Mörkare

Äntligen är den här! Mörkare, alltså den 5:te boken i "50 nyanser" serien, den här gången får vi läsa om samma historia men ur Christian Greys perspektiv.

Christian har hopp blandat med tvivel när han önskar vinna tillbaka Anastasia Steel. Efter deras vistelse i lekrummet som slutade med att Ana lämnade honom har han levt i ett mörker så olikt allt annat. Han vågar inte hoppas att Ana ska gå med på att ta honom tillbaka. Han vill ändra vilkoren och ha ett förhållande med henne på hennes vilkor. Endast "vanilj-sex" inget mer lekrum. Han kan inte ens tänka tanken att gå in där, eftersom senast han var där lämnade Ana honom.

Christian känner så många nya känslor, det är skrämmande, men också underbart. Att endst vara i närheten av Anastasia gör något med Christian som han inte kan förklara, han får känna sådant som han aldrig har kännt och han tillåter henne att krossa gränser han aldrig skulle ha tillåtit någon att korssa.

Alla hans tankar, alla hans funderingar, hur han sakta men säkert ger efter för de känslor som Anastasia framkallar i honom.

Jag gillar verkligen att läsa samma historia ur ett annat perspektiv. Egentligen skulle jag villa ha historien ur Anas perspektiv så att jag i vissa situationer skulle kunna ta del av båda deras historier samtidigt.

Däremot är jag mest intresserad av historien i sig. Den sexuella aspekten bryr jag mig inte så mycket om. Därför är det roligt att ha fått följa med författarens resa, från att från bok 1 få intrycket av att SEX är det enda viktiga, till att sex fortfarande är en viktig del av boken, men nu framträder historien på ett mycket bättre sätt.

Verkligen läsvärd, enligt mig.

Med blodet som band

Med blodet som band är Mikael Paasikivis tredje bok, de första böckerna är Med guld i blodet och Spindeln i stenen.

Egentligen gillar jag inte författaren särskillt mycket. Men om jag har förstått det rätt är det hans debutdeckare, kan ju vara att det också betyder debutbok, och då tycker jag att man måste ha lite förståelse. Utöver det finns det många olika sätt att skriva, och det sätt han valt tilltalar mig inte.

Storyn är helt ok. Eftersom jag känner till Mariehamn och de områden han beskriver så stör det mig lite att sådana stora händelser är placerade på denna lilla ön Åland. En annan sak som också stör mig är att även om många detaljer är mycket verklighetstrogna så finns det detaljer som verkligen är ändrade på. Visserligen ett måste när man skriver en fiktiv bok, men trots det frustrerande.

När jag ändå är i farten med att vara negativ. Sättet som hans karaktärer tänker. Kvinnor med mens har troligtvis mindre humörsvängningar än majoriteten av karaktärerna i boken. Bara en sådan sak som att det går runt i huvudet på en av karaktärerna av alla frågor, när en annan karaktär ställt två frågor? Skulle det då handla om frågorna som redan snurrar i huvudet på den förstnämnda karaktären så skulle jag uppskatta att det framkom.

Men nu var det storyn. Den fortsätter där Spinden i Stenen lämnar av. Inte tidsmässigt direkt, förstås. Såklart är det Ulla Jansson som är huvudprsonen. Boken börjar med att de hittar en thailändska drunknad. Obduktionen visar på ett mord. När sedan en till thailänska hittas mördad leder det polisens tankar in på rasism men även på någon i nära realtion till thailändskorna.

Vid sidan om "nutids"-berättelsen får vi även följa med en "dåtids"-berättelse om en tullare och hans familj som flyttar till Föglö på 1800-talet. Vi får följa med vissa händelseförlopp som leder till att en av sönerna emigrerar till Amerika.

Trots att alla händelser verkar vill utspridda utan koppling till varandra får man på slutet reda på hur allt hänger ihop.

Som sagt, storyn i sig är bra! Även om det finns vissa saker i skrivandet som jag stör mig på.

Spindeln i stenen

Spindeln i stenen är den andra boken om Ulla Jansson.  Som i den första boken, Guld i blodet hoppar historien mellan nutid och dåtid. Vi följer en familj som flytt till spanien efter nazitysklands fall under andra världskriget.

Samtidigt i nutid kommer Ulla just tillbaka från en semesterresa till Ryssland. Hon har besökt bärnstensrummet och är fortfarande mäkta imponerad. På flygplatsen landar hon inte långt före ett veteranplan dit hon helt oplanerat får eskortera en äldre man som hävdar att han har ägodelar i planet. Det visar sig att han som ung gömt bärnstrenar i planer, bärnstenar som i tullen räknas som värdelösa, men som visar sig vara orginal stenar från samma bärnstensrum som Ulla just besökt. Mannen hittas följande dag död och jakten på en potentiell misstänkt tar Ulla till Spanien.

Så småningom sammanstrålar berättelserna på ett överraskande sätt.

Som i första boken så gillar jag storyn. Men tja, jag har inte riktigt kommit överens med skrivarstilen. En helt ok bok i alla fall.

Det kan inte vara sant!

Egentligen är detta en ungdomsbok, men jag hade inget annat att läsa så jag tog första bästa. 

Så länge som Terri kan minnas har det alltid varit hon och pappa. Det måste såklart ha funnits en mamma, men Terri kan inte minnas henne. Terris pappa vill inte prata om henne, annat än att hon dog i en trafikolycka när Terri var liten.

De flyttar runt mycket eftersom Terris pappa är en rastlös själ, de bor i sin lilla minibuss, eller som nu, i husvagnen. Terri saknar bussen, det var så mysigt att krypa ohop och sova på bakbänken. Men nu ska de i alla fall hyra en lägenhet, de ska stanna en längre tid i den nya staden. Efter att de hade hittat en plats att hyra ordnades så att deras möbler och andra tillhörigheter fraktades dit från det magasin där de hade förvarats.

Det tar inte länge för Terri att hitta en kompis att hänga med. Shaundra och Terri kommer bra överens, men Terri vill inte verka för entusiastisk i början innan hon har lärt känna Shaundra lite bättre.

Men även om Terris pappa inte vill berätta om Terris mamma så vill Terri veta, veta hurdan mamma var när hon levde, sådana saker. Den enda släkting som Terri och hennes pappa har är faster Vivian. Hon brukar komma på besök ungefär en gång i året, alldeles för sällan, tycker Terri. Men när faster Vivan är på besök råkar Terri tjuvlyssna på deras samtal, ett samtal som gör att Terri vill veta ännu mer om sitt förflutna, hon får veta att det finns något som faster Vivian tycker att Terri borde få veta.

Terri försöker prata med sin pappa, men han vägrar som vanligt att svara på hennes frågor, därför bestämmer sig Terri att hon ska bryta sig in i den låda där hennes pappa förvarar alla deras viktiga papper. Det hon finner i lådan gör henne bara ännu mer förvirrad...

En bok som är mycket välskriven. Den håller även en vuxen fokuserad och villig att fortsätta läsa för att veta hur det slutar. Visserligen vissa delar som säkert faller ungdomar mer i smaken, men det kan jag inte kommentera, eftersom boken faktiskt är riktad till unga.

Med guld i blodet

Jag blev tipsad om boken i fråga av min syster, eftersom den handlar om Åland. Så jag tänkte att varför inte....

Jag knallade iväg till biblioteket och kollade om de hade boken inne. Det stod något om Alandica....jag tänkte att sedan när har de böcker på Alandica? Jag tänkte ints å mycket på det, bara att alla böcker var utlånade, men att det fanns i magasin, så jag bad dem i personalen att jag ville låna boken.

Jag hittade en lapp som förklarade det där med Alandica, Alandica är ett samlingsnamn för litteratur som handlar om Åland eller är skriven av Åländska författare. Så efter det verkade det mera logiskt.

Boken är skriven av Mikael Paasikivi som är född 1957 i Helsingfors. Han är bosatt i Sverige, men har tillbringat nästan varje sommar på Åland sedan 1963 tack vare att föräldrarna hade rätt att bygga sommarstuga i närheten av Bomarsund. Även hans namn är bekant eftersom hans farfar far faktiskt var den som var President i Finland.

Händelserna i boken har fått sin inspiration från Krimkriget och slaget mot Bomarsunds fästing. Även postrodden, som gick mellan Grisslehamn och Eckerö har fått en viktig del i bokens händelseförlopp.

Berättelsen är uppdelad i två tidsepoker, nutid och dåtid, där dåtid representeras av Krimkriget på 1850 talet och nutid utspelar sig på 20-talet. Postroddaren Olof från Eckerö får som uppdrag att frakta en låda med posten över från Sverige till Åland, med sig på sin resa finns även en person som ska följa postens färd. Mitt mellan de båda landen råkar Olof ut för svårigheter och försvinnandet av personen som följde med båtturen. Med stor tur och skicklighet klarar han av att hitta tillbaks till land, där han förstår vad lasten som han har fraktat över är värd. Innan han hinner gömma sin nyfunna ägendom blir han rekryterad som lots för fransmännen (eller engelsmännen...ärligt så minns jag inte) för att de ska kunna ta sig ut till Bomarsunds fästning. Han kämpar för sin och sin familjs överlevnad och gör sitt bästa utifrån det.

Långt senare, mer än 150 år senare, sker en singelolycka på en av vägarna på Åland. En man förlorar kontrollen på sin bil och kör av vägen i en våldsam olycka som ger honom livshotande brännskador, men ändå lyckligtvis utan att ta hans liv. När polisen söker upp mannens anhöriga hittar de hans tonåriga son, medan frun är spårlöst borta. Någonstans sitter en annan man och lyssnar på nyheterna om olyckan och om hur offret överlevt men blivit transporterat till sjukhuset. Han svär för sig själv, hur kan någon överleva en sådan olycka?

Samtidigt som polisen försöker finna hustrun, alltså mamman till tonåringen, samt försöka förstå hur en sådan olycka kunnat ske, smyger en figur omkring på Åland med helt andra tankar än att finna hurstun i livet. Planer smids, och tiden rinner iväg...

En helt ok bok, tycker jag. Det är intressant att läsa om ställen som jag egentligen borde känna till, även om de inte har blivit namngivna, vilket jag egentligen tycker att är bra. Det som stör mig mest är att jag inte kan lokalisera var singelolyckan egentligen ägde rum. Men jag kan mycket väl ha tänkt mig fel väg.

Några ställen där jag upplever att författarens (troligtvis) tanke varit att få läkare eller poliser mer mänskliga så upplever jag att de är mer eller mindre totalt oprofessionella. Men det är väl en smaksak. Annars kan jag bra rekommendera boken.

Rödhake

Rödhake kommer nog att blir den första och enda boken av denna författare. Jag fick inte riktigt något riktigt grepp om boken före typ sidan 425. Jag fick heller ingen känsla av "thriller" innan långt efter den sidan....boken, pocketen jag läste har 480 sidor. Så för min del, boken bygger och bygger och bygger, och har en så komplex historia att jag blandar ihop personer, tidsperioder och handling. Det i sin tur betyder att jag inte kan komma in i historien, utan tvingas fundera hur det hela hänger ihop. Det börjar redan i början av boken....första kapitlet går under namnet 1 november 1999 och andra kapitlet går under namnet 5 oktober 1999... Jag lägger inte ner tid på att ens läsa ribrikerna till kaptilen, eftersom jag inte läser en kapitelbok för lågstadiet. Att jag, som har svårt att läsa tid, ska kunna lägga ner tid på att minnas vilket år och vilken månad något hände....ja, det händer ju inte. 

Trots det är det ingen dålig bok. Det är bara inte en bok för mig. 

Och även om boken börjar med en tillbakablick på en månad, så är det egentligen tillbakablicken till 1942 och andra världskrigets år som är den verkliga tillbakablicken. Jag tyckte faktiskt att tillbakablickarna till andra världskriget var de mest rediga och intressanta. Händelserna i 1999 tyckte jag var röriga. Dessutom använde de en karaktär att gå ett visst öde till mötes som jag verkligen tyckte att var onödigt. Och i slutet av boken lämnar de ett oavslutat fall....sånt gillar jag inte heller.

Hur som helst. Tillbakablickarna för andra världskriget handlar om flera karaktärer. Man vet inte riktigt vilken karaktär man ska följa, förutom en viktig karaktär vars uppgift verkar vara att endast inspirera. Det är krig. Vad mer kan man berätta om det.

1999 handlar om Harry Hole. En föredetta alkoholist som jobbar som polis. På grund av felinformation gör han ett felbeslut som behöver sopas under mattan. För det får han en befodran och blir omplacerad. Han har inget val.

Ett skott avfyras uppe i någon skog och en tomhylsa hittas. Harry, som egentligen inte har något med saken att göra börjar luska i fallet. Han får lov att fortsätta luska bara han samtidigt jobbar med det som egentligen är hans jobb; att se till att nynazisterna inte dödar muslimer under Eid, eftersom den sammanfaller med 17 maj.

Jag vet inte ens vad jag ska berätta om boken. Jag fattade den inte. Det är som att det bara skilldrar ett vardagligt liv. Där saker händer oberoende av varandra och sedan leder det ena till det andra och det tredje leder till en spännande avslutning på boken.

Jag vet inte om jag kan rekommendera boken heller. Men, den var ju inte dålig. Och tydligen är han konstaterad att vara en bra författare....så varför inte, ge det ett försök!

Wild, Wild West

I read the X-men book and I absolutely loved it! So I decided to read this other one, Wild, wild West, because I liked the movie and I also like to read.

Usually I post about books I actually recommend. Or books I haven't liked for one or another reason, but I have finished them.

This book....I swear....this book I didn't even finish chapter 3... it was like I remembered the movie all wrong! But of course, I can do that....so I continued reading (not more than chapter 3 though) and still had the same feeling. So I took a break and decided to watch the movie, you know, to refresh my memory. It is a story based on a movie, so why not?

Apparently because the movie is so much better than the book? Because by doing so I could see that I was not mistaken about the movie, the book itself was the one to have the mistake!

For a while I was thinking to give the book a chance. To actually finish what I started. But then I thought. Why waste my time on a bad book when I can just watch the movie? There are plenty of good books to read.

As I am writing, I have misplaced the book. But since I didn't just give the book bad review, I totally crashed it....no need to spoil the writers name my searching the book up just to expose the name.

Just watch the movie!