Jag blev rekommenderad boken av en kollega. Den verkade vara en bok som inte egentligen föll under den sorts böcker som jag vanligtvis läser. Men jag tänkte inte tala om det för den som rekommenderade boken och gav den i min hand. Jag tänkte istället att jag skulle ge den en chans.
I början av boken får vi träffa Dora Tide, i nutid. Hon lever med ärr från sitt förflutna och är skräckslagen för hur hennes förflutna ska påverka hennes framtid. Mellan kapitlen slungas läsaren mellan dåtid och nutid, mellan de olika karaktärerna, Dora, Cassie och Helen, och så småningom byggs scenariot upp. Så småningom får man ta del av kvinnornas tankar och handlingar som ledde fram till den katastrofala dagen som kom att bli avgörande för familjens framtid.
Helen Tide är mamman i familjen. Hon gifte sig tidigt med Richard Tide eftersom de märkte att hon var gravid, och det var brukligt på den tiden att man gjorde så. De ville leva tillsammans, det var inte alls frågan om det. Men allting hände så fort! De hade sina planer, de hade sina kariärer och sina drömmar. Och plötsligt ändras tillvaron så att Helen trots att hon inte velat det flyttar in i Richards föräldrars hus i Clifftops.
Cassie Tide är den äldsta av flickorna. Hon har ett hetsigt temperament men egentligen gör hon inte så stort intryck på mig som karaktär i boken. Hon är mera som en bifigur, tillsammans med pappan, Richard. Även om de båda i alla fall har en framstående roll i boken.
Dora Tide är den yngre av flickorna. Hon är Cassis raka motsats, inte bara till utseendet men även till sättet. Medgörlig och lugn. Tyvärr gör det att när Helen inte orkar ta strid med flickorna är det Dora som får ge efter och Cassie som får som hon vill.
Tragedin som slår till mot familjen är en tragdi som ingen någonsin vill vara med om. Men till råga på det hanterar ingen i familjen den riktigt bra. Alla bär sin del av skulden som den enda äkta skulden. "Det var mitt fel". Och även om det var många faktorer som ledde fram till just den dagen, så känner jag att det var fel av en specifik vuxen att låta barnen ta på sig så stor del av ansvaret. Speciellt med tanke på vad som låg bakom just det beslutet.
Det är mitten av boken som är svårast att läsa. Om jag uttrycker mig som så. Det är då man får ta del av familjens smärta. Hur den tär på famljen och på familjemedlemarna.
En mycket läsvärd bok, kom jag fram till.
Jag skulle annars kalla det för en feelgood roman, men det kan jag inte, Den är feelgood fram till en viss del av boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar