Sandmannen

Redan tidigare, innan boken utspelas, har Joona Linna, rikskriminalare, varit med och satt dit en seriemördare. En mördare som inte följer något specifikt mönster. En massa människor försvann, utan synbart mönster.Det är endast Joona och hans dåvarande kollega som tror att det är handlar om en seriemördare. Han blir till slut fast och satt i isolation på rättspsykiska enheten. 

Joona påstår att förrövaren, Jurek Walters, har en medhjälpare. Men han blir inte trodd. Han tvingas avstå sin familj, för att skydda dem undan Jureks hämd. 

Plötsligt en natt kommer en medtagen man gående längs ett järnvägsspår. Han är skadad, svårt nerkyld och han har legionärssjukan. Efter att han kommit till sjukhus och hans identitet blivit fastställd visar det sig att han är en av Jurek Walters sista offer, försvunnen i tretton år, dödsförklarad sen sju år tillbaka. 

Han är förvirrad, han kan inte ge några klara svar om var han har befunnit sig. Endast att han har varit inlåst i en kapsel. Han vet hur många steg den är. Han vet också att hans fångvaktare är Sandmannen. Han som kommer på kvällarna och blåser sand i barns ögon för att de ska sova. Det enda han kan säga med säkerhet är att hans syster nu är ensam. Han har lämnat henne ensam med Sandmannen. Han måste tillbaka för att rädda henne! 

Med stor sannolikhet har hon också legionärssjukan, så plötsligt blir tiden knapp! De måste hitta henne innan det är för sent! 

Det enda sättet är att få Jurek Walters att prata. De måste komma på ett sätt att komma nära honom, att skicka en person som kan vinna seriemördarens förtroende. De måste skicka någon till den isolerade cellen med högsta säkerhet. 

Tiden tickar.Varenda minut är dyrbar. De vet ingenting om Jurek. De vet inte var de ska börja leta, deras enda chans är om någon kan komma honom nära, så att de kan få information om var de ska börja leta. 

Boken är bra! Mycket bra! Jag tyckte först att den var lite slö, eftersom det inte händer så mycket. De har ingen fakta att gå efter och händelseförloppet i sig är långsamt. Men plötsligt inser jag att jag funderar på Jurek Walter. Han har precis som i boken sökt sig in i min hjärna. Det är hans specialitet. Han är fiktiv, men endå har han lycktas. Jag måste fortsätta läsa för att veta hur det ska sluta! 

Jag måste helt ärligt säga att jag inte gillar slutet! Jag gillar inte böcker som slutar på ett sådant sätt att man genast vill läsa följande bok, men den har inte kommit ut än! Jag väntar med spänning på att nästa bok ska komma ut! Det lär heta Stalker. Undertiden ska jag roa mig med att läsa Paganinkontraktet. Också en Kepler :)

Eldvittnet

Jag har läst Kepler tidigare, jag jar läst Hypnotisören.

Efter att ha läst Eldvittnet kan jag bara kostatera att ja, Kepler är verkligen en författare jag kan rekommendera! Jag hålls fångad, enda från det att jag börjar läsa boken tills det att jag läst ut sista sidan. Det enda som händer när jag läst ut sista sidan är att jag redan vet vilken som blir min följande bok! Det kommer att vara följande Kepler, det vill säga Sandmannen.

Keplers första verk, deckaren Hypnotisören har sålts till 38 olika språkområden och i september 2009 nådde den försäljningslistornas första plats i Sverige. Paganinikontraktet, den andra kriminalromanen i serien, nådde exakt ett år efter debuten även den försäljningstoppens första plats. ^[1] När sedan den tredje boken, Eldvittnet, också hamnade på första plats^[2] och så den fjärde boken,Sandmannen, toppade decembers bästsäljarlista 2012 så har Lars Kepler varit etta fyra år i rad med de fyra första böckerna.^{[3] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Kepler).}


Handlingen börjar på Birgittagården, ett hem för unga kvinnor med destruktivt beteende. Många av dem drogmissbrukare, nästan alla med självskade beteende och ätstörningar, flera av dem är mycket våldsamma. En ur personalen, Elisabet Grim, är kvar på plats som nattskötare, hon har just fått alla flickorna i säng, varav en i isolationsrum, och sitter på sitt rum och skriver i journalen. Det är sent. Hon borde redan sova, hon brukar ta tabletter för att kunna sova under nattskiftet, men denna gång har hon varit så upptagen av att skriva att hon glömt att ta sina tabletter. Efter att hon stängt datorn känner hon en underlig oro i kroppen, en rädsla. Hon bestämmer sig för att kontrollera att flickorna faktiskt är på sina rum, och att de sover. På sin runda möter hon någon, hon anar hur farlig situationen är och flyr. Hon flyr ut till ett uthus, hon försöker ringa efter hjälp men tappar telefonen. Hon ser mördaren, hur han tvekar innan han lyfter hammaren och slår till i pannan.

Det är en av flickorna, Nina, som vaknar. Hon behöver gå på toaletten. Plötsligt stiger hon i något, en pöl som söker sig ut under dörren till isoleringscellen. Nykel sitter i dörren, så hon bestämmer sig för att se efter. Det är blod överallt. Miranda,flickan i isolationscellen ligger på sängen. Nina springer direkt till en av de äldre flickorna, Caroline, hon väcker henne och berättar att hon tror att Miranda är skadad.

Caroline försöker först väcka Elisabet, men eftersom hon inte får något svar när hon knackar på dörren ringar hon till en annan personal, Daniel Grim, hon förklarar så gott hon kan och efter samtalet ringer Daniel till larmcentralen för att någon ska åka ut för att kontrollera läget. Själv tar han sig till platsen så fort han hinner.

Det visar sig att det rör sig om mord. Miranda ligger på rygg med händerna för ansiktet. Hon har blivit slagen i huvudet flera gånger med ett trubbigt föremål. Trots att det är blod överallt är hennes kropp ren.

Joona Linna kallas in. Han är för tillfället under intärnutredning, men han kallas in som observatör för fallet. De behöver hans kunskap och förmåga om de ska lyckas klura ut vad som har hänt.

Samtidigt som de lyckas inse att en av flickorna är försvunnen blir ett barn i en parkerad bil kidnappad. Trots försök till att spärra av vägen lyckas de inte få tag i bilen eller barnet. De är spårlöst försvunna. Polisen misstänker den försvunna flickan, Vicky, för mordet på både Miranda och Elisabet samt för kidnappningen av den lilla pojken.

Joona gör sitt bästa för att få tillgång till så mycket fakta som möjligt, trots att han ändas närvarar som observatör. Hans arbete försvåras av att han är under internutredning, och fråntas rätten att ha tillgång till allt material.

Medan polisen famlar i mörkret får polisen plötsligt samtal från en kvinna som säger att hon har sett spöket av Miranda. Att hon har information som kan vara till hjälp för polisen.

Jag älskar boken! Den är spännande i början. Mystisk och så lite fakta, så som det ska vara. Vi får följa med Elisabet in i döden, hennes sista tankar och känslor. Men man får trots det inte veta något om mördaren. Det kommer nya fakta in i fallet med jämna mellanrum som gör att spänningen aldrig bryts.

Det är först i slutet som Joona till slut lyckas hitta alla bitarna till pusslet. Det är en spännande bok som verkligen gör att man vill fortsätta läsa. Jag rekommenderar den starkt! Och som sagt, min nästa bok kommer definitivt att vara Sandmannen! Jag har redan fått inledningen från denna bok, vilket ger förhoppningar om vad nästa bok kommer att behandla. För på sidan om Joona Linnas polisarbete finns hans privatliv, som i så många andra böcker där samma huvudperson förekommer. I denna bok får man små glimtar ur Joonas liv innan Eldvittnet. Det sista man får veta i boken är en spegling till Joonas förflutna, men också ett löfte om att boken efter kommer att vara spännande!

Och bergen svarade

Jag fick boken av ett barn på dagis, sa jag bestämde mig för at det skulle vara en bra sommarläsning.

Själva boken började bra, med rysningar och tårade ögon. Det började med en berättelse i berättelsen, en berättelse som verkade vara utan koppling till själva boken. Men snart förstår man att det är en förklaring till vad som ska komma.

Det handlar om en bror och en syster, de har ett speciellt band, en kärlek som är utom denna värld. Men de kommer att bli separerade, de finns inget annat val. Först flera år senare kommer de att finna varandra, kanske är det redan försent, står det på bokens baksida.

Som jag sa börjar boken bra, den ger rysningar och jag blir tårögd. Men sedan är det som att något händer. Den får en annan vinkel, fortfarande bra, men jag får en stress i kroppen, en vilja att följa den berättelse som jag har fallit för. Men istället får jag läsa en massa fakta och sådant som händer mellan, sådant som händer personer som jag anser vara oviktiga. Jag vill vidare till berättelsen, jag vill veta hur det ska sluta.

Till slut kommer jag till det jag vill veta, men jag är besviken. Boken började på ett sådant sätt att den gav förhoppningar som den sedan inte kunde hålla. Själva boken är bra, jag kan inte strida emot det, men den var inte som jag hade hoppats. Den var förvånansvärt bra i början, kanske lät jag mig hoppas på for mycket. En berättelse om personer som tvingas leva ifrån varandra är av förståeliga skäl svåra för mig. Jag vill inte att personer separeras mot sin vilja, inte ens fiktiva personer.

Trots det så skulle jag rekommendera boken. Den är välskriven, även om den inte uppfyllde mina förvantningar.

(Redigerad 21.8.2014 för att sätta till Å, Ä och Ö. Jag kan inte svära på att jag hittat alla A och O som behöver bytas ut. Denna blogg är dessutom skriven två gånger. En gång som jag skrev mer utförligt för vad jag tyckte och tänkte. Och denna blogg försvann på grund av tekniska skäl....så om den andra, alltså denna, tycks vara utan passion, så är det en kopia av det jag tidigare skrev, ett försök att komma ihåg hur jag formulerade mig för att få med vad jag egentligen tyckte och tänkte. Jag själv tycker det är kort och jag föredrog den andra versionen. Men håll till godo :) )