Med blodet som band

Med blodet som band är Mikael Paasikivis tredje bok, de första böckerna är Med guld i blodet och Spindeln i stenen.

Egentligen gillar jag inte författaren särskillt mycket. Men om jag har förstått det rätt är det hans debutdeckare, kan ju vara att det också betyder debutbok, och då tycker jag att man måste ha lite förståelse. Utöver det finns det många olika sätt att skriva, och det sätt han valt tilltalar mig inte.

Storyn är helt ok. Eftersom jag känner till Mariehamn och de områden han beskriver så stör det mig lite att sådana stora händelser är placerade på denna lilla ön Åland. En annan sak som också stör mig är att även om många detaljer är mycket verklighetstrogna så finns det detaljer som verkligen är ändrade på. Visserligen ett måste när man skriver en fiktiv bok, men trots det frustrerande.

När jag ändå är i farten med att vara negativ. Sättet som hans karaktärer tänker. Kvinnor med mens har troligtvis mindre humörsvängningar än majoriteten av karaktärerna i boken. Bara en sådan sak som att det går runt i huvudet på en av karaktärerna av alla frågor, när en annan karaktär ställt två frågor? Skulle det då handla om frågorna som redan snurrar i huvudet på den förstnämnda karaktären så skulle jag uppskatta att det framkom.

Men nu var det storyn. Den fortsätter där Spinden i Stenen lämnar av. Inte tidsmässigt direkt, förstås. Såklart är det Ulla Jansson som är huvudprsonen. Boken börjar med att de hittar en thailändska drunknad. Obduktionen visar på ett mord. När sedan en till thailänska hittas mördad leder det polisens tankar in på rasism men även på någon i nära realtion till thailändskorna.

Vid sidan om "nutids"-berättelsen får vi även följa med en "dåtids"-berättelse om en tullare och hans familj som flyttar till Föglö på 1800-talet. Vi får följa med vissa händelseförlopp som leder till att en av sönerna emigrerar till Amerika.

Trots att alla händelser verkar vill utspridda utan koppling till varandra får man på slutet reda på hur allt hänger ihop.

Som sagt, storyn i sig är bra! Även om det finns vissa saker i skrivandet som jag stör mig på.

Spindeln i stenen

Spindeln i stenen är den andra boken om Ulla Jansson.  Som i den första boken, Guld i blodet hoppar historien mellan nutid och dåtid. Vi följer en familj som flytt till spanien efter nazitysklands fall under andra världskriget.

Samtidigt i nutid kommer Ulla just tillbaka från en semesterresa till Ryssland. Hon har besökt bärnstensrummet och är fortfarande mäkta imponerad. På flygplatsen landar hon inte långt före ett veteranplan dit hon helt oplanerat får eskortera en äldre man som hävdar att han har ägodelar i planet. Det visar sig att han som ung gömt bärnstrenar i planer, bärnstenar som i tullen räknas som värdelösa, men som visar sig vara orginal stenar från samma bärnstensrum som Ulla just besökt. Mannen hittas följande dag död och jakten på en potentiell misstänkt tar Ulla till Spanien.

Så småningom sammanstrålar berättelserna på ett överraskande sätt.

Som i första boken så gillar jag storyn. Men tja, jag har inte riktigt kommit överens med skrivarstilen. En helt ok bok i alla fall.

Det kan inte vara sant!

Egentligen är detta en ungdomsbok, men jag hade inget annat att läsa så jag tog första bästa. 

Så länge som Terri kan minnas har det alltid varit hon och pappa. Det måste såklart ha funnits en mamma, men Terri kan inte minnas henne. Terris pappa vill inte prata om henne, annat än att hon dog i en trafikolycka när Terri var liten.

De flyttar runt mycket eftersom Terris pappa är en rastlös själ, de bor i sin lilla minibuss, eller som nu, i husvagnen. Terri saknar bussen, det var så mysigt att krypa ohop och sova på bakbänken. Men nu ska de i alla fall hyra en lägenhet, de ska stanna en längre tid i den nya staden. Efter att de hade hittat en plats att hyra ordnades så att deras möbler och andra tillhörigheter fraktades dit från det magasin där de hade förvarats.

Det tar inte länge för Terri att hitta en kompis att hänga med. Shaundra och Terri kommer bra överens, men Terri vill inte verka för entusiastisk i början innan hon har lärt känna Shaundra lite bättre.

Men även om Terris pappa inte vill berätta om Terris mamma så vill Terri veta, veta hurdan mamma var när hon levde, sådana saker. Den enda släkting som Terri och hennes pappa har är faster Vivian. Hon brukar komma på besök ungefär en gång i året, alldeles för sällan, tycker Terri. Men när faster Vivan är på besök råkar Terri tjuvlyssna på deras samtal, ett samtal som gör att Terri vill veta ännu mer om sitt förflutna, hon får veta att det finns något som faster Vivian tycker att Terri borde få veta.

Terri försöker prata med sin pappa, men han vägrar som vanligt att svara på hennes frågor, därför bestämmer sig Terri att hon ska bryta sig in i den låda där hennes pappa förvarar alla deras viktiga papper. Det hon finner i lådan gör henne bara ännu mer förvirrad...

En bok som är mycket välskriven. Den håller även en vuxen fokuserad och villig att fortsätta läsa för att veta hur det slutar. Visserligen vissa delar som säkert faller ungdomar mer i smaken, men det kan jag inte kommentera, eftersom boken faktiskt är riktad till unga.

Med guld i blodet

Jag blev tipsad om boken i fråga av min syster, eftersom den handlar om Åland. Så jag tänkte att varför inte....

Jag knallade iväg till biblioteket och kollade om de hade boken inne. Det stod något om Alandica....jag tänkte att sedan när har de böcker på Alandica? Jag tänkte ints å mycket på det, bara att alla böcker var utlånade, men att det fanns i magasin, så jag bad dem i personalen att jag ville låna boken.

Jag hittade en lapp som förklarade det där med Alandica, Alandica är ett samlingsnamn för litteratur som handlar om Åland eller är skriven av Åländska författare. Så efter det verkade det mera logiskt.

Boken är skriven av Mikael Paasikivi som är född 1957 i Helsingfors. Han är bosatt i Sverige, men har tillbringat nästan varje sommar på Åland sedan 1963 tack vare att föräldrarna hade rätt att bygga sommarstuga i närheten av Bomarsund. Även hans namn är bekant eftersom hans farfar far faktiskt var den som var President i Finland.

Händelserna i boken har fått sin inspiration från Krimkriget och slaget mot Bomarsunds fästing. Även postrodden, som gick mellan Grisslehamn och Eckerö har fått en viktig del i bokens händelseförlopp.

Berättelsen är uppdelad i två tidsepoker, nutid och dåtid, där dåtid representeras av Krimkriget på 1850 talet och nutid utspelar sig på 20-talet. Postroddaren Olof från Eckerö får som uppdrag att frakta en låda med posten över från Sverige till Åland, med sig på sin resa finns även en person som ska följa postens färd. Mitt mellan de båda landen råkar Olof ut för svårigheter och försvinnandet av personen som följde med båtturen. Med stor tur och skicklighet klarar han av att hitta tillbaks till land, där han förstår vad lasten som han har fraktat över är värd. Innan han hinner gömma sin nyfunna ägendom blir han rekryterad som lots för fransmännen (eller engelsmännen...ärligt så minns jag inte) för att de ska kunna ta sig ut till Bomarsunds fästning. Han kämpar för sin och sin familjs överlevnad och gör sitt bästa utifrån det.

Långt senare, mer än 150 år senare, sker en singelolycka på en av vägarna på Åland. En man förlorar kontrollen på sin bil och kör av vägen i en våldsam olycka som ger honom livshotande brännskador, men ändå lyckligtvis utan att ta hans liv. När polisen söker upp mannens anhöriga hittar de hans tonåriga son, medan frun är spårlöst borta. Någonstans sitter en annan man och lyssnar på nyheterna om olyckan och om hur offret överlevt men blivit transporterat till sjukhuset. Han svär för sig själv, hur kan någon överleva en sådan olycka?

Samtidigt som polisen försöker finna hustrun, alltså mamman till tonåringen, samt försöka förstå hur en sådan olycka kunnat ske, smyger en figur omkring på Åland med helt andra tankar än att finna hurstun i livet. Planer smids, och tiden rinner iväg...

En helt ok bok, tycker jag. Det är intressant att läsa om ställen som jag egentligen borde känna till, även om de inte har blivit namngivna, vilket jag egentligen tycker att är bra. Det som stör mig mest är att jag inte kan lokalisera var singelolyckan egentligen ägde rum. Men jag kan mycket väl ha tänkt mig fel väg.

Några ställen där jag upplever att författarens (troligtvis) tanke varit att få läkare eller poliser mer mänskliga så upplever jag att de är mer eller mindre totalt oprofessionella. Men det är väl en smaksak. Annars kan jag bra rekommendera boken.

Rödhake

Rödhake kommer nog att blir den första och enda boken av denna författare. Jag fick inte riktigt något riktigt grepp om boken före typ sidan 425. Jag fick heller ingen känsla av "thriller" innan långt efter den sidan....boken, pocketen jag läste har 480 sidor. Så för min del, boken bygger och bygger och bygger, och har en så komplex historia att jag blandar ihop personer, tidsperioder och handling. Det i sin tur betyder att jag inte kan komma in i historien, utan tvingas fundera hur det hela hänger ihop. Det börjar redan i början av boken....första kapitlet går under namnet 1 november 1999 och andra kapitlet går under namnet 5 oktober 1999... Jag lägger inte ner tid på att ens läsa ribrikerna till kaptilen, eftersom jag inte läser en kapitelbok för lågstadiet. Att jag, som har svårt att läsa tid, ska kunna lägga ner tid på att minnas vilket år och vilken månad något hände....ja, det händer ju inte. 

Trots det är det ingen dålig bok. Det är bara inte en bok för mig. 

Och även om boken börjar med en tillbakablick på en månad, så är det egentligen tillbakablicken till 1942 och andra världskrigets år som är den verkliga tillbakablicken. Jag tyckte faktiskt att tillbakablickarna till andra världskriget var de mest rediga och intressanta. Händelserna i 1999 tyckte jag var röriga. Dessutom använde de en karaktär att gå ett visst öde till mötes som jag verkligen tyckte att var onödigt. Och i slutet av boken lämnar de ett oavslutat fall....sånt gillar jag inte heller.

Hur som helst. Tillbakablickarna för andra världskriget handlar om flera karaktärer. Man vet inte riktigt vilken karaktär man ska följa, förutom en viktig karaktär vars uppgift verkar vara att endast inspirera. Det är krig. Vad mer kan man berätta om det.

1999 handlar om Harry Hole. En föredetta alkoholist som jobbar som polis. På grund av felinformation gör han ett felbeslut som behöver sopas under mattan. För det får han en befodran och blir omplacerad. Han har inget val.

Ett skott avfyras uppe i någon skog och en tomhylsa hittas. Harry, som egentligen inte har något med saken att göra börjar luska i fallet. Han får lov att fortsätta luska bara han samtidigt jobbar med det som egentligen är hans jobb; att se till att nynazisterna inte dödar muslimer under Eid, eftersom den sammanfaller med 17 maj.

Jag vet inte ens vad jag ska berätta om boken. Jag fattade den inte. Det är som att det bara skilldrar ett vardagligt liv. Där saker händer oberoende av varandra och sedan leder det ena till det andra och det tredje leder till en spännande avslutning på boken.

Jag vet inte om jag kan rekommendera boken heller. Men, den var ju inte dålig. Och tydligen är han konstaterad att vara en bra författare....så varför inte, ge det ett försök!

Wild, Wild West

I read the X-men book and I absolutely loved it! So I decided to read this other one, Wild, wild West, because I liked the movie and I also like to read.

Usually I post about books I actually recommend. Or books I haven't liked for one or another reason, but I have finished them.

This book....I swear....this book I didn't even finish chapter 3... it was like I remembered the movie all wrong! But of course, I can do that....so I continued reading (not more than chapter 3 though) and still had the same feeling. So I took a break and decided to watch the movie, you know, to refresh my memory. It is a story based on a movie, so why not?

Apparently because the movie is so much better than the book? Because by doing so I could see that I was not mistaken about the movie, the book itself was the one to have the mistake!

For a while I was thinking to give the book a chance. To actually finish what I started. But then I thought. Why waste my time on a bad book when I can just watch the movie? There are plenty of good books to read.

As I am writing, I have misplaced the book. But since I didn't just give the book bad review, I totally crashed it....no need to spoil the writers name my searching the book up just to expose the name.

Just watch the movie!

Systrarna Tides sista sommar

Alla familjer har sina hemligheter. Men få har en så mörk hemlighet som familjen Tide. (Pärmen, framsida)

Jag blev rekommenderad boken av en kollega. Den verkade vara en bok som inte egentligen föll under den sorts böcker som jag vanligtvis läser. Men jag tänkte inte tala om det för den som rekommenderade boken och gav den i min hand. Jag tänkte istället att jag skulle ge den en chans.

I början av boken får vi träffa Dora Tide, i nutid. Hon lever med ärr från sitt förflutna och är skräckslagen för hur hennes förflutna ska påverka hennes framtid. Mellan kapitlen slungas läsaren mellan dåtid och nutid, mellan de olika karaktärerna, Dora, Cassie och Helen, och så småningom byggs scenariot upp. Så småningom får man ta del av kvinnornas tankar och handlingar som ledde fram till den katastrofala dagen som kom att bli avgörande för familjens framtid.

Helen Tide är mamman i familjen. Hon gifte sig tidigt med Richard Tide eftersom de märkte att hon var gravid, och det var brukligt på den tiden att man gjorde så. De ville leva tillsammans, det var inte alls frågan om det. Men allting hände så fort! De hade sina planer, de hade sina kariärer och sina drömmar. Och plötsligt ändras tillvaron så att Helen trots att hon inte velat det flyttar in i Richards föräldrars hus i Clifftops.

Cassie Tide är den äldsta av flickorna. Hon har ett hetsigt temperament men egentligen gör hon inte så stort intryck på mig som karaktär i boken. Hon är mera som en bifigur, tillsammans med pappan, Richard. Även om de båda i alla fall har en framstående roll i boken.

Dora Tide är den yngre av flickorna. Hon är Cassis raka motsats, inte bara till utseendet men även till sättet. Medgörlig och lugn. Tyvärr gör det att när Helen inte orkar ta strid med flickorna är det Dora som får ge efter och Cassie som får som hon vill.

Tragedin som slår till mot familjen är en tragdi som ingen någonsin vill vara med om. Men till råga på det hanterar ingen i familjen den riktigt bra. Alla bär sin del av skulden som den enda äkta skulden. "Det var mitt fel". Och även om det var många faktorer som ledde fram till just den dagen, så känner jag att det var fel av en specifik vuxen att låta barnen ta på sig så stor del av ansvaret. Speciellt med tanke på vad som låg bakom just det beslutet.

Det är mitten av boken som är svårast att läsa. Om jag uttrycker mig som så. Det är då man får ta del av familjens smärta. Hur den tär på famljen och på familjemedlemarna.

En mycket läsvärd bok, kom jag fram till. 
Jag skulle annars kalla det för en feelgood roman, men det kan jag inte, Den är feelgood fram till en viss del av boken. 

Offer utan ansikte

En kriminalroman. Börjar med att Fabian Risk med familj flyttar ner till Helsingborg från Stockholm. När jag läser får jag känslan av att det finns en bok innan denna som jag borde ha läst för att riktigt hänga med i orsakerna till flytten. När jag sedan ser på baksidan av boken noterar jag att detta är Ahnhems debutroman....alltså måste jag säga att det är en ovanligt bra innästling av det förflutna, eller hur jag ska uttrycka mig. Man får små inblickar i saker som har hänt innan boken, men eftersom detta är en debut så finns det alltså ingen bok innan att läsa.

Familjen har knappt landat i nya huset innan telefonen ringer. Det är Fabians nya chef som ringer. Men eftersom Fabian har flera veckors semester innan han officiellt ska börja jobba som polis i augusti, väljer han att inte svara i telefonen. Det dröjer dock inte länge innan hans chef, Astrid Tuvesson, ringer på dörren istället. Det har skett ett mord och Fabian behövs som konsult, någon som kan kasta ett ljus över mordet. Mordoffret är Jörgen Pålsson. Ett namn som borde säga Fabian något, men det gör inte det. Först när Tuvesson ger över ett klassfoto med Jörgen Pålssons huvud översträckat går det upp för Fabian att de har gått på samma klass. Minnesbilderna är diffusa, det tar en stund innan minnena flyter upp till ytan.

Fallet väcker motviligt hans intresse och han väljer att redan följande dag åka till polisstationen, trots familjens besvikelse, för att höra vad de har kommit fram till. På något vis skippar han sin semester och börjar jobba,

Boken är välskriven och väl genomtäntk, och så här i efterhand förstår man bra vissa av reaktionerna. Mer tänker jag inte skriva. 

Medan fallet nystas upp blir det klart vem som är mördaren. Vad han har för motiv och vem som kommer att bli nästa i tur och varför. Polisen vet det, läsaren vet det, och plötsligt vet man ingenting.

En mycket bra bok! Den är svår att lägga ifrån sig. Jag längtade till att få läsa i den igen. Även om mina ögon var trötta efter en hel dags arbete kämpade jag för att kunna läsa i alla fall lite.

Eftersom boken är skriven som om alla karaktärerna har ett förflutet i en tidigare bok kände jag att det var lite svårt att hänga med i vissa kallasnamn; Flätan, Tuvan....och så vidare. När de sedan presenteras med namn ska man dessutom minnas att när de pratar om någon använder de kallasnamnet, liksom bakom ryggen, medan när de pratar med någon används deras riktiga namn. Men det ger karaktärerna....tja...karaktär ;)

En mycket läsvärd bok. Jag känner att jag behöver fortsätta med nästa bok: Den nionde graven

Kort om Stefan Ahnhem

X-Men

When I found this book I wanted to read it so bad! And at the same time, I never wanted to read it at all.

X-Men is one of my favourite movies, and I have other examples when the book is so much better than the movie, that the movie is actually crap. And I didn't want to risk it.

But finally I decided that I want to take the risk. It is actually a book based on a movie, not the other way around.

Mutations have occurred in humans. Those humans that will mutate will experience the mutation in their teens, together with a strong emotional feeling. In the beginning of the book we will follow a few mutants when they get their powers, these mutantsI do not have any memory of the mutant which name used to be Ororo, nevertheless it was nice to know her story as well. 
will be among the main characters in the book. Even if the book follows the movie,

A war is coming, Between mutants and humans. A senator, Robert Kelly, wants all the mutants to register, to register their existent and their powers. Understandable the mutants are against that, because that will mean they will be exposed. Some mutants, like Magneto, believe there is a war coming, that the mutants are the new race. Others, like Charles Xavier, believe in a peaceful solution, where mutants and humans can live together.

Magneto has a plan, and he has figured out how to bring his plan to action. He only need one other mutant. Xavier has been following one of Magnetos helpers to figure out who Magneto wants, and from that Wolverine and Rouge are brought back to the Xaviers school for gifted children. But yet they do not understand what Magneto wants with Wolverine. But with all the thinking, they end up getting it all wrong. And when they figure it out, it is already too late, they have to work fast to save humanity and their fellow mutant,

As I already said, I love the movie! And reading this book it only made me want to watch the movie again, so I have to say, great book! As I read I see the movie playing in my head, but still, I want to also watch it on screen. I have to start looking if the other X-men movies are found as books as well.

Tracys hämd

Jag fick tag i den här boken för längesen, den blev rekommenderad åt mig, men den har legat på en hylla och samlat damm. Plötsligt hade jag bok-torka, det vill säga, läs-lust, men ingenting hemma att läsa. Då såg jag Tracys hämd och tänkte att nu är det väl ändå dags.

Jag hade inga stora förhoppningar på boken, helt ärligt. Jag tänkte att det nog går under sådan där dravel roman, som säljs i stora mängder, men som bara är tidsfördriv.

Så fel! Så fel!

Boken började på det sätt som jag hade förväntat. Tracy Whitney, tillhör en familj var fadern har skapat en liten förmögenhet av att skapa ett eget företag. Hon är tillsammans med sonen till en av landets mest ansedda familjer, Charles Stanhope III. De planerar att gifta sig, hon är redan gravid med deras barn. Tracy är världens lykligaste! Med ett bra jobb, ett jobb som hon älskar och är bra på, en god man som älskar henne och som dessutom förstår hennes önskan att fortsätta jobba även efter att de har gift sig.

Men Tracys värld slås samman. Plötsligt får hon ett telefonsamtal om hennes mammas död. Beskedet är en otrolig chock, mamman var både ung och välmående. Ytterligare en chock för Tracy är att mamman begick självmord. Tracy slänger sig på ett plan och åker direkt till staden där mamman bodde och till polisstationen. När hon sedan vill åka hem till barndomshemmet för natten möts hon av en TILL SALU skylt och ett hus som inte innehåller en enda möbel, en enda sak....ingenting. Via sin granne får hon reda på hur hennes mor hade blivit bedragen av en man, Joe Romano, han hade tagit kontakt med modern och velat köpa hennes företag. Alltså det företag som Tracys far hade startat innan hans död. Först hade modern inte velat sälja företaget, men Joe Romano hade erbjudit mer än företaget var värt, och till slut hade modern gått med på köpet. Tyvärr visade det sig att han ville betala lite till en början och resten senare. Han använde tiden däremellan att mjölka företaget på allting....samt kasta skulden på Tracys mor. Till slut såg Tracys mor ingen annan utväg än att ta sitt eget liv.

Tracy vill få sin mors namn rentvått. Med hjälp av en pistol tar hon sig till Joe Romanos hem och försöker få honom att skriva ett erkännande för vad han har gjort. Allt går rysligt fel och snart får Tracy de falska anklagelserna emot sig, stöld av en värdefull tavla och mordförsök när hon blivit ertappad vid inbrottet. Eftersom Joe Romano fungerar som högra hand till den man som styr över staden, en man som har största delen av polis och domare mutade, ser det inte bra ut för Tracy. När hon till slut blir lurad att säga att hon är skyldig blir hon dömd till 15 år i fängelset.

Hennes blivande man vänder henne ryggen, det är inte bra för hans familjs anseende att bli sedd i närheten av henne. Vad barnet beträffar får hon göra vad hon vill, tycker han. Tracy hamnar i ett kvinnofängelse där det är internerna som styr och ställer, livet är inte lätt för en naiv oskyldigt dömd. Redan första natten blir hon våldtagen och misshandlad så hon mistar barnet hon bär på.

Det är hennes vilja att hämnas på de som har sett till att hon hamnat i fängelse som gör att hon finner styrkan att överleva fängelsevistelsen. Dag och natt funderar hon på hur hon ska hämnas på Joe Romano, domaren, mannen som styr staden och hennes föredetta fästman.

Fägelsevistelsen är början till ett nytt liv för Tracy. Hon måste inte bara överleva fängelset. Vem kommer att vilja anställa en föredetta intagen? Med stöld och mordförsök i sitt register?

Mot sin vilja ser Tracy den enda utvägen att fortsätta på den bana som har satts ut åt henne. Den olagliga banan. Den för henne över Atlanten och till Europa. Och till äventyr hon aldrig hade kunnat drömma om innan.

Tracys hämd är en bok som verkligen inte går att förutspå. för det första börjar den så oskyldigt, fortsätter med en fägelsevistelse. Dessutom en fängelsevistelse som det inte går att rymma från! Jag funderade flera gånger hur det var tänkt att storyn skulle kunna fortsätta från det här, Vid flera tillfällen kände jag hjärtat dunka frenetiskt medan jag försökte läsa snabbare för att kunna veta hur det egentligen skulle gå till för att det skulle lösa sig.

 När jag började läsa boken gick det lekande lätt. På bara en kort stund hade jag läst mig igenom halva boken. (kort stund och kort stund....jag var helt uppsukad av boken och märkte inte att tiden omkring mig fortsatte att gå). Först funderade jag om det berodde på att boken verkligen var så bra, eller om den bara var lättläst. Min slutsats är att den är både och! För två dagar sen började jag läsa den. Och när man tror att det inte finns något mer som kan hända i boken, man ser på hur många sidor som finns kvar...och så kommer nästa vändning. Oväntade vändningar fram till sista meningen.

Mycket läsväd! Mycket

Svara om du hör mig

Svara om du hör mig har varit på min "läs"-lista länge. Den har bara inte haft prio-ett. Men eftersom jag nu inte hade något som är prio-ett så valde jag att damma av denna bok från min hylla. Jag måste säga att det var ett misstag att skuffa den framför mig! Jag blev positivt överraskad.

Karaktärerna i boken hade jag en tendens att blanda ihop, så ett minus för det. Men det är knappast författarens fel att jag inte kan hålla ordning på folk. 

Bodil och Pär Sanner har det kanske inte som bäst på förhållande fronten. Bodil har på sidan hittat en man som får hennes kropp att svara. Pär verkar inte märka någonting. Deras dotter Alva bestämmer sig en dag för att följa med sin pappa på jakt. Något som förvånar både Bodil och Pär, men det är väl klart att flickan ska få följa med på älgjakt. Passen lottas ut, Alva och Pär går till sitt pass, de övriga går till sina pass. En älgkalv skjuts, jaktledaren gratulerar, jägaren som sköt tackar och jakten fortsätter. Snart hörs ett till skott, jaktledaren gratulerar igen över radio, men ingen tar på sig att vara skytten. Detta är konstigt. Kan man faktiskt skämmas så över att ha missat? Kan det vara en skadskjutning? Dessutom lät skottet lite konstigt, gjorde det inte?

När alla samlas efter första drevet märker de så småningom att Pär och Alva saknas. De blir oroliga att något har hänt och bestämmer sig för att åka ut till Pärs och Alvas pass för att kolla att allt står rätt till. Men allt står inte rätt till på Pärs och Alvas pass. Pär hittas skjuten. Och Alva är försvunnen!

Är det ett vådskott? Är det mord? Plötsligt förvandas älgjakten till något helt annat. Och alla i jaktlaget måste räknas som misstänkta. Även Petra, som jobbar för polisen.

Det är en spännande hisoria som verkligen gör att man får fundera fram till slutet. Vem är den misstänkte? Vad var det som hände? Och varför?

Jag rekommenderar boken, och vad jag förstått, men inte forskat i, så har Ninni skrivit fler börcker. Det blir troligtvis fler böcker av samma författare för mig. 

Älskade terrorist

 En mycket intressant bok! Jag hade många tankar när jag läste den, men nu när jag ska sätta dem till text så vet jag inte vad jag ska skriva.

Anna Sundberg växer upp i en vanlig familj i Sverige. Hon vet att det är något som saknas i hennes liv, och när hon möter Walid får hon en uppenbarelse, hon möter Gud, inom Islam. Nu när hon ser tillbaka ser hon att Walid hade övertaget, hon var förvirrad och lätt att vägleda. Men Walid var hennes port in i Islam. Från att egentligen inte veta något om Islam till att bli en mycket extrem Islamit  hade börjat. Hon tog sin tro på så stort allvar så till slut lämnade hon Walid, eftersom han inte var en värdig muslim. Han vaknade inte i tid för bönen på morgonen, han kom hem sent och kunde lukta tobak och alkohol och Anna misstänkte att han inte bad under de stunder han var borta hemifrån heller. Tillsammans med Walid fick Anna två barn, och en vän i form av en andra fru till Walid. 

Efter att ha lämnat Walid, på det sätt som accepterats av Islam var hon inte singel länge innan friare började höra av sig. Hon fastnade för Said Arif. Han använde ett annat namn när de träffades, och detta visste Anna. Det var inte före de hade varit gifta en tid som hon valde att fråga om hans riktiga namn.

Said gick under flera olika namn och var verkligen nära kärnan av Al Quaida. 

Det är intressant att läsa hurdant liv de levde. Hur Anna tänkte då, hur extrema Islamister, även kända som terrorister, tänker.

Jag känner att även om jag hade massor med tankar, så kan jag som sagt inte få dem till text. Kanske borde jag ha skrivit samtidigt som jag läste men jag var för uppslukad av boken för att sätta mig ner och skriva. 

Jag rekommenderar boken! 

Hundpojken

En pojke, Romotkja, 4 år har blivit lämnad i en lägenhet. Han väntar. Hans koncentration är på dörren, dörren där farbror och mamma har gått ur.. Sin mamma har han inte sett på en vecka, och sedan dess har farbror brurit iväg med deras saker. Han brukar aldrig komma hem sent.
Romotkja hade en känsla av att inonhus började bli inomhus. Under de kommande dagarna åt han allt han kunde hitta i skafferiet. Telefonen var dör, toaletten spolade inte. Romotkja bestämmer sig för att lämna lägenheten, lämna huset. Han minns ännu förmaningarna som hans mamma sagt åt honom. Han tänker på att han är illa ute om farbror kommer ragglande runt knuten. Men det kommer ingen farbror. Det kommer ingen mamma. Istället hittar Romotkja en hund. Han följer efter hunden, närmar sig hunden, får lov att klappa hunden. Hunden bestämmer sig för att adoptera Romotkja, ger honom tillåtelse att följa med till hennes lya. Hon hade valpar, hon hade mjölk. Romotkja kunde dia henne för att få näring. Ligga nära henne för att få värme. Så kom det sig att Romotkja flyttade in hos hunden Mamotkja.

Det är så mycket som man behöver kunna när man är hund. Man måste kunna jaga. Man måste kunna hämta mat till familjen. Men Romotkja är en värdelös hund. Han kan inte nosa på samma sätt som de andra hundarna kan. Han kan inte jaga, så som de andra hundarna kan. Han förstår inte de stängda stigarna, som de andra hundarna förstår. Det är frustrerande. Men till slut hittar Romotkja sitt sätt att jaga. Han tillför flocken mat på sitt sätt.

En mycket intressant historia om hur en liten pojken lyckas överleva tack vare hjälp av gathundar. Gathundarna försvarar sin flockhund, Romotkja på samma sätt som de försvarar varandra, och han försvarar dem, de är hans enda familj.

Visserligen hade jag svårigheter att komma in i historien. Jag vet inte varför. Men till slut tyckte jag i alla fall att den var helt okej. Kanske är det för att den är för svår att tro på, det är ju i alla fall en fiktiv historia. Även om det har förekommit barn som har blivit omhändertagna av djur.

Men som sagt, helt ok

Playground

Jag har tidigare läst böckerna om Joona Linna, och gillat hur Kepler skriver. Den här boken är såklart helt andra karaktärer och helt annorlunda skriven. Eller om det bara är världen som är annorlunda, vilket gör att jag tycker att den är annorlunda skriven...jag vet inte.

Jasmin Pascal-Anderson är löjtnant för ett team som är stationerade i Kosovo. Under en operation blir hennes team anfallet, hon själv blir skjuten, vilket leder till att hennes hjärta står still några sekunder. Under den här tiden, tiden då hon är död, vaknar hon upp i en hamnstad, en kinesisk hamnstad, där ingenting är sig likt. Hon ser ett par av sina män kliva på en båt och försvinna. Det är ett skrämmande ställe. När Jasmin återupplivas minns hon denna hamnstad. Hon minns hur teamets män har gått ombord på båten, hon vet att de är döda redan innan hon får den informationen, och hon skuldsätter sig själv, både för bakhållet i Kosovo, och att hon inte kunde hjälpa sina män i hamnstaden.

Hon vårdas för psykisk trauma. Ingen tror på hennes svammel om hamnstaden. En av hennes mannar stannar vid hennes sida under denna svåra tid, de inleder ett sexuellt förhållande, vilket leder till att hon blir gravid med Dante.

Jasmin kan inte glömma hamnstaden och till sist blir hon tvångsbehandlad på grund av sin mentala förvirring. Hon börjar tvivla på sig själv och på sitt omdöme. Kanske det i alla fall inte var sant? Men när hon, hennes mamma och sonen Dante hamnar i en trafikolycka stannar hennes hjärta. Hon är tillbaka. Hon gör det hon måste göra för att få en säker vägledning tillbaka till livet. Hon återupplivas, men ställs inför den fasansfulla nyheten att Dante måste genomgå en operation, för att den ska lyckas måste de stanna hans hjärta. Dante är bara 5 år, hur ska han klara sig i den komplexa hamnstaden? Tänk om han inte kommer till den instans han måste komma till? Tänk om triaden tar honom? Jasmin vet att hon måste tillbaka till hamnstaden, till varje pris. Hon måste hjälpa sin son i hamnstaden.

På baksidan av boken står det att Den andra sidan är en mycket farlig plats och farligast av allt är lekplatsen - Playground. Jag trodde att detta var en verklig lekplats, ni vet med gungor och klätterställningar...ett sådant ställe som barn i Dantes ålder såklart skulle dras till. Men neeeej! Efter sin tredje gång i dödsriket vill Jasmin ha bevis på hamnstadens existens. Hon får det, och samtidigt får hon information att rättssystemet är orättvist, om man vill ha en rättvis rättegång ska man göra upp på lekplatsen. Jag kan väl kalla lekplatsen till ett koncept. Lekplatsen blir inte riktigt så rättvis som Jasmin hade hoppats på, hon och Dante dras in i en lek, tillsammans med 7 andra, en lek på liv och död. Från första början inser man att Jasmin och Dante inte har en chans, men jag tror att i slutet av boken måste de vinna! Sen verkar det vara så en stund, för att i nästa stund kastas en helt ny variant in och det verkar vara totalt omöjligt igen.

Jag valde att berätta för en kompis om händelserna i boken. När jag hade kommit till det sista jag hade läst måste jag avsluta med, sen har jag inte läst mer. Neeej! svarade hon, hon hade ju blivit så inne i sj'lva storyn. 

Det är en bok som för mig är en blandning av den är bra och den är förvirrande, Jag vet inte riktigt vad min slutgiltiga dom är.  Genom hela boken ges pusselbitar, ledtrådar, som i slutet hjälper en att se helheten. 

Jag läste en annan recension: https://johannasdeckarhorna.wordpress.com/2015/10/31/playground-av-lars-kepler/, jag gillar hennes recension, den är redigare än min. Helt ärligt.

En enda risk

Som jag har väntat på att läsa den här boken!

I slutet av den senaste boken En enda hemlighet lämnades Tom Lexington i en alldeles oföreställbar knipa. Jag ville såklart direkt veta vad som skulle hända med honom och hoppades verkligen att En enda risk skulle vara om honom. Jag fick som jag hoppades. Men boken börjar inte där den förra slutade utan några månader senare.

Ambra Vinter är journalist på Aftonbladet och har skickats till Kiruna för att skriva ett reportage om en kvinna som hävdar att hon har ett utomäktenskapligt barn med en politiker som redan är död. De får ofta tips som det här, och ibland visar det sig vara ingenting, men hennes chef Grace vill att hon ska åka dit för att prata med Elsa, som kvinnan på 90 år heter. Hon lär dessutom ha begärt att det är Ambra som ska göra intervjun. Visst, det händer väl, men Ambra tror i alla fall att det är överdrift.

Tom är tillbaka i Sverige efter sin fångenskap i Tchad. Fångenskapen tog verkligen knäcken på honom och han har hittat tröst bland annat i alkoholen. Tom som alltid har haft full koll på tillvaron och alltid klarat av att hantera ångesten som kommer efter olika jobb har nu sådana ångestattacker som har tagit över hans liv. Han valde att komma till Kiruna för att försöka vinna tillbaka Ellinor, hans ex-flickvän som har gått vidare sedan hon fick veta att han är död.

Såklart stöter Ambra på Tom när hon sitter i hotellets bar. Han har på sig en t-skjorta med texten FBI female body inspector och Ambra slänger ur sig någon kommentar när han går förbi. Tom, som inte ens har tittat på vad han har för en t-skjorta fattar ingenting.

Tom är inte riktigt Ambras stil. Han ser farlig ut. Han skrämmer henne lite. Tom å sin sida är fullt upptagen med att vinna tillbaka Ellinor, vilket inte går så bra mellan ångestattackerna och att supa sig full. På julafton har Tom bestämt sig för att istället för att fira jul ensam hemma ska han gå till hotellets bar och ta en öl. Samtidigt sitter Ambra och skriver på sitt repportate. Han bestämmer sig för att börja prata med henne, och en mycket oberäknelig berg-och-dalbane-relation får sin början.

Som bi-personer finns Jill Lopez, Ambras foster-syster och Mattias Ceder, Toms föredetta bästa vän. Jill som är en superstjärna som älskar uppmärksamhet och att updatera Instagram, Mattias som jobbar innom hemliga säkerhetstjänsten och därför håller låg profil, en mycket udda kombination.

Den här boken är lika välskriven som de övriga! Väl värt väntan :) Egentligen läser jag en annan bok, men den satte jag på hyllan eftersom jag egentligen vill läsa den här! Om det ska komma fler böcker i den här serien, det vet jag inte, men jag vet att om det kommer flera böcker så kommer jag att läsa dem! Jag kommer också att läsa de övriga böcker som Simona Ahrnstedt har skrivit. Jag rekommenderar starkt! För den som verkligen vill läsa dem i kronoligisk ordning rekommenderar jag att börja med En enda natt, men böckerna är fristående så man behöver inte läsa dem i rätt ordning.

Fyren mellan haven

Jag blev rekommenderad en bok. Den skulle vara jätte bra, helt i min stil. Tyvärr hade jag svårt att komma in i den, jag kom in i den först när jag hade läst ungefär halva boken. Av två orsaker. Dels är det så att vissa böcker bara ät mycket intressantare därför att man är i ett sådant skede av livet att de är superaktuella, och det som var superaktuellt i mitt liv var att jag inte fick tag på den bok jag ville läsa, så alla andra blev lite mindre intressanta just för den skull.

Sen började boken med lite "historia bakom historian", om jag kan kalla det så. Därför tyckte jag att det var lite tråkigt. Men jag måste säga att början var värt slutet.

Tom Sherbourne och hans unga hustru Isabella är stationerade på fyren Janus utanför Australiens kust. Jag hittade en karta som illustrarar Australien, Janus och den fiktiva Partageuse. Om jag googlar hittar jag faktiskt en existerande Janus Rocks, eller Janus Island, men den ligger utanför Antarktis, söder om Sydamerika, så det är ju inte den som boken handlar om.

Hur som helst. Isabel möter Tom när han kommer till Point Partageuse för att ta anställning på fyren Janus. Hon visar sitt intresse för Tom, som är äldre än henne och som är säker på att när han har åkt till fyren för att stanna där under sin anställningstid, den tid han ska vistas på ön innan han får landpermission, så kommer Isabel att glömma honom och välja en annan make. Men det gör hon inte, så till slut gifter de sig och hon flyttar ut till ön tillsammans med honom. Livet på ön är inte lätt, men Isabel trivs bra med ön och döper de platser på ön som ännu inte har ett namn enligt kartan. Men Isabel har problem att få barn, efter 3 missfall ute på ön är hon förkrossad. När då en båt flyter iland bara veckor efter hennes senaste missfall, en båt som har en död man och ett levande spädbarn i, kan Isabel inte tänka något annat än att modern måste ha fallit av båten och druknat, de måste ta hand om spädbarnet, de kan inte låta barnet åka till ett barnhem, barnet är ett Guds sänt som är menat för dem.

Tom är illa till mods. Han vet hur illa det är att bryta mot reglerna, han vet att han måste raportera allt som händer på ön. Men han ger efter för sin frus vilja.

Men för Isabel är det enkelt att gå in i rollen som barnets enda existerande mamma. Men för Tom är det ett helvete. Han vet att barnet inte är hans eget, han funderar hela tiden på hur barnet hamnade i båten, om det är någon som saknar barnet.

Tiden går och barnet växer. Det är först efter 2 år som paret inser att det som har gett dem mening har slagit en annan människas liv i spillror.


En mycket läsvärd bok. Även om det tog mig länge för att komma in i boken så satt jag med tårar i ögonen vid slutet. Jag rekommenderar den!