på bästa polismanér och försiktigt sneglade över axeln mot andra sidan av huset. Det var bara den höjda högerarmen med vapnet som fattades.
Samt någon att spana på. (De obarmhärtiga, sid 222-223, Willy Josefsson)

Bakom stängda dörrar

Bengt-Åke Cras, född 1943 har skrivit ungdomsböcker och västernböcker, serier, sagor, noveller, dokumentära böcker etc.

Agneta Cras är aktiv inom brottsofferjouren i Uppsala. Detta är all information jag hittat om henne...

Kristina Hansen fanns det däremot en hel artikel om. Det är henne som boken handlar om. Hon som blivit utnyttjad av sin far, fött honom två barn. 4 år, var det ingen som såg?


"Det är bra för dig. Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns." ... ... Min första tanke var att kasta på mig kläderna och fly till Norge, tillbaka till mamma, men det var otänkbart. Hos henne var jag inte välkommen, ännu mindre nu efter det som hänt. Hur skulle jag någonsin kunna berätta för mamma eller mina systrar? Eftersom jag varit så ivrig på att flytta till pappa skulle de tro att jag varit med på att ligga med honom. Kanske skulle de till och med få för sig att det varit min egen idé. (sid 71-71, Bakom stängda dörrar, Hansen, Cras och Cras)

Jag vet inte vad jag ska säga efter att jag läst boken. Den är....hans syn på livet och vad som är rätt och fel är helt vridna, pappans alltså. Ta bara citatet ovan! Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns. Jag förstår inte hur man kan resonera så. Det är inte ens ett stundens infall, i boken framgår att pappan redan som 14-15 år pratat med sin bror och planerat att skaffa en fru, tillsammans ska de få barn, och en av döttrarna ska bli den utvalde. För att inte blanda in utomståendes blod.

Kristina föder 2 barn, där hennes far även är barn till hennes barn. Hon är hans ovigda flickhustru. Pappan pratar dessutom om att en av dessa flickor ska bli Kristinas broders, bara hon blir tillräckligt gammal.

Kristina bor hos sin mamma i Norge, men känner att mamma inte bryr sig om Kristina, därför vill hon komma till ett fosterhem. Tillsammans med som mamma och myndigheterna bestäms att det är bättre att Kristina bor med sin pappa. Den far som försökt mörda hennes mamma.

I boken får vi ta del av Kristinas berättelse, hur hon kände, hennes tankar. Men också anteckningar och skrivelser från den gällande tiden. Polisens, socialens, andra inblandades anmälningar. Ibland går berättelserna isär. Det som andra människor uppfattat om Kristina är inte alls vad hon upplevt.

Det är en skakande berättelse.

I slutet av boken finns frågor och svar, vad lagen säger samt telefonnummer att ringa till. Typ BRIS.

Caroline Engvall- 14 år till salu

Caroline Engvall började sin journalist karriär redan som 15 åring, nu är hon frilansande skribent och specialtidningsredaktör för några av Sveriges största magasin.

Detta är en sann historia om Tessan. Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv. Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång varit (sid. 7-8. 14 år till salu, Caroline Engvall). Trots detta har hon ett fullständigt namn i boken, det känns som om hon verkligen kan heta det hon utger sig för att heta.

Tessan skulle kunna vara vem som helst. Vilken 14 åring som helst. Det går snett för henne, en våldtäkt, hon känner skam, skuld, känner sig smutsig. Berättar inget, tar på sig skulden för det som hände. När sedan hennes bästa kompis, Jenny, föreslår att de ska "hora" blir det som ett grupptryck. Det som först sågs som ett skämt blir till verklighet där ingen av flickorna finner mod att säga emot. För Jenny räcker det med två gånger, sedan aldrig mer. Tessan fortsätter på egen hand, utan att säga något till Jenny. Det blir som en drog. Ett sätt att dämpa ångesten. Ångesten som kommer från våldtäkten, som kommer från att hon säljer sig själv, sin kropp. Hon behöver det på samma sätt som en annan destruktiv ungdom behöver skära sig själv. Bekräftelsen.

Till slut slutar de betala. De kräver att få träffa henne fast hon säger nej. De gör vad de vill med henne. Ibland kan de ge pengar, om de varit extra hårda mot henne. För att dämpa sitt eget samvete kanske. För Tessan är detta smutsiga pengar, pengar hon inte vill ha.

Jag var inte rädd för döden. Det var inte så att jag längtade, men ibland kände jag att det skulle vara ganska skönt att bara komma bort. Jag ville inte dö egentligen, men ibland såg jag ingen annan utväg. Jag trodde verkligen att någon av männen skulle hålla på tills de hade ihjäl mig. (sid 151, 14 till salu, Caroline Engvall)

Till slut vågar Tessan sträcka ut sin hand för hjälp. Det är inte lätt och hon pendlar mellan att villa ha hjälpen och att inte villa ha hjälpen. Det blir en resa tillbaka till livet. En resa som inte är lätt. Det är lätt att falla tillbaka ner i träsket, lätt att ringa till männen, för att få bekräftelsen, för att dämpa ångesten...

Det är en väldigt läsvärd bok. Jag klarade inte av att läsa hela boken i ett streck. Boken är bra skriven och Tessan måste ha haft noggranna dagboksanteckningar, eller minnen som etsats djupt in i hjärnan...eller både och. Det är en bok som är bra skriven, den verkar följa en tidsaxel, och den får mig att rysa! Det är hemskt att läsa om ett barn som blivit så grovt utnyttjat. Hemskt att veta att detta är en sann berättelse. Vetskapen om att den är sann gör att jag inte klarade av att läsa mycket i gången. Före någon gång efter mitten, efter att hon sträckt ut sin hand och påbörjat den jobbiga resan tillbaka till livet.

Efter några veckor förstod jag att jag var kär. Det var läskigt, spännande och härligt. Jag var hela tiden rädd för att bli lämnad och jag förstod inte hur han kunde vilja ha någon som mig. Han visste ju vad jag gjort och ändå tyckte han om mig. (sid 252, 14 år till salu, Caroline Engvall)

De kursiverade avsnitten är Tessans egna ord och dikter (sid 6, förord, Caroline Engvall)

Hål i huvudet

Jenny Jägerfeldt är född 1974 och bor i Stockholm. Hon arbetar som psykolog. Hål i huvudet är hennes debutroman. Hon har även en egen hemsida om man vill veta mer om henne

Boken handlar om Minou, en 23 årig kvinna som nyligen blivit dumpad efter ett fyra år långt förhållande. Det handlar inte om vilken sorts dumpning som helst utan hon blir dumpad via ett kassettband, eftersom hennes kille blivit kär i en annan.

Minou flyr landet, flyr ensamheten. Hon är på kollisionskurs med hela världen (baksidan på Hål i huvudet av Jenny Jägerfeldt). Det känns som om det finns ett hål i huvudet, ett hål var allt det fina och intelligenta rinner ut, och kvar blir endast det fula och hemska. Hon reser till San Sebastián i Spanien. Där bor hon på ett billigt hotell utan roomservice.

Hål i huvudet är en bok om livet efter förhållandet. Hur ska man kunna ta sig vidare? Ska smärtan aldrig bli lättare? När ska hon sluta tänka på Isak?

Man följer hennes tankar, handlingar, hennes resa tillbaka till Sverige. Till det att hon är redo att återvända till Sverige.

Jag gillar boken, den är skriven på ett lätt, men ändå, man kan känna hennes ångest. Hennes motstridiga känslor. Den är lätt att läsa och jag ville gärna ta upp boken för att fortsätta där jag lämnat.

The future's so bright I got to waer shades (Hål i huvudet, Jenny Jägerfeldt, sid284)

Texten varvas med engelska, någon enstaka mening på tyska. Men mestadels på svenska, förstås.