Minnet av en mördare

Efter att jag hade läst boken de obarmhärtiga blev jag helt förtjust i Willy Josefsson som författare! Han skriver så...sympatiskt, kan jag kanske kalla det. Martin Olsson är ingen matscho föredetta polis, utan han är mänsklig. Han funderar över saker, hans handlande, hand privatliv, kärleksliv... Jag blev eld och lågor när jag märkte att den låg i min egen bokhylla :) En bok inköpt på en rea för x antal år sedan.

Jag tycker ändå att de obarmhärtiga var en bättre bok. Den här är okej, men inte i samma klass.

Den börjar på en tågstation. En person ramlar framför ett tåg, tågföraren hinner inte stanna. Kvar på perrongen står endast hans portfölj. Han var en forskare som fått tillgång till att undersöka hemligstämplade arkiv i säpos arkiv. Ungefär samtidigt som detta inträffar får Martin Olsson ett samtal från en föredetta 'fängelsekund' som vill återknyta bekantskapen med Olsson. Han heter Kurt Malberg och dömdes 30 år tidigare för ett sexmord på en tonårig flicka. Ett fall som Olsson hade hand om, ett brutalt mord som trots den långa tiden fortfarande är etsat i Olssons minne. Förståeligt vill Olsson inte ha något med Kurt Malberg att göra, men Malberg är ihärdig. Han hävdar att allt inte blev sagt under rättegången och han måste få prata med Olsson, privat, inte över telefon.

Det är en kriminalroman som är invecklad från första stund. Allt hänger ihop på ett sätt som inte verkade vara troligt i början av boken. Vi får följa Olsson på en jakt efter sanningen, där ingen verkar villa tala över telefon, utan föredrar att tala ansikte mot ansikte.

Det gäller att hänga med i svängarna!

De obarmhärtiga

Det är längesen jag läst en bok på det här viset! Jag valde egentligen boken ut högen "lånade för att jag tyckte de såg intressanta ut, väntar på att läsas". Jag minns inte mera varför jag valde att låna den här. Den ser inte mycket ut för världen, jag har ingen kännedom om författaren, pärmbilden ger inte allt för måna "läs mej!" meddelanden. Jag bara fastnade för den. Men när den låg i min hög så kändes det som om den kunde vänta lite. Plötsligt var det en dag med solsken, en perfekt dag att läsa på balkongen! Denna bok var överst i högen, och jag kunde inte lägga den ifrån mej! Klockan tickade och jag måste inse att det var dags att sova, annars skulle jag ha läst boken från pärm till pärm, inga problem! En riktigt dålig dag att ha jobb följande morgon :)

Martin Olsson, förtidspensionerad polis, blir på ett sjukhus vittne till ett mystiskt dödsfall. Hans instinkt leder till att han börjar forska i det, inofficiellt förstås, eftersom det inte finns några konkreta bevis. Ett annat dödsfall väcker polisens intresse och Olsson delger polisen av sina hopsamlade fakta, men fortsätter också att på egen hand komma lösningen på spåren. Han kommer en misstänkt läkare på spåren och hans verksamhet som tycks dölja en fruktansvärd hemlighet. Vad är det som pågåt på sjukhuset och vem är det som rör sig i de underjordiska kulvertarna om nätterna? (direkt citat från bokens baksida).

Boken är skriven så att den är lättläst. Man får ofta ta del av Martin Olssons tankar om saker och ting, hans osäkerhet för huruvida hans slutsatser kring fallet är riktiga, hans osäkerhet beträffande sjuksköterskan Linda som han inlett ett trevande förhållande med. Man får följa hur han kämpar med att ändra sin diet efter att han fått diagnosen magsår. Allt är så vardagligt och lätt att leva sig in i. Det är en bok som jag helt kunde sjunka in i. Det tog mej inte många timmar att läsa ut den. Tyvärr fick jag lägga den åt sidan för att få mej lite sömn innan jobbet dagen därpå, men det gav mej ett behövligt andrum. Jag kunde tänka på boken, vilka fakta som getts om personerna i den och jag kunde komma fram till en misstänkt. En misstänkt som häll ända till sista sidan, kan jag stolt meddela! ;)

Jag rekommenderar den varmt! Jag skulle gärna läsa flera böcker av denna författare!

---------------
Några citat ur boken:


Ett utdrag (sid 60) ur boken som jag reagerade på :) "Syster Peter"? Sjuksköterska om en man kan jag väl ännu godkänna men "syster" om en man.....nä!

Ett annat citat från boken som jag verkligen fastnade för är följande: Han kände sjukhusets samtliga blickar på sig när han ställde sig med ryggen mot husfasaden på bästa polismanér och försiktigt sneglade över axeln mot andra sidan av huset. Det var bara den höjda högerarmen med vapnet som fattades.
Samt någon att spana på. (De obarmhärtiga, sid 222-223, Willy Josefsson)