Rädda Felix

Att skapa ett barn för att rädda livet på ett syskon

När jag börjar läsa boken möter vi Helena i förlossnings rummet. Hon får sin son, en Mathias hon har blivit mamma!

Min första tanke är Mathias? Hette inte boken rädda Felix? Det är för att Mathias inte går att rädda. Han har en dödlig, ärftlig sjukdom som gör att hans kropp inte kan bryta ner fettet i maten. Cellerna saknar en enzym för att forsla ut fettsyror. Nervtrådarna blir förfettade. Det kallas en neurologisk kollaps. (sid 8, Rädda Felix)

Helena är bärare av genen, en X-kromosom. Men kvinnor har två X-kromosomer, därför kan hennes andra X-kromosom göra det som den första inte kan, forsla ut fettsyror. När sjukdomen konstateras är det för sent att rädda Mathias. Lillebror kollas på samma gång, och konstateras vara bärare av samma sjukdom. En sjukdom som kan bryta ut när som helst utan förvarning, med nedsatt hörsel, syn och rörelseförmåga, men bevarar full intelligens.

Helena startar en kamp för att rädda sitt barn. Hon googlar och söker all information hon kan få tag på. Två år efter att sjukdomen brutit ut hos Mathias lever han fortfarande, trots alla odds och Helena kämpar med att bli gravid med ett syskon till Felix, ett syskon som kan bidra med benmärgstransplantation som kan rädda Felix.

Och Helena har fått kämpa! Mot människor som tycker att det hon gör är oetiskt, not läkare med annan åsikt, för att få skaffa ett till syskon, mot alla fördomar som kallar syskonet för reservdelsbarn.... För rätten att rädda sitt barn!

Till slut får hon som första i Sverige genomgå PGD/HLA, ett sätt att skräddarsy ett barn. En provrörsteknik där de befruktade äggcellerna kontrolleras och endast embryon med rätt benmärgstyp beaktas, därtill plockas alla embryon som bär på kromosom mutationen bort.

Detta är en bok som berör!! Jag grät när jag läste den. Tänk att som förälder veta att inte bara ett, men två av sina barn är döende! Och att man dessutom i sorgen och förvirringen måste kämpa med näbbar och klor för rätten att rädda ett av sina barn samtidigt som man måste inse att det andra barnet är bortom all räddning. Till råga på det kämpa mot läkarvetenskapen som anser att det är rätt att ge en 12-årig kille ett dödsbud. Skulle du villa veta när du ska dö? Skulle du villa ligga ner och vänta på att döden kanske ska komma imorgon? Eller vill du fortsätta leva med ditt hopp och kanske överleva 2 år till trots alla odds? Jag väljer det senare! Jag väljer livet!! Dö gör vi ju alla förr eller senare... oberoende

Dagens nyheter fick följa familjen i deras kamp. Här är en artikel från 2009 och en artikel senare 2009.

Hemliga Pappan

Är en blogg i bokform. En bok som inte är gjord för att streckläsas (även om det är precis vad jag gjort...) utan den är så liten att den ska få rum i skötväskan. För att man ska kunna läsa ett inlägg nu och ett inlägg då.

Nu har jag inga barn och ingen skötväska, så jag läste den rakt igenom. Korta enkla texter. Fyllda med humor och pappakärlek.

Vad kan jag mera berätta? Berättelserna fortsätter på hemligapappan.se

Hedersmordet på Pela

En artikel som jag hittade i aftonbladet. Den är från 2003 så den är ju inte riktigt up to date, men vill man läsa så får man.

I boken är det Breen som berättar, hon berättar om sin familj i Irak, hur de under Saddam Husseins tid tvingades fly över bergen till Turkiet, eftersom de var/är kurder. Hur de sedan flyttar till Sverige och hur deras pappa Agid totalt ändrar. Han har alltid varit den som bestämmer, men i Sverige är kulturen annorlunda och han blir ännu mer kontrollerande. Han anser att döttrarna som tar till sig den svenska kulturen är dåliga flickor och vill hindra dem från att smutsa ner familjenamnet.

Snart börjar rykten spridas om Pela. Hur hon är en dålig flicka, hur hon har flera pojkvänner, hon rymmer hemifrån och även detta sätter fart på ryktena. När Pela till slut kommer hem ber hon sin far om ursäkt, men Agid vill att hon även ska be sina farbröder om ursäkt, vilket Pela inte kan acceptera, därför rymmer hon igen. Hon känner sig instängd och vill kunna leva som hon själv önskar.

Familjen är orolig för Pela, de vet inte var hon är, ryktena om henne fortsätter att spridas. Falska rykten. Pela kommer hem även denna gång, och familjen bestämmer att Pela ska giftas bort i Irak med en släkting, för att hålla skammen inom familjen. Pela och hennes mamma åker till Irak för att förbereda bröllopet, Breen och Agid följer efter senare. I Irak lugnar Pela ner sig, i Irak tar hon tillbaka de traditioner som de lever med där. Hon trivs i Irak. Ovetande om sitt över städar hon och Breen huset för friarna som ska komma och titta på henne.

En av farbröderna kommer till huset. De hälsar på honom med respekt, bara en stund efter är Pela död.

Pelas död var ett sätt att tvätta bort skammen. Det var ett hedersmord som också skulle fungera som hot för de övriga flickorna i familjen, så här går det om man inte sköter sig, om man är en dålig flicka. För Breen fungerade det precis tvärtom! Istället för att bli rädd blev hon arg! Hon tycker att det är fel att Pela blev dödad, eftersom inget av ryktena om henne var sanna. Det finns andra metoder att tvätta bort skammen, giftemål till exempel. Att döda är inte enda alternativet.

Detta är Breens berättelse, skriven så långt det går med Breens svenska, så som hon har sagt. Boken är varvad med kurdernas historia, utdrag ur förhör och små relevanta citat.

Man kan lätt känna Breens smärta när hennes syster tas ifrån henne på ett så brutalt sätt. Hon är en stark flicka som orkar stå emot hela släkten för att ge Pela upprättelse. När boken skrevs levde hon i Sverige med livvakt. Hon hade en fästman från norra Irak och hade planer på bröllop. Jag vet inte hur hon lever idag.

Damernas detektivbyrå

Jag sa åt en kompis att jag behövde en bok att läsa på resan hem, hon frågade vilken kategori och jag sa att hon får välja nåt som hon tycker att jag ska läsa. Hon valde den här! En intressant och lättläst bok.

Det handlar om Mma Ramotswe, en fet kvinna (det är status att vara fet) som med hjälp av arvet från sin far bestämmer sig för att starta en detektivbyrå för damer. Mma Ramotswes använder sunt förnuft och klokhet för att lösa de mest märkliga fall. Hon har dessutom en förmåga att vinna människors förtroende som gör att hon lättare kommer över information som leder till att fallets lösning.

"Lär känna Botswana, människorna i landet, deras heder och moral. Bli smittad av Mma Ramotswes kärlek till sitt land - och gläds åt hennes finurlighet och klokhet. DAMERNAS DETEKTIVBYRÅ är ingen vanlig deckare ..."

"En Botswanas Miss Marple som med värme och livsklokhet löser fall i afrikansk vardag"

Båda citerade från bokens baksida.

Den mörka floden

Början av boken förstod jag inte riktigt, första kapitlet är kort och jag hittade inte sammanhanget. Hittar någon det vänligen förklara!

Annars börjar boken (andra kapitlet) hos ett gäng socialare. Bland annat Li, Morsan och Bosse, de är de som är de mest framträdande i historien. Alla är något av ett mysterium i början, så småningom får läsaren veta smått om deras bakgrund.

I ett ensligt hus hittas ett äldre par brutalt mördade. Ett bevis på mordplatsen leder utredarna till Bosse. Han bedyrar att han är skyldig, men anstränger sig inte nämnvärt med att precisera var han befunnit sig under mordnatten, istället ber han att få tala med en Stockholmspolis som han säger sig känna.

I historien förekommer 3 separata utredningar. De två poliser som har hand om fallet, stockholmspolisen tillsammans med en journalist samt Li som är fast besluten att Bosse är oskyldigt anklagad.

Under historien händer fler mord och försvinnanden innan sanningen så småningom rullas ut.

"Så blir det här ingen vanlig thriller, fast här bjuds på rika mått av den olycksbådande och hotfulla stämning Smedberg också i flera tidigare verk målat upp. Verkligheten blir demonisk på ett sätt som känns långt in under huden. Denna dramatiska kraft, som i en dovt ljudande ton smyger sig upp från djupet, är dock betydligt mer mångfasetterad än den ordinära spänning de flersta deckare behöver för att kunna lyfta" Henrik Jansson, Hufvudstadsbladet

Jag håller inte riktigt med föregående talare (som är citerat från pärmen i boken), jag kände ingen demonisk verklighet långt in under huden. Jag tyckte rent av att boken var något tråkig. Det var svårt att hänga med, i olika kapitel kunde det vara olika "talare" och det var ibland svårt att veta vem jag följde. Boken har fått bra recensioner, så den kan inte vara helt katastrof. Jag ger den inget bra vitsord. Visst, den är annorlunda och slutet är inte lätt att gissa sig till, men för det ger den mej inte den spänning jag söker från en deckare och definitivt inte från en thriller! I och för sig så är det hufvudstadsbladetkillen som kallar det thriller, det står att det är en kriminalroman på pärmen.