Eragon

Varför jag har denna bok i min ägo har jag inget minne av. Jag bara hittade den i min bokhylla, så jag bestämde att jag skulle läsa den. Mot bättre vetande läste jag baksidan av boken. Tidigare erfarenheter har lärt mig att hålla mig från att läsa baksidan av böcker. Det brukar inte leda till något annat än besvikelse. Detta var inget undantag! Däremot så handlade inte besvikelsen så mycket om själva handlingen, utan mera i hur jag reagerade när jag läste om författarens ålder. Det att han var 15 år när han började skriva på Eragon har stört min upplevelse av boken, jag vet inte varför. Det tog i alla fall väldigt länge innan jag lät mig själv komma in i boken just på grund av detta.

Nåväl, Eragon är alltså namnet på en fattig bondpojke. Vi möter honom när han är på jakt i Ryggraden, en vild bergskedja. Hans byte är hjortar, han har följt den djupt in i Ryggraden, trots att han är den enda mänskliga varelse som vågar följa sina byten så långt in i bergskedjan.

All hans möda de senaste tre dygnen hade lett fram till detta ögonblick. Han tog ett sista lugnande andetag och - en explosion slog natten i skärvor (sid 13). På grund av en plötslig och märklig explosion långt inne i Ryggraden flyr hans byte och lämnar honom med endast ett val, att återvända till Carvahall, eftersom hans proviant inte skulle räcka till att fortsätta jakten. Bakom honom där hjorden hade vilat, fanns en stor cirkel där gräs och träd pyrde. Ett flertal tallar hade tappat barren. Utanför det förkolnade området var gräset tillplattat. En rökstrimma ringlade i luften och förde med sig en bränd lukt. I explosionens mittpunkt låg en polerad blå sten (sid 13).  I brist på annat tar Eragon med sig stenen till Carvahall i hopp om att kunna sälja den eller byta den mot kött. Tyvärr vill inte kötthandlaren veta av stenen när han får veta att den kommer från Ryggraden, och trots att Eragon försöker sälja den när kringvandrande handelsmän får han inte stenen såld. Den är för svår för dem att sälja vidare.

Stenen visar sig senare vara allt annat än en sten. Det visar sig vara ett drakägg, för en natt kläcks ägget och ut kravlar en livs levande drake. När Eragon först rör vid draken genomfars han av en smärta och kvar på handen lämnas ett skimrande märke. Ett märke som visar att bäraren är drakryttare.

Från den stunden som Eragon hittar drakägget är det början på ett helt nytt äventyr. Ett äventyr som kommer att ta honom bort från Carvahall, som kommer att ge honom en helt ny syn på stadens sagoberättare, Brom, som kommer att förvandla honom från den enkla bondpojken han var till att bli en riktig drakryttare.

Boken i sig är bra skriven. Det var svårt för mig att komma in i handlingen, men jag skyller på att det har att göra med mina förutfattade meningar om 15-åriga författare. Handlingen går fort fram, trots att boken i sig är relativt tjock (556 sidor i pocket format).

Mot slutet av boken har jag ändå lyckats komma så pass mycket in i handlingen att karaktärerna följer mig även utanför boken. Jag ser fram emot att läsa följande bok i trilogin. Jag ser också fram emot att se filmen, men än så länge får den vänta. Jag läser gärna böckerna klart innan jag börjar med filmen :) 

Jag har erfarenhet av att filmerna förstör böckerna, eller tvärtom. Jag vill inte låta filmen förstöra min läsupplevelse denna gång!

Rekommenderas!