Mara har lyckats hitta sig en man, en man som uppskattar hennes sällskap också för hennes intelligens. En man som accepterar det faktum att hon bär på en annan mans barn.
Än en gång har Mara töjt och trotsat på reglerna. Istället för att låta ett gods och en besegrad härskares namn glömmas bort som om det aldrig exixteras, flyttar hon och hennes familj in på Minwanabis gamla ägor. Mara anser att det är en skymf mot gudarna att låta ett så vackert beläget gods växa igen och glömmas bort.
Sedan Mara utsätts till Imperiets Tjänarinna har det politiska läget i Tsuranuanni varit stabilt. Attacken mot henne kommer därför som en fullständig överraskning och konsekvenserna försätter henne i ett chocktillstånd som gör henne helt paralyserad.
När hon söker hämnd för denna attack lägger sig de vars makt egentligen styr imperiet i. De förbjuder henne att utkräva hämnd, att överhuvudtaget attackera mannen som hon anser skyldig till sin sons död.
Hon skickar ut sin mästerspion för att hitta ett sätt att överlista svartrockarna, även om hon tror att detta kan bli hans sista uppdrag.
fredag 30 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar