söndag 3 februari 2019

Mamma sa att jag inte fick berätta

, en sann historia av författaren till skadad. Skadad är en bok som jag fortfarande minns fast jag läste den redan 2010. Jag rekommenderar författaren starkt (även om detta är en åsikt jag har redan innan jag läst boken.


















Cathy blir kontaktad om att Reese, en 7 årig pojke behöver omplaceras akut. Han har under den korta period han varit omhändertagen (6 veckor) redan avverkat flera fosterhem, Cathy blir det femte.

Det är väldigt lite information som Cathy får när Reese kommer. Ut ur bilen kastar en 7 årig kille, överlycklig för att han har hunnit ut ur bilen före sin socialarbetare. Han bits, han har till och med blivit uppmuntrad till att bitas av sin mamma och han kallas för "Hajen", ett öknamn som Cathy inte kommer att använda sig av. Han flyger runt runt i vardagsrummet som ett flygplan....eller som en haj? Han har ingen aning om hur man sköter grundläggande hygieniska situationer som att torka sig efter att han har bajsat. Han skriker och är högljudd, uppenbart överaktiv, möjligtvis ADHD. Han blir lugn och fokuserad när han får titta på TV eller lyssna på bok. Men det mesta av detta är sådant som Cathy får ta reda på själv. Från hans tidigare fosterfamilj finns en lista på vilken som är hans favorit mat.

Reese går inte i skolan. Hans handläggare är på semester så från socialkansliet finns ingen riktig information att få före handläggaren är tillbaka. Han har rätt att träffa sin familj 2 gånger i veckan, men den första träffen är så misslyckad och spårar ur så totalt att den måste ses över och ordnas på ett annat sätt. Mamman är så agressiv att Cathy helst inte ska träffa henne utan att en socialarbetare ska möta henne på parkeringen och eskortera Reese till sin mamma. Trots det möts mamman och Cathy på parkeringsplatsen redan första träffen.

Det kaos denna stackars pojke har fått uppleva är otroligt. Såklart har Reese syskon, alla med olika pappor, och alla barnen är omhändertagna.

På frågor om familjen eller om hans hem svarar Reese alltid "Jag vet inte". Det är uppenbart att han har någon sorts hemlighet, och för att riskera att inte avslöja hemligheten så väljer han att inte berätta något om sin familj eller sitt hem. Han frågar inte eller pratar om sin mamma någonsin mellan umgängesträffarna.

Hemligheten som Reese bär på är större än vad man kan tänka sig. Jag tror att hemligheten är större än Reese har förstått. Jag hoppas att Reese, när han blir äldre och förstår, kommer att kunna leva med och hantera vidden av denna hemlighet.

Jag sträckläste boken. Till och med så att jag kom hem från mitt nattjobb och prioriterade att läsa klart boken innan jag kunde gå och lägga mig. Istället för att sova vid 05.30 så gick jag och la mig vid 8.00. Mycket läsvärd!

Även om Skadad har samma författare så är Skadad så mycket mer hemsk än denna bok.