Jessika Jungs saknad

En väktare knivhuggs till döds i Solna centrum. Samtidigt väntar hans flickvän vid ett galleri och funderar varför han inte dyker upp.

De har bara varit tillsammans i några månader, Jessika Jungs och Johan Larsson, väktaren. När Jessika får veta att Johan är död reagerar hon inte som väntat. Hon kan inte ta det till sig, kan inte förstå. Hon gör sina egna efterforskningar, följer sin instinkt och gör på såvis en parallell utredning med polisen. Spåren hon hittar leder till Stockholms tungt krimilenna undere värld. Hon får fundera på hur mycket hon verkligen kände Johan, var hon den han trodde att han var? Hur mycket var han inblandad i dessa livsfarliga kretsar?

Jag tycker att boken är fantaksikt skriven! Jag ville inte lägga den ifrån mig. Hon är inte rationell, Jessika, tar risker i sin strävan mot sanningen. Men vem är rationell i sorg? De har bara varit tillsammans några månader, men hon känner att hon har väntat på honom i hela sitt liv, och nu är han död, kommer aldrig mer tillbaka.

Det enda jag stör mig på är titeln. "Jessika Jungs saknad". Hon var saknad i kanske ett kapitel, hon går ut genom dörren till sin lägenhet och lämnar inget spår av vart hon har tagit vägen. Sedan kommer hon tillbaka. Hon har kontakt med polisen, funderingar som hon kommit på och vill veta om polisen följt upp, sådana saker.

Den är verkligen läsvärd!

"Livet är en gåva som måste levas fullt ut.För till slut, förr eller senare, kommer vi alla att dö." (Sista sidan i Elisabeth Gileks bok, Jessika Jungs saknad)

P.S. Jag älskar dig

Jag har sett lite reklam om filmen och tyckte att det verkar vara en film jag vill se! När jag hittade boken blev jag överlycklig och lånade den genast! Vad jag hade förstått skulle det handla om en ung kvinna som sedan blev änka, mannen hade lämnat efter sig brev som hon skulle få efter det att han hade dött. Dessa brev visste hon inte om.

Detta var vad jag trodde. I början av boken möter man sorgsen rödgråten Holly. Boken börjar cirka en månad efter makens bortgång. Holly höll den blå bomullströjan mot ansiktet och slogs genast av den välbekanta doften. En överväldigande känlsa av sorg spred sig i hennes mage och skar i hennes hjärta. Paniken tog överhanden (P.s. Jag älskar dig, Cecilia Ahern, sid 5). Holly försöker ta sig igenom vardagen, det är svårt eftersom hon måste vakna upp i ett tomt hus varje morgon, hon sover dåligt på nätterna då hon för det mesta går från rum till rum utan att få någon ro och somnar först in på småtimmarna. Hon blir alltid väckt av någon orolig familjemedlem eller vän som oroar sig för att hon inte gör något annat än sover.

I ett samtal med mamman får Holly veta att brevet som hon fått fortfarande är kvar hemma hos föräldrarna, mamman tror att det kan vara något viktigt eftersom det utanpå brevet står "Få se nu, längst upp står det 'Listan' Det kanske är från jobbet eller nåt. Du kan väl i alla fall titta..." (P.s. Jag älskar dig, sid 9) Holly tappar telefonluren och man får följa med henne bakåt i tiden, den tiden då hennes man, Gerry, fortfarande levde och de var lyckligt gifta. De hade skämtat om att om han någonsin skulle lämna Holly så skulle han måsta skriva en lista på saker för att Holly skulle klara sig utan honom, saker som att släcka lampan innan hon kryper ner i sängen, på fönsten så att hon inte öppnar dem på morgonen och sätter igång larmet.

Holly tror inte att Gerry verkligen lämnade efter sig en lista, men hon är nyfiken och åker för att hämta brevet, som visar sig vara mera som ett paket. Det innehåller 10 brev, ett för varje månad ända fram till slutet av året. Gerry kommer tillbaka i och med de korta breven, Holly kan känna hans närvaro.

Tillsammans med sina vänner genomgår hon varje prövning och uppdrag som Gerry har lämnat efter sig. Man får följa hennes liv, som pendlar mellan hopp och förtvivlan under resan tillbaka till ett liv utan sin man, hennes bästa vän.

Boken rymmer både skratt och tårar, jag rördes till tårar snarare än satt och stortjöt med boken i handen. Ingen bok jag gärna läste på allmän plats, eftersom jag rördes till tårar, men en bok jag inte kunde lämna ifrån mig, utan ville fortsätta att läsa.

P.s. Jag älskar dig (P.s. I love you) är Cecilia Aherns debutroman. Hon var endast 21 år när hon skrev den, hon är uppvuxen och bor i Dublin. Historien i boken utspelar sig också på Irländsk mark.

Det ska bli ett sant nöje att döda dig

En sann historia.

Magdalena börjar riktigt från början av sitt liv, berättar om sina föräldrar och att de under hennes 10 första år nästan ständigt var på resande fot. Hon berättar om hur det är att komma från en familj med "annorlunda" föräldrar. Mina föräldrar var på 70-talet med i Jesusfolket, en grupp som levde som hippies fast med Jesus som sitt Woodstock. Vi bodde i kollektiv och hade inga möbler, bara kuddar längs väggarna. Jag bytte skola varje år och kan knappast säga att mina skolår var fantastiska. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid. 7)

Hon hade inte de kläder som var "inne" utan var mest klädd i kreationer som hennes mamma hade sytt. Trots det ser hon inte tillbaka på sin uppväxt med bitterhet, utan hon har lärt sig att uppskatta värmen och gemenskapen, det viktiga i livet.

Allt medan tiden i boken går, kommer hon så småningom in på tonårslivet och pojkar. Och däri en speciell kille som kom att bli hennes man. Hon berättar om hans bakgrund och att hon borde redan då ha insett att det inte bådade gott. Kanske någon kan säga att allt är hennes eget fel, men ingen kan veta vad framtiden för med sig. Jag svävade fortfarande i min såpbubbla av förälskelse och tänkte för mig själv att med hjälp av lite färg och blommor så kunde vi nog få ett rikgit mysigt hem tillsammans ... (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 33)

Jorma, som killen hette, hade ett agressivt humör och med många kontakter till undre världen. Han tränade mycket och började snart använda anabola steroider, som tillsammans med droger gjorde att han fick ett oberäkneligt humör.

De gifte sig efter att Magdalena fått veta att hon var gravid, och födde sedan deras son Isak. Magdalena hade alltid älskat sina födelsedagar, men nu var det ofta på sina födelsedagar som hon fick stryk och hot om att Jorma skulle kasta ut Magdalena och skaffa en ny mamma till Isak.

Det var tack vare sina föräldrar och vännernas engagemang som Magdalena tillslut lyckades fly. Och tack vare sitt eget mod som hon tillslut kunde ta sig igenom det. Polisen var ett jättestort stöd, så länge de trodde att Magdalena kunde sätta dit Jorma för något grövre brott än kvinnomisshandel, efter det hade de inget intresse för vad som hände med henne. Förutom vissa eldsjälar.



I boken förbereder Magdalena ofta läsaren på vad som ska hända i boken. Men lika ljust och varmt som solen sken på mig den dagen. lika fort skulle den gömma sig bakom molnen igen. Jag skulle likt en dödsdömd släpas ut i natten och få min glädje kvävd av en tjock, giftig dimma som svepte in i mitt liv. Jag skulle ensam stappla omkring i mörkret timma efter timma, dag efter dag. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 155-156)

Man blir aldrig insvept i en bubbla av säkerhet utan man vet alltid om något snart ska hända, även om det låter som att allt ordnar sig.

Man får dessutom lite fundera på hur samhället tar hand om liknande situationer, hur alla instanser skyller på varandra och till sist endast rycker på axlarna när man står där och är i behov av hjälp.

Men vid flera tillfällen tänkte jag för mig själv att om jag någongång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: "Nej, döda honom istället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelstradd med permission efter en vecka. Han behöver inte fly. Han har turen att ändå sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade gratis hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han har avtjänat sitt straff ska han naturligtvis få möjlighet att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom med diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skjuta skallen av honom istället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr - och dessutom gratis tandvård ... " (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 249)

'Det ska bli ett sant nöje att döda dig' är en läsvärd bok, Magdalena Graaf är endast i 30 års åldern och har redan skrivit en självbiografi. Boken är inte skriven i syfte att hämnas på någon!

Constance Briscoe - Äcklig

En sann berättelse om en mors grymmhet

I boken får vi följa med Clare Briscoe. Min mor kallade mig Clear och påstod jag var så genomskinlig att hon såg rakt igenom mig - clearly through me. Mina systrar omvandlade det till Clare och kallar mig fortfarande för Clare. (Äcklig. Constance Brisco, sid 13)


Clare är van att bli misshandlad både fysiskt och psykiskt av sin mor. Inte bara misshandel av modern men även av styvfadern, Eastman, som hon på eget bevåg drog inför rätta. Detta minskade på inget sätt misshandelsn, men Eastman kunde inte röra henne eftersom han var villkorligt frigiven.

Till familjen hör 5 systrar och två bröder, plus även 3 halvsystrar och en halvbror.

Boken skriven med många detaljer, det är lätt att hänga med och man får en sammanhängande text att följa. Clare har skrivit dagböcker under hela sin uppväxt, men dessa blev stulna av hennes mor, annars skulle det finnas med material till boken. Trots det tycker jag att Constance minns mycket av sitt liv, många händelser tydligt, flera dagar efter varandra. Hon säger själv att hon inte är säker på ordningen, i vilken ordning allt hände. Men hon verkar ha en klar bild av hur gammal hon var när det hände.

Rubrikerna har alltid ett årtal: Julglädje 1965, Ful 1966, Den försvunna sängen 1969

Det känns inte verkligt det man läser i boken. Hur kan en mamma utsätta sitt barn på det viset? Att ett barn kan minnas misshandel så tydligt och beskrivande kan jag däremot förstå, ett sådant svek sätter sina spår!


Ett barn från Clares skola kommer på besök, vill att Clare ska komma ut och leka, det är ingen som Clare umgås med på fritiden och har inget emot att mamma säger att Clare inte har tid, plötsligt ändrar sig Clares mor.
"Det här är hennes rum" sa min mor och förste in Mary framför sig. "Ser ditt rum ut såhär?"
Mary såg sig omkring och fick syn på larmet. Den stora lådan som stod bredvid min säng.
"Vad är det där?" frågade hon
Jag stirrade på min mor.
"Åh, det är hennes larm", svarade min mor. "Har hon inte berättat att hon kissar i sängen?" Min mor sparkade på lådan och lamporna började blinka. "Ser du? Det är lite som att gå över vägen. Problemet är att man inte blir överkörd, men man kanske drunknar", tillade hon.


Clare framstår i alla fall som en stark person i boken, hon tar strider med sin mor och vägrar att acceptera att hennes mor får behandla henne som hon gör.


En dialog mellan mor och dotter:
"Snacka inte skit. Du gör av med mer el än någon annan här i huset. Ditt larm står till exepel på varenda natt, vecka ut och vecka in. Du räknar väl inte med att du ska betala för det? Jag har inte bett dig kissa i sängen. Hit med pengarna."
"Hur mycket vill du ha?"
"Du borde egentligen ge mig alltihop."
"Då är det egentligen ingen idé att jag jobbar" sa jag. "Då kan jag lika gärna sluta med en gång."
"Du gör som du vill. Ingen tvingar dig att jobba."
"Det är mina pengar, och jag har förtjänat dem." (Äcklig, Constance Brisco, sid 172)



Hon trotsade alla odds, hon växte upp och kämpade till sig så mycket självkänsla att hon klarade av att studera vid universitet och bli Storbritanniens första svarta domare.


Fruktansvärd, brutalt ärlig och ändå upplyftande; ÄCKLIG är Constance Briscoes historia.