1222 över havet

En iskall deckare. Ett tåg spårar ur i Finse i Norge. Alla passagerarna evakueras till ett närliggande hotell, Finse 1222, ett hotell som finns i verkligheten. Själva storyn är i alla fall fiktiv. Anne Holt ville skriva en gammaldags deckare utan den tekniska utrustning som polisen har idag. Hon har ofta varit till Finse 1222 och blivit inspirerad att skriva en deckare som utspelar sig där.

Boken handlar om Hanne Wilhelmsen, som tidigare har jobbat inom Oslopolisen. Hanne är ingen trevlig och social person. Hon är avvisande och har inga planer på att skaffa vänner under denna isolering. Hon sitter i rullstol och vill inte bli hjälpt. Därför tar hon inte emot ett rum utan sover i aulan, samt vägrar äta middag med de övriga eftersom det är en trappa ner dit.

Ofrivilligt blir hon med dragen i en mordutredning. Hon är enda polisen, även om hon är en föredetta polis, bland de evakuerade. Förutom en extra tågvagn som påstås ha varit för kungligheter och dess väktare. De har i alla fall ingen önskan att frångå sina uppgifter.

Detta är en bok som hör till en bokserie om Hanne Wilhelmsen. Därför vet jag inte mycket om olyckan som gjorde henne rullstolsbunden. Hennes närmaste, och de enda hon egentligen umgås (och vill umgås) med är Nefis och Ida. Dessa karaktärer vet jag inte ens vilken roll de har i hennes liv före ungefär i mitten av boken.

Boken ger i alla fall mersmak, jag vill läsa mer. Det är ingen pirrande spänning i maggropen, men det är en bok man gärna fortsätter läsa. Jag läser också gärna de övriga böckerna i denna bokserie, men jag rekommenderar att läsa dem i kronologisk ordning. Jag tror inte att de är ett måste, men det hjälper för att förstå personerna i boken. I alla fall skulle det ha hjälpt mej om jag läst de övriga före denna.

Upplösningen till mordgåtan får sitt dramatiska slut, där alla fakta förklaras. Säkert har alla dessa fakta givits under hela bokens gång, men jag har inte varit uppmärksam nog att koppla ihop dem till någon större helhet.

Slutet gillade jag inte riktigt. Jag gillar inte lösa trådar och Anne Holt lämnade en fråga obesvarad. Eller i alla fall halvt obesvarad. Men om man bortser från det så var det ett bra slut :)