Kaninjägaren

Detta är efterföljaren till stalker. Och med slutet av stalker i färskt minne var jag inte helt sugen på att läsa denna. Jag vet att jag gillar författaren, men jag älskar huvudpersonen, och i slutet av stalker bröts den personen ner (kändes det som) på ett sätt som verkligen inte lockade till flera böcker om Joona Linna.

Om det är någon som inte har läst stalker men som vill göra det, så rekommenderar jag att ni slutar läsa denna personliga recension och tar fram stalker. Innehållet i denna kommer att avslöja slutet på förra boken.

Boken börjar med en helt random händelse. En berusad man som vinglar in på någons gård för att pinka i polen och över utemöblerna. Såklart kommer denna händelse att vara viktig för den kommande historien.

Saga Bauer vaknar upp av ett larm, det är ett larm av högsta prioritet. Väl framme vid larmets ursprung möts hon av att en betydelsedfull man har mördats (att säga hans status gör att lite av överraskningseffekten fråntas). Men även om morder verkar vara utfört av ett proffs, som varken lämnar fingeravtryck, kulor eller hyslor och undviker dessutom alla övervakningskameror, lämnas ett vittne levande.

Polisen är övertygad om att de har att göra med en terroristattack och att vittnet har kopplingar till mordet. Varför skulle hon annars leva? Eftersom polisen behöver infiltrera en person för att få tag på information om nästa eventuella terrorattack stämmer de ett möte med Joona Linna. Eller, Joona kallas till ett möte, med vad han tror är hans advokat. Han har för tillfället avtjänat två år av sitt fängelsestraff på den slutna anstalten Kumla. De har inte många dagar på sig om de vill stoppa nästa attack.

Joona går med på att komma tillbaka som polis, med hopp om att korta ner sitt fängelsestraff. Han får en permission från fängelset för att kunna hjälpa till med fallet. Han får tillgång till allt material samt får förhöra vittnet. Men det är inte före det är för sent som han inser vem det är som står näst på tur. De har haft helt fel i sina antaganden och när sanningen går upp för dem kastas de in i ett fall som har sina rötter långt i det förflutna.

Som sagt var jag inte riktigt sugen på att läsa denna bok. Dels på grund av beslutet att avsluta karaktären Joona Linna i föregående bok genom att kasta honom i fängelset. Dels för att början av denna bok lite hade känslan av att man nu vill rädda situationen, man har ångrat sig, Joona ska få fortsätta som polis. Men även om början gick lite knaggligt (kanske på grund av mina förutfattade meningar) så hittade jag den rätta "Kepler-andan"  någonstans i mitten av boken. Där Joona Linna fick komma till sin rätt och verkligen visa sig som den lysande polis han har varit i de övriga böckerna.

En väldigt läsvärd bok. Och jag ser verkligen fram emot deras nya bok, Lazarus. Till och med slutet av denna bok gav, vad jag endast kan anta vara, början på nästa bok.