Den femte årstiden är en blandning av en riktigt bra bok, en mycket underlig bok och en rent utsagt dålig bok. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska tycka om den som helhet. De tre delarna stider med varandra om att vara den som syns och hörs mest.
En kvinna hittas skändad vid en skogsväg. Det ser ut som att själva skogen har våldtagit henne. Som att själva djävulen har haft henne hos sig endast för sitt eget höga nöjes skull, för att kunna utöva onsdska.
(tyvärr har jag glömt bort att avsluta recensionen. Jag tänker inte fortsätta den mer, utan jag tänker nöja mig med att fortfarande minnas att det var en blandning av en riktigt bra bok och en underlig bok...)
onsdag 1 juni 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar