Hundstjärnan

Huvudpersonen heter Ingert. Hon är döpt efter sin farmor, en jävla kärring, om man lyssnar på Siiri, Ingerts mor. Ingert berättar sitt namn en gång i boken, men jag tror att det var första och enda gången namnet finns i boken. Däremot är mamma Siiri och pappa Lamek alltid, eller, tja, för det mesta kallade vid förnamn. Vilket för mig känns konstigt eftersom Ingert skriver i Jag-form. Bara att kalla henne för Ingert känns konstigt eftersom hon inte använde det namnet själv i boken.

Hennes berättelse är sexualiserad. Ja, jag vet inte vad annat jag ska säga. Hon älskar att lyssna på hisotrier och hon älskar att hitta på egna historier. Jag vet helt ärligt inte om Hundstjärnan är en historia om henne eller om hon har hittat på en historia om sin familj.

En mycket märklig berättelse hur som helst. Om hennes liv. Om hennes föräldrars liv. Om hennes systers och brors liv.

Men lättläst. Texten bara flyter fram och det går lätt att låta bokens historie flyta ihop med de egna röriga tankarna.

Vad den handlar om? Ja....jag vet inte riktigt vad jag mera ska säga. Om den hör till feel good genren? Ehm.....själva berättelsen har egentligen ingen "feel good" över sig. Snarare en tonårs märkliga stundvis översexualiserade syn på sex, kärlek och vuxenliv.

Läsvärd? Ja....jag vet inte....Inte var den ju dålig. Men inte vet jag om den tillförde något vettigt till mitt liv.