Snälla pappa, nej

Stuarths pappa har alltid funnits i Stuarths liv, känns det som, fast det var först när Stuarth var 3 år, ungefär, som han började uppvakta Stuarths mamma. Stuarths pappa, David, var sopgubbe och samlade på allt som gick att använda, sådant som han hittade i soporna. En gammal TV som fortfarande fungerade, t.ex. Till Stuarth berättade hans mamma att David var hans riktiga pappa, det var bara hans två äldre systrar som hade en annan pappa, en pappa som övergivit familjen när familjelivet blivit allt för tufft. Med en flicka med ryggmärgs bråck som ständigt behövde läkarvård och som satt i rullstol, en till flicka ett år efter och därefter en son två år efter det. Stuarths mamma var dock svävande om när hon separerat från sin tidigare man och berättade för Stuarth att David var hans riktiga pappa, men att de måste lotsas att han var även Stuarhs styvpappa för att systrarna inte skulle bli svartsjuka. Senare föddes davids och mammans gemensamma barn, en flicka.

Under en familjesemester när Stuarth var fyra år inträffade följande. Stuarth hade vandrat för långt ut på stranden, det var ebb och han plaskade i vattenbrynet, helt i sin egen värld, glömsk av allt annat. Hans mamma märkte väl att han gått för långt ut och hans pappa erbjöd sig att gå och hämta honom.

Plötsligt märkte jag att han stod där. Han tog tag i mig så det gjorde ont.
"Din olydiga lilla jävel", skrek han och klämde till om nacken allt vad han orkade. "Jag har ropat på dig jättelänge".
"Förlåt, pappa. Jag hörde dig inte. Jag plaskade."
"Din jävla lögnhals. Du är bara jävligt olydig, eller hur?"
Han slog till mig så jag trillade och tryckte ner mitt ansikte i sanden som fyllde näsan, munnen och ögonen. (sid 32, Snälla pappa, nej)

....

Jag var chockad och förstod inte vad jag hade gjort för fel. Det enda jag visste var att jag måste anstränga mig mycket mer för att vara duktig, så att han inte skulle bli arg på mig utan änsla mig. (sid 33, Snälla pappa, nej)

Misshandeln fortsatte, fysiskt och psykiskt och så småningom sexuellt. Stuarth levde under ständig terror, inget kunde röja när följande anklagelse skulle komma, eller vad som skulle ske näst. Men misshandeln stannade inte där. Även Stuarths systrar blev utsatta för misshandel och sexuella övergrepp, de kunde till slut inte stå ut utan berättade för sin mamma om hoten som deras pappa hade sagt. Mamman såg till så att Stuarths pappa åkte fast, flickorna vittnade mot honom, men det var ingen som frågade om Stuarth varit med om något liknande. De var medvetna om den fysiska misshandeln, men ingen visste något om att han blev sexuellt utnyttjad. Ingen frågade och Stuarth berättade inte, han ville inte att alla skulle veta vilken stygg pojke han var, att hans pappa alltid måste bli arg på honom för att han var så stygg. Han tyckte att det pappan gjort mot systrarna var fel, eftersom de aldrig varit stygga, men att han själv förtjänade att bli behandlad som han blivit.

Med pappan borta från deras liv blev Stuarth mannen i huset, den som skulle ha ansvar och försörja familjen. Att vara familjens överhuvud i den här situationen hade varit svårt även för en vuxen man med ett jobb, för att inte tala om en elva åring som hade tillbringat större delen av de senaste åren med att bli misshandlad och sniffa lim.

Efter att hans pappa avtjänat sitt straff ville Stuarth inte att pappan skulle komma tillbaka för att bo med dem, men han ville fortsätta att hålla kontakten med honom. Han var fortfarande i Stuarths ögon hans pappa, och Stuarths hjälte.

Tack vare sin start i livet hade Stuarth inga goda förutsättningar i livet. Han syskon hade fått vård och hjälp efter traumat och misshandeln. Stuarth hade inte fått någon hjälp. Han sökte gång på gång hjälp, men fick ingen respons från samhället. Han matade sig genom flera förhållanden på jakt efter något som kunde fylla tomrummet, han använde kvinnorna som man använder droger, för att må bättre. Under ett förhållande blev jag så olyckliga att jag drack mig full, skar mig i armarna, tog tabletter och hamnade på sjukhusets psykavdelning i tre eller fyra veckor. Även om många i min närhet hade gissat vad dom hänt under min uppväxt hade jag fortfarande inte pratat riktigt om det med någon. Jag var beredd att prata då, men läkaren tyckte att jag kunde åka hem.

Slutligen mötte han Tracy. Efter ett möte med Stuarths släkt skjutsade Stuarth Tracy hem och de gjorde upp planer för kvällen, men när han åkte iväg för att hämta Tracy igen fann han sig påväg till sin pappa. Han måste få svar på sina frågor. Fast Stuarth nu är en vuxen man som tränat, är stor och har muskler, finns pappans makt fortfarande där. Under en meningsskiljaktighet upplever Stuarth situationen som hotfull, han försvarar sig och flyr platsen, rädd att hans far ska komma springande efter honom, han har varit en stygg pojke. Påväg hem ringer han alla i sin närmaste omgivning och ber att de ska samlas på ett ställe, han behöver trygghet, han berättar vad han gjort och att han inte vet om hans pappa är okej.

Hans pappa visar sig vara död. Dödad av Stuarth. Han hamnar i fängelset misstänkt för mord. Fängelset är inte något paradis, och det visar sig att maktutövningen och misshandeln fortsätter inom fängelsets murar. Igen hamnar Stuarth i en situation där han är misshandlad, fysiskt och psykiskt.

Men Stuarth kämpar på. Hans berättelse gör sådant intryck i rätten så han får minimi straff. Han stämmer även fängelset och inrikesdepartementet för den terror han blev utsatt för i fängelset.

Detta är en bok som inte bara behandlar ett barns misshandel, fysiskt, psykiskt och sexuellt, utan även samhället ignorans och samhällets (i detta fall fängelsevakterna, och läkarna som inte fångade upp honom trots många rop på hjälp) förmåga att utöva sin makt på ett felaktigt sätt!

Jag kände mej så maktlös. Vad kan man göra i en sådan situation? Man skulle ju tro att samhället är till för att hjälpa och fånga upp samt se till att förhindra brott? Inte stilla sitta och rulla tummar medan en man lider, vänta på att den tidsinställda bomben ska explodera, vänta på att det kanske slutar med att han skadar sig själv eller andra? I detta fall båda dera, samt de flickvänner han hade under resans gång, många förhållanden som gått i kras.

En bok jag rekommenderar. En bok som berör. En bok om hur en man kan förstöra livet för så många, och samtidigt komma undan nästan utan straff. Medan offret tvingas möta fängelset på grund av mord...