Fågeltämjaren

 Miranda och Syrsa slår sig ner i hamnstaden i Norr. Alla i hamnstaden delar med sig och tar hand om varandra. Syrsa lär sig om läkeväxter av Lydia, stadens läkekvinna. 

När Miranda hjälper Erk i skogen anfaller dagskatorna Erk. Miranda behöver fälla trädet för att få ner Erk. Erk klarar sig, men hans armar gör det inte.

Ingen tror att dagskatorna anföll. Dagskator brukar inte anfalla. Men till slut ser alla att dagskatorna inte är sig själva, de är inte skygga. De anfaller.

Sedan blir även Miranda anfallen när hon ska hämta mer virke. Miranda faller illa och kan inte röra sig. Till slut rymmer Syrsa, för det blir för mycket. Syrsa vet inte att Miranda börjat återfå rörelse i fingrarna. 

Det är endast Miranda som kan övertala Syrsa att komma tillbaka, så hon packas i en släde och Erk tar dem djupt in i skogen, till Mirandas hem, dit de tror att Syrsa sökt skydd.

När de hittar Syrsa blir Erk tillfångatagen. De lyckas gömma sig och ingen vet att de är där. De ser att i hamnstaden är alla fångar med nätet som skulle rädda dem från dagskatorna. Människor från hela världen vallfärdar som fångar till hamnstaden. Det är bara Miranda och Syrsa som kan rädda staden. Men hur ska de göra det när Miranda inte är återställd?

Det är glädjande att Syrsa har börjat dyka igen. En sak som gjorde mig ledsen i slutet av förra boken. 

Boken är rätt mörk på det viset att det är mycket skada och död i den, men det tangeras på ett sätt så att man mer förstår att så är det framöver att det blir det viktiga.

Dynamiken mellan karaktärerna är ibland lite oklar. Det är Miranda som vill stanna i stugan, människorna i hamnstaden kan ta vara på sig själva. Medan Syrsa är otålig att komma iväg och fria hamnstaden. 

Ska vara rekommenderad för 9-12 år. Men känner att det är mer 12 än 9, samtidigt som det säkert beror på hurdan person man är.