Ökenblomman Återvänder

Boken är en fortsättning på En blomma i Afrikas öken.Tyvärr hag jag inte recencerat boken här, utan på ett annat forum, ett forum som jag inte hittar mer. Jag minns att jag citerade mycket ur den boken och att den var rå och öppen.

I den här boken får vi möta Waris som vi lämnade henne i den förra boken, vuxen och boende i New York. Hon längtar tillbaka till landet hon lämnat och hon saknar speciellt sin mamma.

Hon möter motgångar när hon vill resa till Somalia. Men tack vare sin bror får hon möjlighet att åka till den plats där hennes familj sägs befinna sig.

Efter en flygresa på inte bara timmar utan dagar kommer de äntligen till Somalia. Där får de veta att de måste åka bil i 8 timmar för att komma till den plats där hennes mor bor.

Tiden är knapp och Waris känner hur dagarna och den tid hon kan spendera med sin familj rinner igrån henne.

Jag kan inte förklara vad boken handlar om. Det handlar om att återförenas med den familj hon inte har sett på 20 år. Det handlar om att se sitt land och sin kultur pånytt. Det handlar om de problem som är vardagsproblem i hennes hemland, jämfört med hur det ser ut i New York. 

Det handlar också om hur hon blir bemött som kvinna och vad som anses rätt och riktigt när det gäller kultur och klädstil.

Det är en bok som jag streckläste, den är skriven med en perfekt blandning av minnen, funderingar och fakta. Den tangerar könsstymoning, visst gör den det, men inte på samma sätt som En blomma i Afrikas öken.

Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag gillar den! Hur den är skriven, och på det sätt som jag kan relatera till den. Klart läsvärd!

Follow my blog with Bloglovin

Bortgift mot sin vilja

Jag inser när jag börjar läsa "Bortgift mot sin vilja" att de två som står på kö också behandlar liknande ämnen. En annorlunda kultur. Jag undrar i mitt stilla sinne om böcker som denna gör så att rasismen och oförståelsen för en annan kultur och religion kommer att bli starkare. Är det böcker som denna som skapar klyftor?

Jag läser länge, innan jag kommer fram till, nej. Den här boken skapar inte hat mot hennes kultur och hennes religion för det som hon har genomgått. I alla fall inte om man läser den med öppet hjärta.

Boken handlar om Leila. Hon berättar i slutet av boken detta,  Men jag kan bara anförtro mig anonymt till läsarna. Det som jag har berättat, så exakt och ärligt som möjligt, skulle betyda stor ska för mig inför vissa som skylle betrakta det som en outhärdig provokation mot deras övertygelser från en annan tidsålder. (sid 243). Jag känner att jag har fått en förståelse från boken, hur det är att leva mellan gamla traditioner, tron på att det man gör är det rätta för dottern, samtidigt som hon växer upp i frankrike, vilket är ett fritt land.

Hon har helatiden någon som vakar över henne. Hennes far, bröder, någon som kan skvallra i kvarteret. Hon känner sig instängd, och reagerar med att vara rebellisk. Hon gör allt för att få ta del av sin fars kärlek. Hon vill bara att han ska ta henne i sin famn och säga att han älskar henne och alltid kommer att skydda henne. Men det är väl tack vare hennes rebelliska uppror som hennes föräldrar bestämmer sig för att hon måste giftas bort, innan hon har hunnit dra skam över dem genom att förlora sin oskuld. 

Jag läser. Det är en så overklig värld. Att läsa hur hon samtidigt som hon gör uppror mot hur hon blir behandlad av sin familj, skyddar dem på alla sätt och vis och skyddar både sig själv och sin familj för skammen. Skammen! Det måste ju vara lika med döden?

Den verklighet som hon lever i verkar så långt ifrån den Islam jag känner. Jag har flera vänner som är muslimer och inget av detta är ens lite bekant. Visserligen pratar de om att det handlar om Marocco och Algeriet. 

Jag har haft ett förhållande med en man från Arlgeriet under min studietid. Ett förhållande som inte hade någon framtid, med tanke på hur han handlade. Men boken ger mig små glimtar av hur han har haft sin uppväxt och hurdan hans kultur kan ha varit. Det är som en aha-upplevelse, även om han aldrig skadade mig, aldrig! 

Leila är också viktig med att inte anklaga varken sina föräldrar eller sin ex-man för det som hände. Hennes föräldrar var bundna av den kulturen som de var uppväxta med, samtidigt som hennes ex-man hanlade enligt som han har blivit lärd. En dag måste jag tala med honom om hans far och få honom att förstå, att Moussa var precis lika bunden som jag av det nedärvda system som fortsätter att gälla i vissa familjer, och att han inte får hata honom för det. Vi var två offer, han och jag. (sid 242, Leila pratar om sin son)

Den här boken väcker mycket tankar, samtidigt som de är som en enda röra inne i min skalle. Jag kan inte få ut den som en vettig text. Det som också framkom i boken är valet som unga flickor gör att bära slöja. Det kan vara ett eget val, men vad grundar sig valet på? Leila bar slöja för att dölja att hon hade satt hål i öronen. Genom att bära slöja fick hon lite frihet och blev inte upptäckt lika snabbt. Det kan också göra att man inte har samma övervakning, man får en större frihet att göra sådant som är förbjudet. 

Det är så mycket som vi inte förstår. Inte ens fast jag skulle växa upp i samma kvarter som Leila skulle jag förstå. För jag kulle aldrig ha kunnat se bakom fasaden. Tvångsäktenskapet är en familjehemlighet. (sid 240).

Jag älskar min far, jag har alltid älskat honom. Jag skulle bara vilja att min historia förvandlas till en uppgörelse med honom. Jag vet precis när jag borde ha haft modet att säga: >> Pappa, jag älskar dig men inte den här mannen. Pappa jag älskar dig, men det är nej. << (sin 241)

Om det är något jag vill råda alla flickor till så är det att prata. Jag bönfaller dem att inte stänga in sig, som jag gjorde, i stolt och dum tystnad. (sid 241)