Det ska bli ett sant nöje att döda dig

En sann historia.

Magdalena börjar riktigt från början av sitt liv, berättar om sina föräldrar och att de under hennes 10 första år nästan ständigt var på resande fot. Hon berättar om hur det är att komma från en familj med "annorlunda" föräldrar. Mina föräldrar var på 70-talet med i Jesusfolket, en grupp som levde som hippies fast med Jesus som sitt Woodstock. Vi bodde i kollektiv och hade inga möbler, bara kuddar längs väggarna. Jag bytte skola varje år och kan knappast säga att mina skolår var fantastiska. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid. 7)

Hon hade inte de kläder som var "inne" utan var mest klädd i kreationer som hennes mamma hade sytt. Trots det ser hon inte tillbaka på sin uppväxt med bitterhet, utan hon har lärt sig att uppskatta värmen och gemenskapen, det viktiga i livet.

Allt medan tiden i boken går, kommer hon så småningom in på tonårslivet och pojkar. Och däri en speciell kille som kom att bli hennes man. Hon berättar om hans bakgrund och att hon borde redan då ha insett att det inte bådade gott. Kanske någon kan säga att allt är hennes eget fel, men ingen kan veta vad framtiden för med sig. Jag svävade fortfarande i min såpbubbla av förälskelse och tänkte för mig själv att med hjälp av lite färg och blommor så kunde vi nog få ett rikgit mysigt hem tillsammans ... (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 33)

Jorma, som killen hette, hade ett agressivt humör och med många kontakter till undre världen. Han tränade mycket och började snart använda anabola steroider, som tillsammans med droger gjorde att han fick ett oberäkneligt humör.

De gifte sig efter att Magdalena fått veta att hon var gravid, och födde sedan deras son Isak. Magdalena hade alltid älskat sina födelsedagar, men nu var det ofta på sina födelsedagar som hon fick stryk och hot om att Jorma skulle kasta ut Magdalena och skaffa en ny mamma till Isak.

Det var tack vare sina föräldrar och vännernas engagemang som Magdalena tillslut lyckades fly. Och tack vare sitt eget mod som hon tillslut kunde ta sig igenom det. Polisen var ett jättestort stöd, så länge de trodde att Magdalena kunde sätta dit Jorma för något grövre brott än kvinnomisshandel, efter det hade de inget intresse för vad som hände med henne. Förutom vissa eldsjälar.



I boken förbereder Magdalena ofta läsaren på vad som ska hända i boken. Men lika ljust och varmt som solen sken på mig den dagen. lika fort skulle den gömma sig bakom molnen igen. Jag skulle likt en dödsdömd släpas ut i natten och få min glädje kvävd av en tjock, giftig dimma som svepte in i mitt liv. Jag skulle ensam stappla omkring i mörkret timma efter timma, dag efter dag. (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 155-156)

Man blir aldrig insvept i en bubbla av säkerhet utan man vet alltid om något snart ska hända, även om det låter som att allt ordnar sig.

Man får dessutom lite fundera på hur samhället tar hand om liknande situationer, hur alla instanser skyller på varandra och till sist endast rycker på axlarna när man står där och är i behov av hjälp.

Men vid flera tillfällen tänkte jag för mig själv att om jag någongång skulle få frågan av en misshandlad kvinna om hon skulle fly, då skulle jag nog bara svara: "Nej, döda honom istället, för om du flyr kommer du bara att bli sviken och ännu mer ensam! Polisen kommer att vända dig ryggen, socialtjänsten kommer bara motvilligt att hjälpa dig med pengar, du kommer att leva i ständig skräck för att bli uppspårad, och dina mardrömmar kommer aldrig att sluta plåga dig utan troget komma på besök varje natt. Och skulle du någon gång återvända så är ditt liv ändå förstört, för du blir tungt skuldsatt och alla rycker bara på axlarna och struntar i dig. Din tyrann till man får bara ett kort fängelstradd med permission efter en vecka. Han behöver inte fly. Han har turen att ändå sola, studera och träffa nya, intressanta vänner. Han kommer också att ha tid att få sina tänder lagade gratis hos fängelsets tandläkare. Sedan släpps han efter att ha avtjänat bara en tredjedel av straffet, och när han har avtjänat sitt straff ska han naturligtvis få möjlighet att komma tillbaka in i samhället med hjälp av en bostad som man ordnar åt honom med diverse bidrag. Där har du den så kallade rättvisan. Så känn dig för allt i världen inte frestad att skjuta skallen av honom istället, även om du då i och för sig skulle få en mildare behandling än den du får om du flyr - och dessutom gratis tandvård ... " (Det ska bli ett sant nöje att döda dig, Magdalena Graaf, sid 249)

'Det ska bli ett sant nöje att döda dig' är en läsvärd bok, Magdalena Graaf är endast i 30 års åldern och har redan skrivit en självbiografi. Boken är inte skriven i syfte att hämnas på någon!