Vår lilla hemlighet

Antoniette var bara 6 år gammal när hennes far gjorde första närmandet. Han sa till henne att det var "deras lilla hemlighet", att hon inte fick berätta för mamma.
Trots det samlade den lilla flickan mod till sig för att försöka förklara för sin mamma vad hennes pappa hade gjort. Hon hoppades att hennes mamma skulle skydda henne, säga till pappan att inte göra så mera. Istället möttes hon av mammans ilska och uppmaningen att aldrig prata om det igen.
Övergreppen fortsätter, blir mer våldsamma ju äldre Antoniette blir.

Även om boken om Antoniette, om Toni Maguires barndom, handlar om övergrepp, misshandel, utanförska och hela samhällets misslyckande att se vad det är som pågår, så är det en mycket lättsam bok att läsa. Toni minns trots allt de stunder som funnits mellan övergreppen. Fast även om jag formulerar det på detta sätt så är det ingen lycklig barndom som Toni berättar om.

Vi möter egentligen Toni på hospicet där hennes mamma, Ruth, står inför döden på grund av cancer. Ruth har själv bett att hon skulle komma. Det är med stor nyfikenhet som Toni tas emot på hospicet, eftersom ingen där ens vetat att Ruth hade en dotter. I ett samtal med moderns läkare får Toni frågan om hon har någon aning om varför Ruth är orolig på nätterna, varför det verkar som om medecineringen är verkningslös och blir informerad om att modern kallat till sig prästen mitt i natten två gånger, men sedan ångrat sig. Toni svarar svävande att hon gärna skulle hjälpa men att det ligger hos modern att finna styrka i att själv prata om det som tynger hennes samvete.

Toni önskar inget annat än att modern ska finna styrkan att tala om det som hänt, att kunna erkänna sitt fel och be om förlåtelse.

Samtidigt är det Tonis bardomsspöke Antoniette som visar Toni minne efter minne från barndomen.

Jag har svårt att skriva om denna bok. Jag har läst flera böcker baserade på sanna historier, men det är väldigt sällan jag känner denna sorg och orättvisa. Hur dessa känslor kryper ut ur boken och tar tag i mig. Hur man kan göra så mot sin egen dotter är mer än vad jag kan förstå, men hur man som mor väljer att inte försvara sin dotter...hur man som mor kan skjuta ifrån sig skulden och skammen.... Hur Toni genom hela sitt liv älskar sin mor och inte vill någon hellre än att hon ska älska henne med samma styrka.

En bok som är mycket bra skriven. En bok där man förstår vad som händer, men man behöver inte få det uppmålat med detaljerade beskrivningar. Vilket jag egentligen uppfattar som att Toni inte vill se det som hände i skrift, jag får uppfattningen att hon vill berätta, men hon vill egentligen inte minnas, vilket gör att boken blir så känslosam som den blir.

Väl värd att läsas. Om man tycker om att läsa sanna historier om barns horribla barndomer.

Den här biografin är ett bevis på [Toni Maguires] otroliga mod (baksidan - Closer Magazine-)