The Heroin Diaries - Spillror ur ett rockstjärneliv

The Heroin Diaries börjar med juldagen 1986.
Jag antar att jag beslutat mig för att börja på en ny dagbok den här gången av flera olika skäl ...
1. Jag har inga vänner kvar.
2 Så jag kan läsa den och minnas vad jag gjorde dagen innan.
3. Så att om jag dör kommer jag åtminstone att lämna ett spår av papper efter mig (trevligt litet självmordsbrev). (Heroin Diaries, Nikki Sixx, sid 14)

Innan jag läste den här var min inställning "Mötley Crüe? Who?". Jag har aldrig varit så intresserad av att ta reda på vem som sjunger vad. Har varit nöjd med att lyssna på det som kommer på radion. Jag ville ändå läsa boken för den var ... det var nog nokens design! Och efter att jag hade bläddrat i den så var det ju ett måste att läsa den! Den är så olika andra böcker! Ibland vita sidor, ibland svarta, röd kant runt hela sidan eller svart, svart text eller röd.... Sambon retade ju mej förstås och sa att jag ju inte hade någon aning om vem Mötley Crüe är eller Nikki Sixx för den delen....men nu vet jag en del i alla fall!

Egentligen, innan själva dagboken börjar så får läsaren ta del av en kort medicinsk ordlista, ord som förekommer i boken. Först en definition av wikipedia (från 2006) och sedan en definition av Lemmy. Ett exempel av Lemmys definition: Beroende: Om man kan sluta med något när man vill så länge det är nästa tisdag.


Jag vet inte hur jag ska beskriva dagboken. Läsaren får följa med Nikki Sixx under ett års tid från julen 1986-87. Ibland skriver han nykter, ibland skriver han hög. Ibland är han så djupt nere i sitt personliga helvete och ibland är han bättre. Han strider mot sitt drogberoende. Redan tidigt i boken skriver han om sin önskan att bli fri från drogerna, men i samma mening konstaterar han att han kommer att göra om samma sak på kvällen.

Ibland funderade jag "läser han faktiskt inte vad han själv skriver? Inser han inte att han behöver hjälp? Han vill ju inte genomgå dessa galenskaper...." Men att skriva om det och inse vidden av det är väl två skilda saker.

Efter vissa dagbokssidor finns kommentarer av de som kände Nikki på den tiden, familjemedlemmar, bandmedlemmar, vänner, manager.... samt Nikki Sixx själv. De fyller i de luckor som finns, samt förklara och berättar hur det var på den tiden.

Den här boken har ett passande namn, dels för att det faktiskt på riktigt är en heroindagbok, men dels för att den är beroendeframkallande! Jag vet inte om jag någonsin läst en bok som jag läst den här! Från pärm till pärm utan minsta problem! Varje minut jag var ifrån boken längtade jag tillbaka till den. Det var dagboksinläggen (finns väl inget bättre ord..?) lika mycket som förklaringarna, men mest tror jag att det var för att den är så avslöjande! Den är inte censurerad! Den som ansåg att Nikki Sixx var en skitstövel, en egoistisk kontrollfreak, den har sina uttalanden med i boken. Det finns motsägelser, speciellt mellan Nikki, hans mamma, syster och morfar. Den ena versionen stämmer inte överens med den andra! Vid ett tillfälle har Pastor Denise Matthews (Tidigare känd som Vanity) kommenterat ett dagboksinlägg , Nikki har därefter kommenterat kommentaren med: Eh? Vilket var exakt min kommentar på det :)

Jag har på flera ställen satt in lappar, sådant som jag vill hitta tillbaka till :) Jag kommer inte att kunna få någon löpande text av det, det känner jag redan nu, så jag kommer att skriva de citat jag vill ha skrivna rakt upp och ner. Utan krusiduller. En del saker är ju för mitt eget intresses skull, det finns 9 lappar som markerar ställen i boken :)

Här kommer det!

Girls girls girls turnen höll på under denna dagboks tid. De spelade in musikvideon och förklarade att de ville spela in den på en strippklubb. Jag blev såklart nyfiken på själva videon :) Låten insåg jag att jag hade hört fast jag inte visste (brydde mej) att var Mötley Crüe. Den är inspelad på Seventh Veil (från kommentar av Wayn Isham, sid 128.)

Så hur förändrades allt? Hur hamnade jag på huk bakom sängen med en pistol i handen? VAD I HELVETE FÖR DET FÖR FEL PÅ MIG?????? (Nikki Sixx, sid 69)


Heroin är suveränt för sex. Det blir ingen utlösning då. (Nikki Sixx, Sid 245). Det är så konstigt med heroin ... första gången man tar det så spyr man, mår pyton och kan inte röra sig. Man ligger på rygg, det snurrar i huvudet och rycker i kroppen ... man säger till sig själv: det här är den mest korkade drogen som finns. Enbart den största idioten av alla skulle någonsin ta det igen. Så varför tog jag det igen? (Nikki Sixx, sid 31)

Det sägs att en hund är den första att känna lukten av sin egen skit. Jag tror att en knarkare är den sista. (Nikki Sixx, sid 306)

Bruce Dickinson skrev faktiskt låten Tatooed Millionaire om Sixx. Han avskydde Nikki för att han knullade hans dåvarande fru. (Ross Halfin, sid 352)



Ps. Jag har aldrig kommit fram till vilket som är festligare - att Aerosmith skrev Dude Looks Like a Lady om Vince eller att Dire Straits skrev Money for nothing (and chicks for free) om Mötley (Nikki Sixx, sid 286)