Med blodet som band

Med blodet som band är Mikael Paasikivis tredje bok, de första böckerna är Med guld i blodet och Spindeln i stenen.

Egentligen gillar jag inte författaren särskillt mycket. Men om jag har förstått det rätt är det hans debutdeckare, kan ju vara att det också betyder debutbok, och då tycker jag att man måste ha lite förståelse. Utöver det finns det många olika sätt att skriva, och det sätt han valt tilltalar mig inte.

Storyn är helt ok. Eftersom jag känner till Mariehamn och de områden han beskriver så stör det mig lite att sådana stora händelser är placerade på denna lilla ön Åland. En annan sak som också stör mig är att även om många detaljer är mycket verklighetstrogna så finns det detaljer som verkligen är ändrade på. Visserligen ett måste när man skriver en fiktiv bok, men trots det frustrerande.

När jag ändå är i farten med att vara negativ. Sättet som hans karaktärer tänker. Kvinnor med mens har troligtvis mindre humörsvängningar än majoriteten av karaktärerna i boken. Bara en sådan sak som att det går runt i huvudet på en av karaktärerna av alla frågor, när en annan karaktär ställt två frågor? Skulle det då handla om frågorna som redan snurrar i huvudet på den förstnämnda karaktären så skulle jag uppskatta att det framkom.

Men nu var det storyn. Den fortsätter där Spinden i Stenen lämnar av. Inte tidsmässigt direkt, förstås. Såklart är det Ulla Jansson som är huvudprsonen. Boken börjar med att de hittar en thailändska drunknad. Obduktionen visar på ett mord. När sedan en till thailänska hittas mördad leder det polisens tankar in på rasism men även på någon i nära realtion till thailändskorna.

Vid sidan om "nutids"-berättelsen får vi även följa med en "dåtids"-berättelse om en tullare och hans familj som flyttar till Föglö på 1800-talet. Vi får följa med vissa händelseförlopp som leder till att en av sönerna emigrerar till Amerika.

Trots att alla händelser verkar vill utspridda utan koppling till varandra får man på slutet reda på hur allt hänger ihop.

Som sagt, storyn i sig är bra! Även om det finns vissa saker i skrivandet som jag stör mig på.

Spindeln i stenen

Spindeln i stenen är den andra boken om Ulla Jansson.  Som i den första boken, Guld i blodet hoppar historien mellan nutid och dåtid. Vi följer en familj som flytt till spanien efter nazitysklands fall under andra världskriget.

Samtidigt i nutid kommer Ulla just tillbaka från en semesterresa till Ryssland. Hon har besökt bärnstensrummet och är fortfarande mäkta imponerad. På flygplatsen landar hon inte långt före ett veteranplan dit hon helt oplanerat får eskortera en äldre man som hävdar att han har ägodelar i planet. Det visar sig att han som ung gömt bärnstrenar i planer, bärnstenar som i tullen räknas som värdelösa, men som visar sig vara orginal stenar från samma bärnstensrum som Ulla just besökt. Mannen hittas följande dag död och jakten på en potentiell misstänkt tar Ulla till Spanien.

Så småningom sammanstrålar berättelserna på ett överraskande sätt.

Som i första boken så gillar jag storyn. Men tja, jag har inte riktigt kommit överens med skrivarstilen. En helt ok bok i alla fall.