Imperiets Dotter - Maras list

Imperiets Dotter är en bokserie som handlar om Mara, Acomas härskarinna. Bokserien omfattar 6 böcker, även om jag har ett minne av att jag någonstans läst att den omfattar 3 böcker. Detta skulle då innebära att bok 1-2 är samma bok, på samma sätt som 3-4 och 5-6 är hopslagna (om ni förstår vad jag menar).

Händelserna utspelar sig i Imperiet Tsuranuanni, en fiktiv värld där inget är som vi är van vid. Deras regler och sociala traditioner är långt utöver det vanliga. Djuren som finns i denna värld har oftast 3 par ben. Det är ändå lätt att förstå hur djuret ser ut och föreställa sig landskapet omkring. Jag gillar denna bokserie, den är lätt att läsa och jag gillar att få ta del av denna värld, som är så långt från den jag slälv är van vid!

----------------------------------------------------------------------


Mara är dotter till Sezu och lillasyster Lanokota. Lano är efter sin far i tur att axla ansvaret som Acomas härskare. Mara har dragit sig tillbaka till templet, hon är beredd att avlägga klosterlöften och lägga allt värdsligt åtsidan.

Mara är i färd med att avlägga sina löften när tystnaden störs av steg och en röst ljuder: "Vi söker Acomas härskarinna!"

I samma stund förstår Mara att hennes far och hennes bror är döda. Hon har blivit hämtad från klostret för att axla ansvaret som Acomas härkarinna. Mara är då 17 år gammal.

De sociala regler som följs i Imperiet i Tsuranuanni är strikta. Sorg får inte visas öppet och det finns en hel mängd sociala regner att följa, för oss läsare, ibland omöjliga att förstå sig på.

Den enda meningen förändrade för evigt hennes liv. Hennes hjärna revolterade, skrek ut sin förnekelse, men hon var tvungen att själv förbli lugn. Aldrig skulle hon dra skam över sina förfäder genom att visa sorg offentligt. Hon behöll kontrollen över sin röst när hon långsamt reste sig upp. (Raynod E. Feist och Janny Wurts, Imperiets Dotter, Maras List, sid 13)

Det är mycket som möste göras för Acomas häskarinna. Kvar vid Acomas gods finns endast en handfull soldater som kan försvara godset mot en eventuell attack. De andra härskarna kan nu se sin chans att kunna utplåna Acomas exixtens för gott. Hon måste snabbt göra något för att få tag på pålitliga soldater, alltför många nyrekryterade skulle visa att Acoma är dåligt bevakat, vilket Mara på alla sätt försöker förhindra. Hon vill ge sken att hon har en stark styrka av soldater som försvarar godset.

En annan sak som är viktigt är att få fram en arvinge. Någon som kan föra familjenamnet vidare om något skulle hända henne. Här krävs all hennes list för att hon ska klara av att behålla kontrollen över Acoma, samtidigt som hon måste gifta sig med någon som har tillräkligt med makt att verkligen kunna försvara sig om någon skulle komma på tanken att hota henne och hennes blivande arvinge.

Imperiets Dotter - Maras hämd

Mara har lyckats framavla en arvinge. Hennes fortlevnad är tryggad. Men hennes val av man har varit mindre lyckat, Buntokapi är en våldsam man, han saknar kunskapen och intresset för att styra ett gods, men samtidigt vill han behålla kontrollen och Mara är inte tillåten att göra något utan hans vetskap.

Hon måste göra något för att återfå kontrollen, Bunto måste bort. I hemlighet smider hon planer, hon talar inte osanning, men hon använder sig av sin list för att driva Bunto i en fälla. Till detta ändamål använder hon de sociala regler som finns i Imperiet Tsuranuanni. Hon spelar ett högt spel där gränsen mellan att förgöra och förgöras är hårfin. Med varje listig drag följer fler mäktiga fiender.

Hon måste hitta ett sätt att hämnas sin faders och broders död.

Imperiets Dotter - Barbaren

En rämna som öppnats till Midkemia, där ett krig pågår, gör att det är möjligt att köpa sig barbarslavar. Dessa slavar är ohyfsade och inte villiga att följa lagen eller ens bete sig som det anstår en slav. Trots detta är Mara intresserad av dessa slavar och beslutar sig för att köpa några av dem.

De är inte villiga att låta sig tyglas, de klagar och gör ett sämre arbete än Imperiets egna slavar. Imperiets egna slavar vet och förstår att de som föds som slavar inte kan stiga på rang stegen, det är omöjligt i Imperiet. De som föds som slavar avtjänar ett straff för något de gjort i ett tidigare liv. Detta förstår inte de Midkemianska slavarna, som kommer från ett land, inte helt olikt det vi läsare är vana vid. Där är det möjligt för slavar att arbeta, tjäna pengar och till slut köpa sig fria.

Mara har stora bekymmer med en slav, Kevin. Men mot sin vilja väcker han känslor hons henne som hon inte visste att fanns, ger henne en insikt om en främmande värld, samt känslan av att hennes Imperium har stangerat och att "barbarerna" är mer civiliserade än de själva är.

Men som Acomas härskarinna kan Mara inte låta hjärtat styra, utan sin kalla beräkning har hon inte en chans i Rådets Spel. Blodsfejden mot huset Minwanabi fortsätter och Desio av Minwanabi tärs av en brinnande lidelse att hämnas sin fader och krossa Mara, hennes son och hela huset Acoma en gång för alla

Imperiets Dotter - Kaos

Aldrig tidigare har detta skådats, en barbar som Mästare! "Barbarer" har ett annat sätt att se på saker och ting och under de kejserliga spelen utbryter kaos, Mästaren Milamber utövar sin magi för att ge eftertryck åt sin ilska över hur slavar blir behandlade under spelen.

Kaos bryter ut i den Heliga Staden och i hela Imperiet.

Sedan sin faders död har Mara lyckats med konststycket att bygga upp sina styrkor så att Acoma nu är en betydande maktfaktor. Hon deltar med stor skicklighet i Rådets spel och nu gäller det hela imperiets överlevnad.

Samtidigt utkämpar Mara en inre strid. Hon måste välja en lämplig make för att säkra framtiden för henne och hennes son. Men hennes hjärta tillhör den upproriske solte barbarslaven Kevin.

Imperiets Dotter - Magi

Mara har lyckats hitta sig en man, en man som uppskattar hennes sällskap också för hennes intelligens. En man som accepterar det faktum att hon bär på en annan mans barn.

Än en gång har Mara töjt och trotsat på reglerna. Istället för att låta ett gods och en besegrad härskares namn glömmas bort som om det aldrig exixteras, flyttar hon och hennes familj in på Minwanabis gamla ägor. Mara anser att det är en skymf mot gudarna att låta ett så vackert beläget gods växa igen och glömmas bort.

Sedan Mara utsätts till Imperiets Tjänarinna har det politiska läget i Tsuranuanni varit stabilt. Attacken mot henne kommer därför som en fullständig överraskning och konsekvenserna försätter henne i ett chocktillstånd som gör henne helt paralyserad.

När hon söker hämnd för denna attack lägger sig de vars makt egentligen styr imperiet i. De förbjuder henne att utkräva hämnd, att överhuvudtaget attackera mannen som hon anser skyldig till sin sons död.

Hon skickar ut sin mästerspion för att hitta ett sätt att överlista svartrockarna, även om hon tror att detta kan bli hans sista uppdrag.

Imperiets Dotter - Det förbjudna

Hela Imperiet Tsuranuannis framtid står på spel. Mara har stött på "det förbjudna", något som inte får komma till människornas, eller någon annan levande varelse inom Imperiets, kännedom. Mara för alla bakom ljuset genom att resa utanför landets gränser i templets namn för att finna sanningen.

I en främmande värld söker hon upp de mäktiga chojanerna för att finna ett sätt att utmana Magikernas svarta magi och krossa den makt med vilken de har föslavar hennes folk.

Mötet med befolkningen i denna främmande värld är allt annat än vänligt. Mara upptäcker att hon och hennes följe inte kan komma ur denna knipa på samma sätt som hon skulle ha gjort hemma i Imperiet.

Mötet med chojanerna är heller inget angenämt möte, hennes upplevelser med chojaner inom Imperiets gränser hjälper henne föga. Det hjälper henne rent ut sagt inte alls. Hon finner sig tillsammans med Lujan i chojanstacken med dödsdom uttalad över dem båda. En dödsdom för något som deras förfäder gjort så långt bak i tiden att inte ens historieböcker kan berätta sanningen.

De vet inte hur de ska klara sig med livet i behåll från denna stack, men de vet att de behöver chojanernas kunskap för att kunna besegra svartrockarna och för att chojanerna och folket i Imperiet inte längre ska behöva vara förslavat.

Vägen till Stjärnorna

Jag blev rekommenderad den här boken med orden: "Den är helt okej"
Så jag tänkte att jag kan ge den en chans. Jag har kommit fram till att den är helt okej :)

Boken utspelar sig på slutet av 1800-talet in till mitten av 1900-talet. Vi följer med tre generationer kvinnor vilka har olika syn på vad som är viktigt i livet.

Alexandra blir av sin mor Sophie bortgift till en engelsk aristokrat. Alex kommer bättre överens med sin mormor Annie. Alexandra kommer tack vare sitt giftemål att få stor betydelse under andra världskriget. Hennes äktenskap är inte lyckligt och under en resa till Amerika finner hon kärleken i en fransman, även om hon är medveten om att denna romans bara kan vara i två dagar, efter det ankommer de hamn i New York.

Det jag gillar bäst med boken är egentligen på det sätt den följer historien. Alla personerna är fiktiva, men de historiska som händer i bakgrunden är intressant att följa.


Boken är uppbyggd på det viset att ibland beskrivs långa tidsperioder snabbt och ibland får man ta del av detaljer och följa med huvudpersonerna under sina levnadsdagar.

Jag rekomenderar denna bok om man vill ha något att läsa utan att behöva tänka eller förstå så mycket. En romantisk bok, lätt att läsa.

EMMA - Mias dotter

Det här är (precis som framgår av pärmbilden här till höger) en fortsättning på Gömda, Asyl och Mias hemlighet.

Jag har själv läst Gömda och Asyl och har följt med Mia i hennes kamp mot världen, så att säga.

Detta är Emmas version av vad som hände. Hur Emma uppfattade det, hur vilket litet barn som helst skulle uppfatta det. Alla frågor som rört sig i hennes huvud, varför får inte HON gå på dagis som alla andra, är det något fel på HENNE? Varför får de inte vara utomhus, är det något fel på DEM?

I boken Mias hemlighet får vi veta att Mia har en son i Sverige, en son som hon lämnat kvar och inte har någon kontakt med. Detta är början till att Emma får reda på sanningen om sitt förflutna.

Eller, hon snokar reda på sanningen genom att lägga beslag på "den svarta boken" var Mia har samlat all fakta och alla papper angående familjens situation.

Den sanning som Emma hittar gör att hon inte litar på sin mamma mer. Hon anser att Mia endast har ljugit för henne hela hennes liv och att alla beslut var för MIAS bästa och inte för barnens. Emma tar avstånd från sin mamma, hon rent av hatar henne. Smärtan som fyller henne är enorm och hon måste få utlopp för den.

För att klara av smärtan börjar Emma skära sig i sina handleder samt börjar med droger.

Mias kamp är inte över. Emmas kamp har bara börjat.

Jag ska snart fylla arton, och då kan mamma inte längre lägga sig i vad jag gör och vilka jag träffar. Sedan jag läste sanningen om vår familj i "den svarta boken" har jag inte längre någon respekt för henne. Hon har ljugit så mycket för mig så att jag inte bryr mig om vad hon säger.

(Emma - Mias dotter, Maria Eriksson, sid 9)

Isprinsessan

Camilla Läckberg är född 1974 och uppväxt i Fjällbacka i Norra Bohuslän. Som liten berättade hon ständigt historier och tecknade små sagor, som hon satte ihop till böcker. Den första boken hon skrev, Tomten, kom till när hon var fyra fem år gammal. Det var en bloddrypande, rafflande historia på fyra sidor. Fascinationen för mord och kriminalgåtor har alltid funnits där - kanske som en kontrast till idyllen där hon växte upp. Att skriva förblev länge enbart en dröm och Camilla utbildade sig istället till civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg. Efter avslutade studier flyttade hon till Stockholm och det blev ett par års arbete som ekonom. Men hon vantrivdes och drömde om att skriva. Till slut fick hon en kurs i julklapp av sin man, mamma och bror. Den hette ”Att skriva krim” och var i Ordfronts regi. Under kursen började hon skriva på den berättelse som kom att bli hennes debutbok, Isprinsessan. Hon fick rådet att förlägga handlingen på en plats som hon kände väl till, och vilken passade då bättre än uppväxtorten? (källa: http://www.camillalackberg.com/)

Det jag slås av när jag läser om Camilla Läckberg (se ovan) är att huvudpersonen i boken påminner mycket om författaren :) Det kan i och för sig vara så att hon har gått till sig själv, eftersom vissa av personerna finns i Fjällbacka, även om de flesta av karaktärerna är fiktiva.

I boken får vi träffa Erica Falk, vi kan väl kalla henne blivande författare, eftersom hon trots några publicerade böcker inte vill titulera sig som författare. Erica har just kommit tillbaka till Fjällbacka under sorliga omständigheter, båda hennes föräldrar har förolyckats och hon håller på att reda upp i deras hem.

Erika framstår inte som någon överklass skönhet, utan som en vanlig svensson. Hon kämpar med sin vikt och följer sina viktväktarpricka mer eller mindre lyckat. Det är roligt att läsa en bok där huvudpersonen verkligen skulle kunna vara vem som helst som man möter på gatan :)

Vi får även möta Patrik Hedström, som sedan barnsben varit förtjust i Erica, men som inte fått någon respons tillbaka. Komissarie Mellberg, som ser sig själv som en gudarnas gåva till kvinnorna, men som inte riktigt lever upp till sina förväntningar. Något han inte är medveten om. Att han har fått en kal fläck på huvudet kan med all rätt kompenseraras av att låta håret växa sig långt för att sedan arrangeras till en frisyr som täcker det kala. Något som kollegerna tycker istället ser ut som ett kråkbo. Och många fler trevliga och mindre trevliga karaktärer!

Inget är som det ser ut att vara, i det lilla samhället Fjällbacka. Redan tidigt i boken hittas "Isprinsessan". Hon hittas död i sitt badkar med uppskurna handleder och Erica blir indragen i uppståndelsen. Det visar sig vara en av Ericas barndomskamrater. Det är många frågor som kräver sitt svar och polisen svamlar ibland i blindo och ibland kommer de till återvändsgrändar.

Boken är skriven på det viset att även en anonym persons tankar kommer fram mellan kapitlen. Det är intressant att följa med hur denna person tänker och hur det kan hänga ihop med fallet som polisen kämpar med.

Spänningen byggs upp successivt och fler och fler frågor väntar på att få svar. Innan man kommit till sista sidan på boken har man fått svar på alla sina frågor, men i hela boken ges små antydningar till vem som är skyldig och hur saker och ting hänger ihop. Vissa saker lämnas avsiktligt bort för att förlänga spänningen.

Jag har tidigare läst de övriga böckerna som Camilla Läckberg har skrivit (och som kommit ut som pocket), man får följa med huvudpersonernas levnadsöden paralellt med handlingen i boken. Detta stora kliv bakåt på den röda tråden störde inte alls! Det var bara roligt att få lite mera kött på benen. Det är inte nödvändigt att läsa dessa böcker i kronologisk ordning, men jag skulle rekomendera det! Huvudpersonernas liv på sidan om mordutredningar och mysterier är mycket lättare att följa om man läst alla böcker i kronologisk ordning.

Camilla Läckberg är en författare jag kan rekomendera till den som är intresserad av mord och mysterier. Där det inte bara gäller att titta bakåt till gårdagen, utan där ledtrådarna sträcker sig flera år bakåt i tiden.