Jag blev rekomenderad boken av en vän. Det är i och för sig en tid sedan hon läste den. Hon berättade att det var av en afrikansk författare. Afrikansk, sa jag, Afrika är stort, vilket land? Så vi kollade lite fakta om författaren (fanns bak i boken). Ben Okri föddes i Nigeria 1959 och tillbringade sin skoltid omväxlande i London och Nigeria.
Jag tycker ju i och för sig att man borde säga omväxlande i Storbritannien och Nigeria....eller alternativt London och den stad vari han tillbringade den andra delen av sin skoltid. Nigeria är något större än London, om jag uttrycker mig milt.
Boken handlar om Omovo, en ung man som drömmer om att bli konstnär. Han är förälskad i grannflickan Ifeyiwa, som har tvingats gifta sig med en äldre man. Mannen är våldsam och kontrollerande. Ändå finner Omovo och Ifeyiwa varandra. De har hemliga träffar och promenader. De är varandras ljuspunkt i tillvaron.
Omovo bor tillsammans med sin pappa och sin styvmor. Han har inget bra förhållande med någon av dem. De går om varandra i huset och undviker varandra. Förutom styvmodern som kan vara grälsjuk.
Boken utspelar sig i 70-talets Lagos som fortfarande genomsyras av kriminalitet och korruprion efter inbördeskriget.
Jag tycker att boken är konstig. Från början till slut. Omovos funderingar, de stämmer inte överens om hur jag har uppfattat att tankesättet i Lagos skulle kunna vara. Jag kan såklart ha helt fel! Men det känns mera som ett västerländskt tankesätt placerat i Afrika. Visserligen verkar det som att Omovo själv känner sig malplacerad, som att hans sätt att tänka inte riktigt passar in.
Diskussioner utvecklas aldrig till fullo. Kanske det är något afrikanskt? Två personer kan börja en diskusion, sen kommer den ena plötsligt på att den inte vill diskutera det mera, eller så har den ena tappat intresset. Det känns för mig som att just som konversationen börjar bli givande så tar den slut...
Vad kärleken beträffar så är den verkligen farlig. Ifeyiwas man är en svartsjuk och brutal man. Jag förstår inte hur någon lyckas hålla en kärleksaffär hemlig i ett så litet samhälle som boken beskriver.
Sammanfattning. Boken gav mig inte mycket mer än frustration. Kärleksaffären kunde ju såklart inte leva ut, men som den tog slut är verkligen frustrerande. Men med det tog inte boken slut. Utan den fortsatte till det att jag trodde att jag skulle ge upp (nåja, det trodde jag redan i mitten av boken. Men av någon anledning gillar jag inte att lämna böcker på hälft).
Tydligen finns det de som tycker att boken är bra. Så jag kan väl säga att man får väl läsa den och ta reda på vilken sida man står på!
onsdag 1 juni 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar