Tsotsi

Tsosti är en kille från SydAfrika. Han har inget namn och ingen ålder, han bryr sig inte om det förflytna utan lever här och nu. Han har ingen empati och inga minnen. Får han en idé fullföljer han den, att välja ett offer och döda det för pengar...

Han har sitt gäng som följer hans minsta vink. Han är ledaren. Det är bara en i gänget som ifrågasätter,Boston, som frågar frågor som inte får frågas; hur gammal är du? Vad heter du? Tsotsi kan inte svara på dem. Han blir ursinnig! Sparkar Boston sönder och samman innan han flyr ut i natten, bort från minnen han inte har.

Han kommer till en annan del av staden, en finare del, han står i en dunge när han hör att någon kommer springande. En kvinna. Hon bär en låda i sin famn. Hon kastar oroliga blickar bakom sig, som att hon flyr. Tsosti inser att hon kommer att springa honom rakt i armarna utan att hon själv inser det. Han väntar. När hon kommer nära fångar han henne, sätter handen för munnen, hindrar henne från att skrika, hon är hans offer.

Plötsligt hörs ett ljud. Tsosti släpper förvånat taget om kvinnan. Hon ser sin chans och kastar lådan mot honom samtidigt som hon flyr. Kvar står Tsotsi och stillar ner i lådan, ner i ansiktet på en nyfödd.

På grund av barnet får Tsotsi en minnesbild så stark, starkare än han tidigare fått. Han känner att han måste få uppleva det igen. Han känner att han måste hålla liv i barnet eftersom barnet är det som fått honom att minnas. Han gör ett beslut, helt motsatt det han annars är van vid. Han låter barnet leva.

En bok som är så olik andra böcker jag läst. En resa genom minnet av en pojke.