Det kan inte vara sant!

Egentligen är detta en ungdomsbok, men jag hade inget annat att läsa så jag tog första bästa. 

Så länge som Terri kan minnas har det alltid varit hon och pappa. Det måste såklart ha funnits en mamma, men Terri kan inte minnas henne. Terris pappa vill inte prata om henne, annat än att hon dog i en trafikolycka när Terri var liten.

De flyttar runt mycket eftersom Terris pappa är en rastlös själ, de bor i sin lilla minibuss, eller som nu, i husvagnen. Terri saknar bussen, det var så mysigt att krypa ohop och sova på bakbänken. Men nu ska de i alla fall hyra en lägenhet, de ska stanna en längre tid i den nya staden. Efter att de hade hittat en plats att hyra ordnades så att deras möbler och andra tillhörigheter fraktades dit från det magasin där de hade förvarats.

Det tar inte länge för Terri att hitta en kompis att hänga med. Shaundra och Terri kommer bra överens, men Terri vill inte verka för entusiastisk i början innan hon har lärt känna Shaundra lite bättre.

Men även om Terris pappa inte vill berätta om Terris mamma så vill Terri veta, veta hurdan mamma var när hon levde, sådana saker. Den enda släkting som Terri och hennes pappa har är faster Vivian. Hon brukar komma på besök ungefär en gång i året, alldeles för sällan, tycker Terri. Men när faster Vivan är på besök råkar Terri tjuvlyssna på deras samtal, ett samtal som gör att Terri vill veta ännu mer om sitt förflutna, hon får veta att det finns något som faster Vivian tycker att Terri borde få veta.

Terri försöker prata med sin pappa, men han vägrar som vanligt att svara på hennes frågor, därför bestämmer sig Terri att hon ska bryta sig in i den låda där hennes pappa förvarar alla deras viktiga papper. Det hon finner i lådan gör henne bara ännu mer förvirrad...

En bok som är mycket välskriven. Den håller även en vuxen fokuserad och villig att fortsätta läsa för att veta hur det slutar. Visserligen vissa delar som säkert faller ungdomar mer i smaken, men det kan jag inte kommentera, eftersom boken faktiskt är riktad till unga.

Med guld i blodet

Jag blev tipsad om boken i fråga av min syster, eftersom den handlar om Åland. Så jag tänkte att varför inte....

Jag knallade iväg till biblioteket och kollade om de hade boken inne. Det stod något om Alandica....jag tänkte att sedan när har de böcker på Alandica? Jag tänkte ints å mycket på det, bara att alla böcker var utlånade, men att det fanns i magasin, så jag bad dem i personalen att jag ville låna boken.

Jag hittade en lapp som förklarade det där med Alandica, Alandica är ett samlingsnamn för litteratur som handlar om Åland eller är skriven av Åländska författare. Så efter det verkade det mera logiskt.

Boken är skriven av Mikael Paasikivi som är född 1957 i Helsingfors. Han är bosatt i Sverige, men har tillbringat nästan varje sommar på Åland sedan 1963 tack vare att föräldrarna hade rätt att bygga sommarstuga i närheten av Bomarsund. Även hans namn är bekant eftersom hans farfar far faktiskt var den som var President i Finland.

Händelserna i boken har fått sin inspiration från Krimkriget och slaget mot Bomarsunds fästing. Även postrodden, som gick mellan Grisslehamn och Eckerö har fått en viktig del i bokens händelseförlopp.

Berättelsen är uppdelad i två tidsepoker, nutid och dåtid, där dåtid representeras av Krimkriget på 1850 talet och nutid utspelar sig på 20-talet. Postroddaren Olof från Eckerö får som uppdrag att frakta en låda med posten över från Sverige till Åland, med sig på sin resa finns även en person som ska följa postens färd. Mitt mellan de båda landen råkar Olof ut för svårigheter och försvinnandet av personen som följde med båtturen. Med stor tur och skicklighet klarar han av att hitta tillbaks till land, där han förstår vad lasten som han har fraktat över är värd. Innan han hinner gömma sin nyfunna ägendom blir han rekryterad som lots för fransmännen (eller engelsmännen...ärligt så minns jag inte) för att de ska kunna ta sig ut till Bomarsunds fästning. Han kämpar för sin och sin familjs överlevnad och gör sitt bästa utifrån det.

Långt senare, mer än 150 år senare, sker en singelolycka på en av vägarna på Åland. En man förlorar kontrollen på sin bil och kör av vägen i en våldsam olycka som ger honom livshotande brännskador, men ändå lyckligtvis utan att ta hans liv. När polisen söker upp mannens anhöriga hittar de hans tonåriga son, medan frun är spårlöst borta. Någonstans sitter en annan man och lyssnar på nyheterna om olyckan och om hur offret överlevt men blivit transporterat till sjukhuset. Han svär för sig själv, hur kan någon överleva en sådan olycka?

Samtidigt som polisen försöker finna hustrun, alltså mamman till tonåringen, samt försöka förstå hur en sådan olycka kunnat ske, smyger en figur omkring på Åland med helt andra tankar än att finna hurstun i livet. Planer smids, och tiden rinner iväg...

En helt ok bok, tycker jag. Det är intressant att läsa om ställen som jag egentligen borde känna till, även om de inte har blivit namngivna, vilket jag egentligen tycker att är bra. Det som stör mig mest är att jag inte kan lokalisera var singelolyckan egentligen ägde rum. Men jag kan mycket väl ha tänkt mig fel väg.

Några ställen där jag upplever att författarens (troligtvis) tanke varit att få läkare eller poliser mer mänskliga så upplever jag att de är mer eller mindre totalt oprofessionella. Men det är väl en smaksak. Annars kan jag bra rekommendera boken.