Bokhandlaren i Kabul

Jag minns inte mer hur jag kom över boken. Varför jag valde den. Men det tog ett bra tag innan jag verkligen började läsa den.

Enligt gammal vana hoppade jag över förordet. Hur viktigt kan det vara liksom?

Efter att jag läst ut boken och blivit förvånad av efterordet går jag tillbaka till förordet (sid 7), "Sultan Khan var en av de första jag träffade när jag kom till Kabul i november 2001" står det.

Tydligen är boken baserad på riktiga berättelser och upplevelser!

Visserligen var det mycket i boken som gjorde att annat som berättats åt mig, av vänner med liknande kultur, plötsligt blev förståeligt.

Helt ensam går Leila aldrig. Det är inte bra för en ung flicka att gå utan följeslagare. Vem kan veta vart hon går? Kanske för att träffa någon, kanske för att synda. Inte ens till grönsaksmarknaden några minuter från lägenheten går Leila ensam. Hon tar åtminstone med sig en grannpojke. Eller ber honom gå ärendet åt henne. Ensam är ett okännt begrepp för henne. Inte en enda gång, inte en enda plats har hon nånsin varit ensam. Hon har aldrig varit ensam i lägenheten, aldrig gått någonstans ensam, aldrig blivit kvar någonstans ensam, aldrig sovit ensam. Varje naty har hon tillbringat på mattan brevid modern. Leila vet inte vad det är att vara ensam, och saknar det inte heller. Det enda hon kan önska sig är mer ro, och mindre att göra (sid 174)

Det absurda i ovanstående citat är när jag tänker på min egen kultur. Barn på 4-5 som lämnas ensamma korta stunder, med förklaringen aty det är bra att börja träna. 8-9 åringar vars vardag är att komma hem efter skolan och själva låsa upp och fixa mellanmål. Medan 19-30 åringar i en annan kultur aldrig har lämnats ensamma?

Visserligen, 19 åriga kvinnor i min kultur har inte uppstigning innan gryning för att förbereda frukost till sin familj på 13 personer, bestående an syskon, föräldrar och syskonbarn....här jobbar inte samma kvinna till sena kväll för att stupa i säng...jag menar matta för några ynka timmars sömn innan samma rutin börjar följande dag.

Men det är intressant att få följa med en familjs vardah. En annan kultur. Ett annat tankesätt. Det finns därför inte mycket jag kan säga om bokens innehåll. Det är helt enkelt en vardag i Afganistan.

Det är tankeväcknande. Både på hur deras vardag är, och hur mycket den skiljer sig från vår. 

En bra bok! Jag rekommenderar!

Utpressningen

"Omöjlig att lägga ifrån sig" står det.

Ja, jag kan hålla med på den punkten att den tar ju faktiskt aldrig slut.

Boken i sig är rörig. Iblad vet jag inte vad kaptitlet hamdlar om. Det gäller bara att ha god mi i elakt spel och förstätta läsa tills jag hittar referenspunkter till vad jag håller på med. Sen kan jag läsa om det för det är lättare när jag har ett samanhang.Eller, så kan jag strunta i det och läsa vidare. Hur viktigt kan det vara liksom.

För mig som kan leva på 50€ i månaden (utöver de obligatoriska räkningarna) känns det som ett fysiskt illamående att läsa om juristerna som fakturerar 300 dollar i timmen (det är alltså innan de fått veta om de blivit godkända i licensprovet, sedan blir det 400 dollar i timmen) för allt de gör. Läsa igenom dokument, göra research, mm. Men också att ha en tre rätters middag på klientens bekostnad PLUS fakturera för de timmar man "slösat bort"! Lunchen skulle kosta dem 2 500 dollar, och då ingick inte maten, vinet eller dricksen. (sid 249)

Redan när de pratar om att deras lägenheter kostar 4000 dollar i månaden....

Ja just ja! Själva handlingen! Jag är så upp i varv av alla dessa siffror.

Alltså, nyligen färdige Kyle McAvoy  möts en kväll av FBI agenter. Han får träffa dem för att gå igenom vad det handlar om. Det handlar om en sedan länge nedlagd våldtäcktsanklagelse, det finns en film som talar för våldtäckt. Om Kyle inte vill att filmen ska komma i offrets händer så ska han hjälpa dem att skaffa fram information om ett ett pågående fall. Det han behöver göra är att tacka ja till ett arbetserbjudande på en viss advokatfirma och sedan komma i kontakt med rätt människor för att få jobba med detta ytterst säkretessbelagda projekt.

Allt detta går emot Kyles planer. Han vill inte bryta mot lagen, han vill inte ens börja jobba för denna advokatfirma. Men han inser att han har att göra med professionella människor. Som visar sig att vara allt annat än FBI dessutom. De har endast stulit FBI agenternas identitet för att kunna lura in Kyle till ett informationsmöte.

Kyle försöker tillsammans med studiekamrat ta reda på så mycket fakta som möjligt om utpressaren och om vådtäcktsanklagernserna verkligen har en grund. Allt detta utan att Bennie, som den falska FBI agenten utger sig för att heta, ska få reda på att han inte följer deras strikta order om att inte kontakta någon angående utpressningen.

Själva storyn i sig tycker jag verkar ha en grund. Men det mest spännande som har hänt innan två tredjedelar av boken är att en ren alkoholist kämpar med sig själv om han ska eller inte ska dricka ett stop med öl. Den inre kampen och funderingarna på om han ska klara av att hålla sig till ölen och hålla sig ifrån starkspriten och drogerna är det som gett mig högsta pulsen.

Jag har faktiskt inte läst ut hela boken. Men jag tänker göra det. Kommer det något absolut fantastiskt i boken kommer jag att updatera det. Annars är den verkligen inte värd att läsas. Om inte för annat än om man vill känna att ens liv verkligen har en mening. Att läsa om juristerna som sover i sovsäckar under skrivbordet på sina kontor och jobbar 10 timmar per dag. Stiger upp kl. 5 på morgonen och sliter till de stupar av utmattning, fär skilksmässostatistiken är hög och de flesta är ogifta, eftersom de inte har tid med något privatliv. Ja, de tjänar verkligen pengar för sina 400 dollar i timmen (delägarna tjänar 800 dollar i timmen!), men vad ska de med de till om de sover i en sovsäck under skrivbordet??? 

Paganinikontraktet

En till bok av Lars Kepler! En bok som berör ett känsligt tema. Jag tänkter inte säga vilket eftersom det är lite svävande i början varför allt plötsligt händer.

Generaldirektör Carl Palmcrona hittas hängd i sin lägenhet. I ett rum där han omöjligt har kunnat klättra på något för att hänga sig. 

Samma dygn hittas en kvinna drunknad på en fritidsbåt. Men det finns inget spår av vatten på resten av henne. Hon har drunknat på en båt som fortfarande flyter.

Polisen lägger ner undersökningen för båda fallen, eftersom det inte finns bevis för att det är något annat än just olyckor. Men kriminalkommisarie Joona Linna ger sig inte. Det är något som inte stämmer! 

Varför skulle en kvinna drunkna i en båt som fortfarande flyter? Varför är kroppen placerad i fel säng på båten? Och var är båtens ägare? Varför hängde sig Carl Palmcrona? Och vad har de båda offren gemensamt?

Jag har tidigare läst Eldvittnet och Sandmannen, som båda är böcker som utspelar sig efter detta så jag får ju veta lite som jag redan vet och som kan fylla upp där jag inte vet. Sådant som egentligen inte är av så stor betydelse, eftersom de är fristående, men lite roligt i alla fall. 

Boken är väl lite rörig, men fortfarande bra! Det är mycket som händer och mycket krafter som ligger som broms för Joonas arbete. Men det är väl förståeligt när det enda som han har att komma med ibland är det faktum att han har rätt. Inte något som skulle hålla i en rättegång. 

Jag gillar Lars Kepler! Punkt! 

Sandmannen

Redan tidigare, innan boken utspelas, har Joona Linna, rikskriminalare, varit med och satt dit en seriemördare. En mördare som inte följer något specifikt mönster. En massa människor försvann, utan synbart mönster.Det är endast Joona och hans dåvarande kollega som tror att det är handlar om en seriemördare. Han blir till slut fast och satt i isolation på rättspsykiska enheten. 

Joona påstår att förrövaren, Jurek Walters, har en medhjälpare. Men han blir inte trodd. Han tvingas avstå sin familj, för att skydda dem undan Jureks hämd. 

Plötsligt en natt kommer en medtagen man gående längs ett järnvägsspår. Han är skadad, svårt nerkyld och han har legionärssjukan. Efter att han kommit till sjukhus och hans identitet blivit fastställd visar det sig att han är en av Jurek Walters sista offer, försvunnen i tretton år, dödsförklarad sen sju år tillbaka. 

Han är förvirrad, han kan inte ge några klara svar om var han har befunnit sig. Endast att han har varit inlåst i en kapsel. Han vet hur många steg den är. Han vet också att hans fångvaktare är Sandmannen. Han som kommer på kvällarna och blåser sand i barns ögon för att de ska sova. Det enda han kan säga med säkerhet är att hans syster nu är ensam. Han har lämnat henne ensam med Sandmannen. Han måste tillbaka för att rädda henne! 

Med stor sannolikhet har hon också legionärssjukan, så plötsligt blir tiden knapp! De måste hitta henne innan det är för sent! 

Det enda sättet är att få Jurek Walters att prata. De måste komma på ett sätt att komma nära honom, att skicka en person som kan vinna seriemördarens förtroende. De måste skicka någon till den isolerade cellen med högsta säkerhet. 

Tiden tickar.Varenda minut är dyrbar. De vet ingenting om Jurek. De vet inte var de ska börja leta, deras enda chans är om någon kan komma honom nära, så att de kan få information om var de ska börja leta. 

Boken är bra! Mycket bra! Jag tyckte först att den var lite slö, eftersom det inte händer så mycket. De har ingen fakta att gå efter och händelseförloppet i sig är långsamt. Men plötsligt inser jag att jag funderar på Jurek Walter. Han har precis som i boken sökt sig in i min hjärna. Det är hans specialitet. Han är fiktiv, men endå har han lycktas. Jag måste fortsätta läsa för att veta hur det ska sluta! 

Jag måste helt ärligt säga att jag inte gillar slutet! Jag gillar inte böcker som slutar på ett sådant sätt att man genast vill läsa följande bok, men den har inte kommit ut än! Jag väntar med spänning på att nästa bok ska komma ut! Det lär heta Stalker. Undertiden ska jag roa mig med att läsa Paganinkontraktet. Också en Kepler :)

Eldvittnet

Jag har läst Kepler tidigare, jag jar läst Hypnotisören.

Efter att ha läst Eldvittnet kan jag bara kostatera att ja, Kepler är verkligen en författare jag kan rekommendera! Jag hålls fångad, enda från det att jag börjar läsa boken tills det att jag läst ut sista sidan. Det enda som händer när jag läst ut sista sidan är att jag redan vet vilken som blir min följande bok! Det kommer att vara följande Kepler, det vill säga Sandmannen.

Keplers första verk, deckaren Hypnotisören har sålts till 38 olika språkområden och i september 2009 nådde den försäljningslistornas första plats i Sverige. Paganinikontraktet, den andra kriminalromanen i serien, nådde exakt ett år efter debuten även den försäljningstoppens första plats. ^[1] När sedan den tredje boken, Eldvittnet, också hamnade på första plats^[2] och så den fjärde boken,Sandmannen, toppade decembers bästsäljarlista 2012 så har Lars Kepler varit etta fyra år i rad med de fyra första böckerna.^{[3] (http://sv.wikipedia.org/wiki/Lars_Kepler).}


Handlingen börjar på Birgittagården, ett hem för unga kvinnor med destruktivt beteende. Många av dem drogmissbrukare, nästan alla med självskade beteende och ätstörningar, flera av dem är mycket våldsamma. En ur personalen, Elisabet Grim, är kvar på plats som nattskötare, hon har just fått alla flickorna i säng, varav en i isolationsrum, och sitter på sitt rum och skriver i journalen. Det är sent. Hon borde redan sova, hon brukar ta tabletter för att kunna sova under nattskiftet, men denna gång har hon varit så upptagen av att skriva att hon glömt att ta sina tabletter. Efter att hon stängt datorn känner hon en underlig oro i kroppen, en rädsla. Hon bestämmer sig för att kontrollera att flickorna faktiskt är på sina rum, och att de sover. På sin runda möter hon någon, hon anar hur farlig situationen är och flyr. Hon flyr ut till ett uthus, hon försöker ringa efter hjälp men tappar telefonen. Hon ser mördaren, hur han tvekar innan han lyfter hammaren och slår till i pannan.

Det är en av flickorna, Nina, som vaknar. Hon behöver gå på toaletten. Plötsligt stiger hon i något, en pöl som söker sig ut under dörren till isoleringscellen. Nykel sitter i dörren, så hon bestämmer sig för att se efter. Det är blod överallt. Miranda,flickan i isolationscellen ligger på sängen. Nina springer direkt till en av de äldre flickorna, Caroline, hon väcker henne och berättar att hon tror att Miranda är skadad.

Caroline försöker först väcka Elisabet, men eftersom hon inte får något svar när hon knackar på dörren ringar hon till en annan personal, Daniel Grim, hon förklarar så gott hon kan och efter samtalet ringer Daniel till larmcentralen för att någon ska åka ut för att kontrollera läget. Själv tar han sig till platsen så fort han hinner.

Det visar sig att det rör sig om mord. Miranda ligger på rygg med händerna för ansiktet. Hon har blivit slagen i huvudet flera gånger med ett trubbigt föremål. Trots att det är blod överallt är hennes kropp ren.

Joona Linna kallas in. Han är för tillfället under intärnutredning, men han kallas in som observatör för fallet. De behöver hans kunskap och förmåga om de ska lyckas klura ut vad som har hänt.

Samtidigt som de lyckas inse att en av flickorna är försvunnen blir ett barn i en parkerad bil kidnappad. Trots försök till att spärra av vägen lyckas de inte få tag i bilen eller barnet. De är spårlöst försvunna. Polisen misstänker den försvunna flickan, Vicky, för mordet på både Miranda och Elisabet samt för kidnappningen av den lilla pojken.

Joona gör sitt bästa för att få tillgång till så mycket fakta som möjligt, trots att han ändas närvarar som observatör. Hans arbete försvåras av att han är under internutredning, och fråntas rätten att ha tillgång till allt material.

Medan polisen famlar i mörkret får polisen plötsligt samtal från en kvinna som säger att hon har sett spöket av Miranda. Att hon har information som kan vara till hjälp för polisen.

Jag älskar boken! Den är spännande i början. Mystisk och så lite fakta, så som det ska vara. Vi får följa med Elisabet in i döden, hennes sista tankar och känslor. Men man får trots det inte veta något om mördaren. Det kommer nya fakta in i fallet med jämna mellanrum som gör att spänningen aldrig bryts.

Det är först i slutet som Joona till slut lyckas hitta alla bitarna till pusslet. Det är en spännande bok som verkligen gör att man vill fortsätta läsa. Jag rekommenderar den starkt! Och som sagt, min nästa bok kommer definitivt att vara Sandmannen! Jag har redan fått inledningen från denna bok, vilket ger förhoppningar om vad nästa bok kommer att behandla. För på sidan om Joona Linnas polisarbete finns hans privatliv, som i så många andra böcker där samma huvudperson förekommer. I denna bok får man små glimtar ur Joonas liv innan Eldvittnet. Det sista man får veta i boken är en spegling till Joonas förflutna, men också ett löfte om att boken efter kommer att vara spännande!

Och bergen svarade

Jag fick boken av ett barn på dagis, sa jag bestämde mig för at det skulle vara en bra sommarläsning.

Själva boken började bra, med rysningar och tårade ögon. Det började med en berättelse i berättelsen, en berättelse som verkade vara utan koppling till själva boken. Men snart förstår man att det är en förklaring till vad som ska komma.

Det handlar om en bror och en syster, de har ett speciellt band, en kärlek som är utom denna värld. Men de kommer att bli separerade, de finns inget annat val. Först flera år senare kommer de att finna varandra, kanske är det redan försent, står det på bokens baksida.

Som jag sa börjar boken bra, den ger rysningar och jag blir tårögd. Men sedan är det som att något händer. Den får en annan vinkel, fortfarande bra, men jag får en stress i kroppen, en vilja att följa den berättelse som jag har fallit för. Men istället får jag läsa en massa fakta och sådant som händer mellan, sådant som händer personer som jag anser vara oviktiga. Jag vill vidare till berättelsen, jag vill veta hur det ska sluta.

Till slut kommer jag till det jag vill veta, men jag är besviken. Boken började på ett sådant sätt att den gav förhoppningar som den sedan inte kunde hålla. Själva boken är bra, jag kan inte strida emot det, men den var inte som jag hade hoppats. Den var förvånansvärt bra i början, kanske lät jag mig hoppas på for mycket. En berättelse om personer som tvingas leva ifrån varandra är av förståeliga skäl svåra för mig. Jag vill inte att personer separeras mot sin vilja, inte ens fiktiva personer.

Trots det så skulle jag rekommendera boken. Den är välskriven, även om den inte uppfyllde mina förvantningar.

(Redigerad 21.8.2014 för att sätta till Å, Ä och Ö. Jag kan inte svära på att jag hittat alla A och O som behöver bytas ut. Denna blogg är dessutom skriven två gånger. En gång som jag skrev mer utförligt för vad jag tyckte och tänkte. Och denna blogg försvann på grund av tekniska skäl....så om den andra, alltså denna, tycks vara utan passion, så är det en kopia av det jag tidigare skrev, ett försök att komma ihåg hur jag formulerade mig för att få med vad jag egentligen tyckte och tänkte. Jag själv tycker det är kort och jag föredrog den andra versionen. Men håll till godo :) )

Ökenblomman Återvänder

Boken är en fortsättning på En blomma i Afrikas öken.Tyvärr hag jag inte recencerat boken här, utan på ett annat forum, ett forum som jag inte hittar mer. Jag minns att jag citerade mycket ur den boken och att den var rå och öppen.

I den här boken får vi möta Waris som vi lämnade henne i den förra boken, vuxen och boende i New York. Hon längtar tillbaka till landet hon lämnat och hon saknar speciellt sin mamma.

Hon möter motgångar när hon vill resa till Somalia. Men tack vare sin bror får hon möjlighet att åka till den plats där hennes familj sägs befinna sig.

Efter en flygresa på inte bara timmar utan dagar kommer de äntligen till Somalia. Där får de veta att de måste åka bil i 8 timmar för att komma till den plats där hennes mor bor.

Tiden är knapp och Waris känner hur dagarna och den tid hon kan spendera med sin familj rinner igrån henne.

Jag kan inte förklara vad boken handlar om. Det handlar om att återförenas med den familj hon inte har sett på 20 år. Det handlar om att se sitt land och sin kultur pånytt. Det handlar om de problem som är vardagsproblem i hennes hemland, jämfört med hur det ser ut i New York. 

Det handlar också om hur hon blir bemött som kvinna och vad som anses rätt och riktigt när det gäller kultur och klädstil.

Det är en bok som jag streckläste, den är skriven med en perfekt blandning av minnen, funderingar och fakta. Den tangerar könsstymoning, visst gör den det, men inte på samma sätt som En blomma i Afrikas öken.

Jag vet inte vad jag ska säga. Men jag gillar den! Hur den är skriven, och på det sätt som jag kan relatera till den. Klart läsvärd!