Joe Hill - En hjärtformad ask

Det här är en bok som jag för längesen bestämde mej för att jag ska läsa. Om jag såg boken, pärmbilden, eller jag bara läste titeln minns jag inte. Vad jag vet är att jag läste inte att det är en skräckberättelse!

Därför tvekade jag när jag en gång hade den i min hand. Vissa böcker har en tendens att tränga djupt in i mitt medvetande och stanna kvar länge efter det att jag läst ut sista sidan. Jag visste inte om jag ville att en skräckberättelse skulle göra det.

Men jag tänkte att om jag läser korta snuttar! Då kanske. Det blev korta snuttar för jag läste på eftermiddagarna efter jobbet och på kvällar. Så att så småningom är det dags att stänga boken och gå och lägga sig!

Till sist hade jag ändå en lördagsmorgon, idag, och hade inget planerat. Jag kan väl läsa boken tänkte jag. Och här sitter jag nu flera timmar senare, boken är utläst!

Det är egentligen inte så mycket skräck som det är rysare. Den får håret på armarna att resa sig, men det är inte en bok som gör att jag kikar bakom hörnet här hemma innan jag går in i nästa rum. Huvudpersonerna är härliga, de har sin egen karaktär. Sanningen att säga så är huvudpersonen, Jude Coyne, VÄLDIGT egen! Han är ... tja, jag lyckades inte riktigt placera honom, men det lutar åt heavymetal eller deathmetal sångare, eller om han är gitarrist, gitarr spelar han i alla fall :) Han har en privat samling av de mest märkliga ting: Skallen av en bonde som trepanerats på 1500-talet, en trehundra år gammal bekännelse, undertecknad av en häxa, en snuff-film (en film där folk på filmen dör på riktigt)...det var alltså inte så konstigt att han därför bestämde sig för att köpa en vålnad när det fanns en sådan till salu på internet.

Vålnaden visar sig vara verklig, och dessutom ha ett syfte. Att döda Jude och alla som hjälper honom! Jude och hans flickvän Georgia (som för övrigt lika bra kunde vara hans dotter) tvingas till slut att fly, fly undan vålnaden som inte visar dem någon nåd. Men det går inte att så där bara fly från en vålnad...

Förr eller senare hinner de döda ifatt (pärmens insida, ett utdrag ur boken En hjärtformad Ask)

Detta är en bok som jag inte hade några som helst problem med att streckläsa! När jag väl hade kommit igång och inte hade kvällen och natten som störde så kunde jag sitta ner och läsa utan uppehåll. Boken ger hela tiden mer små glimtar in i det förflutna, saker som förklarar varför det är som det är. Ibland är den irrationell, men det är avsiktligt och huvudpersonen själv funderar över det irrationella. Var beredd på rysningar som får håret att resa sig, skratt och tårar.

Jag rekommenderar den! Men är du mörkrädd och/eller rädd för spöken så är detta inte boken för dej! Gillar du däremot att känna spänningen och när det är lite skrämmande så rekommenderar jag den varmt!