Moon walk

Jag har läst några biografier innan denna. Jag har gillat alla (och är det någon jag inte gillat så har jag förträngt det), men den här. Ja, vad ska jag säga. Jag får den information jag...nä...det är just det! Jag får inte den information jag vill ha! Jag får inte veta så mycket om Michel, som jag får veta om vad han tycker om sin karriär. De album han släppt, vad han tyckte om branschen. Den var ytlig, skulle jag säga. Han låter oss inte komma in på skinnet. Fast, det säger han flera gånger att han är mån om sitt privatliv.

Det är inte det att jag tycker att den är dålig, jag bara förväntade mej något annat. Jag har försökt ta ett steg tillbaka och läsa den ur en annan vinkel, men det var ändå inget för mej. Jag vet inte ens vad jag ska skriva om boken! Jag kan inte återge något som han skrivit. Inget har varit så att jag kände att "perfekt!" och när man läst boken inser man hurdan perfektionist han var. Hur en sådan här bok har kunnat slinka igenom förstår jag inte. Kanske han inte hade samma passion för boken som han hade för musiken. Ja, det är väl det mest troliga vad han än själv skulle påstås :)

Den får inget bu eller bä från mej, den var ... intetsägande. Jag skulle villa läsa en bättre biografi om Michael Jackson. Denna bok var hans tankar, ja, men ändå...inte det jag ville läsa.

Vad ville jag läsa? Jag ville veta lite mer om hans uppväxt, få en inblick i vad som är sant och vad som är falskt av alla påståenden som snurrar. Han nekar själv (i boken) att han gjort någon som helst plastikoperation annat än näsan, att det som man ser som skillnaden mellan honom som barn och honom som vuxen är att han som barn är knubbig och som vuxen smal. Jag har inte jämfört bilder av honom som barn och vuxen annat än att han är SÅ mycket ljusare som vuxen. Och det är något som inte växer bort! Det skulle jag ha velat veta, hur gick det till?

Av en kompis har jag fått veta att det finns blekningskrämer, innehållande blekmedel utspätt med hudkräm, men att han troligtvis använt en maskin. Hur maskinen fungerar har jag inte fått klart för mej, annat än att om man slutar använda krämen så blir man brun igen, med maskinen hålls man vit. Janet, hans syster, använder (enligt samma kompis) krämen. För det ser han. Fråga inte hur, för på det svarade han att han ser det på samma sätt som en annan kunde säga att hon använder krämen. Men det är väl klart! Blir man ljusare i hyn måste det finnas en förklaring? Det går inte att gömma att man blir ljusare! Så jag fattar ändå inte.

Till Jacksons försvar så var boken utgiven 1988, så han kanske inte var så ljus i hyn då inte. Kanske han använde kräm? Jag kan inte ens säga hur han såg ut 1988. Hans biografi har inte gett mej en längtan om att ta reda på mera om honom. Inte som The Heroin Diaries som jag sträckläste, som gjorde att jag upptäckte ett band som jag inte visste existerade, som gjorde att jag sökte upp vilka låtar de gjort och började lyssna på dem. Som gjorde att jag skulle villa träffa Nikki Sixx.

Kanske lika så bra det, för det är lite svårt att träffa Michel Jackson idag. Men det skulle ha varit kul att känna samma sak efter att ha läst hans bok.

The Game

It is not often that I get addicted to a book. I can read a bok from front to back, but it is not really the same. I've had only one book before that I was addicted to, ironically it was the Heroin diaries by Nikki Sixx. To be completly honest that one was more addictive, but this is almost the same! I have to read it! I have trouble putting it aside. It is interesting and fun, easy to read.

It is full of tips how to get a girl be attreacted to you (a guy), to be interested and to have a great conversation. How to get her phonenumber without asking for it and how to get over your fear of rejection. And it would definitely work on me!
I was drawn to this book, I had red the backside of a whole bunch of books, some I found interesting, some I didn't even finish the backside text. But this I instantly decided to read! And it was my savior when I missed my bus and had to wait for 5 hours until the next bus! I red it for 5 hours straight! And I don't know that the time was passing, I just looked at the time every once in a while equally surpriced everytime that so much time had passed. I'd recommend this book to anybody!

I like to add a few citates from the book. This one is about how you overcome your fear of getting caught tryint to manipulate her. "You don't shover or shave for a month, until you smell like a sewer. Then you walk around for two weeks wearing a dress and a golie mask with a dildo strapped to the front. That's what I did. And I will never be afraid of public humiliaton again." (Rastputins asnwer to how you get over fear, page 156 in the Game)

One girl he really did get feelings for, and they dated. But it didn't work out in the end. This explains the emotions he and that girl felt best. We have this idea that love is supposed to last forever. But love isn't like that. It's a free-flowing energy that comes and goes when it pleases. Sometimes it stays for life; other times it stays for a second, a day, a month or a year. So don't fear love when it comes simply because it makes you vulnerable. But don't be surpriced when it leaves, either. Just be glad you had the opportunity to experience it. (fond in a book Neil Strauss was reading when unable to sleep, page 213-214 in the Game)

The book itself is very surrealistic, even though it is said it is real. When they are out sarging (1verb: to pick up women, or to go out and try to meet women (page 484)) for a new women all the time, there isn't any feelings in the game. This is how Mystery explained his feelings for a woman he was dating "I actually had a crush on my own girlfriend". (page 353, The Game)

A side effect of sarging is that it can lower one's oppinion of the opposite sex. You see too much betrayal, and infidelity. If a women has been marridge three years or more, you come to learn that she is usually easier to sleep with than a single women. If a women has a boyfriend, you learn that you have a better chans of fucking her the night you meet her than getting her to return a phone call later. Women , you eventually realize, are just as bad as men - they're just better at hiding it. (side 382, the Game)

The book lost it's interest to me when I actually got into a relationship. Even though it is still interesting to read it was more interesting when I was single, just getting out of a relationship. I do not feel that I had to read it, but I still thought it was easy to read and I enjoyed the book.

In the end of the book Neil Strauss leaves Style behind to get into a serious relationship. It is interesting to know how sarging can take ofer your life completly, and how love plays a part in a relationship.

Read it! It's worth it! But don't try to become like them, I don't think that is worth it. But to use some knowledge, that is only smart!

Rädda Felix

Att skapa ett barn för att rädda livet på ett syskon

När jag börjar läsa boken möter vi Helena i förlossnings rummet. Hon får sin son, en Mathias hon har blivit mamma!

Min första tanke är Mathias? Hette inte boken rädda Felix? Det är för att Mathias inte går att rädda. Han har en dödlig, ärftlig sjukdom som gör att hans kropp inte kan bryta ner fettet i maten. Cellerna saknar en enzym för att forsla ut fettsyror. Nervtrådarna blir förfettade. Det kallas en neurologisk kollaps. (sid 8, Rädda Felix)

Helena är bärare av genen, en X-kromosom. Men kvinnor har två X-kromosomer, därför kan hennes andra X-kromosom göra det som den första inte kan, forsla ut fettsyror. När sjukdomen konstateras är det för sent att rädda Mathias. Lillebror kollas på samma gång, och konstateras vara bärare av samma sjukdom. En sjukdom som kan bryta ut när som helst utan förvarning, med nedsatt hörsel, syn och rörelseförmåga, men bevarar full intelligens.

Helena startar en kamp för att rädda sitt barn. Hon googlar och söker all information hon kan få tag på. Två år efter att sjukdomen brutit ut hos Mathias lever han fortfarande, trots alla odds och Helena kämpar med att bli gravid med ett syskon till Felix, ett syskon som kan bidra med benmärgstransplantation som kan rädda Felix.

Och Helena har fått kämpa! Mot människor som tycker att det hon gör är oetiskt, not läkare med annan åsikt, för att få skaffa ett till syskon, mot alla fördomar som kallar syskonet för reservdelsbarn.... För rätten att rädda sitt barn!

Till slut får hon som första i Sverige genomgå PGD/HLA, ett sätt att skräddarsy ett barn. En provrörsteknik där de befruktade äggcellerna kontrolleras och endast embryon med rätt benmärgstyp beaktas, därtill plockas alla embryon som bär på kromosom mutationen bort.

Detta är en bok som berör!! Jag grät när jag läste den. Tänk att som förälder veta att inte bara ett, men två av sina barn är döende! Och att man dessutom i sorgen och förvirringen måste kämpa med näbbar och klor för rätten att rädda ett av sina barn samtidigt som man måste inse att det andra barnet är bortom all räddning. Till råga på det kämpa mot läkarvetenskapen som anser att det är rätt att ge en 12-årig kille ett dödsbud. Skulle du villa veta när du ska dö? Skulle du villa ligga ner och vänta på att döden kanske ska komma imorgon? Eller vill du fortsätta leva med ditt hopp och kanske överleva 2 år till trots alla odds? Jag väljer det senare! Jag väljer livet!! Dö gör vi ju alla förr eller senare... oberoende

Dagens nyheter fick följa familjen i deras kamp. Här är en artikel från 2009 och en artikel senare 2009.

Hemliga Pappan

Är en blogg i bokform. En bok som inte är gjord för att streckläsas (även om det är precis vad jag gjort...) utan den är så liten att den ska få rum i skötväskan. För att man ska kunna läsa ett inlägg nu och ett inlägg då.

Nu har jag inga barn och ingen skötväska, så jag läste den rakt igenom. Korta enkla texter. Fyllda med humor och pappakärlek.

Vad kan jag mera berätta? Berättelserna fortsätter på hemligapappan.se

Hedersmordet på Pela

En artikel som jag hittade i aftonbladet. Den är från 2003 så den är ju inte riktigt up to date, men vill man läsa så får man.

I boken är det Breen som berättar, hon berättar om sin familj i Irak, hur de under Saddam Husseins tid tvingades fly över bergen till Turkiet, eftersom de var/är kurder. Hur de sedan flyttar till Sverige och hur deras pappa Agid totalt ändrar. Han har alltid varit den som bestämmer, men i Sverige är kulturen annorlunda och han blir ännu mer kontrollerande. Han anser att döttrarna som tar till sig den svenska kulturen är dåliga flickor och vill hindra dem från att smutsa ner familjenamnet.

Snart börjar rykten spridas om Pela. Hur hon är en dålig flicka, hur hon har flera pojkvänner, hon rymmer hemifrån och även detta sätter fart på ryktena. När Pela till slut kommer hem ber hon sin far om ursäkt, men Agid vill att hon även ska be sina farbröder om ursäkt, vilket Pela inte kan acceptera, därför rymmer hon igen. Hon känner sig instängd och vill kunna leva som hon själv önskar.

Familjen är orolig för Pela, de vet inte var hon är, ryktena om henne fortsätter att spridas. Falska rykten. Pela kommer hem även denna gång, och familjen bestämmer att Pela ska giftas bort i Irak med en släkting, för att hålla skammen inom familjen. Pela och hennes mamma åker till Irak för att förbereda bröllopet, Breen och Agid följer efter senare. I Irak lugnar Pela ner sig, i Irak tar hon tillbaka de traditioner som de lever med där. Hon trivs i Irak. Ovetande om sitt över städar hon och Breen huset för friarna som ska komma och titta på henne.

En av farbröderna kommer till huset. De hälsar på honom med respekt, bara en stund efter är Pela död.

Pelas död var ett sätt att tvätta bort skammen. Det var ett hedersmord som också skulle fungera som hot för de övriga flickorna i familjen, så här går det om man inte sköter sig, om man är en dålig flicka. För Breen fungerade det precis tvärtom! Istället för att bli rädd blev hon arg! Hon tycker att det är fel att Pela blev dödad, eftersom inget av ryktena om henne var sanna. Det finns andra metoder att tvätta bort skammen, giftemål till exempel. Att döda är inte enda alternativet.

Detta är Breens berättelse, skriven så långt det går med Breens svenska, så som hon har sagt. Boken är varvad med kurdernas historia, utdrag ur förhör och små relevanta citat.

Man kan lätt känna Breens smärta när hennes syster tas ifrån henne på ett så brutalt sätt. Hon är en stark flicka som orkar stå emot hela släkten för att ge Pela upprättelse. När boken skrevs levde hon i Sverige med livvakt. Hon hade en fästman från norra Irak och hade planer på bröllop. Jag vet inte hur hon lever idag.

Damernas detektivbyrå

Jag sa åt en kompis att jag behövde en bok att läsa på resan hem, hon frågade vilken kategori och jag sa att hon får välja nåt som hon tycker att jag ska läsa. Hon valde den här! En intressant och lättläst bok.

Det handlar om Mma Ramotswe, en fet kvinna (det är status att vara fet) som med hjälp av arvet från sin far bestämmer sig för att starta en detektivbyrå för damer. Mma Ramotswes använder sunt förnuft och klokhet för att lösa de mest märkliga fall. Hon har dessutom en förmåga att vinna människors förtroende som gör att hon lättare kommer över information som leder till att fallets lösning.

"Lär känna Botswana, människorna i landet, deras heder och moral. Bli smittad av Mma Ramotswes kärlek till sitt land - och gläds åt hennes finurlighet och klokhet. DAMERNAS DETEKTIVBYRÅ är ingen vanlig deckare ..."

"En Botswanas Miss Marple som med värme och livsklokhet löser fall i afrikansk vardag"

Båda citerade från bokens baksida.

Den mörka floden

Början av boken förstod jag inte riktigt, första kapitlet är kort och jag hittade inte sammanhanget. Hittar någon det vänligen förklara!

Annars börjar boken (andra kapitlet) hos ett gäng socialare. Bland annat Li, Morsan och Bosse, de är de som är de mest framträdande i historien. Alla är något av ett mysterium i början, så småningom får läsaren veta smått om deras bakgrund.

I ett ensligt hus hittas ett äldre par brutalt mördade. Ett bevis på mordplatsen leder utredarna till Bosse. Han bedyrar att han är skyldig, men anstränger sig inte nämnvärt med att precisera var han befunnit sig under mordnatten, istället ber han att få tala med en Stockholmspolis som han säger sig känna.

I historien förekommer 3 separata utredningar. De två poliser som har hand om fallet, stockholmspolisen tillsammans med en journalist samt Li som är fast besluten att Bosse är oskyldigt anklagad.

Under historien händer fler mord och försvinnanden innan sanningen så småningom rullas ut.

"Så blir det här ingen vanlig thriller, fast här bjuds på rika mått av den olycksbådande och hotfulla stämning Smedberg också i flera tidigare verk målat upp. Verkligheten blir demonisk på ett sätt som känns långt in under huden. Denna dramatiska kraft, som i en dovt ljudande ton smyger sig upp från djupet, är dock betydligt mer mångfasetterad än den ordinära spänning de flersta deckare behöver för att kunna lyfta" Henrik Jansson, Hufvudstadsbladet

Jag håller inte riktigt med föregående talare (som är citerat från pärmen i boken), jag kände ingen demonisk verklighet långt in under huden. Jag tyckte rent av att boken var något tråkig. Det var svårt att hänga med, i olika kapitel kunde det vara olika "talare" och det var ibland svårt att veta vem jag följde. Boken har fått bra recensioner, så den kan inte vara helt katastrof. Jag ger den inget bra vitsord. Visst, den är annorlunda och slutet är inte lätt att gissa sig till, men för det ger den mej inte den spänning jag söker från en deckare och definitivt inte från en thriller! I och för sig så är det hufvudstadsbladetkillen som kallar det thriller, det står att det är en kriminalroman på pärmen.