Hedersmordet på Pela

En artikel som jag hittade i aftonbladet. Den är från 2003 så den är ju inte riktigt up to date, men vill man läsa så får man.

I boken är det Breen som berättar, hon berättar om sin familj i Irak, hur de under Saddam Husseins tid tvingades fly över bergen till Turkiet, eftersom de var/är kurder. Hur de sedan flyttar till Sverige och hur deras pappa Agid totalt ändrar. Han har alltid varit den som bestämmer, men i Sverige är kulturen annorlunda och han blir ännu mer kontrollerande. Han anser att döttrarna som tar till sig den svenska kulturen är dåliga flickor och vill hindra dem från att smutsa ner familjenamnet.

Snart börjar rykten spridas om Pela. Hur hon är en dålig flicka, hur hon har flera pojkvänner, hon rymmer hemifrån och även detta sätter fart på ryktena. När Pela till slut kommer hem ber hon sin far om ursäkt, men Agid vill att hon även ska be sina farbröder om ursäkt, vilket Pela inte kan acceptera, därför rymmer hon igen. Hon känner sig instängd och vill kunna leva som hon själv önskar.

Familjen är orolig för Pela, de vet inte var hon är, ryktena om henne fortsätter att spridas. Falska rykten. Pela kommer hem även denna gång, och familjen bestämmer att Pela ska giftas bort i Irak med en släkting, för att hålla skammen inom familjen. Pela och hennes mamma åker till Irak för att förbereda bröllopet, Breen och Agid följer efter senare. I Irak lugnar Pela ner sig, i Irak tar hon tillbaka de traditioner som de lever med där. Hon trivs i Irak. Ovetande om sitt över städar hon och Breen huset för friarna som ska komma och titta på henne.

En av farbröderna kommer till huset. De hälsar på honom med respekt, bara en stund efter är Pela död.

Pelas död var ett sätt att tvätta bort skammen. Det var ett hedersmord som också skulle fungera som hot för de övriga flickorna i familjen, så här går det om man inte sköter sig, om man är en dålig flicka. För Breen fungerade det precis tvärtom! Istället för att bli rädd blev hon arg! Hon tycker att det är fel att Pela blev dödad, eftersom inget av ryktena om henne var sanna. Det finns andra metoder att tvätta bort skammen, giftemål till exempel. Att döda är inte enda alternativet.

Detta är Breens berättelse, skriven så långt det går med Breens svenska, så som hon har sagt. Boken är varvad med kurdernas historia, utdrag ur förhör och små relevanta citat.

Man kan lätt känna Breens smärta när hennes syster tas ifrån henne på ett så brutalt sätt. Hon är en stark flicka som orkar stå emot hela släkten för att ge Pela upprättelse. När boken skrevs levde hon i Sverige med livvakt. Hon hade en fästman från norra Irak och hade planer på bröllop. Jag vet inte hur hon lever idag.