Kaninjägaren

Detta är efterföljaren till stalker. Och med slutet av stalker i färskt minne var jag inte helt sugen på att läsa denna. Jag vet att jag gillar författaren, men jag älskar huvudpersonen, och i slutet av stalker bröts den personen ner (kändes det som) på ett sätt som verkligen inte lockade till flera böcker om Joona Linna.

Om det är någon som inte har läst stalker men som vill göra det, så rekommenderar jag att ni slutar läsa denna personliga recension och tar fram stalker. Innehållet i denna kommer att avslöja slutet på förra boken.

Boken börjar med en helt random händelse. En berusad man som vinglar in på någons gård för att pinka i polen och över utemöblerna. Såklart kommer denna händelse att vara viktig för den kommande historien.

Saga Bauer vaknar upp av ett larm, det är ett larm av högsta prioritet. Väl framme vid larmets ursprung möts hon av att en betydelsedfull man har mördats (att säga hans status gör att lite av överraskningseffekten fråntas). Men även om morder verkar vara utfört av ett proffs, som varken lämnar fingeravtryck, kulor eller hyslor och undviker dessutom alla övervakningskameror, lämnas ett vittne levande.

Polisen är övertygad om att de har att göra med en terroristattack och att vittnet har kopplingar till mordet. Varför skulle hon annars leva? Eftersom polisen behöver infiltrera en person för att få tag på information om nästa eventuella terrorattack stämmer de ett möte med Joona Linna. Eller, Joona kallas till ett möte, med vad han tror är hans advokat. Han har för tillfället avtjänat två år av sitt fängelsestraff på den slutna anstalten Kumla. De har inte många dagar på sig om de vill stoppa nästa attack.

Joona går med på att komma tillbaka som polis, med hopp om att korta ner sitt fängelsestraff. Han får en permission från fängelset för att kunna hjälpa till med fallet. Han får tillgång till allt material samt får förhöra vittnet. Men det är inte före det är för sent som han inser vem det är som står näst på tur. De har haft helt fel i sina antaganden och när sanningen går upp för dem kastas de in i ett fall som har sina rötter långt i det förflutna.

Som sagt var jag inte riktigt sugen på att läsa denna bok. Dels på grund av beslutet att avsluta karaktären Joona Linna i föregående bok genom att kasta honom i fängelset. Dels för att början av denna bok lite hade känslan av att man nu vill rädda situationen, man har ångrat sig, Joona ska få fortsätta som polis. Men även om början gick lite knaggligt (kanske på grund av mina förutfattade meningar) så hittade jag den rätta "Kepler-andan"  någonstans i mitten av boken. Där Joona Linna fick komma till sin rätt och verkligen visa sig som den lysande polis han har varit i de övriga böckerna.

En väldigt läsvärd bok. Och jag ser verkligen fram emot deras nya bok, Lazarus. Till och med slutet av denna bok gav, vad jag endast kan anta vara, början på nästa bok.

Playground

Jag har tidigare läst böckerna om Joona Linna, och gillat hur Kepler skriver. Den här boken är såklart helt andra karaktärer och helt annorlunda skriven. Eller om det bara är världen som är annorlunda, vilket gör att jag tycker att den är annorlunda skriven...jag vet inte.

Jasmin Pascal-Anderson är löjtnant för ett team som är stationerade i Kosovo. Under en operation blir hennes team anfallet, hon själv blir skjuten, vilket leder till att hennes hjärta står still några sekunder. Under den här tiden, tiden då hon är död, vaknar hon upp i en hamnstad, en kinesisk hamnstad, där ingenting är sig likt. Hon ser ett par av sina män kliva på en båt och försvinna. Det är ett skrämmande ställe. När Jasmin återupplivas minns hon denna hamnstad. Hon minns hur teamets män har gått ombord på båten, hon vet att de är döda redan innan hon får den informationen, och hon skuldsätter sig själv, både för bakhållet i Kosovo, och att hon inte kunde hjälpa sina män i hamnstaden.

Hon vårdas för psykisk trauma. Ingen tror på hennes svammel om hamnstaden. En av hennes mannar stannar vid hennes sida under denna svåra tid, de inleder ett sexuellt förhållande, vilket leder till att hon blir gravid med Dante.

Jasmin kan inte glömma hamnstaden och till sist blir hon tvångsbehandlad på grund av sin mentala förvirring. Hon börjar tvivla på sig själv och på sitt omdöme. Kanske det i alla fall inte var sant? Men när hon, hennes mamma och sonen Dante hamnar i en trafikolycka stannar hennes hjärta. Hon är tillbaka. Hon gör det hon måste göra för att få en säker vägledning tillbaka till livet. Hon återupplivas, men ställs inför den fasansfulla nyheten att Dante måste genomgå en operation, för att den ska lyckas måste de stanna hans hjärta. Dante är bara 5 år, hur ska han klara sig i den komplexa hamnstaden? Tänk om han inte kommer till den instans han måste komma till? Tänk om triaden tar honom? Jasmin vet att hon måste tillbaka till hamnstaden, till varje pris. Hon måste hjälpa sin son i hamnstaden.

På baksidan av boken står det att Den andra sidan är en mycket farlig plats och farligast av allt är lekplatsen - Playground. Jag trodde att detta var en verklig lekplats, ni vet med gungor och klätterställningar...ett sådant ställe som barn i Dantes ålder såklart skulle dras till. Men neeeej! Efter sin tredje gång i dödsriket vill Jasmin ha bevis på hamnstadens existens. Hon får det, och samtidigt får hon information att rättssystemet är orättvist, om man vill ha en rättvis rättegång ska man göra upp på lekplatsen. Jag kan väl kalla lekplatsen till ett koncept. Lekplatsen blir inte riktigt så rättvis som Jasmin hade hoppats på, hon och Dante dras in i en lek, tillsammans med 7 andra, en lek på liv och död. Från första början inser man att Jasmin och Dante inte har en chans, men jag tror att i slutet av boken måste de vinna! Sen verkar det vara så en stund, för att i nästa stund kastas en helt ny variant in och det verkar vara totalt omöjligt igen.

Jag valde att berätta för en kompis om händelserna i boken. När jag hade kommit till det sista jag hade läst måste jag avsluta med, sen har jag inte läst mer. Neeej! svarade hon, hon hade ju blivit så inne i sj'lva storyn. 

Det är en bok som för mig är en blandning av den är bra och den är förvirrande, Jag vet inte riktigt vad min slutgiltiga dom är.  Genom hela boken ges pusselbitar, ledtrådar, som i slutet hjälper en att se helheten. 

Jag läste en annan recension: https://johannasdeckarhorna.wordpress.com/2015/10/31/playground-av-lars-kepler/, jag gillar hennes recension, den är redigare än min. Helt ärligt.

Stalker

Jag hade helt missat att jag hade en Kepler kvar att läsa! Som vanligt så slukade jag den.

I den här boken får vi träffa Margot Silverman, hon är rikskriminalens nya expert på stalker, seriemördare och spree killers. Mordet på Maria Carlsson är hennes första egna fall. Skulle hon ha vetat hur våldsmt fallet skulle utveckla sig kanske hon skulle ha valt att lämna över fallet till Adam Youssef som hon jobbar tillsammans med. Men när hon får veta att det har kommit in en ny film vänder hon och går tillbaka till sitt arbetsrum, det som tidigare hade varit Joona Linnas rum. Hon och Adam övertog det samma dag som polisen ordnat minnestund för honom.

Fallen som Margot och Adam jobbar med börjar med att det kommer ett videoklipp. Någon filmar en kvinna, en kvinna som följer sina vardagliga rutiner, tar på sig sina strumpor t.ex. Senare hittas denna kvinna mördad. Och nu har Margot fått veta att den andra filmen har kommit in. Handlar det om en seriemördare? Vad har offren gemensamt? Är det en person som gillar att spionera på kvinnor och som har tagit steget från att bara titta till att faktiskt mörda?

Videon ger inga ledtrådar. Det är som att titta in i ett vanligt vardagsrum. Det kan vara vem som helst!

Plötslit får polisen tag i ett vittne, en pojkvän som kommit hem och hittat sin flickvän mördad. Han har i panik städat upp alla bevis och bäddat ner henne i sängen. Polisen har inget att gå efter, och mannen befinner sig i chocktillstånd och kan inte ge polisen några som helst upplysningar om vad som har hänt.

Erik Maria Bark kallas in för att försöka hypnotisera mannen för att han ska kunna återge något av det som har hänt. Han går varsamt fram, under första sessionen försöker han att endast få mannen att inse att den han älskar är död. Men plötsligt säger han något, något som gör att Erik Maria Bark väljer att ta ner mannen i en djupare hypnos för att få honom att berätta hur brottsplatsen sett ut. Han får den information han vill ha och går direkt till sin dator för att gå igenom registret för tidigare patienter. Samtidigt som han gör det berättar han för polisen att mannen inte pratade under sin hypnos, att han endast hade blivit medveten om att flickvännen var död. Han påstår också att han har glömt att sätta igång videoinspelningen under hypnos sessionen. Margot är arg, frustrerad och irriterad. Erik Maria Bark känner ångest över att ett förflutet misstag har kommit tillbaka, en information som han tidigare har undanhållit polisen kanske kan visa sig vara viktigare än han trott.

Jag saknar Joona Linna som karaktär. Visserligen är hans död bara ett skådespel, men den mannen som sedan återvänder är endast ett skal av den forna polisen. Visseligen blir han bättre av att få medescinsk vård, men fortfarande känner jag att det är inte rätt mot Joona Linna att få sin karaktär nerbruten.Jag gillar inte heller Erik Maria Barks sätt att hantera situationen, istället för att hjälpa till att reda ut den så trasslar han till den ännu mer.

Annars så gillar jag boken! Den har den sortens spänning som gör att man inte vet om man kommer ihåg att andas, samtidigt som ett enkelt "pling" från telefonen gör att man hoppar till.

En läsvärd bok med många vändpunkter. När man tror att man vet vad det är som pågår så kommer ännu en twist. Rekommenderas!

Paganinikontraktet

En till bok av Lars Kepler! En bok som berör ett känsligt tema. Jag tänkter inte säga vilket eftersom det är lite svävande i början varför allt plötsligt händer.

Generaldirektör Carl Palmcrona hittas hängd i sin lägenhet. I ett rum där han omöjligt har kunnat klättra på något för att hänga sig. 

Samma dygn hittas en kvinna drunknad på en fritidsbåt. Men det finns inget spår av vatten på resten av henne. Hon har drunknat på en båt som fortfarande flyter.

Polisen lägger ner undersökningen för båda fallen, eftersom det inte finns bevis för att det är något annat än just olyckor. Men kriminalkommisarie Joona Linna ger sig inte. Det är något som inte stämmer! 

Varför skulle en kvinna drunkna i en båt som fortfarande flyter? Varför är kroppen placerad i fel säng på båten? Och var är båtens ägare? Varför hängde sig Carl Palmcrona? Och vad har de båda offren gemensamt?

Jag har tidigare läst Eldvittnet och Sandmannen, som båda är böcker som utspelar sig efter detta så jag får ju veta lite som jag redan vet och som kan fylla upp där jag inte vet. Sådant som egentligen inte är av så stor betydelse, eftersom de är fristående, men lite roligt i alla fall. 

Boken är väl lite rörig, men fortfarande bra! Det är mycket som händer och mycket krafter som ligger som broms för Joonas arbete. Men det är väl förståeligt när det enda som han har att komma med ibland är det faktum att han har rätt. Inte något som skulle hålla i en rättegång. 

Jag gillar Lars Kepler! Punkt! 

Sandmannen

Redan tidigare, innan boken utspelas, har Joona Linna, rikskriminalare, varit med och satt dit en seriemördare. En mördare som inte följer något specifikt mönster. En massa människor försvann, utan synbart mönster.Det är endast Joona och hans dåvarande kollega som tror att det är handlar om en seriemördare. Han blir till slut fast och satt i isolation på rättspsykiska enheten. 

Joona påstår att förrövaren, Jurek Walters, har en medhjälpare. Men han blir inte trodd. Han tvingas avstå sin familj, för att skydda dem undan Jureks hämd. 

Plötsligt en natt kommer en medtagen man gående längs ett järnvägsspår. Han är skadad, svårt nerkyld och han har legionärssjukan. Efter att han kommit till sjukhus och hans identitet blivit fastställd visar det sig att han är en av Jurek Walters sista offer, försvunnen i tretton år, dödsförklarad sen sju år tillbaka. 

Han är förvirrad, han kan inte ge några klara svar om var han har befunnit sig. Endast att han har varit inlåst i en kapsel. Han vet hur många steg den är. Han vet också att hans fångvaktare är Sandmannen. Han som kommer på kvällarna och blåser sand i barns ögon för att de ska sova. Det enda han kan säga med säkerhet är att hans syster nu är ensam. Han har lämnat henne ensam med Sandmannen. Han måste tillbaka för att rädda henne! 

Med stor sannolikhet har hon också legionärssjukan, så plötsligt blir tiden knapp! De måste hitta henne innan det är för sent! 

Det enda sättet är att få Jurek Walters att prata. De måste komma på ett sätt att komma nära honom, att skicka en person som kan vinna seriemördarens förtroende. De måste skicka någon till den isolerade cellen med högsta säkerhet. 

Tiden tickar.Varenda minut är dyrbar. De vet ingenting om Jurek. De vet inte var de ska börja leta, deras enda chans är om någon kan komma honom nära, så att de kan få information om var de ska börja leta. 

Boken är bra! Mycket bra! Jag tyckte först att den var lite slö, eftersom det inte händer så mycket. De har ingen fakta att gå efter och händelseförloppet i sig är långsamt. Men plötsligt inser jag att jag funderar på Jurek Walter. Han har precis som i boken sökt sig in i min hjärna. Det är hans specialitet. Han är fiktiv, men endå har han lycktas. Jag måste fortsätta läsa för att veta hur det ska sluta! 

Jag måste helt ärligt säga att jag inte gillar slutet! Jag gillar inte böcker som slutar på ett sådant sätt att man genast vill läsa följande bok, men den har inte kommit ut än! Jag väntar med spänning på att nästa bok ska komma ut! Det lär heta Stalker. Undertiden ska jag roa mig med att läsa Paganinkontraktet. Också en Kepler :)

Eldvittnet

Jag har läst Kepler tidigare, jag jar läst Hypnotisören.

Efter att ha läst Eldvittnet kan jag bara kostatera att ja, Kepler är verkligen en författare jag kan rekommendera! Jag hålls fångad, enda från det att jag börjar läsa boken tills det att jag läst ut sista sidan. Det enda som händer när jag läst ut sista sidan är att jag redan vet vilken som blir min följande bok! Det kommer att vara följande Kepler, det vill säga Sandmannen.

Keplers första verk, deckaren Hypnotisören har sålts till 38 olika språkområden och i september 2009 nådde den försäljningslistornas första plats i Sverige. Paganinikontraktet, den andra kriminalromanen i serien, nådde exakt ett år efter debuten även den försäljningstoppens första plats. ^[1] När sedan den tredje boken, Eldvittnet, också hamnade på första plats^[2] och så den fjärde boken,Sandmannen, toppade decembers bästsäljarlista 2012 så har Lars Kepler varit etta fyra år i rad med de fyra första böckerna.^{[3] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Kepler).}


Handlingen börjar på Birgittagården, ett hem för unga kvinnor med destruktivt beteende. Många av dem drogmissbrukare, nästan alla med självskade beteende och ätstörningar, flera av dem är mycket våldsamma. En ur personalen, Elisabet Grim, är kvar på plats som nattskötare, hon har just fått alla flickorna i säng, varav en i isolationsrum, och sitter på sitt rum och skriver i journalen. Det är sent. Hon borde redan sova, hon brukar ta tabletter för att kunna sova under nattskiftet, men denna gång har hon varit så upptagen av att skriva att hon glömt att ta sina tabletter. Efter att hon stängt datorn känner hon en underlig oro i kroppen, en rädsla. Hon bestämmer sig för att kontrollera att flickorna faktiskt är på sina rum, och att de sover. På sin runda möter hon någon, hon anar hur farlig situationen är och flyr. Hon flyr ut till ett uthus, hon försöker ringa efter hjälp men tappar telefonen. Hon ser mördaren, hur han tvekar innan han lyfter hammaren och slår till i pannan.

Det är en av flickorna, Nina, som vaknar. Hon behöver gå på toaletten. Plötsligt stiger hon i något, en pöl som söker sig ut under dörren till isoleringscellen. Nykel sitter i dörren, så hon bestämmer sig för att se efter. Det är blod överallt. Miranda,flickan i isolationscellen ligger på sängen. Nina springer direkt till en av de äldre flickorna, Caroline, hon väcker henne och berättar att hon tror att Miranda är skadad.

Caroline försöker först väcka Elisabet, men eftersom hon inte får något svar när hon knackar på dörren ringar hon till en annan personal, Daniel Grim, hon förklarar så gott hon kan och efter samtalet ringer Daniel till larmcentralen för att någon ska åka ut för att kontrollera läget. Själv tar han sig till platsen så fort han hinner.

Det visar sig att det rör sig om mord. Miranda ligger på rygg med händerna för ansiktet. Hon har blivit slagen i huvudet flera gånger med ett trubbigt föremål. Trots att det är blod överallt är hennes kropp ren.

Joona Linna kallas in. Han är för tillfället under intärnutredning, men han kallas in som observatör för fallet. De behöver hans kunskap och förmåga om de ska lyckas klura ut vad som har hänt.

Samtidigt som de lyckas inse att en av flickorna är försvunnen blir ett barn i en parkerad bil kidnappad. Trots försök till att spärra av vägen lyckas de inte få tag i bilen eller barnet. De är spårlöst försvunna. Polisen misstänker den försvunna flickan, Vicky, för mordet på både Miranda och Elisabet samt för kidnappningen av den lilla pojken.

Joona gör sitt bästa för att få tillgång till så mycket fakta som möjligt, trots att han ändas närvarar som observatör. Hans arbete försvåras av att han är under internutredning, och fråntas rätten att ha tillgång till allt material.

Medan polisen famlar i mörkret får polisen plötsligt samtal från en kvinna som säger att hon har sett spöket av Miranda. Att hon har information som kan vara till hjälp för polisen.

Jag älskar boken! Den är spännande i början. Mystisk och så lite fakta, så som det ska vara. Vi får följa med Elisabet in i döden, hennes sista tankar och känslor. Men man får trots det inte veta något om mördaren. Det kommer nya fakta in i fallet med jämna mellanrum som gör att spänningen aldrig bryts.

Det är först i slutet som Joona till slut lyckas hitta alla bitarna till pusslet. Det är en spännande bok som verkligen gör att man vill fortsätta läsa. Jag rekommenderar den starkt! Och som sagt, min nästa bok kommer definitivt att vara Sandmannen! Jag har redan fått inledningen från denna bok, vilket ger förhoppningar om vad nästa bok kommer att behandla. För på sidan om Joona Linnas polisarbete finns hans privatliv, som i så många andra böcker där samma huvudperson förekommer. I denna bok får man små glimtar ur Joonas liv innan Eldvittnet. Det sista man får veta i boken är en spegling till Joonas förflutna, men också ett löfte om att boken efter kommer att vara spännande!

Hypnotisören

Jag fick denna bok rekommenderad åt mej. Jag har säkert hört om den, för den lät inte obekant. Jag har ändå haft en period när jag inte har haft någon ro att läsa. Nu under påskhelgen åkte jag med färjan, något som jag tycker är vettlöst tråkigt! Så jag passade på att packa ner boken och läsa. Jag sträckläste den! Visst, jag hade kommit en bra bit på vägen bara av att läsa lite nu och då, men när jag verkligen fick möjlighet kunde jag inte lägga ifrån mej boken.

Boken börjar med att en familj hittas mördad, den enda överlevanden verkar vara sonen i familjen. Men sedan förstår de att en syster också kanske kan ha överlevt. För att ta reda på var systern befinner sig och om hon är vid liv tas ett beslut att hypnotisera pojken.

Erik Maria Bark är den som är expert på hypnos. Han tvekar trots det eftersom han gett ett löfte att aldrig hypnotisera mer. Han övertalas och genom hypnos får de reda på en sanning de inte trodde. Sanningar sagda under hypnos är inte hållbara som bevis, och kan dessutom vara omskrivningar av sanningen.

Såklart får tidingarna reda på att ett offer i kritiskt skede har hypnotiserat. Rubrikerna är stora, och det speder på den redan existerande konflikten mellan Erik och hans fru.

Boken utvecklas och blir större för varje blad. När jag tror att jag har ett begrepp om boken så tar den en annan vändning. När jag tror att jag kommit på lösningen, så visar det sig att det var något helt annat.

En spännande bok som verkligen är värd att läsas! Boken har en bra takt, även om jag blev frustrerad på slutet när spänningen stiger och takten i boken inte är så snabbt som jag önskar att det var, eftersom jag vill veta hur det slutar.