Fågeltämjaren

 Miranda och Syrsa slår sig ner i hamnstaden i Norr. Alla i hamnstaden delar med sig och tar hand om varandra. Syrsa lär sig om läkeväxter av Lydia, stadens läkekvinna. 

När Miranda hjälper Erk i skogen anfaller dagskatorna Erk. Miranda behöver fälla trädet för att få ner Erk. Erk klarar sig, men hans armar gör det inte.

Ingen tror att dagskatorna anföll. Dagskator brukar inte anfalla. Men till slut ser alla att dagskatorna inte är sig själva, de är inte skygga. De anfaller.

Sedan blir även Miranda anfallen när hon ska hämta mer virke. Miranda faller illa och kan inte röra sig. Till slut rymmer Syrsa, för det blir för mycket. Syrsa vet inte att Miranda börjat återfå rörelse i fingrarna. 

Det är endast Miranda som kan övertala Syrsa att komma tillbaka, så hon packas i en släde och Erk tar dem djupt in i skogen, till Mirandas hem, dit de tror att Syrsa sökt skydd.

När de hittar Syrsa blir Erk tillfångatagen. De lyckas gömma sig och ingen vet att de är där. De ser att i hamnstaden är alla fångar med nätet som skulle rädda dem från dagskatorna. Människor från hela världen vallfärdar som fångar till hamnstaden. Det är bara Miranda och Syrsa som kan rädda staden. Men hur ska de göra det när Miranda inte är återställd?

Det är glädjande att Syrsa har börjat dyka igen. En sak som gjorde mig ledsen i slutet av förra boken. 

Boken är rätt mörk på det viset att det är mycket skada och död i den, men det tangeras på ett sätt så att man mer förstår att så är det framöver att det blir det viktiga.

Dynamiken mellan karaktärerna är ibland lite oklar. Det är Miranda som vill stanna i stugan, människorna i hamnstaden kan ta vara på sig själva. Medan Syrsa är otålig att komma iväg och fria hamnstaden. 

Ska vara rekommenderad för 9-12 år. Men känner att det är mer 12 än 9, samtidigt som det säkert beror på hurdan person man är.

Pärlfiskaren

 Miranda dyker efter pärlor, hon är den bästa. När hon var 11 år bet en roshaj av henne armen, men det hindrar henne inte. Hon hittar alltid de största och vackraste pärlorna. Hon kommer från Norr där hon och hennes pappa jobbade som skogshuggare.Men till vintern började hennes pappa och hon dyka efter pärlor i söder. Tills en dag då henne pappa gav sig av för att leta efter ögonstenen. Den största pärlan. När han en gång har börjat leta efter ögonstenen blir man besatt. Mirandas pappa kom aldrig tillbaka, likt alla de andra föra honom som letat efter stenen. Det sägs att den som hittar stenen får allt den längtat efter och behöver aldrig längra igen.

Miranda åker ut med Marko. Marko var den som åkte ut med Mirandas pappa och nu har Miranda fortsatt att åka ut med Marko. De är Markos båt. 

En kväll när Miranda är hos sig efter att ha dykt efter pärlor hela dagen knackar det på dörren. Det är när drottningen just igen utlyst en stor belöning till den som hittar ögonstenen. Det är Marko. Han brukar inte göra så. Med sig har han sin systerdotter Syras. Hennes pappa gav sig tidigare iväg för att leta efter ögonstenen och sedan försvann hennes mamma när hon skulle leta efter Syrsas pappa. 

Plötsligt är Syrsa där. Marko bad att Miranda skulle ta med sig Syrsa när hon dyker. Miranda sa nej. Men på något vis så går Marko och kvar blir Syrsa. Miranda är tvungen att dras med henne. 

Syrsa har en förmåga att hitta pärlor som ingen annan. Först är Miranda irriterad på Syrsa eftersom hon är klumpig och virvlar upp slam från bottnet, vilket gör att det är svårare att se pärlorna. Men när Syrsa plötsligt hittar en massa pärlor som hon inte borde kunnat hitta undrar Miranda hur. Syrsa han höra dem.

Ända sedan drottninen satt upp plakatet om ögonstenen har längtan att hitta den satt sina klor i Miranda. Enligt legenden kan ett barn vara skydd mot ögonstenens förbannelse. Därför ger sig Miranda och Syrsa iväg på jakt efter ögonstenen. Deras resa tar dem från den varma södra delen ut mot havet. Ingen vet var man kan hitta ögonstenen. 

Redan innan Sysa kom till Miranda hade hon blivit uppsökt av en mycket kall person. Iberis. Iberis vill också hitta ögonstenen till varje pris. Hon vill att Miranda ska leta upp den eftersom hon är den bästa, sedan ska Iberis få äran. Miranda vägrar. Iberis har även visat intresse för Syrsa. 

När Miranda och Syrsa övernattar på en fyr upptäcker de att Iberis har förföljt dem. Kommer de att kunna komma undan Iberis? Kommer de att kunna hitta ögonstenen? 

Pärlfiskaren är en bok som jag verkligen fastnade för. Jag bad chatGPT om tips på böcker och läste denna som e-bok, därför började jag fundera när jag hade läst ungeär 10% av boken på en kort stund, till vilken åldersgrupp är boken rekommenderad. Den är rekommenderad till 9-12 åringar. Så det förklarade varför den var så snabbläst. Jag gillade den i alla fall. Boken är berättad i Jag form och det är först när Syrsa tilltalar Miranda vid namn som man får veta att hon heter Miranda. 

Miranda vill vara ifred. Hon vill inte alls ha Syrsa med sig. Men hon ser att Syrsa kan vara till nytta, dels för att hon är ett barn och kan skydda henne från förbannelsen, men också för att hon kan höra prälorna, och då också borde kunna höra ögonstenen, som är den största pärlan. 

Miranda ställs i boken inför ett val. Att följa sin längtan eller att hitta Syrsa. Men när Syrsa inte är i närheten så kan Miranda inte stå emot längtan att hitta ögonstenen. Hon ger sig ut på havet i vad som skulle kunnat bli hennes sista äventyr. 

Boken är bra skriven. Slutet är deprimenrande på det viset att man under hela bokens gång får veta hur mycket både Syrsa och Miranda älskar att dyka och sedan vill Syrsa aldrig dyka mer. 

Jag rekommenderar boken skarpt! 

Förföljda

 Okej. Jag ska kanske skärpa mig. 

Men fortfarande ingen inspiration att skriva om innehåll. Det kopierar jag härifrån. 

"Del 3: Nick Johansson och Klara Pil.

Kriminalkommissarie Nick Johansson och hans sambo Sussi, som också är polis, håller på att separera. Mitt under flytten sker ett kallblodigt mord på gatan utanför deras lägenhet på Kungsholmen i centrala Stockholm. Nick tvingas mobilisera all kraft och kompetens han någonsin kan när det visar sig att mordet på gatan bara är början. Samtidigt går Nicks kollega Klara Pil en enormt tuff rond mot sina sjukdomsdemoner. Hon blir dock snabbt tvungen att sätta det egna måendet åt sidan, för mördaren verkar ha börjat ringa in polisteamet som jobbar med den här utredningen - och skyr inga medel."

Det är egentligen det här som är orsaken till att jag vill skriva eget. Men har jag inte inspiration så har jag inte. 

Läser man ovanstående tror man att Nick och Sussi bevitynar ett mord. Inte att Sussi blir mördad. Kan ju vara att det ska hållas hemligt, men i och med att det händer typ i kapitel 1 så tycker jag inte att det är så viktigt att hålla hemligt. Men det är ju jag det.

Jag tycker om Lotta Luxemburgs böcker. De är lätt-lyssnade och man vill gärna läsa nästa. Ett minus för mig är att de är så...råa? Fiktiv situation med barn i fara? Minns inte om det fanns i del 2, men nog i del 1 och 3. Döda barn? Samma. Skapa smärta i närkretsarna till huvudpersonerna? Check i alla tre.

Jag får distansera mig, stundvis, och påminna mig om att det är fiktivt. Det skulle kunna vara lite mindre rått. 

Jag kan inte lyssna på ljudboken så min son (2 år) hör, eftersom jag inte vet när det kommer nāgot som är olämpligt. Även om han inte skulle förstå.

Men. Jag har lyssnat 3 och tänker fortsätta på 4, så helt bra tycker jag ändå om dem.

Spårlöst

Inte min recension. Tagen härifrån 

 "En kvinna försvinner spårlöst efter en utekväll i centrala Stockholm. Kriminalkommissarie Nick Johansson och hans kollega Klara Pil försöker febrilt hitta henne innan det är för sent.

Misstankarna riktas mot kvinnans man, men när ytterligare en person försvinner sätts hela utredningsgruppen under hård press. Mitt under den halsbrytande jakten dyker något upp som får Nick att ifrågasätta sitt privatliv. Men han måste fokusera på jobbet för att kunna lösa fallet.

Spårlöst är den andra delen i Lotta Luxenburgs serie med kriminalpoliserna Klara Pil och Nick Johansson som huvudpersoner."

Försvunnen

 Första boken i serien Nick Johansson och Klara Pil.

Jag inser ju själv hur omåtiverad jag blivit av att skriva recensioner.  Denna resension är kopierad härifrån 

"Husbåten krängde till när mannen klev ombord med sitt tunga bylte. Han ställde sig bredbent för att inte tappa balansen när golvet återigen gungade till under hans fötter. Den lilla flickan sov fortfarande. Han rullade försiktigt fram henne ur den slitna trasmattan han hade haft redo i bilen. Flickans puls slog med jämna lugna slag, likaså hans egen. Nu hade han lyckats, det var han säker på.

När Petras sexåriga dotter Ava försvinner tappar hon fullständigt fotfästet i tillvaron. Kriminalkommissarie Nick Johansson får fallet på sitt bord och börjar tillsammans med sin kollega Klara Pil utreda försvinnandet - ett arbete som får oanade konsekvenser för alla inblandade. Försvunnen är den första delen i Lotta Luxenburgs polisromanserie med kriminalpoliserna Klara Pil och Nick Johansson som huvudpersoner.

LOTTA LUXENBURG har gjort braksuccé med ljudböckerna Försvunnen, Spårlöst, Förföljda och Jagad, och nu börjar Lind & Co återutge serien i pocket."

Italienska nätter

 Jag sökte en bok som utspelade sig i Italien. Och så måste det vara en ljudbok, så valet var rätt enkelt. Det kom inte upp sā många förslag i appen jag använder.

Clair Kingsly är gift med Boyd Kingsly sedan mycket ung ålder. Hon valde att gifta sig med honom, trots att han var äldre, eftersom hon ville ha trygghet. Från sitt tidigare äktenskap har Boyd en son, Filip. 

Året är 1921. Clair reser med  Filip (Pip), 15 år, till södra Italien för att vara tillsammans med sin make. Goia del Colle är inte precis Rom. Det är en avlägsen landsbygd och det rådet krig mellan markägare och bönder. Boyd har fått i uppgift att rita fasaden till markägaren, den nyrike Leandro Cardetta. 

Det är mycket oroligheter och Clair känner direkt att hon vill åka hem. Men, vilket framkommer så småningom, det tillåter inte Leandro Cardetta.

När bonden Ettore kommer skadad till gården där de bor vänds Clair liv upp och ner. Hon känner sig dragen till honom. Och han till henne. 

Situationen mellan bönder och markägare blir allt mer påtaglig. Pip vantrivs även om han tillsammans med Leandro får lära sig köra bil och med Leandros fru öva till en pjäs. Boyd verkar bära på en stor rädsla gentemot Leandro. Clair och Ettore känner sig dragna till varandra 

En bok som genom hela var mycket. ..tradig...långsam, inte riktigt för mig. Men det var en ypperlig bok att ha på i bakgrunden, och uppläsarens röst vat mycket sövande för min son, därför perfekt att lyssna på vid läggning. En neutral bok med endast några tillfällen av svordomar eller för detaljerade scener, ur nattningssynvinkel, alltså 

Inte en bok jag skulle läsa. Men jag gillade slutet...eller hur allt i slutet kom ihop sig och fick sitt slut. Delar av slutet gillade jag inte, men det gjorde det enklare för karaktärerna i boken att gå vidare...även om det samtidigt blev svårare. Jaja, hur som. Jag ångrar inte att jag läst den, men kan inte rekommendera den 😁

När kärleken väljer

 Jag blev rekommenderad den här boken av bibliotekarien på biblioteket. Den är tydligen flitigt lånad.

Jag bläddrade i den och tänkte att den har lite större text och inte så tätt. Passar bra för en mamma till en 2-åring. Kanske jag hinner läsa den innan lånetiden går ut?

Enligt lånekvittot lånade jag den igår. Jag har läst vaje sekund jag haft möjlighet. Jag älskar den! 

I början tyckte jag att det var lite tjatigt att samma fraser användes i två olika situationer, i två olika liv. Men ju mer jag läste desto mer förstod jag sammanhanget. Och även om jag hade älskat att följa Beatrice och Gabriel på deras plantage i South Carolina på tidigt 1800-tal så förstår jag varför det inte blev så.

Maja har en trettioårskris som inte går över. Hon lever i dagens Mariehamn, det vill säga odaterat. Hennes syster Åsa är helt inne i medier och reinkarnation och har övertalat Maja att träffa en astrolog. Först tycker Maja att det är paller, men med tiden börjar hon mer och mer tro att det ligger något i det.

En mycket feelgood bok som stundvis är väldigt frustrerande när huvudpersonen gör något som ä helt fel gentemot dit historien borde gå.

"När kärleken väljer" är en historia om två unga kvinnor som måste lära sig att stå upp för sig själva innan det är för sent. Ett kärleksdrama upprepar sig över tidsspannet och sammanflätar deras liv i tid och rum.

Isprinsessan

 Jag har läst isprinsessan tidigare, då läste jag Camilla Läckbergs böcker i den ordning jag fick tag på böckerna. Nu bestämde jag att jag vill läsa dem i rätt ordning. 

"Isprinsessan" hittas död i ett badkar. Det ser till att börja med ut som ett självmord, men det visar sig att det inte är det. 

Alexandra Wijkner hade som barn lekt med huvudpersonen, Erica Falck. Erica är en av de personer som hittar den döde Alexandra. Det känns som om den Alexandra som Erica lekt med som barn är långt ifrån den Alexandra som hon var innan hon dog. 

Erica får därför frågan om hon kan skriva något kort om Alexandra i den lokala tidningen. För att kunna göra det behöver hon prata med Alexandras anhöriga och närstående. Innan hon egentligen har accepterat känns det som att det är bestämt att hon kommer att göra det. Erica är dessutom författare, även om hon inte själv tycker det. Hon har ju trots allt endast gett ut biografier om andra, hon har inte kommit på något eget. 

Kommissarie Bertil Mellberg är stationerad i Fjällbacka, eftersom han enligt rykten som florerar på stationen gjort sig omöjlig i Göteborg och de därför inte vill ha honom där utan på en mindre ort där han inte kan göra så stor skada. Med tanke på Mellbergs fantastiska personlighet tror jag att ryktena stämmer. När nyheten kommer att det inte rör sig om ett självmord utan om mord hoppas Mellberg såklart att han ska göra fenomenalt bra ifrån sig och de ska tigga och be om att han ska komma tillbaka till Göteborg.  Även om det i slutändan är Patrik Hedström som gör det verkliga jobbet. 

Till en början får man ta del av själva historien och stundvis tankarna från en person som besöker den döda Alexandra medan hon ligger i badkaret, innan hon blivit funnen. Man får även ta del av olika personers tankar och deras del av historien. Ibland är det svårt att börja ett nytt avsnitt med tankarna inställd på en viss person och man sedan inser att det handlar om någon helt annan. Trots det tycker jag att det är roligt att få en större insikt i fler personers liv. 

Det stör mig lite hur mycket Erica lägger sig i polisarbetet, samtidigt som hennes del av historien ligger i att ta reda på så mycket som möjligt om Alexandra. Hon gör i och för sig en hel del efterforskningar utöver det hon blivit ombedd, för att själv få ro och skapa en bild av den kvinna hon engång varit så bra vän med. 

Det är en lättläst bok med för mig oförutsägbara svängar. Tack vare att man får följa med flera olika personer får i alla fall jag en bra inblick i Fjällbacka och dras med i historien. Jag tycker boken är läsvärd. Jag har ju dessutom läst den igen! 

Walters hus

Den som hoppades på en bra bok som jag skriver om, kan söka sig till en annan blogg en stund till...

Walters hus är verkligen en sådan där "vardagsroman" som skriver om tankar och känslor och vardagliga saker.

Den handlar om just Walter och så Thea. De har varit förlovade i 30 år. Båda snart 60 år. Thea har för längesen gett upp hoppet på bröllop och barn, hon har insett att hon måste nöja sig med att vara förlovad.

Walter bor med sin gamla mamma. Thea bor hos sig.

Jag vet inte vad mera jag ska säga. Walter och Thea kommer in i en livskris när Walter möter Marianne, en kvinna som Walter blir störtförälskad i och väljer att undvika Thea istället för att ta ett beslut. Så medan Walter lever sig in i sin dröm håller Thea på att gå under.

Själva boken är lätt skriven. Det händer inte mycket. Mycket snack och lite verkstad, så att säga. Men slutet på boken föreföll evighetslångt. Jag skumläste de sista cirka 30 sidorna för att alls få slut på boken.

Jag kan inte rekommendera den. Men den är inte helt värdelös. Så gillar man böcker med funderingar, drömmar, tankar och minimal handling, så kan detta vara boken för dig.

Säg det inte till någon

Kathy är det femte barnet, och första flickan i en barnaskara som skulle bli 9; sex pojkar och tre flickor.

Första kapitlet i hennes bok heter "Pappas flicka" ....jag blir alldeles kall när jag läser kapitelnamnet.... Om man får säga "Tack och lov" så misshandlar  hennes pappa henne endast. Eller, det är den första tanken. Eftersom han misshandlar henne till den milda grad att jag inte för mitt liv kan förstå hur en liten flicka klarar av att överleva. Han styr som en tyrann familjen och ransonerar maten till sin fru och sina barn. Mamman i familjen är en kärleksfull mor som verkligen älskar sina barn och försöker sitt bästa att skydda dem från pappan. Men även hon är rädd för honom.

Sexuellt trakasserad blir Kathy av dem hon endast benämner som pojkar. Äldre pojkar som till en början tafsar, men som när hon är sju år gammal, samma dag som hon ska få ta del av nattvarden, våldtar henne.

På grund av misshandeln hemma och de sexuella trakaserierna av pojkarna blir hon såklart instabil och missköter sig i skolan. Hon får så småningom diagnosen störning i personligheten och skickades till en uppfostringsanstalt som drevs av nunnor.

Varken Kathy själv eller hennes mamma fick del av informationen om att hon skulle till en uppfostringsanstalt. Istället fick hon veta att hon skulle följa med pappan till kusten. Med ett barns naivitet tror hon såklart på att hennes pappa äntligen vill visa henne kärlek och ta med henne på en resa.

Det är meningen att Kathy på uppfostringsanstalten ska få gå i skola. Men istället används hon som slav, hon får tillsammans med de övriga flickorna städa och skura på anstalten. Kathy är då 8 år gammal.

Snart börjar en av prästerna förgripa sig på henne. Hon tar mod till sig och berättar för nunnorna vad det är som pågår. Som straff för hennes smutsiga prat skickas hon till mental institutet. Där får hon stå ut med elchocker, vara provkanin för olika medeciner.

Till slut hamnar hon på Magdalena tvätteriet. Misshandeln och slavarbetet fortsätter. Även här blir hon våldtagen, vilket resutlerar i att hon blir gravid och föder en flicka. Annie. Tur för Kathy är Annie sjuk, något med hennes mage. Skulle hon ha fött en frisk flicka skulle barnet ha blivit sålt till rika par i amerika. Men de vill inte ha sjuka barn. Annie växer upp på ett barnhem, så länge Kathy fortfarande är kvar på institutionerna, men Kathy har möjlighet att ha kontakt med och träffa henne. Annie lever till 10 år.

Kathy själv har tur. Hon lyckas fly från systemet när hon fyllt 18 år. Hennes pappa vill inte veta av henne. Men hon får hjälp på annan väg att ordna en lägenhet till sig. Andra har inte lika stor tur. I bokens skrivandes stund finns fortfarande kvinnor kvar på olika mentala institutioner, de klassas som mentalt störda på grund av det som livet har utsatt dem för.

En till synes tunn bok. Men den är fylld till bredden med smärta. Onska, missförhållande, maktmissbruk.... Det går inte att ta till sig allt som händer. 

Om jag rekommenderar den? Ja, det är väldigt bra att det kommer ut hur Magdalenatvätterierna fungerade medan de fortfarande fanns. Medan boken skrevs har regeringen och myndigheter fortfarande inte tagit sitt ansvar och kommit med svar på frågor. Det är en skam bara det, tycker jag.

Vita tänder

Jag har inte riktigt hämtat mig från slutet på denna bok. Skulle jag rekommendera boken på basen av slutet? Nej. 
Författaren laddade upp spänningen, förberedde för crecendo...och sedan platt fall... känns det som. 
Skulle jag rekommendera boken utifrån innehållet i boken? Kanske. Det är inte ett tydligt svar. Kanske borde jag göra som en av huvudpersonerna i boken, singla slant. Krona: den är läsvärd, Klave: den är inte läsvärd. ..

I sig är boken väldigt mångfaldig. Huvudpersonerna representeras inte endast av en etnicitet. Vi har Archibald, en engelsman, Samad som är från Bangladesh (men refereras till som indier). Sen Clara som är jamaicanska. Och såklart börjar historien så pass långt i det förflutna så det inte är en självklarhet (okej, det är inte alltid det fast vi befinner oss i nutid...)

Själva historien är som familjehistorier oftast är. Komplicerade men ändå normala. Kultur krockar och förväntningar på ungdomen.
Historien är stundvis erotisk, men med avsaknad av det sexuella (mycket prat och lite verkstad).

Jag sammanfatta: Ännu en bok som jag inte kan sammanfatta vad den handlar om.

Min far hade en dröm

Jag fick tag på denna bok av en slump och tänkte att "självklart ska jag läsa den". Jag har läst flera självbiografier...eller okej, det här kallas tydligen memoarer, men hur som helst...jag hade inte allt för höga förväntningar.

Men jag säger då det! Om det inte varit så att han blivit president så skulle han ha kunnat bli författare! Okej, jag läste en översättning. Men innehållet är fortfarande intressant och fångar mig (som läsare) på ett sätt som troligtvis är oberoende av språk.

Jag har inte funderat så mycket över Barack Obama tidigare. Inte över hans bakgrund eller kultur eller något. Så boken innehöll för mig överraskningar som kanske den som intresserat sig för honom redan visste.

Men även personliga berättelser och upplevelser.

En riktigt bra bok, med andra ord.

Vad ska jag berätta om boken? Den handlar om Barack Obama. Hur det är att växa upp tillsammans med sin mamma och morföräldrar, hur det är att tillhöra en "mix race" familj under den tidsperioden. Hans familj är (i min värld) otroligt öppna. Hans mamma gifter sig med hans pappa, en studerande från Kenya. Efter skilsmässan gifter hon sig med en indier och Barack får uppleva en del av sin barndom i Indien.

Hur det är att inte riktigt veta var man hör hemma och hur man ska förhålla sig till de två världar man lever med.

Man får även ta del av Baracks rebelliska ungdom. En intressant kontrast till den person jag hade föreställt att han var under sin tid som president.

Absolut en läsvärd bok

Toner i natten

Hela historien börjar med Laura McCarthy och en gammal man, Mr Pottisworth, som även är ägare till Spanska huset. Om man vill ha bokens kärna, så är det just Spanska huset. I flera år har Laura skött om den gamle mannen och väntat på att han ska då så att hon och hennes man Matt ska få ärva huset med den omgivande marken.

Plötsligt sker det som de två så länge har väntat på. Mannen dör och efterlämnar huset....till någon annan! En avlägsen släkting! Eftersom han aldrig skrivit ett testamente.

De som sedan flyttar in visar sig vara en fortfarande sörjande änka i trettioårs åldern med hennes två barn, en son som inte har pratat sen olyckan som tog hans pappas liv och en tonåring som är upprörd över att lämna sin gamla hem och alla sina vänner för att flytta ut till landet till ett hus som inte är deras hem.

Isabel är inte van att göra någonting. Hon har levt med en man som har gett henne friheten att helt och fullt ägna sig åt sin musik, vilket har inneburit att hennes händer har skyddats från allt som kan skada dem. Hon är hopplös på pengar och siffror, eftersom hennes man var den som brukade ta hand om det. Hon kan knappt laga mat, för att inte tala med sina upprörda barn. Missförstå mig inte, hon älskar dem! Men deras pappa och deras barnflicka har varit de som tagit hand om dem.

Det som möter dem när de kommer till Spanska huset är ett hus som är i desperat behov av renovering. Något hon inte vet något om. När Matt sedan besöker sin granne i Spanska huset erbjuder han henne att se över vad som behöver göras, han som hantverkare kan hjälpa henne att rusta upp huset. Med en baktanke som inte Isabel har en aning om, han vill tvinga henne att flytta, genom att be om mer pengar än det är värt samtidigt som han hittar på saker som måste göras när det egentligen inte behöver göras.

Allt går inte riktigt som planerat, för någon.

Det tar ungefär till halva boken innan jag kommer in i historien. Dels för att jag inte satt ner hela min uppmärksamhet på den, utan haft den som läsning på sidan av när jag gjort annat. 

En bok fylld med kärlek, sorg, galenskap och förmågan att locka fram tårar i slutet.

En bok värd att läsas.

Hundstjärnan

Huvudpersonen heter Ingert. Hon är döpt efter sin farmor, en jävla kärring, om man lyssnar på Siiri, Ingerts mor. Ingert berättar sitt namn en gång i boken, men jag tror att det var första och enda gången namnet finns i boken. Däremot är mamma Siiri och pappa Lamek alltid, eller, tja, för det mesta kallade vid förnamn. Vilket för mig känns konstigt eftersom Ingert skriver i Jag-form. Bara att kalla henne för Ingert känns konstigt eftersom hon inte använde det namnet själv i boken.

Hennes berättelse är sexualiserad. Ja, jag vet inte vad annat jag ska säga. Hon älskar att lyssna på hisotrier och hon älskar att hitta på egna historier. Jag vet helt ärligt inte om Hundstjärnan är en historia om henne eller om hon har hittat på en historia om sin familj.

En mycket märklig berättelse hur som helst. Om hennes liv. Om hennes föräldrars liv. Om hennes systers och brors liv.

Men lättläst. Texten bara flyter fram och det går lätt att låta bokens historie flyta ihop med de egna röriga tankarna.

Vad den handlar om? Ja....jag vet inte riktigt vad jag mera ska säga. Om den hör till feel good genren? Ehm.....själva berättelsen har egentligen ingen "feel good" över sig. Snarare en tonårs märkliga stundvis översexualiserade syn på sex, kärlek och vuxenliv.

Läsvärd? Ja....jag vet inte....Inte var den ju dålig. Men inte vet jag om den tillförde något vettigt till mitt liv.

Igelkottens elegans

Jag är ganska så säker på att jag har läst den här boken...eller i alla fall börjat läsa den, för hur jag än läser så vet jag inte hur den slutar...

Den har två huvudpersoner. I början helt oberoende av varandra, men någonstans i mitten börjar de lite toucha varandra. De bor i samma hus, men de är olika levnadsklasser och olika ålder.

Renée Michel är 54 år. Änka. Arbetar i huset som portvakterska, och bor i huset hon jobbar i. Intelligent, men försöker utåt verka som den obildade potvakterska hon egentligen borde vara.

Paloma Josse är 12 år. Den yngsta av två systrar. Överintelligent och har redan bestämt sig för att hon ska ta sitt liv på sin trettonårsdag.

Egentligen är detta ingen bok som jag "normalt" skulle välja. Men den blir läst. Det är inte ens så att jag tvingar mig själv att läsa den, den bara fungerar bra som lektyr.

Den har mycket tankar och funderingar som inte egentligen är direkt kopplade till den berömda röda tråden i en bok. Men de svävar heller inte iväg och blir lösryckta. En på sätt och vis lättläst bok där man får känslan av att man måste läsa vidare för att man vill veta vad som är meningen med boken,

I skrivandets stund har jag inte läst ut hela boken. Och jag känner att beroende på hur boken slutar så kan jag bedöma om den var värt tiden eller om den kommer att bli en frustration.

Mycket passande, eftersom just en sådan tanke skulle passa huvudpersonen Paloma.

.
.
.
.


Slutet är egentligen en besvikelse, men helt i bokens anda. Jag accepterar slutet även om jag hade önskat ett annat...och därför kan jag fortfarande säga att det är en läsvärd bok.

Harry Potter and the cursed child

I know I am the one who bought this book for my sister. I am the one who brought the idea. And yet, I am the one who had no idea this is a play. The book itself is written as a rehersal script.

When I opened the book at my sisters place and saw the way it was written, and she told me that she has also been surpriced but it was really fast for her to read it, because the text is shorter....and she asked me if I want to read it...I said of course! Because I wanted to. But the way it is written as a script really confused me at first. I had to read the first chapter, the same as the last from J. K. Rowlings last book, whan Harry and Ginny are sending their boys off to Hogwarts. I read it, I re-read it and I was so confused.

But as I let it sit for a while, not touching the book or even opening it, it kind of developed in my mind, so the next time I opened the book it was so much more easier to read it. The story somehow develops so fast, because only the most important parts are there. It feels like a lot is missing, but at the same time, all the important parts are there. Just like a play. Because that is what it is.

The story is about Albus Severus Potter. The black sheap of the Potter family. The one that is sorted into Slytherin house. The one that doesn't know his spells. The one that doesn't reach the expectations of the others.

The pressure of being Harry Potters son is being too much on Albus. And finally he finds a way to change the past. He sees the opportunity and goes whit it. But things doesn't really go as he planned.

This is a play that I am really enjoying. I am looking forward to see what will happen next. Even if it is not a book written in a way I am used to, it really builds up the Harry Potter mystery as you read.

Really worth a read. I would actually also want to see it as a play. That would be interesting.

Låt de gamla drömmarna dö

Detta är en bok med samlade noveller och berättelser. Jag har egentligen fått boken eftersom den blivit upphittad och saknade ägare. Det är inte en bok jag skulle ha valt själv. Dels (och till stor del) på grund av pärmbilden. Dessa döda ögon gör att boken alltid ligger med pärmen neråt.

Boken börjar med Förord (känns självklart) och sedan börjar vi med:

Sommarprogram i P1

John ger en liten inblick i sin uppväxt och hur han kom in på att vara författare och varför han valde just den genre han har valt. Enkel och soft läsning

Elda telefonkataloger

En kort novell om två pojkar som, likt namnet säger, träffas i skogen för att elda telefonkataloger. De får av en mystisk man en pistol, en mycket konstig pistol. Leken med pistolen eskalerar till en mystisk död.
Berättelsen ger en viss skräck känsla i slutet.

Tindalos

Berättelsen handlar om Vera Kosygin. Hon har hunnit fylla 35 innan hon tar sitt körkort, detta på grund av en olycka hon varit med om som barn. En olycka där hon i misstag hade blivit sedd som död och hanmat i (vad ska jag kalla det) de dödas rike.
Denna upplevelse förföljer henne genom livet, tills den så småningom hinner ikapp henne.
Det jag starkast blev irriterad på i denna berättelse var att Vera tillsammans med sin man köper en bil. Ellerm eftersom hon har inkomster och han inte har det så köper hon bilen och han blir satt som ägare. Varför sätter man inte båda som ägare?
Jag hinner inte riktigt uppfatta vad det är meningen som är skräcken i denna. Kanske för att den lite påminner om Keplers Playground.

Antikrundan

Kort. Jag vet inte riktigt vad den handlade om...

Tjejen

Pojke möter flicka. De blir tillsammans. Flicka har en hemlighet.
Pojke överreagerar, tycker jag.
Däremot finns det säkert en massa information som författaren vet om, men sim inte rymdes i denna korta historia.
Den är bra på det viset att den hänger kvar.

Ansiktsburk av Erik Pettersson 

om J.A.L.

I denna korta text berättar Erik Pettersson om hur han kom att skriva Ansiktsbruk, en självbiografi om John Ajvide Lindqvist. Hans beskrivning av John och speciellt av hans verk är (hoppeligen) genuina och inte särskilt smickrande. Jag var inte direkt överväldigad. Tyckte att språket svajade rejält och att han höll en ironisk distans till ett par av personerna som jag fann störande. (...) John skrev fler böcker och jag läste dem pliktskyldigt, tyckte trots allt att hans språk blev lite bättre hela tiden.
Att Erik blir ombedd att skriva Ansiktsbruk i Johns namn är inget han tycker att är en väldigt bra idé, han är ingen författare, och de har så olika sätt att skriva.
De enas dock att Erik ska skriva den i sitt namn, ur Johns perspektiv, så får läsarna sedan göra vilken bedömning de vill.
Erik vill trots allt använda de material som John redan har skrivit. Även om John vägrar så övertalar Erik honom att ge honom materialet. Ett material som John själv anser vara skit och inte lämpar sig för att bli publicerat.
Jag ser fram emot att läsa Ansiktsbruk, eftersom Erik skriver: Jag vill betona att textsnuttarna skrivna av John som finns infogade i denna text inte är något jag personligen tar ansvar för. Det får stå för honom. (...)  De kursivna partierna är Johns egna ord. John har vägrat att läsa texten eftersom han säger sig vara oförmögen att vare sig läsa eller skriva längre.

Ansiktsburk

Eftersom den är skriven som enbskildring av vad som hände på en filmfestival är detta ett av de mer skrämmande jag har läst! Den nedvärderande synen på John ärvplötsligt inte lika roande.... John skildras som en irriterande människa, och hans egna anteckningar ger intrycket av en paranoid människa med hallucinationer. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tro eller tycka. Så mycket kan jag säga, Ansiktsburk var iaf inte vad jag trodde att den skulle vara. Intressant läsning. Visst, men berörde djupt på ett inte så behagligt plan...

Fulet

En helt vanlig historia om tonårstjejer och mobbning. Hur mobbarna av misstag mördar sitt offer genom att stänga in henne i ett skåp. Hur hon sedan hämnas efter sin död, och hur historien får en helt annan vändning på slutet.
Helt ok

Garnet

Ja, vad kan jag jag säga. Storyn börjar bra, den bygger upp en förväntan. Spänningen stiger....och med ett ofantligt antiklimax tar den slut. Det händer ingenting...om det inte är så att jag missade poängen...

Män med ögon som blåbär och mjölk

Om alla dessa noveller i slutet av boken samlas ihop och får ett gemensamt slut, en lösning, vad som helst, så anser jag att dessa är bra historier.
I denna är en hel by rädda för tre män med ögon som blåbär och mjölk....för att de bort tillsammans och  gör normala saker. Absurt. Små-by-aktigt. Utomstående ska utomjordifieras....

Känner du Rudi Schmez? Första berättelsen

Märkligare story får man leta efter. Vad den handlar om? Jag vet inte...vem är Rudi Schmez? Jag teor inte att huvudpersonen själv vet ens.
Historien hoppar, det finns ingen röd tråd. Påminner om poesi

Känner du Rudi Schmez? Andra berättelsen

Jag blir inte riktigt klok på den här heller. Men helt klart bättre än den första.

Låt de gamla drömmarna dö

Ja! Jag blir så glad åt att den här novellen var bra och läsvärd!
Det är en berättelse skriven i jag-form där "jag" inte har något namn. Berättelsen handlar istället om Karin och Stefan och om deras kärlekshistoria.
Den är vacker, deras kärlek, deras historia. Men den involverar även tystnadsplikt, i och med att de hade träffats under en mordutredning. Hon som polis, hans som vittne.
Sakta får man lite och lite mer information om deras förhållande och hur de träffades, samtidigt som man får lite mer information om själva fallet. Så småningom får vi reda på Karins teori om fallet, en mycket kontroversiell och otrolig teori, som inte mottogs väl av poliskåren (och som jag inte tänker berätta, det hör till historien att läsa den när det är meningen att den ska läsas).

En välskriven novell. Så välskriven att jag var rädd att vända blad, för jag viste inte vilken sorts skräck som skulle möta mig. Det är trots allt en thriller och skräck novell.

Extramaterial I

Ja, som de flesta extra material. Det känns som att boken är slut och det är bara en massa överflödiga sidor kvar innan jag kan lägga ifrån mig boken. Trots det är vissa av texternabåde roliga och läsvärda. Medan andra gör att jag räknat sidorna tills de tar slut och nästa börjar (nä, jag skojar inte!)

Extramaterial II

Ja, nå....jag glömde skriva mina tankar om extramaterial II....

Helt ärligt. Inte min typ av bok. Den är redan adopterad av en person som uppskattar den mera. Jag är glad att boken är slut och att den har hittat ett hem där den är uppskattad!

Mamma sa att jag inte fick berätta

, en sann historia av författaren till skadad. Skadad är en bok som jag fortfarande minns fast jag läste den redan 2010. Jag rekommenderar författaren starkt (även om detta är en åsikt jag har redan innan jag läst boken.


















Cathy blir kontaktad om att Reese, en 7 årig pojke behöver omplaceras akut. Han har under den korta period han varit omhändertagen (6 veckor) redan avverkat flera fosterhem, Cathy blir det femte.

Det är väldigt lite information som Cathy får när Reese kommer. Ut ur bilen kastar en 7 årig kille, överlycklig för att han har hunnit ut ur bilen före sin socialarbetare. Han bits, han har till och med blivit uppmuntrad till att bitas av sin mamma och han kallas för "Hajen", ett öknamn som Cathy inte kommer att använda sig av. Han flyger runt runt i vardagsrummet som ett flygplan....eller som en haj? Han har ingen aning om hur man sköter grundläggande hygieniska situationer som att torka sig efter att han har bajsat. Han skriker och är högljudd, uppenbart överaktiv, möjligtvis ADHD. Han blir lugn och fokuserad när han får titta på TV eller lyssna på bok. Men det mesta av detta är sådant som Cathy får ta reda på själv. Från hans tidigare fosterfamilj finns en lista på vilken som är hans favorit mat.

Reese går inte i skolan. Hans handläggare är på semester så från socialkansliet finns ingen riktig information att få före handläggaren är tillbaka. Han har rätt att träffa sin familj 2 gånger i veckan, men den första träffen är så misslyckad och spårar ur så totalt att den måste ses över och ordnas på ett annat sätt. Mamman är så agressiv att Cathy helst inte ska träffa henne utan att en socialarbetare ska möta henne på parkeringen och eskortera Reese till sin mamma. Trots det möts mamman och Cathy på parkeringsplatsen redan första träffen.

Det kaos denna stackars pojke har fått uppleva är otroligt. Såklart har Reese syskon, alla med olika pappor, och alla barnen är omhändertagna.

På frågor om familjen eller om hans hem svarar Reese alltid "Jag vet inte". Det är uppenbart att han har någon sorts hemlighet, och för att riskera att inte avslöja hemligheten så väljer han att inte berätta något om sin familj eller sitt hem. Han frågar inte eller pratar om sin mamma någonsin mellan umgängesträffarna.

Hemligheten som Reese bär på är större än vad man kan tänka sig. Jag tror att hemligheten är större än Reese har förstått. Jag hoppas att Reese, när han blir äldre och förstår, kommer att kunna leva med och hantera vidden av denna hemlighet.

Jag sträckläste boken. Till och med så att jag kom hem från mitt nattjobb och prioriterade att läsa klart boken innan jag kunde gå och lägga mig. Istället för att sova vid 05.30 så gick jag och la mig vid 8.00. Mycket läsvärd!

Även om Skadad har samma författare så är Skadad så mycket mer hemsk än denna bok.

Varför GRÅTER inte EMMA?

Jag får möjlighet att få denna bok, ja, jag har en liten uppfattning om vad den handlar om. Arboga morden. En till i raden sanna historier.

Jag har läst många hämska, hjärtskärande sanna historier, om övergrepp och dålig barndom. De flesta får sin historia berättad, men ... tja, jag vet inte, jag har lyckats hålla distans till dem eftersom de är skrivna av en författare som antingen återberättar något som någon annan upplevt, eller varit en oerfaren författare.

Men den här... Magnus Wennerholm skriver i slutet av boken att han tyckte att det var svårt att skriva en bok för en tv-reporter utan skrivvana... men från en läsare med "läsvana": Han och Emma Jangestig har lyckats fantastiskt bra med att skriva historien, kronologiskt, fylld med känsla och ur flera perspektiv.

Jag lyckas inte läsa ett helt kapitel före jag sitter och gråter. På bara några sidor får läsaren en inblick i vem Emma, Max och Saga är...bara för att sedan bli utsatta för en attack som kom att kosta Max och Saga deras liv. De hade inte fyllt 2 och 4 år. Emma själv svävar mellan liv och död.

Medan hon sakta kämpar sig tillbaka till livet får hon små fragment av minnen, hon förhörs av polisen och hålls isolerad från omvärlden. Det tar en tid innan hon får veta att hennes barn är döda, det tar ytterligare tid innan hon förstår att de är döda, och forfarande mycket tid innan hon får klart för sig vad som egentligen har hänt henne och barnen.

Jag minns vagt Arboga morden. Jag har aldrig varit den som slukar nyheter, eller ens fastnar vid någon nyhet, eftersom jag vet hur media kan förvränga ord som sagts och speciellt hur rubriker är satta för att fånga läsaren, men sedan kan det egentligen vara något helt annat efter att man börjar läsa artikeln. Men nu i och med boken, så har Max och Saga kommit till liv. De är döda, jag vet och jag förstår, men de lever, genom att deras berättelse berättas.

Jag rekommenderar boken. Men jag rekommenderar inte att man sträckläser den. Jag har behövt ta många pauser. För det har kännts för intensivt att läsa allt för mycket på samma gång. Speciellt i början när det händer så mycket. Men även i mitten medan utredningarna pågår och oron, ovissheten och rädslan för hur det kommer att gå, med rättegången, livet, gärningsmannen....

Jag, Tina

Jag hade hoppats att det hade varit mer av en biografi ur minnes och känsloaspekt. Istället är det en tripp genom hela Tinas liv, från liten flicka till nästan 50 år, skriven ur tredjeperson perspektiv. Tina har möjlighet att kommentera händelserna, även övriga personer som varit med vid samma tidpunkt har möjlighet att delge sina minnen och åsikter. Dessa är i mitt tycke det mest intressanta styckena.

Ja, det är intressant att veta hurdannt liv Tina Turner har levt, Våldet inom familjern på grund av hennes första manager och man Ike Turner, skiljsmässan och allt vad det innebär att lämna en våldsam och kontrollerande man. Vägen upp från ingenting till att bli verkligt stor på egen hand.

Men det var så mycket fakta. 

Jag har kämpat länge för att komma igenom den. Jag vet faktiskt inte om jag ska rekommendera den eller inte. Intressant ur det perspektivet att den har mycket fakta, så för ett äkta fan kanske den skulle vara super. Nu kan jag inte kalla mig ett äkta fan... så jag tyckte att den var stundvis intressant, stundvis snabbläste jag och hoppade över stycken.

En otroligt stark kvinna! Jag bara tänker på misshandeln hon utsattes för av Ike, förhållandena hon måste framträda i, förutsättningarna hon hade för att lyckas. Och till slut, trots alla motgångar, så gör hon det. Starkt.