Hypnotisören

Jag fick denna bok rekommenderad åt mej. Jag har säkert hört om den, för den lät inte obekant. Jag har ändå haft en period när jag inte har haft någon ro att läsa. Nu under påskhelgen åkte jag med färjan, något som jag tycker är vettlöst tråkigt! Så jag passade på att packa ner boken och läsa. Jag sträckläste den! Visst, jag hade kommit en bra bit på vägen bara av att läsa lite nu och då, men när jag verkligen fick möjlighet kunde jag inte lägga ifrån mej boken.

Boken börjar med att en familj hittas mördad, den enda överlevanden verkar vara sonen i familjen. Men sedan förstår de att en syster också kanske kan ha överlevt. För att ta reda på var systern befinner sig och om hon är vid liv tas ett beslut att hypnotisera pojken.

Erik Maria Bark är den som är expert på hypnos. Han tvekar trots det eftersom han gett ett löfte att aldrig hypnotisera mer. Han övertalas och genom hypnos får de reda på en sanning de inte trodde. Sanningar sagda under hypnos är inte hållbara som bevis, och kan dessutom vara omskrivningar av sanningen.

Såklart får tidingarna reda på att ett offer i kritiskt skede har hypnotiserat. Rubrikerna är stora, och det speder på den redan existerande konflikten mellan Erik och hans fru.

Boken utvecklas och blir större för varje blad. När jag tror att jag har ett begrepp om boken så tar den en annan vändning. När jag tror att jag kommit på lösningen, så visar det sig att det var något helt annat.

En spännande bok som verkligen är värd att läsas! Boken har en bra takt, även om jag blev frustrerad på slutet när spänningen stiger och takten i boken inte är så snabbt som jag önskar att det var, eftersom jag vill veta hur det slutar.

Sprängaren

Jag var hemma över jul, det blev strömavbrott och jag hade såklart inte tagit med någon bok. Så jag valde bland de böcker som fanns i min pappas bokhylla. Mina ögon landade på Liza Marklund. Ja, jag har hört att hon är bra, jag har blivit rekommenderad hennes böcker, så varför inte ge henne en chans? Jag har läst hennes böcker om Maria Eriksson, Gömda och Asyl, men de är verklighetsbaserade, denna är fiktiv. Så det är en liten skillnad.

Sprängaren handlar om tvåbarnsmamman Annika Bengtzon, hon älskar sitt arbete som på tidningen. Hon har just blivit utsedd till chef på kriminalredaktionen och får därigenom det jobbigt i och med att en del av hennes medarbetare inte ser henne som kompetent.

Jag skulle säga att Annika har en kort stubin, och brusar upp sig ofta. Hon hamnar i konflikter med vissa av sina medarbetare och med sin man, men det är inget allvarligt. Jag har någonstans läst att seriefigurer och fiktiva personer aldrig behöver gå på toaletten, det är något som i alla fall förekommer i denna bok. Inte så ofta att det stör, men fortfarande så ofta att det känns som att personerna verkligen lever. De har behov.

Själva handlingen, det har varit en explosion i olympia stadion i Stockholm, varenda repporter är på plats, lika så polis och ambulans. Ingen vet vad som har hänt och varför. Annika är inte rädd att gå sin egen väg och få vinklar som ingen annan har. Offret i sprängningen är Christina Furhage, ansvarig för det kommande OS.

Vad gjorde hon på en tom OS arena den tiden på natten? Vem skulle villa mörda henne? Hon som utåt sett verkar vara den perfekta kvinnan? Är det ett personligt dåd eller är det ett terrordåd emot själva OS?

Frågorna är många, Annika jobbar som en galning. Hennes man är irriterad för att hon jobbar så mycket, för barnen blir det dagar då de inte träffar sin mamma alls. De försöker pussla, vem hämtar barnen, vem lämnar, för att få en vardag att gå ihop när hon behövs på redaktionen.

Annika kämpar för att komma fram till en lösning, för att bli först med nyheten. Hon kämpar för att gå sin egen väg, men det är inte lätt. Är hennes val rätt? Eller borde de ha följt samma spår som de Konkurrenten har valt att skriva om?

En spännande bok, som tar en överraskande vändning i slutet. Ger en spänning på slutet som gör att man bara måste fortsätta läsa för att få veta hur det slutar!

Absolut läsvärd!