Vargens son / Skriet från Vildmarken

Jag började läsa Vargens son, den som var först i boken alltså. Jag tyckte att det var bra! Riktigt bra faktiskt! Men så kom jag till kapitel två, nya personer, nya situationer. Jag blev lite ställd....va? Men vissa böcker är ju bara så, man följer olika personer i olika kapitel och så knyter dom samman senare.

Jag läste vidare. Kom till kapitel 3, nya personer, nya situationer!! En person som var samma nog i alla dessa, eller hans namn nämndes....Malemute Kid.

Jag gav boken och författaren chans på chans på chans.....till sist kom jag till kapitel 9...då slog jag fast boken!! Jag hade då läst ett kapitel som jag gillade extra mycket, jag ville veta vad som hände sen...och det kommer ett NYTT KAPITEL MED NYA PERSONER OCH NYA SITUATIONER!!! Jag blir helt slut!

Skriet från vildmarken vill jag inte ens ge en chans....kanske gör jag fel, men jag har annat att tillbringa min tid på än att läsa short-stories utan att veta om det!

Inget bra betyg för den här alltså! Fast egentligen är jag kluven. Den är bra skriven. Jag bara inte gillar konceptet.

Den ger en skakande men fascinerande bild av de hårda villkor under vilka nordlandets människor och djur måste leva. Båda böckerna ska vara en levande skildring av kamratskap - både mellan människor och mellan en hund och hans husbonde.

Vänskapen mellan hund och husbonde såg jag inte så mycket av...eller var det bara det att det var vänskapen mellan husbonde och hund som saknades?

Den är skriven på 1900 talets början, eller kanske rent av 1800-talets slut? Så det var ju den synen på kvinnor, män och djur. Också på synen indianer och vita. Gillar som sagt inte boken. Men att jag slutar mitt i ska väl inte ge ett bra betyg heller så....