Alfahannen

Boken är i vanlig ordning bra skriven. Inklusive karaktärer som skäms för diverse saker som jag anser att är något man inte ens borde fundera på att skämmas över. Nåja, det är något alla tre Wennstam böckerna jag har läst har gemensamt, så jag tänker inte haka upp mig på det.

Alfahannen handlar om fimstjärnan Jack Rappe, hans mordförsök, samt förhållande med Emma Wahl.

Jack Rappe är äldre än Emma, han är i ålder med hennes pappa, men det är någo med Jack som gör att Emma inte kan säga nej.

Fast det går rykten om Jack inom finlmbranchen så är det ingen som vet något, det är bara lösa rykten.

Jag kan egentligen inte säga så mycket om den här boken tycker jag. Den är uppbyggd på ett sådant sätt att det ska komma oväntade vändningar, känner jag.

Men eftersom det är sista delen på trilogin om kvinnovåld, så kan jag i alla fall säga att det handlar om det.

Jag känner igen Emmas tankar om att Jack var som en slags drog för henne. Att det inte egentligen handlade om kärlek. Jag har själv ett sånt exempel  i bakfickan. Det blev aldrig ett förhållande för mig, för tack och lov var det en annan som visade vad kärlek var för något, då var det lätt att bara glömma det som jag inte ens vet vad var. Aldrig så att de var våld med i bilden, men i alla fall känslan av att personen i fråga fungerade som en drog. Något jag måste ha, men ville vara utan.

En bra bok! Också sidopersonerna är roliga att följa, eftersom det är nu tredje boken med samma tema, så är det också tredje boken med samma personer som figurerar. Alltid i olika skeden i livet, alltid en annan som huvudperson, men det är samma bekanta namn och karaktärer.