Skadad

Jag har läst många sanna berättelser om barns lidande. Men det här ... det är något utöver det vanliga. Cathy Glass är en fantastisk författare, hon skriver klart, tydligt och sammanhängande. Det är lätt att förstå den förtvivlan hon känner.

Cathy är fosterförälder. Hon får ett samtal med en förfrågan om att ta sig an en flicka på 8 år. Egentligen har hon inte ens fyllt åtta när hon flyttar in. Flickan heter Jodie. Hon har blivit omhändertagen sedan hon hade satt eld på familjens hund och har under 4 månader haft 5 fosterfamiljer. Ingen som har klarat av att hantera henne. Den senaste familjen hade gett upp efter 3 dagar.

Jodie är ett mycket aggressivt barn, både mot andra och mot sig själv. Hon kan inte tåla att någon tittar på henne, det resulterar i ett raseriutbrott. Hon kan heller inte ta ögonkontakt. Hon använder sin avföring som kontrollmedel. Ge det till mig, annars bajsar jag i baksätet!" hojtade hon. (sid 76, Skadad)

Så småningom börjar Jodie känna sig tryggare, trygg nog att berätta om sitt liv innan hon omhändertogs. Jodie leker med sin docka och Cathy kan med hjäl av dockan förmå Jodie att öppna sig. Hon har blivit sexuellt utnyttjad. När Jodie förklarar händelseförloppet visar hon inga tecken på skuld eller skam, det hon beskriver är en normalitet för henne.

Detta första erkännande är bara toppen på isberget. Jag kan inte förstå att ett barn som endast är 7 år gammal kan överleva, psykiskt, det hon fått utstå. Egentligen kunde hennes psyke inte överleva, inte utan starka försvarsmekanismer. Hon är aggressiv, självdestruktiv och har olika personligheter, vilka hon har gett olika namn.

Undan för undan kommer sanningen fram, bit för bit, tills man hoppas att det ska ta slut. Det kan inte finnas värre än det redan är! Men det kan det tydligen.

Jag blev alldeles kall när jag läste den här boken. Jag är fortfarande tårögd när jag tänker på det Jodie fått utstå. En behandling som inte bara kommer att lämna psykiska utan även fysiska men för resten av hennes liv.

Jodie hade funnits i socialtjänstens riskregister sedan hon föddes och när hon slutligen blev omhändertagen hade hon varit på akuten mer än femtio gånger med skador som brutna ben, brännsår och skärsår. Jodies personakt var uppenbarligen så tjock att den fyllde två resväskor.
Jodies historia är en berättelse om terror och ett skamligt bevis på de sociala myndigheternas totala misslyckande. Att Josie hade funnits i riskregistret i åtta års tid var i sig undermånlig hantering. Syftet med dettaregister är att de sociala myndigheterna ska kunna övervaka och utreda familjen. Antingen ska en utredning göras eller så ska de sociala myndigheterna försäkra sig om att allting är som det ska och i det fallet ska barnet tas ur registret. I Jodies fall gjordes ingenting av detta. (sid 335, Skadad)

Jag vill gärna avsluta med en notering som i alla fall är något positivare. Ett citat som handlar om synen på fosterföräldrar och föräldrar. På hemvägen förundrades jag över dubbelmoralen. Som fosterförälder möter man ofta främlingar som är väldigt snabba att klandra en för barnets dåliga uppförande. Om de sedan får reda på att man är fosterförälder förändras deras inställning omedelbart. Men varifrån kommer denna inledningsvis så starka behovet att kritisera? Att vara förälder är tillräckligt svårt ändå utan pikar från främlingar. (sid 160, Skadad)

Boken är definitivt läsvärd. Det skakar dina grundvallar något otroligt! Tanken har inte ens funnits att ett barn skulle bli så utnyttjat och skadat, och där inte endast den ena föräldern är skyldig och delaktig, utan båda....