måndag 26 april 2010

De obarmhärtiga

Det är längesen jag läst en bok på det här viset! Jag valde egentligen boken ut högen "lånade för att jag tyckte de såg intressanta ut, väntar på att läsas". Jag minns inte mera varför jag valde att låna den här. Den ser inte mycket ut för världen, jag har ingen kännedom om författaren, pärmbilden ger inte allt för måna "läs mej!" meddelanden. Jag bara fastnade för den. Men när den låg i min hög så kändes det som om den kunde vänta lite. Plötsligt var det en dag med solsken, en perfekt dag att läsa på balkongen! Denna bok var överst i högen, och jag kunde inte lägga den ifrån mej! Klockan tickade och jag måste inse att det var dags att sova, annars skulle jag ha läst boken från pärm till pärm, inga problem! En riktigt dålig dag att ha jobb följande morgon :)

Martin Olsson, förtidspensionerad polis, blir på ett sjukhus vittne till ett mystiskt dödsfall. Hans instinkt leder till att han börjar forska i det, inofficiellt förstås, eftersom det inte finns några konkreta bevis. Ett annat dödsfall väcker polisens intresse och Olsson delger polisen av sina hopsamlade fakta, men fortsätter också att på egen hand komma lösningen på spåren. Han kommer en misstänkt läkare på spåren och hans verksamhet som tycks dölja en fruktansvärd hemlighet. Vad är det som pågåt på sjukhuset och vem är det som rör sig i de underjordiska kulvertarna om nätterna? (direkt citat från bokens baksida).

Boken är skriven så att den är lättläst. Man får ofta ta del av Martin Olssons tankar om saker och ting, hans osäkerhet för huruvida hans slutsatser kring fallet är riktiga, hans osäkerhet beträffande sjuksköterskan Linda som han inlett ett trevande förhållande med. Man får följa hur han kämpar med att ändra sin diet efter att han fått diagnosen magsår. Allt är så vardagligt och lätt att leva sig in i. Det är en bok som jag helt kunde sjunka in i. Det tog mej inte många timmar att läsa ut den. Tyvärr fick jag lägga den åt sidan för att få mej lite sömn innan jobbet dagen därpå, men det gav mej ett behövligt andrum. Jag kunde tänka på boken, vilka fakta som getts om personerna i den och jag kunde komma fram till en misstänkt. En misstänkt som häll ända till sista sidan, kan jag stolt meddela! ;)

Jag rekommenderar den varmt! Jag skulle gärna läsa flera böcker av denna författare!

---------------
Några citat ur boken:


Ett utdrag (sid 60) ur boken som jag reagerade på :) "Syster Peter"? Sjuksköterska om en man kan jag väl ännu godkänna men "syster" om en man.....nä!

Ett annat citat från boken som jag verkligen fastnade för är följande: Han kände sjukhusets samtliga blickar på sig när han ställde sig med ryggen mot husfasaden på bästa polismanér och försiktigt sneglade över axeln mot andra sidan av huset. Det var bara den höjda högerarmen med vapnet som fattades.
Samt någon att spana på. (De obarmhärtiga, sid 222-223, Willy Josefsson)

tisdag 20 april 2010

Bakom stängda dörrar

Bengt-Åke Cras, född 1943 har skrivit ungdomsböcker och västernböcker, serier, sagor, noveller, dokumentära böcker etc.

Agneta Cras är aktiv inom brottsofferjouren i Uppsala. Detta är all information jag hittat om henne...

Kristina Hansen fanns det däremot en hel artikel om. Det är henne som boken handlar om. Hon som blivit utnyttjad av sin far, fött honom två barn. 4 år, var det ingen som såg?


"Det är bra för dig. Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns." ... ... Min första tanke var att kasta på mig kläderna och fly till Norge, tillbaka till mamma, men det var otänkbart. Hos henne var jag inte välkommen, ännu mindre nu efter det som hänt. Hur skulle jag någonsin kunna berätta för mamma eller mina systrar? Eftersom jag varit så ivrig på att flytta till pappa skulle de tro att jag varit med på att ligga med honom. Kanske skulle de till och med få för sig att det varit min egen idé. (sid 71-71, Bakom stängda dörrar, Hansen, Cras och Cras)

Jag vet inte vad jag ska säga efter att jag läst boken. Den är....hans syn på livet och vad som är rätt och fel är helt vridna, pappans alltså. Ta bara citatet ovan! Kärlek mellan far och dotter är det finaste som finns. Jag förstår inte hur man kan resonera så. Det är inte ens ett stundens infall, i boken framgår att pappan redan som 14-15 år pratat med sin bror och planerat att skaffa en fru, tillsammans ska de få barn, och en av döttrarna ska bli den utvalde. För att inte blanda in utomståendes blod.

Kristina föder 2 barn, där hennes far även är barn till hennes barn. Hon är hans ovigda flickhustru. Pappan pratar dessutom om att en av dessa flickor ska bli Kristinas broders, bara hon blir tillräckligt gammal.

Kristina bor hos sin mamma i Norge, men känner att mamma inte bryr sig om Kristina, därför vill hon komma till ett fosterhem. Tillsammans med som mamma och myndigheterna bestäms att det är bättre att Kristina bor med sin pappa. Den far som försökt mörda hennes mamma.

I boken får vi ta del av Kristinas berättelse, hur hon kände, hennes tankar. Men också anteckningar och skrivelser från den gällande tiden. Polisens, socialens, andra inblandades anmälningar. Ibland går berättelserna isär. Det som andra människor uppfattat om Kristina är inte alls vad hon upplevt.

Det är en skakande berättelse.

I slutet av boken finns frågor och svar, vad lagen säger samt telefonnummer att ringa till. Typ BRIS.

lördag 17 april 2010

Caroline Engvall- 14 år till salu

Caroline Engvall började sin journalist karriär redan som 15 åring, nu är hon frilansande skribent och specialtidningsredaktör för några av Sveriges största magasin.

Detta är en sann historia om Tessan. Jag har valt att vara anonym av hänsyn till min familj och mig själv. Att gå ut öppet med sin historia innebär att man alltid har den hängande över sig och att man hela tiden förknippas med det som en gång varit (sid. 7-8. 14 år till salu, Caroline Engvall). Trots detta har hon ett fullständigt namn i boken, det känns som om hon verkligen kan heta det hon utger sig för att heta.

Tessan skulle kunna vara vem som helst. Vilken 14 åring som helst. Det går snett för henne, en våldtäkt, hon känner skam, skuld, känner sig smutsig. Berättar inget, tar på sig skulden för det som hände. När sedan hennes bästa kompis, Jenny, föreslår att de ska "hora" blir det som ett grupptryck. Det som först sågs som ett skämt blir till verklighet där ingen av flickorna finner mod att säga emot. För Jenny räcker det med två gånger, sedan aldrig mer. Tessan fortsätter på egen hand, utan att säga något till Jenny. Det blir som en drog. Ett sätt att dämpa ångesten. Ångesten som kommer från våldtäkten, som kommer från att hon säljer sig själv, sin kropp. Hon behöver det på samma sätt som en annan destruktiv ungdom behöver skära sig själv. Bekräftelsen.

Till slut slutar de betala. De kräver att få träffa henne fast hon säger nej. De gör vad de vill med henne. Ibland kan de ge pengar, om de varit extra hårda mot henne. För att dämpa sitt eget samvete kanske. För Tessan är detta smutsiga pengar, pengar hon inte vill ha.

Jag var inte rädd för döden. Det var inte så att jag längtade, men ibland kände jag att det skulle vara ganska skönt att bara komma bort. Jag ville inte dö egentligen, men ibland såg jag ingen annan utväg. Jag trodde verkligen att någon av männen skulle hålla på tills de hade ihjäl mig. (sid 151, 14 till salu, Caroline Engvall)

Till slut vågar Tessan sträcka ut sin hand för hjälp. Det är inte lätt och hon pendlar mellan att villa ha hjälpen och att inte villa ha hjälpen. Det blir en resa tillbaka till livet. En resa som inte är lätt. Det är lätt att falla tillbaka ner i träsket, lätt att ringa till männen, för att få bekräftelsen, för att dämpa ångesten...

Det är en väldigt läsvärd bok. Jag klarade inte av att läsa hela boken i ett streck. Boken är bra skriven och Tessan måste ha haft noggranna dagboksanteckningar, eller minnen som etsats djupt in i hjärnan...eller både och. Det är en bok som är bra skriven, den verkar följa en tidsaxel, och den får mig att rysa! Det är hemskt att läsa om ett barn som blivit så grovt utnyttjat. Hemskt att veta att detta är en sann berättelse. Vetskapen om att den är sann gör att jag inte klarade av att läsa mycket i gången. Före någon gång efter mitten, efter att hon sträckt ut sin hand och påbörjat den jobbiga resan tillbaka till livet.

Efter några veckor förstod jag att jag var kär. Det var läskigt, spännande och härligt. Jag var hela tiden rädd för att bli lämnad och jag förstod inte hur han kunde vilja ha någon som mig. Han visste ju vad jag gjort och ändå tyckte han om mig. (sid 252, 14 år till salu, Caroline Engvall)

De kursiverade avsnitten är Tessans egna ord och dikter (sid 6, förord, Caroline Engvall)


tisdag 6 april 2010

Hål i huvudet

Jenny Jägerfeldt är född 1974 och bor i Stockholm. Hon arbetar som psykolog. Hål i huvudet är hennes debutroman. Hon har även en egen hemsida om man vill veta mer om henne

Boken handlar om Minou, en 23 årig kvinna som nyligen blivit dumpad efter ett fyra år långt förhållande. Det handlar inte om vilken sorts dumpning som helst utan hon blir dumpad via ett kassettband, eftersom hennes kille blivit kär i en annan.

Minou flyr landet, flyr ensamheten. Hon är på kollisionskurs med hela världen (baksidan på Hål i huvudet av Jenny Jägerfeldt). Det känns som om det finns ett hål i huvudet, ett hål var allt det fina och intelligenta rinner ut, och kvar blir endast det fula och hemska. Hon reser till San Sebastián i Spanien. Där bor hon på ett billigt hotell utan roomservice.

Hål i huvudet är en bok om livet efter förhållandet. Hur ska man kunna ta sig vidare? Ska smärtan aldrig bli lättare? När ska hon sluta tänka på Isak?

Man följer hennes tankar, handlingar, hennes resa tillbaka till Sverige. Till det att hon är redo att återvända till Sverige.

Jag gillar boken, den är skriven på ett lätt, men ändå, man kan känna hennes ångest. Hennes motstridiga känslor. Den är lätt att läsa och jag ville gärna ta upp boken för att fortsätta där jag lämnat.

The future's so bright I got to waer shades (Hål i huvudet, Jenny Jägerfeldt, sid284)

Texten varvas med engelska, någon enstaka mening på tyska. Men mestadels på svenska, förstås.

lördag 27 mars 2010

Joe Hill - En hjärtformad ask

Det här är en bok som jag för längesen bestämde mej för att jag ska läsa. Om jag såg boken, pärmbilden, eller jag bara läste titeln minns jag inte. Vad jag vet är att jag läste inte att det är en skräckberättelse!

Därför tvekade jag när jag en gång hade den i min hand. Vissa böcker har en tendens att tränga djupt in i mitt medvetande och stanna kvar länge efter det att jag läst ut sista sidan. Jag visste inte om jag ville att en skräckberättelse skulle göra det.

Men jag tänkte att om jag läser korta snuttar! Då kanske. Det blev korta snuttar för jag läste på eftermiddagarna efter jobbet och på kvällar. Så att så småningom är det dags att stänga boken och gå och lägga sig!

Till sist hade jag ändå en lördagsmorgon, idag, och hade inget planerat. Jag kan väl läsa boken tänkte jag. Och här sitter jag nu flera timmar senare, boken är utläst!

Det är egentligen inte så mycket skräck som det är rysare. Den får håret på armarna att resa sig, men det är inte en bok som gör att jag kikar bakom hörnet här hemma innan jag går in i nästa rum. Huvudpersonerna är härliga, de har sin egen karaktär. Sanningen att säga så är huvudpersonen, Jude Coyne, VÄLDIGT egen! Han är ... tja, jag lyckades inte riktigt placera honom, men det lutar åt heavymetal eller deathmetal sångare, eller om han är gitarrist, gitarr spelar han i alla fall :) Han har en privat samling av de mest märkliga ting: Skallen av en bonde som trepanerats på 1500-talet, en trehundra år gammal bekännelse, undertecknad av en häxa, en snuff-film (en film där folk på filmen dör på riktigt)...det var alltså inte så konstigt att han därför bestämde sig för att köpa en vålnad när det fanns en sådan till salu på internet.

Vålnaden visar sig vara verklig, och dessutom ha ett syfte. Att döda Jude och alla som hjälper honom! Jude och hans flickvän Georgia (som för övrigt lika bra kunde vara hans dotter) tvingas till slut att fly, fly undan vålnaden som inte visar dem någon nåd. Men det går inte att så där bara fly från en vålnad...

Förr eller senare hinner de döda ifatt (pärmens insida, ett utdrag ur boken En hjärtformad Ask)

Detta är en bok som jag inte hade några som helst problem med att streckläsa! När jag väl hade kommit igång och inte hade kvällen och natten som störde så kunde jag sitta ner och läsa utan uppehåll. Boken ger hela tiden mer små glimtar in i det förflutna, saker som förklarar varför det är som det är. Ibland är den irrationell, men det är avsiktligt och huvudpersonen själv funderar över det irrationella. Var beredd på rysningar som får håret att resa sig, skratt och tårar.

Jag rekommenderar den! Men är du mörkrädd och/eller rädd för spöken så är detta inte boken för dej! Gillar du däremot att känna spänningen och när det är lite skrämmande så rekommenderar jag den varmt!

onsdag 10 mars 2010

I denna stilla natt


Det är något med den här boken som jag gillar! Sedan gillar jag att den utspelar sig på Gotland, gillar ön, även om jag måste erkänna att jag endast varit i Visby.

Ändå är det inget som gör att jag tvingas avbryta allt och fortsätta läsa boken. Jag har hållit på med denna bok i flera månader. Det är alltid någon annan bok som har verkat intressantare och jag läst dem först. Jag började läsa denna bok innan jag började skriva blogg, alla böcker i denna blogg är alltså lästa medan jag läste den här.

Nu bestämde jag att jag måste läsa den klart innan jag börjar på en ny.

Storyn är bra, handlingen framskrider, det är omöjligt att lista ut vem den skyldiga i historien är. Jag skulle villa säga att det är en bok i min smak, för alla element finns där. Det är bara det att jag inte fastnat för den. Den saknar den där magiska dragningskraften som vissa böcker har. Detta betyder inte att jag inte gillade boken! Den är bra! Jag bara inte kom mej för att fortsätta läsa efter att jag hade lagt den ifrån mej.

Handlingen ja!

Den utspelar sig som sagt på Gotland. En alkoholiserad ex fotograf hittas mördad i sitt mörkrum. En travvinst tros vara huvudorsaken till mordet. Polisen börjar forska i hans omgivning för att hitta den skyldige.

I samma veva försvinner fjortonårige Fanny Jansson påväg hem från stallet. De börjar nysta i hennes omgivning och finner en ensam flicka med allt för mycket ansvar och inga vänner, samt en mystisk pojkvän.

Anders Knutas söker efter samband mellan de två fallen, om det ens finns några. Bristen på ledtrådar och massmedias påtryckningar gör arbetet stressfyllt.

Gotlänningarna pyntar till jul, men i ljusens skuggor vandrar en mördare. (bakpärmen, I denna stilla natt, Mari Jungstedt)

tisdag 16 februari 2010

Änglar och Demoner


Det här är en bok jag verkligen gillar! Den här är i klass med DaVinci coden! Helt fantastisk! Mystik från första till sista sidan! Gillar dessutom lite den här symboliken som han skriver om.

Den här boken börjar hemma hos Robert Langdon, professor i religiös symbolik. Han väcks tidigt på morgonen av vad som Langdon han avfärdar som någon religiös fanatiker som vill att han ska komma och bekräfta någon symbol som uppkommit någonstans. Mannen i andra änden är i alla fall ihärdig och får till slut Langdons uppmärksamhet. Langdon hämtas med privatflyg och flygs till CERN ett vetenskaps centrum (kan man väl kalla det). Där fick han vidare uppgifter vilket ledde till den slutsatsen att ett brödraskap återuppstått. Ett forna brödraskap känt under namnet Illuminati.

Illuminati grundades av de bästa naturvetenskapsmännen och deras fiende har under århundraden varit den katolska kyrkan. Religion och vetenskap går inte ihop, religionens sanningar och vetenskapens sanningar motsäger varandra och vetenskapen tar ifrån kyrkan dess makt. Illuminati bildas som en underjordisk organisation, som träffas utan kyrkans vetskap. Dess makt är stor och de har infiltrerat sig till synes överallt.

De har nu lagt en tidsinställd bomb med aldrig tidigare skådad sprängkraft i Vatikanstatens hjärta. Samtidigt pågår Vatikanens heliga konklav, val av ny påve, och i Sixtinska kapellet befinner sig Katolska kyrkans högst uppsatta män. Langdon flygs tillsammans med Vittoria Vetra till Rom för en desperat räddningsaktion som leder dem på en vanvettig jakt efter ett 400 år gammalt spår genom Rom.

Jag hade sett filmen innan jag läste boken. Detta betydde ju att jag visste hur boken slutade. Detta förtog inget av spänningen i boken! Möjligen en liten besvikelse över det faktum att jag inte hade någon chans att själv försöka klura ut saker och ting. Det var ju en tid sen jag sett filmen och vissa saker är ju annorlunda i bok och film, men slutet var ungefär det samma.

Jag rekommenderar verkligen boken! Jag läste så ofta jag bara kunde, och att läsa en liten stund på kvällen var dömt att misslyckas! Tanken "jag ska bara läsa till klockan 22" slutade med att jag tvingade mej att lägga ifrån mej boken lite innan tolvslaget.

Dan Brown passar dessutom på att sätta till små upplysningar under äventyrets gång. Symbolers ursprung, en del intressanta fakta, historia, konstverk.... Det skulle ha varit intressant att läsa även denna bok som illustrerad utgåva (jag läste DaVinci koden som illustrerad utgåva. Det är något jag rekommenderar :) ). Min kunskap över roms arkitektur, konst, och liknande är inte den bästa. Det skulle ha varit kul att samtidigt som jag läste boken skulle ha kunnat se samma sak på en bild, för att få bättre uppfattning. Speciellt när det gäller statyer, arkitektur, kyrkor och konstverk.


Ett litet smakprov från boken. Denna sida är från riktigt i början av boken, från sidan 18. Det är ett ambigram, det går att läsa samma sak bara man vänder bilden i 180 grader. Vilket jag tror är lite svårt om man inte sitter med en laptop.





Läs boken! Den är verkligen värd det!