måndag 28 juni 2010

Allis med Is

Det här är en barn-/ungdomsbok. Huvudpersonen, Allis med is, är en flicka på 10 år. Hon har mist sin bästa vän, Ann, på grund av en trafikolycka, och bor hos sin mormor och morfar eftersom hennes föräldrar tvingats jobba på en färja på grund av konkurs.

Allis vill inte ha någon annan vän än Ann. I den nya skolan vägrar hon ta kontakt med de andra i klassen. Hon vill helst vara för sig själva. Hon blir en "flyttfågel", en som inte hör hemma där. Hennes bänkkamrat är Sigge, en kille som också är ny i klassen.

Sigge räddar en fågel som flugit mot ett fönster, han gömmer fågeln i sitt skåp tills det inte fungerar mer, den hittas. Allis ställer upp och hjälper fågeln. Men hon vill inte vara vän med Sigge, hon gör det endast för fågelns skull.

Kan Sigge och fågeln smälta isen i Allis hjärta?

Jag gillar boken, den är....läsvärd även fast jag är vuxen. Jag skulle rekommendera den till barn mellan 10-13 år, men som sagt, jag tyckte den var ok att läsa. Minns att jag såg filmen som barn, men jag minns bara vissa delar av den. Det var kul att läsa den så minnet friskades upp :)

Boken innehåller humor, den är inte tung eller så fast hennes bästa vän har dött. Det behandlas inte som sådant utan det är bara en orsak till att hon är som hon är. Små glimtar minns hon om själva olyckan, men annars kommer den inte på tal. Lättläst, med korta kapitel. Nåja, sådant är ju förstås relativt, medellånga kapitel :)

lördag 19 juni 2010

Carpe Jugulum

This novel is in english, therefore the review will also be in english.

Terry Prattchett is an author that I have had recommended to me for the last 12 years. He is a fantasy writer, so therefore I have been sceptical. I've red Vi far, Vi flyr, Vi flyger (in Sweedish, therefore the sweedish names), they are childrens books, and I really liked them! But even though I knew I liked them I didn't read more of Terry Pratchett. I don't know why. Maybe because I find I don't like fantacy that much, even though that is not true. I like fantasy. Or, I have nothing against it....oh well.

Anyway, I saw this book at my sisters bookcase and figured it's time to read a Terry Pratchett. It's in english, wich worried me, because even though I feel my english is quite good, I don't know if it's good enough to read an english book! And even more, a fantasy book in english! There could be words I don't understand, and then turn out to be fantasywords!

I didn't have to worry! I didn't unerstand every single word, but I got the whole picture anyway and I got the jokes :) The jokes are the ones that really ot my loving this book :) The way he describes vampires for once, I have no attention of having it quoted here, even though I often have quotes. I jusdt don't know what quote to use :) There are so many!

The story. Okay, it is a discworld novell. The people in the discworld believe that the world is flat, flouting through space on the back of an giant turtle who is carried by 4 elephants, well I can't find the description in the book, because I didn't mark it, So if it's wrong correct me!
This is however the first novell whit vampires.
Vampires can't get in enywhere where thay aren't invited, everybody knows that. But the king invites a vampire family to a namegivingceremony. And the vampires decides to stay, keeping everyone "hostage" by controlling the mind. Even witches can't resist the vampires, other than Agnes, who is really in two minds of everything.
Agnes, Magrat (who is trying to combine witchcraft and nappies), Nanny Ogg and Granny Wetherwax (who is big trouble) toghether with priest Mightily Oats tries to kick some vampire butt.

MIGHTILY OATS HAS NOT PICKED A GOOD TIME TO BE A PRIEST. HE THOUGHT HE'D COME TO LANCRE FOR A SIMPLE CEREMONY. NOW HE'S CAUGHT UP IN A WAR BETWEEN VAMPIRES AND WITCHES.


Every qoute in this test has been taken fron the back of the book
This little silver tag had me in some big trouble! I was on board a ferry and making some shopping while I went through security alarms they started to beep. I was like "what?" Went back and let them go through my stuff, I knew I had nothing new in my bagg, nothing that could set the alarm of. Then one of the staffmembers found this book with the silver tag, took it through security alarms and it started to beep! They got the alarm off it, so I could go in and out of the taxfree without setting the alarm of. I peeled it of later anyway! :)

måndag 17 maj 2010

The Heroin Diaries - Spillror ur ett rockstjärneliv

The Heroin Diaries börjar med juldagen 1986.
Jag antar att jag beslutat mig för att börja på en ny dagbok den här gången av flera olika skäl ...
1. Jag har inga vänner kvar.
2 Så jag kan läsa den och minnas vad jag gjorde dagen innan.
3. Så att om jag dör kommer jag åtminstone att lämna ett spår av papper efter mig (trevligt litet självmordsbrev). (Heroin Diaries, Nikki Sixx, sid 14)

Innan jag läste den här var min inställning "Mötley Crüe? Who?". Jag har aldrig varit så intresserad av att ta reda på vem som sjunger vad. Har varit nöjd med att lyssna på det som kommer på radion. Jag ville ändå läsa boken för den var ... det var nog nokens design! Och efter att jag hade bläddrat i den så var det ju ett måste att läsa den! Den är så olika andra böcker! Ibland vita sidor, ibland svarta, röd kant runt hela sidan eller svart, svart text eller röd.... Sambon retade ju mej förstås och sa att jag ju inte hade någon aning om vem Mötley Crüe är eller Nikki Sixx för den delen....men nu vet jag en del i alla fall!

Egentligen, innan själva dagboken börjar så får läsaren ta del av en kort medicinsk ordlista, ord som förekommer i boken. Först en definition av wikipedia (från 2006) och sedan en definition av Lemmy. Ett exempel av Lemmys definition: Beroende: Om man kan sluta med något när man vill så länge det är nästa tisdag.


Jag vet inte hur jag ska beskriva dagboken. Läsaren får följa med Nikki Sixx under ett års tid från julen 1986-87. Ibland skriver han nykter, ibland skriver han hög. Ibland är han så djupt nere i sitt personliga helvete och ibland är han bättre. Han strider mot sitt drogberoende. Redan tidigt i boken skriver han om sin önskan att bli fri från drogerna, men i samma mening konstaterar han att han kommer att göra om samma sak på kvällen.

Ibland funderade jag "läser han faktiskt inte vad han själv skriver? Inser han inte att han behöver hjälp? Han vill ju inte genomgå dessa galenskaper...." Men att skriva om det och inse vidden av det är väl två skilda saker.

Efter vissa dagbokssidor finns kommentarer av de som kände Nikki på den tiden, familjemedlemmar, bandmedlemmar, vänner, manager.... samt Nikki Sixx själv. De fyller i de luckor som finns, samt förklara och berättar hur det var på den tiden.

Den här boken har ett passande namn, dels för att det faktiskt på riktigt är en heroindagbok, men dels för att den är beroendeframkallande! Jag vet inte om jag någonsin läst en bok som jag läst den här! Från pärm till pärm utan minsta problem! Varje minut jag var ifrån boken längtade jag tillbaka till den. Det var dagboksinläggen (finns väl inget bättre ord..?) lika mycket som förklaringarna, men mest tror jag att det var för att den är så avslöjande! Den är inte censurerad! Den som ansåg att Nikki Sixx var en skitstövel, en egoistisk kontrollfreak, den har sina uttalanden med i boken. Det finns motsägelser, speciellt mellan Nikki, hans mamma, syster och morfar. Den ena versionen stämmer inte överens med den andra! Vid ett tillfälle har Pastor Denise Matthews (Tidigare känd som Vanity) kommenterat ett dagboksinlägg , Nikki har därefter kommenterat kommentaren med: Eh? Vilket var exakt min kommentar på det :)

Jag har på flera ställen satt in lappar, sådant som jag vill hitta tillbaka till :) Jag kommer inte att kunna få någon löpande text av det, det känner jag redan nu, så jag kommer att skriva de citat jag vill ha skrivna rakt upp och ner. Utan krusiduller. En del saker är ju för mitt eget intresses skull, det finns 9 lappar som markerar ställen i boken :)

Här kommer det!

Girls girls girls turnen höll på under denna dagboks tid. De spelade in musikvideon och förklarade att de ville spela in den på en strippklubb. Jag blev såklart nyfiken på själva videon :) Låten insåg jag att jag hade hört fast jag inte visste (brydde mej) att var Mötley Crüe. Den är inspelad på Seventh Veil (från kommentar av Wayn Isham, sid 128.)

Så hur förändrades allt? Hur hamnade jag på huk bakom sängen med en pistol i handen? VAD I HELVETE FÖR DET FÖR FEL PÅ MIG?????? (Nikki Sixx, sid 69)


Heroin är suveränt för sex. Det blir ingen utlösning då. (Nikki Sixx, Sid 245). Det är så konstigt med heroin ... första gången man tar det så spyr man, mår pyton och kan inte röra sig. Man ligger på rygg, det snurrar i huvudet och rycker i kroppen ... man säger till sig själv: det här är den mest korkade drogen som finns. Enbart den största idioten av alla skulle någonsin ta det igen. Så varför tog jag det igen? (Nikki Sixx, sid 31)

Det sägs att en hund är den första att känna lukten av sin egen skit. Jag tror att en knarkare är den sista. (Nikki Sixx, sid 306)

Bruce Dickinson skrev faktiskt låten Tatooed Millionaire om Sixx. Han avskydde Nikki för att han knullade hans dåvarande fru. (Ross Halfin, sid 352)



Ps. Jag har aldrig kommit fram till vilket som är festligare - att Aerosmith skrev Dude Looks Like a Lady om Vince eller att Dire Straits skrev Money for nothing (and chicks for free) om Mötley (Nikki Sixx, sid 286)

fredag 14 maj 2010

Minnet av en mördare

Efter att jag hade läst boken de obarmhärtiga blev jag helt förtjust i Willy Josefsson som författare! Han skriver så...sympatiskt, kan jag kanske kalla det. Martin Olsson är ingen matscho föredetta polis, utan han är mänsklig. Han funderar över saker, hans handlande, hand privatliv, kärleksliv... Jag blev eld och lågor när jag märkte att den låg i min egen bokhylla :) En bok inköpt på en rea för x antal år sedan.

Jag tycker ändå att de obarmhärtiga var en bättre bok. Den här är okej, men inte i samma klass.

Den börjar på en tågstation. En person ramlar framför ett tåg, tågföraren hinner inte stanna. Kvar på perrongen står endast hans portfölj. Han var en forskare som fått tillgång till att undersöka hemligstämplade arkiv i säpos arkiv. Ungefär samtidigt som detta inträffar får Martin Olsson ett samtal från en föredetta 'fängelsekund' som vill återknyta bekantskapen med Olsson. Han heter Kurt Malberg och dömdes 30 år tidigare för ett sexmord på en tonårig flicka. Ett fall som Olsson hade hand om, ett brutalt mord som trots den långa tiden fortfarande är etsat i Olssons minne. Förståeligt vill Olsson inte ha något med Kurt Malberg att göra, men Malberg är ihärdig. Han hävdar att allt inte blev sagt under rättegången och han måste få prata med Olsson, privat, inte över telefon.

Det är en kriminalroman som är invecklad från första stund. Allt hänger ihop på ett sätt som inte verkade vara troligt i början av boken. Vi får följa Olsson på en jakt efter sanningen, där ingen verkar villa tala över telefon, utan föredrar att tala ansikte mot ansikte.

Det gäller att hänga med i svängarna!

måndag 26 april 2010

De obarmhärtiga

Det är längesen jag läst en bok på det här viset! Jag valde egentligen boken ut högen "lånade för att jag tyckte de såg intressanta ut, väntar på att läsas". Jag minns inte mera varför jag valde att låna den här. Den ser inte mycket ut för världen, jag har ingen kännedom om författaren, pärmbilden ger inte allt för måna "läs mej!" meddelanden. Jag bara fastnade för den. Men när den låg i min hög så kändes det som om den kunde vänta lite. Plötsligt var det en dag med solsken, en perfekt dag att läsa på balkongen! Denna bok var överst i högen, och jag kunde inte lägga den ifrån mej! Klockan tickade och jag måste inse att det var dags att sova, annars skulle jag ha läst boken från pärm till pärm, inga problem! En riktigt dålig dag att ha jobb följande morgon :)

Martin Olsson, förtidspensionerad polis, blir på ett sjukhus vittne till ett mystiskt dödsfall. Hans instinkt leder till att han börjar forska i det, inofficiellt förstås, eftersom det inte finns några konkreta bevis. Ett annat dödsfall väcker polisens intresse och Olsson delger polisen av sina hopsamlade fakta, men fortsätter också att på egen hand komma lösningen på spåren. Han kommer en misstänkt läkare på spåren och hans verksamhet som tycks dölja en fruktansvärd hemlighet. Vad är det som pågåt på sjukhuset och vem är det som rör sig i de underjordiska kulvertarna om nätterna? (direkt citat från bokens baksida).

Boken är skriven så att den är lättläst. Man får ofta ta del av Martin Olssons tankar om saker och ting, hans osäkerhet för huruvida hans slutsatser kring fallet är riktiga, hans osäkerhet beträffande sjuksköterskan Linda som han inlett ett trevande förhållande med. Man får följa hur han kämpar med att ändra sin diet efter att han fått diagnosen magsår. Allt är så vardagligt och lätt att leva sig in i. Det är en bok som jag helt kunde sjunka in i. Det tog mej inte många timmar att läsa ut den. Tyvärr fick jag lägga den åt sidan för att få mej lite sömn innan jobbet dagen därpå, men det gav mej ett behövligt andrum. Jag kunde tänka på boken, vilka fakta som getts om personerna i den och jag kunde komma fram till en misstänkt. En misstänkt som häll ända till sista sidan, kan jag stolt meddela! ;)

Jag rekommenderar den varmt! Jag skulle gärna läsa flera böcker av denna författare!

---------------
Några citat ur boken:


Ett utdrag (sid 60) ur boken som jag reagerade på :) "Syster Peter"? Sjuksköterska om en man kan jag väl ännu godkänna men "syster" om en man.....nä!

Ett annat citat från boken som jag verkligen fastnade för är följande: Han kände sjukhusets samtliga blickar på sig när han ställde sig med ryggen mot husfasaden på bästa polismanér och försiktigt sneglade över axeln mot andra sidan av huset. Det var bara den höjda högerarmen med vapnet som fattades.
Samt någon att spana på. (De obarmhärtiga, sid 222-223, Willy Josefsson)

tisdag 20 april 2010

Bakom stängda dörrar

Bengt-Åke Cras, född 1943 har skrivit ungdomsböcker och västernböcker, serier, sagor, noveller, dokumentära böcker etc.

Agneta Cras är aktiv inom brottsofferjouren i Uppsala. Detta är all information jag hittat om henne...

Kristina Hansen fanns det däremot en hel artikel om. Det är henne som boken handlar om. Hon som blivit utnyttjad av sin far, fött honom två barn. 4 år, var det ingen som såg?


"Det är bra för dig. Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns." ... ... Min första tanke var att kasta på mig kläderna och fly till Norge, tillbaka till mamma, men det var otänkbart. Hos henne var jag inte välkommen, ännu mindre nu efter det som hänt. Hur skulle jag någonsin kunna berätta för mamma eller mina systrar? Eftersom jag varit så ivrig på att flytta till pappa skulle de tro att jag varit med på att ligga med honom. Kanske skulle de till och med få för sig att det varit min egen idé. (sid 71-71, Bakom stängda dörrar, Hansen, Cras och Cras)

Jag vet inte vad jag ska säga efter att jag läst boken. Den är....hans syn på livet och vad som är rätt och fel är helt vridna, pappans alltså. Ta bara citatet ovan! Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns. Jag förstår inte hur man kan resonera så. Det är inte ens ett stundens infall, i boken framgår att pappan redan som 14-15 år pratat med sin bror och planerat att skaffa en fru, tillsammans ska de få barn, och en av döttrarna ska bli den utvalde. För att inte blanda in utomståendes blod.

Kristina föder 2 barn, där hennes far även är barn till hennes barn. Hon är hans ovigda flickhustru. Pappan pratar dessutom om att en av dessa flickor ska bli Kristinas broders, bara hon blir tillräckligt gammal.

Kristina bor hos sin mamma i Norge, men känner att mamma inte bryr sig om Kristina, därför vill hon komma till ett fosterhem. Tillsammans med som mamma och myndigheterna bestäms att det är bättre att Kristina bor med sin pappa. Den far som försökt mörda hennes mamma.

I boken får vi ta del av Kristinas berättelse, hur hon kände, hennes tankar. Men också anteckningar och skrivelser från den gällande tiden. Polisens, socialens, andra inblandades anmälningar. Ibland går berättelserna isär. Det som andra människor uppfattat om Kristina är inte alls vad hon upplevt.

Det är en skakande berättelse.

I slutet av boken finns frågor och svar, vad lagen säger samt telefonnummer att ringa till. Typ BRIS.

lördag 17 april 2010

Caroline Engvall- 14 år till salu

Caroline Engvall började sin journalist karriär redan som 15 åring, nu är hon frilansande skribent och specialtidningsredaktör för några av Sveriges största magasin.

Detta är en sann historia om Tessan. Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv. Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång varit (sid. 7-8. 14 år till salu, Caroline Engvall). Trots detta har hon ett fullständigt namn i boken, det känns som om hon verkligen kan heta det hon utger sig för att heta.

Tessan skulle kunna vara vem som helst. Vilken 14 åring som helst. Det går snett för henne, en våldtäkt, hon känner skam, skuld, känner sig smutsig. Berättar inget, tar på sig skulden för det som hände. När sedan hennes bästa kompis, Jenny, föreslår att de ska "hora" blir det som ett grupptryck. Det som först sågs som ett skämt blir till verklighet där ingen av flickorna finner mod att säga emot. För Jenny räcker det med två gånger, sedan aldrig mer. Tessan fortsätter på egen hand, utan att säga något till Jenny. Det blir som en drog. Ett sätt att dämpa ångesten. Ångesten som kommer från våldtäkten, som kommer från att hon säljer sig själv, sin kropp. Hon behöver det på samma sätt som en annan destruktiv ungdom behöver skära sig själv. Bekräftelsen.

Till slut slutar de betala. De kräver att få träffa henne fast hon säger nej. De gör vad de vill med henne. Ibland kan de ge pengar, om de varit extra hårda mot henne. För att dämpa sitt eget samvete kanske. För Tessan är detta smutsiga pengar, pengar hon inte vill ha.

Jag var inte rädd för döden. Det var inte så att jag längtade, men ibland kände jag att det skulle vara ganska skönt att bara komma bort. Jag ville inte dö egentligen, men ibland såg jag ingen annan utväg. Jag trodde verkligen att någon av männen skulle hålla på tills de hade ihjäl mig. (sid 151, 14 till salu, Caroline Engvall)

Till slut vågar Tessan sträcka ut sin hand för hjälp. Det är inte lätt och hon pendlar mellan att villa ha hjälpen och att inte villa ha hjälpen. Det blir en resa tillbaka till livet. En resa som inte är lätt. Det är lätt att falla tillbaka ner i träsket, lätt att ringa till männen, för att få bekräftelsen, för att dämpa ångesten...

Det är en väldigt läsvärd bok. Jag klarade inte av att läsa hela boken i ett streck. Boken är bra skriven och Tessan måste ha haft noggranna dagboksanteckningar, eller minnen som etsats djupt in i hjärnan...eller både och. Det är en bok som är bra skriven, den verkar följa en tidsaxel, och den får mig att rysa! Det är hemskt att läsa om ett barn som blivit så grovt utnyttjat. Hemskt att veta att detta är en sann berättelse. Vetskapen om att den är sann gör att jag inte klarade av att läsa mycket i gången. Före någon gång efter mitten, efter att hon sträckt ut sin hand och påbörjat den jobbiga resan tillbaka till livet.

Efter några veckor förstod jag att jag var kär. Det var läskigt, spännande och härligt. Jag var hela tiden rädd för att bli lämnad och jag förstod inte hur han kunde vilja ha någon som mig. Han visste ju vad jag gjort och ändå tyckte han om mig. (sid 252, 14 år till salu, Caroline Engvall)

De kursiverade avsnitten är Tessans egna ord och dikter (sid 6, förord, Caroline Engvall)